Några
bidrag till 300-årsminnet
av Linnés födelse
*
Lokalhistoriska infallvinklar för Upplands-Bro
* Linné - placerar människa och apa i samma grupp redan
år 1735, 124 år före Darwin
En intressant fråga som diskuterats mycket lite i litteraturen
Var Linné kanske en förespråkare för
"intelligent design"?
* Linné - hans roll vid tillkomsten av Vetenskapsakademin<>
Av Börje Sandén
/subjects/Linneus.htm
2007-04-10.
rev2007-04-15, rev2007-04-20, 2007-04-28, 2007-05-07, 2007-10-27
UKF:s Startsida
Länkar till Uppsala universitet: Linné on line
- Var
Linné berömd?
Linnés roll vid tillkomsten av
Vetenskapsakademin. Akademins
första protokoll
PDF-fil med kompletterande material:
bl.a Linnés testamente, Anteckningar, aktuellt brev
300-årsminnet av Linnés födelse
* Lokalhistorisk
infallsvinkel
300-årsminnet av Linnés
födelse 23 maj 1707 ger oss anledning att erinra om Linnés
kontakter med vår bygd..
* Linné
som föregångare till Darwins utvecklingslära
Det finns en intressant studie om
Linné som gjordes i samband med 250-årsminnet. Den
behandlar Linnés relationer till samtidens forskning och det
faktum att Linné förebådade Darwins
utvecklingslära mer än hundra år före dennes bok
om arternas uppkomst.
Linné och människans
ursprung:
"Om jag hade kallat
människan en apa eller vice versa skulle jag ha drabbats av
teologernas bannbulla.
Och han tillägger: "Kanske borde jag efter konstens
/alla/ regler ha gjort det” (Gunnar Broberg).
Bergencrantz väg
Sedan länge har det varit känt i Kungsängen att
Bergencrantz väg i Kungsängen har fått sitt namn efter
far och son Bergencrantz som bägge varit gifta med döttrar
till berömda män. Fadern Anders Bergencrantz var gift med
Catharina Rudbeck, dotter till Olof Rudbeck, d.y. och Anders
Bergencrantz son Carl Fredrik var gift med Sara Elisabeth Linné.
År 2007 lagom till 300-årsminnet
fick UKF övertaga en del av en medlems bibliotek, bl.a. de 6
volymer av Linnés ”Bref och skrifvelser” som gavs ut 1907. Det
visade sig att Bergencrantz upptar stort utrymme i Linnés
testamente eftersom Linné ville förhindra att Bergencrantz
skulle tilltvinga sig del i arvet efter sin dotter med hustrun Sara
Elisabeth. Han hade nämligen avvikit från hemmet och i
åratal sammanlevt med en piga på andra orter i Sverige och
Finland.
Hela Linnés testamente finns i en
pdf-fil med kompletterande material
Stäksmåran
Det finns också en liten lokal anknytning till Linnés
verksamhet som botaniker. Han berättar nämligen vid
något tillfälle om Stäksmåran, vilket
framgår av följande anteckning hämtad ur den
Svenngårdska hembygdssamlingen:
”Stormåran eller buskmåran kallas även
Stäksmåran av Liljeblad (1792-1816) "såsom
växande vid Stäket"; Nämns även i Lyttkens "Svenska
växtnamn", första delen, Stockholm 1904-1906;
I
Nymans bok: ”Utkast till växternas naturhistoria eller Sveriges
fanerogamer” 1867, sid 84, kan man läsa: ”Stormåran
eller buskmåran är större än andra arter.
Förr tycktes den sällsyntare, då Linné anger att
den endast växte vid Stäkets slottsruiner.”
Efter första
publiceringen av denna artikel har
jag välvilligt upplysts om att Stormåran nu är relativt
vanlig. Namnet Stäksmåra används inte längre. Inte
heller Buskmåra nämns i Mossbergs nordiska flora 1992. I en
arthandbok från 2004 sägs om Stormåran:
Stormåran är ursprungligen
införd. Den har snabbt erövrat hela landet och blivit mycket
allmän. Det är en stor och kraftig måra med
stjälkar som till en början försöker växa
uppåt, men snart lutar över och blir halvliggande.
Allmänheten tror ofta att det är denna måra som är
vitmåra.
Linné
– potatisen – Almarestäket
Ett förnyat studium av historien kring
Linné har gett en tungt vägande bekräftelse på
att det var på Almarestäket som de berömda experimenten
gjordes som visade att gick att göra brännvin av potatis,
ävensom potatismjöl och puder. Det var Eva Ekeblad, dotter
till Magnus Julius de la Gardie
på Almarestäket som i en skrivelse till Vetenskapsakademin
rapporterade om resultaten av experimenten 1748. Hon blev den
första kvinnan i akademin och det skulle dröja mer än
200 år innan nästa kvinna fick säte i akademin.
För en del
år sedan berättades i ett TV-program att experimenten skulle
ha gjorts på det ekebladska stamgodset Stola i
Västergötland. Enligt den historik som Vetenskapsakademin gav
ut 1939 skulle dock experimenten ha ägt rum på Eva de la Gardies
födelsegård Almarestäket. Som bekant kan den här
typen av fel lätt uppstå. Nu visar det sig att hennes
experiment berörs i Linnés korrespondens. Utgivaren av
breven har lämnat många utomordentligt intressanta
kommentarer till breven. Beträffande potatisexperimenten citerar
han ur Vetenskapsakademins protokoll varav det framgår att
rätta platsen är Almarestäket.
Du kan läsa
den kommentaren och många andra mycket intressanta
sådana i den pdf-fil som är
kopplad till den här artikeln. Gäller även förordet till
faksimilutgåvan av Systema naturae.
Människan
får en plats i djurriket
För många
år sedan läste jag en synnerligen intressant artikel om
Linné i en tidskrift. Vad
var det som hade varit så intressant? Jo, skribenten John Takman
hade år 1957 till 250-årsminnet av Linnés
födelse fått vetskap om innehållet i ett brev som
Linné skrivit till en forskarkollega i Ryssland. Brevet
tillhörde inte den samling "Bref och skrifvelser" som svenska
forskare genom tillmötesgående från det engelska
Linnésällskapet fått möjlighet att studera och
publicera i tryckt form inför 200-årsminnet 1907. Den
stora Linnésamlingen i London
innehåller det mesta av Linnés efterlämnade
material. I Sverige fanns naturligtvis kvar den mer officiella
korrespondens som Linné haft med myndigheter, liksom med Uppsala
universitet och inte minst riksdagen som beviljat honom anslag för
hans vetenskapliga resor i landet. I London finns brev - och kopior av
brev - som ibland ger en helt annan bild av Linnés
forskningsverksamhet.
Tillgängliga brev visar t.ex. att Linné skulle ha
motarbetats av inflytelserika personer inom den akademiska
världen, särskilt av teologerna vid Uppsala universitet. De
hade ju med kyrkans hjälp monopol på tolkningen av naturens
fenomen, som en gång för alla blivit förklarade i
bibeln. Upplysningarna i artikeln visade att Linné varit inne
och tassat på förbjudet område.
Linné
och Darwin
Det var på grund av sin internationella ställning som
Linné klarat sig så pass bra mot den teologiska tribunal
som hade till uppgift att med mycket stränga straff beivra alla
avvikelser från de teologiska doktrinerna.
Redan 1730 – 23 år gammal – berättar Linné i en
aldrig fullbordad skrift att han studerat naturen och funnit den strida
mot skrifterna. ”Därför avlade jag alla fördomar, blev
en skeptiker och tvivlade om allt. Då öppnades först
ögonen. Då kunde jag först märka sanningen”.

När
han tillträder professuren i Uppsala – två år efter
invalet i Vetenskapsakademin! - och håller sin
installationsföreläsning ger han studenterna rådet att
”i allt sitt görande punktligt ställa sig till
efterrättelse Cartesius välbekanta uppmaning: tvivla på
allt”. De iakttagelser han gjort stred mot skapelseläran
och
skulle komma att ge honom stora bekymmer.
Poängen i den artikel som
jag har som utgångspunkt för mina funderingar är det
faktum att Linné i sin korrespondens med forskarkolleger i andra
länder inte alltid säger samma sak som i de tryckta
skrifterna. När jag i artikeln från 1957 läste hur
Linné innerst inne såg på resultatet av sin
forskning förundrades jag över att jag inte hört
Linnéforskare lyfta fram det tydliga sambandet mellan
Linné och Darwin. Man får intrycket
att Linnéforskningen anser att Linné hållit fast
vid kyrkans skapelselära. En sanning med en alldeles speciell
modifikation. Av taktisk skäl – desamma som Darwins – kunde han
med klartext inte gå emot teologerna. Men i privat korrespondens
har det låtit annorlunda. I ett brev till en forskarkollega i
Ryssland berättar Linné 1747 (på latin) om
sina svårigheter med teologerna:
”Ni ogillar att jag placerat människan bland
anthropomorpha ("människoliknande". se Systemas 1:a
upplaga 1735 här
ovan). Jag kräver av er och av hela världen att ni visar
mig en artegenskap – en som överensstämmer med allmänt
accepterade principer för klassificering – genom vilken man kan
skilja mellan människa och apa. För min del vet jag verkligen
ingen enda. Jag skulle önska att någon kunde ange en
för mig. Men om jag hade kallat människan en apa eller vice
versa, skulle jag ha drabbats av alla teologers bannbulla.
Och han tillägger: "Kanske borde jag efter
konstens /alla/ regler ha gjort det". (Gunnar
Broberg)
Enligt artikelförfattaren och läkaren John
Takman fanns ovanstående ännu inte tryckt i samlingen Bref
och Skrifvelser – den serie om sex band som trycktes 1907-12 i samband
med 200-årsjubileet (senare kompletterad med ytterligare 4
band). Linné har med tiden uppenbarligen blivit mer och mer
övertygad om att arterna har kunnat förändras på
ett sätt som liknar det som Darwin långt senare skulle
påstå. I den 12:e upplagan av Systema Naturae
uteslöt Linné meningen om arternas
oföränderlighet och i sitt eget exemplar av Philosphia
botanica har han strukit över ”Naturen gör inga
språng”.
En medlem i vår förening har
skänkt det ovan nämnda sexbandsverket till UKF, och fler
intressanta delar av Linnés brevväxling kommer att bifogas
här på hemsidan. Ett exempel berör just frågan om
den påstådda släktskapen mellan människor och
apor. Det är Olof von Dahlin, ibland kallad "den svenska
historieskrivningens fader", som i ett brev till Linné
berättar att de markattor som ingår i drottning Lovisa
Ulrika naturaliesamlingar drabbats av hosta och snuva. Eftersom
Linné bearbetat och ordnat dessa samlingar hade drottningen
beordrat Dahlin att be Linné inkomma med något gott
råd så att de månde tillfriskna. Dahlins ord faller
sålunda i brevet till Linné:
"Människio-Cousinerne Markattorne, börja nu må
rätt illa." Exemplet tycks visa att frågeställningen
inte var okänd i Sverige mer än hundra före Darwin.
Redan 1735,
i
första upplagan av Systema Naturae, hade nämligen
Linné placerat människan – Homo – i samma grupp som aporna
och halvaporna högst upp bland de fyrfotade djuren. Se bilden
här ovan. Detta blev först känt i Holland, dit
Linné åkt för att få examen vid ett berömt
universitet. Där fick han också sina första verk
tryckta. Det var således forskarna vid ett universitet, känt
för sin öppna syn på naturforskningen, som först
kunde läsa skrifterna för de var ju skrivna på latin,
umgängesspråket forskare emellan. Linné hade
således hunnit bli känd och erkänd i den
internationella forskarvärlden innan han kom hem till Sverige
igen, men där erbjöds han inte någon forskarplats. Han
försörjde sig - så småningom med stor
framgång - som läkare i
Stockholm. Lyckligtvis var dock den svenska regeringen öppen
för nymodigheter i vetenskap, handel och industri. Han
erbjöds årlig lön för att hålla
föredrag inom mineralogi och botanik. Mer om
Linnés stora intresse för ekonomi längre fram i
artikeln.
I Darwins första upplaga
1859 om Arternas uppkomst avslöjas inte förrän på
näst sista sidan att ”Mycket ljus kommer att kastas över
människans utvecklingshistoria”. Inte förrän 1871 gav
han ut boken om Människan härstamning. Att Linné
placerat människan bland djuren har naturligtvis Darwin lagt
märke till. På
något ställe säger Darwin att det var väldigt
modigt av Linné att placera människan och aporna i samma
grupp.

Jag har
frågat belästa människor i min umgängeskrets om de
kände till att Linné hade placerat människor och
apor i samma grupp. Nästan alltid har svaret varit nekande. Jag
beslöt att se efter hur saken beskrivits i allmänna
uppslagverk under 1900-talet: Nordisk Familjebok 1912 "Ugglan",
Kunskapens bok 1950, Svenska uppslagsbok 1956, Focus 1958,
Nationalencyklopedin 19... Endast en av dem, Svensk Uppslagsbok,
nämner som hastigast i en
enda mening att Linné var den första som placerade
människan bland de människoliknande aporna.
När inte ens seriösa
uppslagsböcker framhåller att Linné haft
åsikter
om människans härstamning så är det väl inte
så konstigt att gemene man inte känner till
förhållandet. Hur har det blivit så? Är
frågan om människans härstamning fortfarande en
så känslig sak att inte ens NE nämner
förhållandet? Skall man döma efter en
undersökning som publicerades 2005 i den konservativa amerikanska
tidskriften Human Event är svaret ja! Forskare - och politiker -
har placerat Darwins böcker om Arternas uppkomst och
Människans härstamning bland de senaste 200 årens mest
skadlig böcker. (Nils Uddenberg
i förordet till nyöversättningen av
Människans härkomst)
Inte heller berättar uppslagsböckerna under slagordet
Linné att största delen av hans vetenskapliga
kvarlåtenskap, inkl. all personlig korrespondens, såldes
till en privatperson i England utan att svenska staten eller
privatpersoner ansåg sig ha anledning att bjuda
över det engelska anbudet. Mer om detta längre fram.
Linné och människans plats i
skapelsen
Min fråga blev nu: Varför har forskningen kring Linné
ända fram till vår tid inte funnit det angeläget att
utåt diskutera människans härstamning trots att
Linnés själv tagit upp ämnet?
Frågeställningen var ju inte okänd bland
forskare av facket. Men
inför 300-årsminnet är något på
gång. Fortsatt sökande på universitetens hemsidor
ledde mig fram till den nu aktuella
forskningen. Du kan själv läsa om den på Uppsala universitets webbsite” Linné on Line"
Första översättningen av
Systema Naturae till ett levande språk
Per Frankelius, forskare i ämnet ekonomi, har sommaren
2007 givit ut
boken "Linné i nytt ljus". i den finns en
översättning till svenska av den första upplagan av
Systema naturae. Det synes vara första gången som detta
banbrytande verk blir läsbart på ett levande språk -
svenska.
http://www.frankelius.com/linne-linnaeus.html
Du kan läsa om
Linnés förhållande till den "ekonomiska" vetenskapen
i avsnittet om Vetenskapsakademins tillkomst. Linné var en av
grundarna och hans agerande då visar hur stor vikt han
tillmätte ekonomin i dess dåtida betydelse av
hushållning = konsten att ta tillvara - hushålla med
- de möjligheter till förbättring av
människans levnadsvillkor som naturen kunde bidraga med. Begreppet
ekonomi handlade således inte bara om att hushålla med
pengar
Linné skrev
1740 att "ingen vetenskap i världen är är högre,
nödigare och nyttigare än ekonomien". Per Frankelius skriver:
"Därför bör denne vårt lands mest kände
forskare benämnas ekonomen Linné likaväl som
blomsterkungen Linné." Läs mer om Linnés syn
på hushållningen.
Ny syn på Linnés livsgärning - inte längre bara
"Blomsterkungen"
Det är intressant se hur Linnéforskningen nu
sprider sig utanför den botaniska sfären. Under snart hundra
år har Linné beskrivs som "Blomsterkungen"
Det var i en stor och dominerande biografi om Linné inför
200-årsminnes som begreppet blomsterkungen på allvar
myntades. Efterföljande skribenter har sedan hängt på.
Förutom sitt intresse för hushållningen lyfte
Linné också fram de viktiga ekologiska frågorna, för
att inte tala om människans mathållning.
Han föreläsningar i dietik tillhörde de mest
populära av Linnés många
föreläsningar. I år har en särskild studie
kring Linnés dietlära kommit under redaktion av bl.a
Linnékännaren Gunnar Broberg. Till livs med Linné.
Linné
och Darwin
- evolutionsläran
Linné menade sig ha
iakttagit att nya arter - hybrider - kunde utvecklas eller rent av
skapas på konstgjord väg genom tvångsbefruktning.
Officiellt kunde detta godtas när det gällde växter men
inte djuren. Nu är det förstås på plats att
framhålla att Darwins stora bidrag i denna forskning är att
han förklarar vad som varit - och är - drivkraften bakom
arternas utveckling, nämligen ”det naturliga urvalet”. Vi bör
erinra om att varken Darwin eller Linné kände till gener,
kromosomer och DNA. Darwin och utvecklingsläran har inte med
vår nuvarande kunskap blivit inaktuell - tvärt om.
Aktuell forskning inom Linnésällskapen
i Sverige och England inför 300-årsjubileet
Både de Svenska och Engelska Linnésällskapet, Svenska
Vetenskapsakademin och Uppsala universitet har påbörjat en
utgivning av samtliga Linnés brev med ekonomiskt stöd av
Riksbankens Jubileumsfond. Man har kommit så långt att jag
nu kan läsa Linnés brev till sin forskarkollega
i Ryssland i original och i sammandrag på engelska.
Det visade sig inte vara svårt att med
latinskt lexikon identifiera det textavsnitt som jag återgett i
fetstil i början av artikeln. Till min förvåning fann
jag att den
engelska sammanfattningen inte översätter den sista meningen:
"Kanske borde jag efter konstens /alla/
regler ha gjort det". (Gunnar Broberg)
Med
välvilligt bistånd av Gunnar Broberg fick jag snabbt en
översättning till svenska.
Hela de
aktuella citaten på latin och engelska återger jag här.
Hela brevet i original och engelsk förkortning
finns på PDF-sidan
Målsättningen för Linnéjubileet
Målsättningen
för Linnéjubileet är att bredda och nyansera bilden av
Carl von Linné.
Bland
annat menar man att Linné inspirerade Darwin till
evolutionsteorin.
Det stora brevprojektet
år 2007
Länk till
PDF-fil med nedanstående innehåll:
Sammandrag av John Takmans artikel från 1957 -
250-årsminnet - min källskrift
Linnés testamente - ur Bref och Skrifvelser - utgivna av Uppsala
universitet 1907
Komplett förord till faksimilutgåvan av Systema Naturae
Det stora brevprojektet år 2007
Sökväg till det aktuella brevet från Linné till
Gmelin febr 1747
Brevet till Gmelin brev i original (Latin)
Brevet till Gmelin i sammandrag på engelska (viktig mening
utelämnad)
Linné on line. Frågor och svar.
Uppsala universitet http://www.linnaeus.uu.se/online/
Det finns också aktuell litteratur: Nils Uddenberg, Idéer
om livet. En biologihistoria band II.
Det finns
mycket mer intressant om Linné i artikeln av John Takman, som
jag hänvisat till.
Vill du läsa hela
artikeln, 15 sidor, så har jag den på fil som kan skrivas
ut ”On demand”.
Hör av dig så kan du
hämta den eller få den sänd i brev eller som bifogad
fil via e-post.
Börje Sandén ukf@ukforsk.se
Avsikten med denna artikel har främst varit:
_ att lyfta fram
några lokalhistoriska anknytningar till Linné,
_ att framhålla ett
intressant samband mellan Linné och Darwin, ett samband som jag
tycker aldrig har nått ut till den bildade allmänheten,
något som jag gång på gång får
bekräftat när jag efter artikelns publicering frågar
vänner och bekanta om saken.
_ att
påvisa Linnés roll vid tillkomsten av Vetenskapsakademin
_ att erinra om att Linné som forskare var mycket mer än
"Blomsterkungen"
En reflektion
Jag förstår inte
varför forskningen om Linné
inte för länge sedan lyft fram den koppling mellan
Linné och Darwin som uppenbarligen funnits. Alla känner vi
till de hätska diskussionerna världen runt om människans
påstådda släktskap med aporna när väl
Darwins idéer blivit kända. En diskussion som nu
återkommer med full kraft bakom begreppet "intelligent design".
Man brukar ju ta Linné på orden när han
offentligt sagt att Gud skapade världen och Linné gav den
en ordna form.
Var månne Linné innerst inne en förespråkare
för "intelligent design" när han hävdar att han ser
skaparens verk bakom allt - en "Linné i tiden"?
Litteratur:
Nils Uddenberg. (2003)
Idéer om livet - en biologihistoria. Band II
Nils Uddenberg. (2006)
Förordet till hans nyöversättning av Darwins
Människans härkomst
Per Frankelius. (2007) Linné i nytt ljus.
Gunnar Broberg, m.fl Till livs med Linné - om mat
hälsa och levnadskonst.
Bengt Hildebrand. (1939)
Kungl. Vetenskapsakademiens historia.
Börje
Sandén april 2007
Linnés
roll vid
tillkomsten av Vetenskapsakademin
Det var till stor del Linnés
förtjänst att en långvarig
diskussion kring bildandet av en Vetenskapsakademi äntligen kom
till ett
avgörande.
När
Linné efter
sina tre år i utlandet återkom till Sverige 1738 hade han
både blivit invald i
- och besökt - akademier i Europa. Han hade således aktuella
erfarenheter att
luta sig mot när saken på nytt togs upp. I Uppsala fanns
emellertid redan en
institution som kallade sig Vetenskapssocieteten
med i stort
sett liknande ambitioner som den tilltänkta Vetenskapsakademin.
Linnés forskning
kring ekonomin eller hushållningen
Vetenskapssocieteten i Uppsala hade valt in
den unge Linné i
sällskapet och bekostat hans berömda Lapplandsresa. Av det
följande förstår vi
att Linné inte ville konkurrera med Uppsala genom att verka
för en liknande
institution i Stockholm. När han och Anders von Höpken 1738
drev frågan om ett
forum för vetenskapliga diskussioner ville de ge det nya
vetenskapssamfundet en
mer speciell inriktning på det då aktuella ämnet ekonomi.
Vid de många möten som föregick det konstituerande
sammanträdet i
Vetenskapsakademin 1739 använde man beteckningen Oeconomisk Wetenskaps Societet. Det
var således först när man sammanträdde för
att stadfästa detta ekonomiska samfund som förslaget kom upp
att man i stället
skulle ge det namnet Vetenskapsakademi.
Nu till en förklaring av dåtidens
innebörd av ordet
ekonomi. Det handlade inte i första hand om hur man skulle
handskas med penningresurser utan hur
man skulle utnyttja naturens
resurser, framförallt de
som man ännu inte upptäckt. Det var andra ord konsten att ta
till vara de
möjligheter till förbättring för människans
levnadsvillkor som naturen kunde
bidraga med. Frågor om ekonomi av detta slag diskuterades redan i
Aristoteles
skrifter i det antika Grekland.
Ekonomi på svenska heter Hushållning.
Patriotiska Sällskapet började
1776 ge ut vårt lands första
”ekonomiska tidskrift” som fick namnet Hushållningsjournal.
Detta
var två år
innan Linné dog, Han hade då haft en
hjärnblödning och förlorat både tal- och
minnesförmåga, så han var nog inte medveten om att en av hans stora käpphästar
- ekonomin - börjat
diskuteras
runt om i landet.
När UKF år 2001 gav ut
3-bandsverket med en sammanfattning
av artiklarna i Hushållningsjournalen åren 1776-1813 var
detta en händelse som
belönades med offentlig uppmärksamhet.
Några utvalda avsnitt
ur Vetenskapsakademins första protokoll:
… att dess Ledamöter medelst flitiga
försök och all möjlig
uppmärksamhet skola söka att upparbeta, förkovra och
här i Sverige
kringsprida kunskapen uti
Matematik – Naturkunnighet – Oeconomie –
Handel – nytta
Konster och Manufakturer,
… ingen måtte till ledamot antagas,
som icke har kärlek
till nyttiga vetenskaper och
jämväl
insikt i någon del av dem, emedan eljest somliga vilja vara med
allenast för namnets skull samt andra
politiska
avsikter.
… och att uti detta sällskap ett
Riksråd inte skall hålla
sig för god att sitta till bords med en hantverkare, som ofta kan
göra riket
mer nytta än den som gått och trampat på Parnassens
höjder över 40 år.
Här nedan återges hela
protokollet från Vetenskapsakademins
konstituerande sammanträde.
Ur Vetenskapsakademiens
förhistoria, grundläggning
och
första organisation
Bengt Hildebrand, Utg av Vetenskapsakademin
1939
Texten återges ordagrant enligt sid
264-267
Vetenskapsakademiens instiftande
Det i svensk odlingshistoria märkliga,
som skedde lördagen
den 2 juni 1739, kan i första hand icke bättre
åskådliggöras än genom att åter
anföra det ofta citerade, till sin formulering och innebörd
klassiska
protokoll, varmed Vetenskapsakademiens långa serie av dylika
begynner och som lyder
på följande sätt.
Anno
1739 d. 2 Iunii
Klåckan
9 för
middagen
Sammanträdde Herr Åhlström,
Andr. Höpken, S. C. Bielcke,
Carl Linnxus och Mårten Triwald första gången uti
Auditorio illustri på
Riddarhuset i Stockholm, till at giöra en begynnelse af et
påtänckt Sälskaps
inrättande, i den afsickt at des Ledamöter medelst flitige
försök och all
möjelig upmärcksamhet skola söka at uparbeta,
förkofra och här i Sverige
kringsprida kundskapen uti Mathematique, Naturkunnighet,
Oeconomie,
Handel, nyttiga Konster och Manufacturer [kurs. av mig],
samt at vid
deras sammankomster gemensamligen öfverlägga om de af
dem samlade påfund,
försök och anmärckningars ricktighet, som de
sedermera till det allmännas
efter-rättelse och bästa ämna å trycket utkomma
låta [kurs. av mig], på sätt
som sådane sammankomster på flere utrikes orter redan
tillförene blifvit
inrättade, igenom hvilcka icke allenast deras egne land mycken
heder, utan ock
det menniskliga släcktet i gemen mångfalldig
förmån tillflutit, så väl igenom
den tilväxt, som sielfva vetenskaperne vunnit, som den utaf dem
och deras
application försporde värckeliga nyttan i det allmenna
lefvernet.
Sedan samtel. Herrarne sig nidsatt och
yttradt deras
gemensamma önskan vara, at efterkommanderne i långliga tider
måtte få orsak at
med lika fägnad påminna sig denna dagen, som de sielfva nu
sedt honom komma, då
de i förtröstan af en så välsignad framgång,
som deras upsåt är rent och
lofligit, få giöra en början af länge
efterlängtade sammanträden i Stockholm
till de vetenskapers förkofran och fortplantande, som jemte
flit och
idoghet alstra af sig lofvärde slögders samt all
hushåldnings upkomst
[kurs. av mig];
Så berättade Herr Bielcke,
huruledes han genom bref gifvit
Herr Andr. Celsius till känna, huruledes man vore om denna
inrättning, under
namn af en Oeconomisk Wetenskaps Societet omtänckt, samt
at han för sin
del honom sonderadt om des håg at som Ledamot blifva antagen. Och
som Hr Celsii
svar derpå af d. 29 Maij ankommit, så uplästes det,
och var af följande
innehåll, nembl:n at Hr Celsius betygade sin fägnad
öfver detta förehafvande,
med berättelse at han länge önskat, det en dylik
Societet i Stockholm måtte
inrättas, som ville upgifva sina Acter. Hvarvid han i anseende
till åtskillige
andragne skäl förmente bäst vara, om man åt
detta Sälskap gofve namn af en Wetenskaps
Academie; men påminte deremot, at för all ting
ingen måtte till
Ledamot antagas, som icke har kärlek för nyttiga
vetenskaper och jemväl
insickt i någon viss del af dem [kurs. av mig], emedan
eljest soinlige
torde vilja vara med allenast för namnets skull samt andre
politiske afsickter:
och hoppas i öfrigt, at uti denne Societeten en RiksRåd
intet skall hålla sig
för god at sittia till bords med en Handtvärckare, som ofta
kan giöra riket
mera nytta än den, som gådt och trampat på Parnassi
högder öfver 40 år.
I anledning af nyssnemde bref funno samtel.
Herrarne godt,
at den deruti prxcaverade omständigheten vid nya Ledamöters
antagande kommer
uti GrundReglorne at införas.
Derefter togs i öfvervägande under
hvad namn detta Sälskap
skulle komma tillsamman och utgifva des Acter, då det
discourerades, antingen
namnet af Oeconomisk Wetenskaps Societet, eller et Svenskt
namn af Oeconom.
Vetenskapsgille skulle tagas; men så förenade sig
samtelige Herrarne, at i
anseende dertill at namn af Academie redan vore mindre ovant,
emedan i
Stockholm redan 2:ne Societeter blifvit inrättade under namn
af Academie de
Musique et de Peinture, samt till en skillnad uti namnet ifrån
den redan i
Upsala begynte Wettenskaps Societeten, detta Compagnie skall kallas Wettenskaps
Academie. Hvarvid de jämväl kommo öfverens, at
på det Publiquen måtte så
mycket lättare fatta denna inrättnings och antagne namnets
egentel:e syftemål,
det tituln på des framdeles genom trycket utkommande Acter skall
vara, som
följer, nembl:n
Wetenskaps Academiens i Stockholm
Handlingar, innehållandes
nya anmärckningar, påfund, rön och försök,
som till nyttiga Wetenskapers,
Hushåldningens, Handels, Manufacturers samt flere i det
allmenna väsendet
nödige Konsters och Handteringars tillväxt och
förkofring [kurs. av
mig] tiena kunna.
Och som Herrarne sig föresatt, at inga
ställen i denna
Academie efter tienst och embetes värdighet skulle lemnas,
så kommo de sin
emellan öfverens at derom för denna gången lotta;
hvaremot hädan-efter hvar och
en ny ledamot kommer at sittia som han blifvit antagen. Igenom denna
lottning
kommo desse ofvannemde Herrar Ledamöter i sådan ordning:
Herr Ahlström, Höpken,
Bielcke, Linnaeus, Triwald, Cederhielm.
Projectet till Academiens GrundReglor
justerades, och skall
det till nästa sammankomst till underskrift förfärdigas.
I anledning af desse nu faststälte
Grundreglor företogs
Praesidentslottningen, då lotten föll uppå Herr
Carl Linnxus, som således
blifvit denne Academies första Praesident: hvartill
Ledamöterne jemte deras
fägnads betygande honom och Academien all lycka tillönskade.
Herr Presidenten påminte om en
Secreterares väljande,
hvarvid förekom den frågan, om icke Praesidenten bör
äga 2:ne vota, hvilcket
biföls. Sedan voterades genom slutne zedlar, då vahlet
stadnade på Hr Anders
Höpken.
Slutel:n proponerade Herr Praesidenten, om
icke Herr Bielcke
skulle svara Hr Celsius uppå sit bref och låta honom tils
vidare veta, det
Academien honom och Herr Klingenstierna till des Ledamöter utsedt,
hvarom
Academien vill dem särskilt medelst des igenom Secreteraren
afsände kallelse
bref ytterligare notificera.
Och som tiden redan var förliden,
så beslöts uppå Herr
Praesidentens giorde frågan, at Academiens Ledamöter
den 6 eller nästa
Lögerdag klåckan 9 för middagen åter sammankomma.
*
(Början av Bengt Hildbrands
kommentar)
Det har redan av den inledande
framställningen i detta
kapitel visat sig, vad även ovanstående protokoll bestyrker,
att
akademistiftarna sinsemellan diskuterat alla viktigare saker före
det konstituerande
sammanträdet och att detta således är ett uppspel
för publiken, ägnat att
bekräfta utåt, vad man redan i den inre kretsen beslutat.
Den egentliga nyheten
vid akademiens första möte är bestämmandet av
akademiens namn. Tydligen har man
vid förberedelserna varit överens om att kalla
sammanslutningen Oeconomisk
Wetenskaps Societet, såsom Bielke först meddelade
Celsius — en ytterst
klargörande beteckning för, vilka syftemål stiftarna
förbundo med sitt samfund.
Emellertid åstadkom Anders Celsius genom sitt brev en
namnändring härvidlag.
Det aktuella textavsnittet
där Linne själv tar upp problemet människa - apa
* John Takmans översättning
”Ni ogillar att jag placerat människan bland anthropomorpha
Jag kräver av er och av hela världen att ni visar mig en
artegenskap – en som överensstämmer med allmänt
accepterade principer för klassificering – genom vilken man kan
skilja mellan människa och apa. För min del vet jag verkligen
ingen enda. Jag skulle önska att någon kunde ange en
för mig. Men om jag hade kallat människan en apa eller vice
versa, skulle jag ha drabbats av alla teologers bannbulla. Det är
möjligt att jag som naturforskare borde ha gjort det”.
* Latinska originalet till det aktuella avsnittet
Non placet, quod Hominem inter ant[h]ropomorpha collocaverim, sed homo
noscit se ipsum. Removeamus vocabula. Mihi
perinde erit, quo nomine utamur. Sed quaero a Te et Toto orbe
differentiam genericam inter hominem et Simiam, quae ex principiis
Historiae naturalis. Ego certissime nullam novi. Utinam aliquis mihi
unicam diceret! Si vocassem hominem simiam vel vice versa omnes in me
conjecissem theologos. Debuissem forte ex lege artis
* Den officiella förkortade översättningen till
engelska
Linnaeus placed man among the Anthropomorpha (”the
human-like), which caused irritation. He does not care what name is
used. But he wonders whether Gmelin and the rest of the world can name
a generic difference between man and ape based on the principles of
natural history.
* Hela brevet i original och förkortad
engelske översättning i PDF-filen
Vad fördes till London?
Det har skrivits mycket om hur Linnésamlingarna hanterades efter
hans död.
Här skall endast ges en kort sammanfattning av det material som
till slut köptes up av
En mycket stor del av Linnés samlingar inköptes slutgiltigt
av den 24-årig naturälskaren James Edward Smith för
1000 guineas. Den 17 sept 1784 förde Linnés hela bibliotek
och samlingarna i övrigt till London. När Smith
packade upp den 26 stora lådorna fanns där mer än
han hade väntat:
19000 blad med pressade växter, 3200 insekter, 1500 snäckor,
700-800 koraller, 2500 mineralprover, Linnés hela korrespondens
med ca 3000 brev och en stor mängd handskrivna manuskript och
Linné och andra samtida forskare. År 1788 bildades Linnean
Society of London med Smith som president. Vid hans död
köptes materialet av det engelska Linnésällskapet. Det
är numera placerat i ett bombsäkert rum.
Inför år 1978 - 200 årsminnet av Linnés
död - utgavs en Linnébiografi av den engelska
Linnékännaren Wilfrid Blunt i svensk
översättning. Ett förord har skrivits av Gunnar Broberg
och denne framhåller att Blunt inte gjort boken till en
helgonbiografi och avslutar med hur värdefullt det är att se
hur en av våra nationalgestalter beskrivs av en utlänning
med oförvillade ögon.
I det avslutande kapitlet kommenterar Wilfrid Blunt
försäljningen av Linnésamlingarna till England
med följande ord. "Försäljningen av Linnés
samlingar till en utlänning är en kalamitet som bara kan
jämföras med grekernas försäljning av sin
bästa konst till Lord Elgin några år senare".
|