Några bidrag till 300-årsminnet av Linnés födelse
* Lokalhistoriska infallvinklar för Upplands-Bro
* Linné - placerar människa och apa i samma grupp redan år 1735, 124 år före Darwin
              En intressant fråga som diskuterats mycket lite i litteraturen
              Var Linné kanske en förespråkare för "intelligent design"?
* Linné - hans roll vid tillkomsten av Vetenskapsakademin<>
Av Börje Sandén         
/subjects/Linneus.htm
2007-04-10. rev2007-04-15, rev2007-04-20, 2007-04-28, 2007-05-07, 2007-10-27
    

UKF:s Startsida     Länkar till  Uppsala universitet:   Linné on line  - Var Linné berömd?
Linnés roll vid tillkomsten av Vetenskapsakademin.  Akademins första protokoll        
 PDF-fil med kompletterande material: bl.a  Linnés testamente, Anteckningar, aktuellt brev


300-årsminnet av Linnés födelse 
* Lokalhistorisk infallsvinkel

300-årsminnet av Linnés födelse 23 maj 1707 ger oss anledning att erinra om Linnés kontakter med vår bygd..

* Linné som föregångare till Darwins utvecklingslära

Det finns en intressant studie om Linné som gjordes i samband med 250-årsminnet. Den behandlar Linnés relationer till samtidens forskning och det faktum att Linné förebådade Darwins utvecklingslära mer än hundra år före dennes bok om arternas uppkomst.
Linné och människans ursprung:
"Om jag hade kallat människan en apa eller vice versa skulle jag ha drabbats av teologernas bannbulla. 
Och han tillägger: "Kanske borde jag efter konstens /alla/ regler ha gjort det” (Gunnar Broberg).

 
Bergencrantz väg
Sedan länge har det varit känt i Kungsängen att Bergencrantz väg i Kungsängen har fått sitt namn efter far och son Bergencrantz som bägge varit gifta med döttrar till berömda män. Fadern Anders Bergencrantz var gift med Catharina Rudbeck, dotter till Olof Rudbeck, d.y. och Anders Bergencrantz son Carl Fredrik var gift med Sara Elisabeth Linné.
     År 2007 lagom till 300-årsminnet fick UKF övertaga en del av en medlems bibliotek, bl.a. de 6 volymer av Linnés ”Bref och skrifvelser” som gavs ut 1907. Det visade sig att Bergencrantz upptar stort utrymme i Linnés testamente eftersom Linné ville förhindra att Bergencrantz skulle tilltvinga sig del i arvet efter sin dotter med hustrun Sara Elisabeth. Han hade nämligen avvikit från hemmet och i åratal sammanlevt med en piga på andra orter i Sverige och Finland.
Hela Linnés testamente finns i en pdf-fil med kompletterande material
 
Stäksmåran
Det finns också en liten lokal anknytning till Linnés verksamhet som botaniker. Han berättar nämligen vid något tillfälle om Stäksmåran, vilket framgår av följande anteckning hämtad ur den Svenngårdska hembygdssamlingen:
     ”Stormåran eller buskmåran kallas även Stäksmåran av Liljeblad (1792-1816) "såsom växande vid Stäket"; Nämns även i Lyttkens "Svenska växtnamn", första delen, Stockholm 1904-1906;
     I Nymans bok: ”Utkast till växternas naturhistoria eller Sveriges fanerogamer” 1867, sid 84, kan man läsa:  ”Stormåran eller buskmåran är större än andra arter. Förr tycktes den sällsyntare, då Linné anger att den endast växte vid Stäkets slottsruiner.”

     Efter första publiceringen av denna artikel har jag välvilligt upplysts om att Stormåran nu är relativt vanlig. Namnet Stäksmåra används inte längre. Inte heller Buskmåra nämns i Mossbergs nordiska flora 1992. I en arthandbok från 2004 sägs om Stormåran:

Stormåran är ursprungligen införd. Den har snabbt erövrat hela landet och blivit mycket allmän. Det är en stor och kraftig måra med stjälkar som till en början försöker växa uppåt, men snart lutar över och blir halvliggande. Allmänheten tror ofta att det är denna måra som är vitmåra.

 

Linné – potatisen – Almarestäket

Ett förnyat studium av historien kring Linné har gett en tungt vägande bekräftelse på att det var på Almarestäket som de berömda experimenten gjordes som visade att gick att göra brännvin av potatis, ävensom potatismjöl och puder. Det var Eva Ekeblad, dotter till Magnus Julius de la Gardie på Almarestäket som i en skrivelse till Vetenskapsakademin rapporterade om resultaten av experimenten 1748. Hon blev den första kvinnan i akademin och det skulle dröja mer än 200 år innan nästa kvinna fick säte i akademin.

     För en del år sedan berättades i ett TV-program att experimenten skulle ha gjorts på det ekebladska stamgodset Stola i Västergötland. Enligt den historik som Vetenskapsakademin gav ut 1939 skulle dock experimenten ha ägt rum på Eva de la Gardies födelsegård Almarestäket. Som bekant kan den här typen av fel lätt uppstå. Nu visar det sig att hennes experiment berörs i Linnés korrespondens. Utgivaren av breven har lämnat många utomordentligt intressanta kommentarer till breven. Beträffande potatisexperimenten citerar han ur Vetenskapsakademins protokoll varav det framgår att rätta platsen är Almarestäket.

     Du kan läsa den  kommentaren och många andra mycket intressanta sådana i den pdf-fil som är kopplad till den här artikeln. Gäller även förordet till faksimilutgåvan av Systema naturae.

 

Människan får en plats i djurriket
För många år sedan läste jag en synnerligen intressant artikel om Linné i en tidskrift. Vad var det som hade varit så intressant? Jo, skribenten John Takman hade år 1957 till 250-årsminnet av Linnés födelse fått vetskap om innehållet i ett brev som Linné skrivit till en forskarkollega i Ryssland. Brevet tillhörde inte den samling "Bref och skrifvelser" som svenska forskare genom tillmötesgående från det engelska Linnésällskapet fått möjlighet att studera och publicera i tryckt form inför 200-årsminnet 1907.  Den stora Linnésamlingen i London innehåller det mesta av Linnés efterlämnade material.  I Sverige fanns naturligtvis kvar den mer officiella korrespondens som Linné haft med myndigheter, liksom med Uppsala universitet och inte minst riksdagen som beviljat honom anslag för hans vetenskapliga resor i landet. I London finns brev - och kopior av brev - som ibland ger en helt annan bild av Linnés forskningsverksamhet.
     Tillgängliga brev visar t.ex. att Linné skulle ha motarbetats av inflytelserika personer inom den akademiska världen, särskilt av teologerna vid Uppsala universitet. De hade ju med kyrkans hjälp monopol på tolkningen av naturens fenomen, som en gång för alla blivit förklarade i bibeln. Upplysningarna i artikeln visade att Linné varit inne och tassat på förbjudet område.

Linné och Darwin
Det var på grund av sin internationella ställning som Linné klarat sig så pass bra mot den teologiska tribunal som hade till uppgift att med mycket stränga straff beivra alla avvikelser från de teologiska doktrinerna. 
 
Redan 1730 – 23 år gammal – berättar Linné i en aldrig fullbordad skrift att han studerat naturen och funnit den strida mot skrifterna. ”Därför avlade jag alla fördomar, blev en skeptiker och tvivlade om allt. Då öppnades först ögonen. Då kunde jag först märka sanningen”.

Systema
När han tillträder professuren i Uppsala – två år efter invalet i Vetenskapsakademin! -  och håller sin installationsföreläsning ger han studenterna rådet att ”i allt sitt görande punktligt ställa sig till efterrättelse Cartesius välbekanta uppmaning: tvivla på allt”. De iakttagelser han gjort stred mot skapelseläran och skulle komma att ge honom stora bekymmer.
 
Poängen i den artikel som jag har som utgångspunkt för mina funderingar är det faktum att Linné i sin korrespondens med forskarkolleger i andra länder inte alltid säger samma sak som i de tryckta skrifterna. När jag i artikeln från 1957 läste hur Linné innerst inne såg på resultatet av sin forskning förundrades jag över att jag inte hört Linnéforskare lyfta fram det tydliga sambandet mellan Linné och Darwin. Man får intrycket att Linnéforskningen anser att Linné hållit fast vid kyrkans skapelselära. En sanning med en alldeles speciell modifikation. Av taktisk skäl – desamma som Darwins – kunde han med klartext inte gå emot teologerna. Men i privat korrespondens har det låtit annorlunda. I ett brev till en forskarkollega i Ryssland berättar Linné 1747 (på latin) om sina svårigheter med teologerna:
 
”Ni ogillar att jag placerat människan bland anthropomorpha ("människoliknande". se Systemas 1:a upplaga 1735 här ovan). Jag kräver av er och av hela världen att ni visar mig en artegenskap – en som överensstämmer med allmänt accepterade principer för klassificering – genom vilken man kan skilja mellan människa och apa. För min del vet jag verkligen ingen enda. Jag skulle önska att någon kunde ange en för mig. Men om jag hade kallat människan en apa eller vice versa, skulle jag ha drabbats av alla teologers bannbulla.
Och han tillägger: "Kanske borde jag efter konstens /alla/ regler ha gjort det". (Gunnar Broberg)

Enligt artikelförfattaren och läkaren John Takman fanns ovanstående ännu inte tryckt i samlingen Bref och Skrifvelser – den serie om sex band som trycktes 1907-12 i samband med 200-årsjubileet  (senare kompletterad med ytterligare 4 band). Linné har med tiden uppenbarligen blivit mer och mer övertygad om att arterna har kunnat förändras på ett sätt som liknar det som Darwin långt senare skulle påstå. I den 12:e upplagan av Systema Naturae uteslöt Linné meningen om arternas oföränderlighet och i sitt eget exemplar av Philosphia botanica har han strukit över ”Naturen gör inga språng”.
     En medlem i vår förening har skänkt det ovan nämnda sexbandsverket till UKF, och fler intressanta delar av Linnés brevväxling kommer att bifogas här på hemsidan. Ett exempel berör just frågan om den påstådda släktskapen mellan människor och apor. Det är Olof von Dahlin, ibland kallad "den svenska historieskrivningens fader", som i ett brev till Linné berättar att de markattor som ingår i drottning Lovisa Ulrika naturaliesamlingar drabbats av hosta och snuva. Eftersom Linné bearbetat och ordnat dessa samlingar hade drottningen beordrat Dahlin att be Linné inkomma med något gott råd så att de månde tillfriskna. Dahlins ord faller sålunda i brevet till Linné: "Människio-Cousinerne Markattorne, börja nu må rätt illa." Exemplet tycks visa att frågeställningen inte var okänd i Sverige mer än hundra före Darwin.
     Redan 1735, i första upplagan av Systema Naturae, hade nämligen Linné placerat människan – Homo – i samma grupp som aporna och halvaporna högst upp bland de fyrfotade djuren. Se bilden här ovan.  Detta blev först känt i Holland, dit Linné åkt för att få examen vid ett berömt universitet. Där fick han också sina första verk tryckta. Det var således forskarna vid ett universitet, känt för sin öppna syn på naturforskningen, som först kunde läsa skrifterna för de var ju skrivna på latin, umgängesspråket forskare emellan. Linné hade således hunnit bli känd och erkänd i den internationella forskarvärlden innan han kom hem till Sverige igen, men där erbjöds han inte någon forskarplats. Han försörjde sig - så småningom med stor framgång - som läkare i Stockholm. Lyckligtvis var dock den svenska regeringen öppen för nymodigheter i vetenskap, handel och industri. Han erbjöds årlig lön för att hålla föredrag inom mineralogi och botanik. Mer om Linnés stora intresse för ekonomi längre fram i artikeln.
 
I Darwins första upplaga 1859 om Arternas uppkomst avslöjas inte förrän på näst sista sidan att ”Mycket ljus kommer att kastas över människans utvecklingshistoria”. Inte förrän 1871 gav han ut boken om Människan härstamning.  Att Linné placerat människan bland djuren har naturligtvis Darwin lagt märke till.  På något ställe säger Darwin att det var väldigt modigt av Linné att placera människan och aporna i samma grupp.

    
 

Systema Naturae 1:a uppl. 1735


Jag har frågat belästa människor i min umgängeskrets om de kände till att Linné hade placerat  människor och apor i samma grupp. Nästan alltid har svaret varit nekande. Jag beslöt att se efter hur saken beskrivits i allmänna uppslagverk under 1900-talet:  Nordisk Familjebok 1912 "Ugglan", Kunskapens bok 1950, Svenska uppslagsbok 1956,  Focus 1958, Nationalencyklopedin 19... Endast en av dem, Svensk Uppslagsbok, nämner som hastigast i en enda mening att Linné var den första som placerade människan bland de människoliknande aporna.
     När inte ens seriösa uppslagsböcker framhåller att Linné haft åsikter om människans härstamning så är det väl inte så konstigt att gemene man inte känner till förhållandet. Hur har det blivit så? Är frågan om människans härstamning fortfarande en så känslig sak att inte ens NE nämner förhållandet?  Skall man döma efter en undersökning som publicerades 2005 i den konservativa amerikanska tidskriften Human Event är svaret ja! Forskare - och politiker - har placerat Darwins böcker om Arternas uppkomst och Människans härstamning bland de senaste 200 årens mest skadlig böcker. (Nils Uddenberg i förordet till nyöversättningen av  Människans härkomst)

     Inte heller berättar uppslagsböckerna under slagordet Linné att största delen av hans vetenskapliga kvarlåtenskap, inkl. all personlig korrespondens, såldes till en privatperson i England utan att svenska staten eller privatpersoner ansåg sig  ha anledning att  bjuda över det engelska anbudet. Mer om detta längre fram.


Linné och människans plats i skapelsen 
Min fråga blev nu: Varför har forskningen kring Linné ända fram till vår tid inte funnit det angeläget att utåt diskutera människans härstamning trots att Linnés själv tagit upp ämnet? Frågeställningen var ju inte okänd bland forskare av facket. Men inför 300-årsminnet är något på gång. Fortsatt sökande på universitetens hemsidor ledde mig fram till den nu aktuella forskningen. Du kan själv läsa om den på Uppsala universitets webbsite”  Linné on Line"    

Första översättningen av Systema Naturae till ett levande språk

Per Frankelius, forskare i ämnet ekonomi, har sommaren 2007 givit ut boken "Linné i nytt ljus". i den finns en översättning till svenska av den första upplagan av Systema naturae. Det synes vara första gången som detta banbrytande verk blir läsbart på ett levande språk - svenska.
http://www.frankelius.com/linne-linnaeus.html

     Du kan läsa om Linnés förhållande till den "ekonomiska" vetenskapen i avsnittet om Vetenskapsakademins tillkomst. Linné var en av grundarna och hans agerande då visar hur stor vikt han tillmätte ekonomin i dess dåtida betydelse av hushållning = konsten att ta tillvara - hushålla med  - de möjligheter till förbättring  av människans levnadsvillkor som naturen kunde bidraga med. Begreppet ekonomi handlade således inte bara om att hushålla med pengar

     Linné skrev 1740 att "ingen vetenskap i världen är är högre, nödigare och nyttigare än ekonomien". Per Frankelius skriver: "Därför bör denne vårt lands mest kände forskare benämnas ekonomen Linné likaväl som blomsterkungen Linné."  Läs mer om Linnés syn på hushållningen.


Ny syn på Linnés livsgärning - inte längre bara "Blomsterkungen"
Det är intressant se hur Linnéforskningen nu sprider sig utanför den botaniska sfären. Under snart hundra år har Linné beskrivs som "Blomsterkungen"  Det var i en stor och dominerande biografi om Linné inför 200-årsminnes som begreppet blomsterkungen på allvar myntades. Efterföljande skribenter har sedan hängt på.
     Förutom sitt intresse för hushållningen lyfte Linné också fram de viktiga ekologiska frågorna, för att inte tala om människans mathållning.  Han föreläsningar i dietik tillhörde de mest populära av Linnés många föreläsningar.  I år har en särskild studie kring Linnés dietlära kommit under redaktion av bl.a Linnékännaren Gunnar Broberg. Till livs med Linné.


Linné och Darwin  -  evolutionsläran
Linné menade sig ha iakttagit att nya arter - hybrider - kunde utvecklas eller rent av skapas på konstgjord väg genom tvångsbefruktning. Officiellt kunde detta godtas när det gällde växter men inte djuren. Nu är det förstås på plats att framhålla att Darwins stora bidrag i denna forskning är att han förklarar vad som varit - och är - drivkraften bakom arternas utveckling, nämligen ”det naturliga urvalet”. Vi bör erinra om att varken Darwin eller Linné kände till gener, kromosomer och DNA. Darwin och utvecklingsläran har inte med vår nuvarande kunskap blivit inaktuell - tvärt om.


Aktuell forskning inom Linnésällskapen i Sverige och England inför 300-årsjubileet
Både de Svenska och Engelska Linnésällskapet, Svenska Vetenskapsakademin och Uppsala universitet har påbörjat en utgivning av samtliga Linnés brev med ekonomiskt stöd av Riksbankens Jubileumsfond. Man har kommit så långt att jag nu kan läsa Linnés brev till sin forskarkollega i Ryssland i original och i sammandrag på engelska.
     Det visade sig inte vara svårt att med latinskt lexikon identifiera det textavsnitt som jag återgett i fetstil i början av artikeln. Till min förvåning fann jag att den engelska sammanfattningen inte översätter den sista meningen:

"Kanske borde jag efter konstens /alla/ regler ha gjort det". (Gunnar Broberg)
Med välvilligt bistånd av Gunnar Broberg fick jag snabbt en översättning till svenska.

Hela de aktuella citaten på latin och engelska återger jag här.
Hela brevet i original och engelsk förkortning finns på PDF-sidan


Målsättningen för Linnéjubileet

Målsättningen för Linnéjubileet är att bredda och nyansera bilden av Carl von Linné.

Bland annat menar man att Linné inspirerade Darwin till evolutionsteorin.

Det stora brevprojektet år 2007


Länk till PDF-fil med nedanstående innehåll:
Sammandrag av John Takmans artikel från 1957 - 250-årsminnet - min källskrift   
Linnés testamente - ur Bref och Skrifvelser - utgivna av Uppsala universitet 1907
Komplett förord till faksimilutgåvan av Systema Naturae
Det stora brevprojektet år 2007
Sökväg till det aktuella brevet från Linné till Gmelin febr 1747
Brevet till Gmelin brev i original (Latin)
Brevet till Gmelin i sammandrag på engelska (viktig mening utelämnad)

Linné on line.  Frågor och svar. Uppsala universitet    http://www.linnaeus.uu.se/online/

Det finns också aktuell litteratur: Nils Uddenberg, Idéer om livet.  En biologihistoria band II.

Det finns mycket mer intressant om Linné i artikeln av John Takman, som jag hänvisat till.
Vill du läsa hela artikeln, 15 sidor, så har jag den på fil som kan skrivas ut ”On demand”.
Hör av dig så kan du hämta den eller få den sänd i brev eller som bifogad fil via e-post.
Börje Sandén  ukf@ukforsk.se


Avsikten med denna artikel har främst varit:
_ att lyfta fram några lokalhistoriska anknytningar till Linné,
_ att framhålla ett intressant samband mellan Linné och Darwin, ett samband som jag tycker aldrig har nått ut till den bildade allmänheten, något som jag gång på gång får bekräftat när jag efter artikelns publicering frågar vänner och bekanta om saken.

_ att påvisa Linnés roll vid tillkomsten av Vetenskapsakademin
_ att erinra om att Linné som forskare var mycket mer än "Blomsterkungen"
En reflektion

Jag förstår inte varför forskningen om Linné inte för länge sedan lyft fram den koppling mellan Linné och Darwin som uppenbarligen funnits. Alla känner vi till de hätska diskussionerna världen runt om människans påstådda släktskap med aporna när väl Darwins idéer blivit kända. En diskussion som nu återkommer med full kraft bakom begreppet "intelligent design". Man brukar ju  ta Linné på orden när han offentligt sagt att Gud skapade världen och Linné gav den en ordna form.


Var månne Linné innerst inne en förespråkare för "intelligent design" när han hävdar att han ser skaparens verk bakom allt -  en "Linné i tiden"?


Litteratur:

Nils Uddenberg. (2003) Idéer om livet - en biologihistoria. Band II

Nils Uddenberg. (2006) Förordet till hans nyöversättning av Darwins Människans härkomst
Per Frankelius. (2007) Linné i nytt ljus.
Gunnar Broberg, m.fl  Till livs med Linné - om mat hälsa och levnadskonst.

Bengt Hildebrand. (1939) Kungl. Vetenskapsakademiens historia.
Börje Sandén  april 2007

 

 

Linnés roll vid tillkomsten av Vetenskapsakademin

Det var till stor del Linnés förtjänst att en långvarig diskussion kring bildandet av en Vetenskapsakademi äntligen kom till ett avgörande.

     När Linné efter sina tre år i utlandet återkom till Sverige 1738 hade han både blivit invald i - och besökt - akademier i Europa. Han hade således aktuella erfarenheter att luta sig mot när saken på nytt togs upp. I Uppsala fanns emellertid redan en institution som kallade sig Vetenskapssocieteten med i stort sett liknande ambitioner som den tilltänkta Vetenskapsakademin.

 

Linnés forskning kring ekonomin eller hushållningen

Vetenskapssocieteten i Uppsala hade valt in den unge Linné i sällskapet och bekostat hans berömda Lapplandsresa. Av det följande förstår vi att Linné inte ville konkurrera med Uppsala genom att verka för en liknande institution i Stockholm. När han och Anders von Höpken 1738 drev frågan om ett forum för vetenskapliga diskussioner ville de ge det nya vetenskapssamfundet en mer speciell inriktning på det då aktuella ämnet ekonomi.


Vid de många möten som föregick det konstituerande sammanträdet i Vetenskapsakademin 1739 använde man beteckningen Oeconomisk Wetenskaps Societet.  Det var således först när man sammanträdde för att stadfästa detta ekonomiska samfund som förslaget kom upp att man i stället skulle ge det namnet Vetenskapsakademi.

 

Nu till en förklaring av dåtidens innebörd av ordet ekonomi. Det handlade inte i första hand om hur man skulle handskas med penningresurser utan hur man skulle utnyttja naturens resurser, framförallt de som man ännu inte upptäckt. Det var andra ord konsten att ta till vara de möjligheter till förbättring för människans levnadsvillkor som naturen kunde bidraga med. Frågor om ekonomi av detta slag diskuterades redan i Aristoteles skrifter i det antika Grekland.

 

Ekonomi på svenska heter Hushållning.

Patriotiska Sällskapet började 1776 ge ut vårt lands första ”ekonomiska tidskrift” som fick namnet Hushållningsjournal.

     Detta var två år innan Linné dog, Han hade då haft en hjärnblödning och förlorat både tal- och minnesförmåga, så han var nog inte medveten om att en av hans stora käpphästar -  ekonomin - börjat diskuteras runt om i landet.

 

När UKF år 2001 gav ut 3-bandsverket med en sammanfattning av artiklarna i Hushållningsjournalen åren 1776-1813 var detta en händelse som belönades med offentlig uppmärksamhet.

 

Några utvalda avsnitt ur Vetenskapsakademins första protokoll:

… att dess Ledamöter medelst flitiga försök och all möjlig uppmärksamhet skola söka att upparbeta, förkovra och här i Sverige kringsprida  kunskapen uti

Matematik – Naturkunnighet – Oeconomie – Handel – nytta Konster och Manufakturer,

 

… ingen måtte till ledamot antagas, som icke har kärlek till  nyttiga vetenskaper och jämväl insikt i någon del av dem, emedan eljest somliga vilja vara med allenast  för namnets skull samt andra politiska avsikter.

… och att uti detta sällskap ett Riksråd inte skall hålla sig för god att sitta till bords med en hantverkare, som ofta kan göra riket mer nytta än den som gått och trampat på Parnassens höjder över 40 år.

Här nedan återges hela protokollet från Vetenskapsakademins konstituerande sammanträde.


 

Ur Vetenskapsakademiens förhistoria, grundläggning

och första organisation

Bengt Hildebrand, Utg av Vetenskapsakademin 1939

Texten återges ordagrant enligt sid 264-267

 

Vetenskapsakademiens instiftande

Det i svensk odlingshistoria märkliga, som skedde lördagen den 2 juni 1739, kan i första hand icke bättre åskådliggöras än genom att åter anföra det ofta citerade, till sin formulering och innebörd klassiska protokoll, varmed Vetenskapsakademiens långa serie av dylika begynner och som lyder på följande sätt.

 

Anno 1739 d. 2 Iunii

Klåckan 9 för middagen

 

Sammanträdde Herr Åhlström, Andr. Höpken, S. C. Bielcke, Carl Linnxus och Mårten Triwald första gången uti Auditorio illustri på Riddarhuset i Stockholm, till at giöra en begynnelse af et påtänckt Sälskaps inrättande, i den afsickt at des Ledamöter medelst flitige försök och all möjelig upmärcksamhet skola söka at uparbeta, för­kofra och här i Sverige kringsprida kundskapen uti Mathematique, Naturkunnighet, Oeconomie, Handel, nyttiga Konster och Manu­facturer [kurs. av mig], samt at vid deras sammankomster gemen­samligen öfverlägga om de af dem samlade påfund, försök och an­märckningars ricktighet, som de sedermera till det allmännas efter-rättelse och bästa ämna å trycket utkomma låta [kurs. av mig], på sätt som sådane sammankomster på flere utrikes orter redan tillförene blifvit inrättade, igenom hvilcka icke allenast deras egne land mycken heder, utan ock det menniskliga släcktet i gemen mångfalldig förmån tillflutit, så väl igenom den tilväxt, som sielfva vetenskaperne vunnit, som den utaf dem och deras application försporde värckeliga nyttan i det allmenna lefvernet.

 

Sedan samtel. Herrarne sig nidsatt och yttradt deras gemensamma önskan vara, at efterkommanderne i långliga tider måtte få orsak at med lika fägnad påminna sig denna dagen, som de sielfva nu sedt honom komma, då de i förtröstan af en så välsignad framgång, som deras upsåt är rent och lofligit, få giöra en början af länge efterläng­tade sammanträden i Stockholm till de vetenskapers förkofran och fortplantande, som jemte flit och idoghet alstra af sig lofvärde slögders samt all hushåldnings upkomst [kurs. av mig];

 

Så berättade Herr Bielcke, huruledes han genom bref gifvit Herr Andr. Celsius till känna, huruledes man vore om denna inrättning, under namn af en Oeconomisk Wetenskaps Societet omtänckt, samt at han för sin del honom sonderadt om des håg at som Ledamot blifva antagen. Och som Hr Celsii svar derpå af d. 29 Maij ankommit, så uplästes det, och var af följande innehåll, nembl:n at Hr Celsius betygade sin fägnad öfver detta förehafvande, med berättelse at han länge önskat, det en dylik Societet i Stockholm måtte inrättas, som ville upgifva sina Acter. Hvarvid han i anseende till åtskillige an­dragne skäl förmente bäst vara, om man åt detta Sälskap gofve namn af en Wetenskaps Academie; men påminte deremot, at för all ting ingen måtte till Ledamot antagas, som icke har kärlek för nyttiga veten­skaper och jemväl insickt i någon viss del af dem [kurs. av mig], emedan eljest soinlige torde vilja vara med allenast för namnets skull samt andre politiske afsickter: och hoppas i öfrigt, at uti denne Societeten en RiksRåd intet skall hålla sig för god at sittia till bords med en Handtvärckare, som ofta kan giöra riket mera nytta än den, som gådt och trampat på Parnassi högder öfver 40 år.

I anledning af nyssnemde bref funno samtel. Herrarne godt, at den deruti prxcaverade omständigheten vid nya Ledamöters anta­gande kommer uti GrundReglorne at införas.

 

Derefter togs i öfvervägande under hvad namn detta Sälskap skulle komma tillsamman och utgifva des Acter, då det discourera­des, antingen namnet af Oeconomisk Wetenskaps Societet, eller et Svenskt namn af Oeconom. Vetenskapsgille skulle tagas; men så förenade sig samtelige Herrarne, at i anseende dertill at namn af Aca­demie redan vore mindre ovant, emedan i Stockholm redan 2:ne So­cieteter blifvit inrättade under namn af Academie de Musique et de Peinture, samt till en skillnad uti namnet ifrån den redan i Upsala begynte Wettenskaps Societeten, detta Compagnie skall kallas Wettenskaps Academie. Hvarvid de jämväl kommo öfver­ens, at på det Publiquen måtte så mycket lättare fatta denna inrättnings och antagne namnets egentel:e syftemål, det tituln på des framdeles genom trycket utkommande Acter skall vara, som följer, nembl:n

 

Wetenskaps Academiens i Stockholm Handlingar, innehållandes nya anmärckningar, påfund, rön och försök, som till nyttiga Weten­skapers, Hushåldningens, Handels, Manufacturers samt flere i det all­menna väsendet nödige Konsters och Handteringars tillväxt och för­kofring [kurs. av mig] tiena kunna.

 

Och som Herrarne sig föresatt, at inga ställen i denna Academie efter tienst och embetes värdighet skulle lemnas, så kommo de sin emellan öfverens at derom för denna gången lotta; hvaremot hädan-efter hvar och en ny ledamot kommer at sittia som han blifvit antagen. Igenom denna lottning kommo desse ofvannemde Herrar Ledamöter i sådan ordning: Herr Ahlström, Höpken, Bielcke, Linnaeus, Triwald, Cederhielm.

 

Projectet till Academiens GrundReglor justerades, och skall det till nästa sammankomst till underskrift förfärdigas.

 

I anledning af desse nu faststälte Grundreglor företogs Praesi­dentslottningen, då lotten föll uppå Herr Carl Linnxus, som således blifvit denne Academies första Praesident: hvartill Ledamöterne jemte deras fägnads betygande honom och Academien all lycka tillönskade.

 

Herr Presidenten påminte om en Secreterares väljande, hvarvid förekom den frågan, om icke Praesidenten bör äga 2:ne vota, hvilcket biföls. Sedan voterades genom slutne zedlar, då vahlet stadnade på Hr Anders Höpken.

 

Slutel:n proponerade Herr Praesidenten, om icke Herr Bielcke skulle svara Hr Celsius uppå sit bref och låta honom tils vidare veta, det Academien honom och Herr Klingenstierna till des Ledamöter utsedt, hvarom Academien vill dem särskilt medelst des igenom Secreteraren afsände kallelse bref ytterligare notificera.

 

Och som tiden redan var förliden, så beslöts uppå Herr Praesi­dentens giorde frågan, at Academiens Ledamöter den 6 eller nästa Lögerdag klåckan 9 för middagen åter sammankomma.

*

(Början av Bengt Hildbrands kommentar)

Det har redan av den inledande framställningen i detta kapitel visat sig, vad även ovanstående protokoll bestyrker, att akademistiftarna sinsemellan diskuterat alla viktigare saker före det konsti­tuerande sammanträdet och att detta således är ett uppspel för publiken, ägnat att bekräfta utåt, vad man redan i den inre kretsen beslutat. Den egentliga nyheten vid akademiens första möte är bestämmandet av akademiens namn. Tydligen har man vid förbe­redelserna varit överens om att kalla sammanslutningen Oeconomisk Wetenskaps Societet, såsom Bielke först meddelade Celsius — en yt­terst klargörande beteckning för, vilka syftemål stiftarna förbundo med sitt samfund. Emellertid åstadkom Anders Celsius genom sitt brev en namnändring härvidlag.

 

 

 

 

 

 



















 

 

 

 

 

 

Det aktuella textavsnittet där Linne själv tar upp problemet människa - apa

* John Takmans översättning
”Ni ogillar att jag placerat människan bland anthropomorpha  Jag kräver av er och av hela världen att ni visar mig en artegenskap – en som överensstämmer med allmänt accepterade principer för klassificering – genom vilken man kan skilja mellan människa och apa. För min del vet jag verkligen ingen enda. Jag skulle önska att någon kunde ange en för mig. Men om jag hade kallat människan en apa eller vice versa, skulle jag ha drabbats av alla teologers bannbulla. Det är möjligt att jag som naturforskare borde ha gjort det”.

* Latinska originalet till det aktuella avsnittet
Non placet, quod Hominem inter ant[h]ropomorpha collocaverim, sed homo noscit se ipsum. Removeamus vocabula. Mihi perinde erit, quo nomine utamur. Sed quaero a Te et Toto orbe differentiam genericam inter hominem et Simiam, quae ex principiis Historiae naturalis. Ego certissime nullam novi. Utinam aliquis mihi unicam diceret! Si vocassem hominem simiam vel vice versa omnes in me conjecissem theologos. Debuissem forte ex lege artis

* Den officiella förkortade översättningen till engelska
Linnaeus placed man among the Anthropomorpha (”the human-like), which caused irritation. He does not care what name is used. But he wonders whether Gmelin and the rest of the world can name a generic difference between man and ape based on the principles of natural history.

* Hela brevet i original och förkortad engelske översättning i  PDF-filen

 

 

 

 

 

 




















Vad fördes till London?
Det har skrivits mycket om hur Linnésamlingarna hanterades efter hans död.
Här skall endast ges en kort sammanfattning av det material som till slut köptes up av
En mycket stor del av Linnés samlingar inköptes slutgiltigt av den 24-årig naturälskaren James Edward Smith för 1000 guineas. Den 17 sept 1784 förde Linnés hela bibliotek och samlingarna i övrigt till London.  När Smith packade  upp den 26 stora lådorna fanns där mer än han hade väntat:

19000 blad med pressade växter, 3200 insekter, 1500 snäckor, 700-800 koraller, 2500 mineralprover, Linnés hela korrespondens med ca 3000 brev och en stor mängd handskrivna manuskript och Linné och andra samtida forskare. År 1788 bildades Linnean Society of London med Smith som president. Vid hans död köptes materialet av det engelska Linnésällskapet. Det är numera placerat i ett bombsäkert rum.

Inför år 1978  - 200 årsminnet av Linnés död - utgavs en Linnébiografi av den engelska Linnékännaren Wilfrid Blunt i svensk översättning. Ett förord har skrivits av Gunnar Broberg och denne framhåller att Blunt inte gjort boken till en helgonbiografi och avslutar med hur värdefullt det är att se hur en av våra nationalgestalter beskrivs av en utlänning med oförvillade ögon.

I det avslutande kapitlet kommenterar Wilfrid Blunt försäljningen av  Linnésamlingarna till England med följande ord.  "Försäljningen av Linnés samlingar till en utlänning är en kalamitet som bara kan jämföras med grekernas försäljning av sin bästa konst till Lord Elgin några år senare".