| Nationaldag – nationalsång –
allsång /subjects/Nationaldag.htm UKF:s Startsida Ämnesområden Nationaldag – nationalsång – allsång Ur UKF:s Nyhetsbrev 2005:2; rev. 2010; här med litteraturhänvisingar Inför firandet av nationaldagen som helgdag återuppväcktes den gamla frågan om varför man en gång valt just 6 juni. Dagens Nyheters huvudledare dagen innan konstaterar att ”den nystiftade nationella helgdagen saknar förankring i vår historia” och att göra den 6 juni till helgdag ”är en hopplös konstruktion uppifrån”. I debatten kring nationaldagen har det hävdats att den skall hylla vårt demokratiska arv men också göras till en allmän festdag. För det senare ändamålet skulle midsommar vara bättre lämpat menade DN. Skribenten nämner inte att midsommar i själva verket också har förankring i svensk historia, såväl beträffande demokrati som svenska frihetssträvanden. Om nationaldagen förlagts till Midsommardagen hade den verkligen inte saknat historisk förankring. Det var vid midsommar som Engelbrekt började sin folkliga kamp för större frihet gentemot en kungamakt som från 1360-talet representerades av en rad utlandsfödda innehavare. Engelbrekt fick plikta med livet för sitt tilltag, men hans namn blev förevigat genom den berömda frihetssången ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring, för den som frihet rätt kan bära”. En bättre historisk motivering för nationaldagen än den att Gustav Vasa valdes till kung 6 juni 1523 är hans intåg i Stockholm vid midsommar samma år. Det var ju först när han kom i besittning av Stockholm som hans befrielseverk verkligen befäste hans makt, något som för alltid kommer till uttryck i Carl Larssons berömda stora fresk i Nationalmuseum. Det var också vid midsommar 1743 som ett mycket stort folkuppbåd vid ett protokollfört möte med rikets makthavare krävde att åter få tillgång till riksdagens protokoll, något som utlovades men som inte skulle verkställas förrän ett 20-tal år senare, eftersom svensk militär ingrep och med vapen slog ned det man kallade uppror (fler döda än vid Stockholms Blodbad 1520!). År 1743 krävde också folkuppbådet, bl.a. i skrivelsen som författades på gästgivargården Tibble i Kungsängen, att deras valda riksdagsmän skulle vara ansvariga inför sina väljare. Ett för Europa vid denna tidpunkt unikt krav från en genuin folkrepresentation, som alltså ville ha en fungerande representativ demokrati. Dessutom krävde den att offentliga handlingar skall var tillgängliga för alla. (offentlighetsprincipen). ”Nationaldagen - Nationalsången” Om det nu är sant som DN påstod att Nationaldagen blivit helgdag till följd av ett politiskt beslut uppifrån – för att skapa en motvikt till att arbetarrörelsens 1 maj blivit en helgdag – så visar historiens gång att nationalsången tillkommit nerifrån! ”Uppifrån” har man ännu inte fastställt någon nationalsång. Men "vi alla tror" att Du gamla, du fria, är vår nationalsång. Om man valt Midsommar som nationaldag hade vi på köpet fått en utomordentligt passande text för en nationalsång nämligen ”Frihet är det bästa ting”. Riksdagens talman Björn von Sydow förklarade inför nationaldagen att den skall firas till minne av vår demokrati, något som således passar bättre ihop med Midsommar än med 6 juni. Det är vanligtvis tillkomsten av vår berömda regeringsform den 6 juni 1809, som man tänker på. När vi inför dess 200-årsjubileum erfar att regeringsformen i själva verket inte blev formellt antagen och underskriven förrän den 27 juni, så kan ju var och en konstatera att Midsommar hade varit ett bättre val för vår Nationaldag. Historien om såväl nationaldag som nationalsång har emellertid varit föremål för omfattande diskussioner ända sedan ett nationaldagsfirande på privat initiativ startades på Skansen 1893. En känd historiker ansåg omkring 1900 att midsommar vore den bästa dagen och angav Engelbrekts befrielsekrig och Gustav Vasas intåg i Stockholm som skäl härför. Han menade också att ”Frihet är det bästa ting” skulle bli världens äldsta nationalsång. Rikskommittén Sveriges nationaldag har heller ingen som helst upplysning om någon nationalsång på sin webbsida. Ett samtal med vederbörande tjänsteman för ett par år sedan bekräftade att vi ännu inte har en officiellt fastställd nationalsång. Tävlingar om en svensk Nationalsång År 1899 utlystes den första av tre tävlingar om en svensk nationalsång. 116 förslag lämnades in. Inget försök gjordes att upphöja det vinnande förslaget till Nationalsång. Inför Riksdagens minneshögtid av sin år 1935 påstådda 500-åriga tillvaro utspann sig på nytt en livlig diskussion om en lämplig nationalsång. Varken i Stockholm eller på andra platser sjöng man Du gamla, du fria vid dessa högtidligheter. Man valde Frihet är det bästa ting. Debatten hade börjat redan 1933, säkerligen mot bakgrund av Hitlers makttillträde. Biskop Aulén och ecklesiastikminister Arthur Engberg talade till förmån för Frihetssången: ”av vilken ett par verser mer än väl försvarar sin plats som nationalsång, en nationalsång som de flesta länder i Europa skulle avundas oss på grund av att den med den höga ålderns patina tillika bure prägeln av ständig auktualitet”. ”Tänk att ingen svensk tondiktare ännu lyckats skapa en melodi, som äntligen skulle skänka vårt land en värdig nationalsång! Vi har ju texten … som i århundraden väntat på trollspöet, som skulle göra den till en sång på allas läppar”. 1934 resp. 1939 tog DN och Stockholmstidningen initiativ till pristävlingar. Närmare tusen förslag hade samlats in, de flesta aldrig befordrade till trycket. Men ingen sång befanns lämplig. Man fortsatte med Du gamla, du fria. Och vad mer? - Jag minns från min barndom under krigsåren hur radion varje kväll avslutade sändningarna med att en orkester spelade Du gamla, du fria. Obs. det var ingen grammofonskiva! Om man 1983 vid beslutet att skapa en Nationaldag hade valt Midsommar så hade svenska folket inte behövt sväva i tvivelsmål om meningen med den. Då skulle våra politiker och andra talare vid firandet av nationaldagen ha konkreta och mer adekvata exempel ur vår historia att peka på. Dessutom hade vi inte behövt uppleva diskussionen om en förlorad arbetsdag när nationaldagen slutligen gjordes till helgdag. Midsommardagen är ju sedan lång tid tillbaka alltid på en söndag. Du gamla, du fria När nu Rickard Dybecks sång från 1844 inte är officiellt fastställd nationalsång så frågar man sig naturligtvis hur den kan ha kommit att uppfattas som en sådan. Många ställer sig väl också frågan varför den inte blivit sanktionerad, när den ändå används så flitigt både i nationella och idrottsliga sammanhang. I början hävdade man att ordet Sverige inte nämns. I dagens situation tycker jag det är en styrka. Sången blir därigenom inte utpräglat nationalistisk utan följer samma linje som Runebergs Vårt land, vårt land, som i stället togs över som nationalsång av Finland. Ett tredje problem finns kvar: Kommer vi någonsin att få en officiell nationalsång? Skall man utlysa nya tävlingar om en värdig nationalsång? Här följer en sammanfattning av en del av de många turerna kring det, som alla kallar vår nationalsång. Som folksång, dvs nationalsång i ordets vidaste betydelse, fick Du gamla, du fria sitt genombrott när Arthur Hazelius anordnade en vårfest på Skansen år 1893. Den pågick i fyra dagar och avslutades 6 juni med en nationell fest till firandet av våra historiska minnen. Då sjöngs sången, men troligen med texten Du gamla, du "friska". Tidigare hade nämligen en känd operasångare tagit sig för att avsluta sina romansaftnar med att sjunga Dybecks ”Sång till Norden”, men han ändrade ”fria” till ”friska”. Det hade skett redan innan Dybeck avled 1877 och han hade ondgjort sig över förvanskningen. Särskilt när det börjat komma ut tryckta sångböcker med fel ord. Det var ordet ”fria” som för honom var det viktiga. Dybeck skrev texten med sina två verser (inte verserna 3-4 som lades till 1910) till en Västmanländsk folkmelodi som han upptecknat vid sina många resor runt om i landet för att rädda en snart bortglömd folkviseskatt. Han inventerade och ritade också av alla runstenar han kom över. I Upplands-Bro blev han särskilt intresserad av Assursten som då var inmurad i Bro kyrkas vapenhusvägg. Stenen placerade han som nummer ett i boken Sveriges Runurkunder, 1860. Folkvisans melodi är nästan identisk med ”national-sången”. Den framfördes i originalharmoniseringen vid Bro hembygdsförenings första nationaldagsfirande år 2005. Om du inte var med och hörde den då, så kommer den troligen igen nästa år. Sången fick ett mycket kraftigt bifall när den första gången sjöngs vid en aftonunderhållning med nordisk folkmusik som Dybeck anordnade i Stockholm 1844. Den presenterades som ”Sång till Norden för Solo och chör”. Denna typ av underhållning blev inte mindre populär när konserten redan några månader senare gavs i repris i närvaro av kung och drottning. "Du fria eller Du friska" ? Som apropå till frågan om ”fria” eller ”friska” vill jag framhålla att ordet ”fria” användes i programbladet från en aftonunderhållning i Västerås 1861. Dybeck tryckte texten till sången i sin kända kulturtidskrift Runa 1865. Året därpå fanns även folkvisan med text och Dybecks harmonisering i Runa. Detta vill jag framhålla som motvikt mot alla de otaliga påståenden som figurerar på bl.a. de flesta webbsidor som behandlar nationalsången. Man har inte hittat mycket annat att säga om ”Du gamla, du fria” än att det från början hette ”friska”. Men man är i gott sällskap! I en folder om Nationaldagen och Nationalsången, som gavs ut för skolbruk för en del år sedan, läser man följande märkliga påstående: ”Du gamla, du fria – den svenska nationalsången är knappt 150 år. Ursprungligen började den med orden Du gamla, du friska….”. Uttalandet blir ännu märkligare när man finner att utdelandet av foldern till 1,2 milj. skolbarn möjliggjorts genom Stiftelsen Sveriges Nationaldag och Svenska Flaggans Dag, Skolöverstyrelsen, Mo och Domsjö AB och Positiva Sverige. Således två fel i ett högst officiellt uttalande. Det var inte författaren Dybeck som myntade ordet "friska", själva andemeningen i sången var "fria" har han själv hävdat. Det finns heller ingen officiellt fastställd nationalsång. Nationaldag Att Svenska Flaggans dag verkligen uppfattats som en nationaldag förstår man, när man finner att diskussionen om en officiell nationaldag uppkom omedelbart efter vårfesten på Skansen 1893. I en lista med årsmärken för Svenska Flaggans Dag under perioden 1916-1955 finner man ordet Nationaldagen redan 1921 med större bokstäver än Svenska Flaggans Dag. Sedan varierade det år från år. Senast i början av 1950-talet stod Nationaldagen med största bokstäverna, trots att vi inte fick en officiell nationaldag förrän 1983. Allsång I år (2005) är det hundra år sedan unionsupplösningen mellan Sverige och Norge blev ett faktum. Detta kom – hur märkligt det än kan låta – att få stor betydelse för såväl ”Du gamla, du fria” som för något som så småningom skulle komma att heta allsång. Det var den 7 juni – dagen efter det nationella firandet på Skansen som norska stortinget sade upp unionen med Sverige. Det drog ihop sig till en allvarligare kris än vad vi vanligen har föreställt oss. Det officiella Sverige agerade så att krigsfara förelåg, men allmänheten var av annan mening. I det nationella trauma som uppkom skulle gemensam sång visa sig spela en viktig roll. I vår tid har vi ju sett exempel på samma sak i Baltikum och senast i Ukraina. Dagen efter samlades bortåt 50 000 människor på Djurgården utanför Oscar II:s sommarresidens Rosendal. Till stöd för kungen och som utlopp för de känslor som uppstod inför det som skett och den fara som hotade sjöng man Vårt land och Du gamla, du fria (friska!) och många andra av tidens sånger. Med sång tågade man sedan tillbaka till staden. Att gemensam sång kunde samla människor på det sätt som skedde förvånade många. Några av dessa samlades senare på året för att bilda Samfundet för unison sång. En av dem var Alice Tegnér som skapade den första visboken med allsånger ”Sjung svenska folk”, men det skulle dröja ända till 1927 innan ordet ”allsång” myntades. Visboken blev en stor framgång, första upplagan uppgick till ca 80 000 ex och nya utgavs ständigt. Mitt senaste exemplar är upplaga 41 från 1989. Allsångens genombrottsår i Sverige var 1935. Det var på Skansen som Sven Lilja, kantorn i Sofia kyrka, ledde allsång två ggr i veckan under 30-talet. Rekordåret 1938 var det närmar 20 000 som sjöng vid Solliden. Även lyckade arrangemang måste förnyas för att hålla kvar publiken. Man utlyste en tävling om nya texter och musik för allsången på Skansen. 2700 textförslag och hälften så många melodier komponerades. Juryn valde ut 10 förslag. Publikens val föll emellertid på ”Röda stugor tåga vi förbi”. Texten som skrivits av skolkantorn Georg Åhlstad i Kalmar kyrka i Håbo har tonsatts av Nils Söderström. Avslutningssången var alltid Alfvéns Sveriges flagga. Den sjöngs uppskattningsvis 500 gånger och blev ”svensk nationalsång nr 2”. Den hade komponerats till det första firandet av Svenska Flaggans Dag 1916 som kom att hållas på Stadion tills firandet 1963 flyttades till Skansen. Litteratur: "O, ädle svensk!" Biskop Thomas' frihtetssång i musik och politik. Av Henrik Karlsson 1988. Kungl. Musikaliksa akademiens skriftserit hr 59. 330 sid. (anteckningar Börje Sandén pärm g14) Biskop Thomas' sång om Sveriges frihet. Av Gottfrid Carlsson, Gleerups förlag. Föredrag vid Kungl. humanistiska vetenskapssamfundets i Lund årshögtid den 26 sept 1941. 28 sid. Richard Dybeck - Folksångens skald. Av Carl Mangård, 1937, 168 sid Svensk allsång - tröst efter Norgeförlust. DN 2002--06-23. Av Lars Linder. Hoppas det regnar i morgon. DN:s första ledare 2005-06-05 och 2005-06-08 Svenska Flaggans Dag 1915-1955. En minneskrift. 1955 En bok om Sofia. (församling i Stockholm. Sven Liljas) 1956 |