Rösaring - "Allemansplats" i alla tider
(rosaalllm.htm) införd 96-05-20   färgbild 97-01-03

Åter till Första sidan



Rösaring - den sanna fornminnesplatsen - har varit "allemansplats" i alla tider - en plats för minnen. Ingen som första gången gjort dess bekantskap har heller lämnat den oberörd. När den nu mäktiga åsen första gången steg upp ur ishavet var den en ensam liten ö långt ute i havsbandet besökt av fiskare och fångstmän. Som den högsta punkten längs den gamla segelleden Södertälje - Birka - Draget - Uppsala blev den snart en samlingsplats och kultplats.

Att redan forntidens stormän slog sig ner i närheten av Rösaring vittnar de många fasta fornlämningarna om. Här anlades "ringen", Upplands största labyrint och här byggdes den unika processiosnvägen. Låssa blev den av Upplands-Bros sex socknar som hade de flesta stormansgårdarna under medeltiden och socknen har dominerats av en "överklass" ända fram till början av 1900-talet.

kHit kan du komma för att uppleva en vacker och promenadvänlig skog. När du fyllt dina korgar med bär och svamp kan du slå dig ned på kanten av åsen, äta din matsäck och fantisera om alla de generationer av människor som varit där före dig. Ingenting är förändrat. Platsen var så "helig" att till och med den moderna tidens tekniker tvingades bygga landets största kraftledning så att den inte skulle störa din utsikt.

Stenrösena tillkom redan på bronsåldern. Då dyrkade man den livgivande solen. Labyrinten förknippas också med fruktbarhetskulten men i den form som de första kristna munkarna fann så förfärlig och som första gången blev skildrad i skrift av dem. Processionsvägen - den enastående - påminner också om fruktbarhetskulten.

Du kan erinra dig hur Jan Fridegård skildrar denna tid i boken Trägudars land. Kanske var det just trägudar som stod uppställda i de hundra fördjupningarna i marken intill kultvägen, när den högste guden färdades i sin vagn på den lerstampade vägbanan mellan de två drygt halvkilometerlånga stenraderna. Eller var det kanske gudomens levande sinnebild som kom till offerplatsen i sällskap med sina prästinnor, så som det antyds en isländsk saga.

gDet är inte längre sagor som vägleder din fantasi när du tänker på vad som hände på vattnet utanför Rösaring vid midsommar år 1743, då flottans kanoner talade sitt tydliga språk och över tusentalet förskräckta bönder skingrades och inte kunde fortsätta sin färd för att tillsammans med dalallmogen demonstrera för att återfå rätten att läsa vad som stod i riksdagens protokoll. Där skulle man senare - efter den stora massakern i Stockholms centrum - få veta hur det gick till när den svenska riksdagen startade det katastrofala kriget mot Ryssland.

Det är inte heller sagor som hjälper dig att se de tecken i naturen, som berättar om hur landet höjde sig ur havet. Den geologiska vetenskapen använder Rösaringsåsen som åskådlig exempelsamling för att visa hur det gick till. Du finner fornstrandvallar och fornstrandlinjer i åssluttningen. Du hittar den utsvallade sanden från rullstensåsen. Du kan se hur leran hindrades att glida ut i Mälaren och därmed gav odlingsmöjligheter för invandrande svedjefinnar vid Savolax. Du kan gå ned i den ofantliga dödisgropen, som uppkom när ett isberg kom i vägen för de framvällande sandmassorna i den mer än hundra meter höga isälven.

Upp

Åter till Första sidan