Ortsbor berättar - Lars Berggren Rosodlare i Bro

Ortsbor berättar - Lars Berggren Rosodlare i Bro
ortsbor/berggren_rostext.htm

UKF:s startsida Lokalhistoria - forskning och källskrifter Ämnesområden

Mina memoarer!!

LASSE BERGGREN

Fagerstrand 27 165 71 Hässelby 08-38 06 05 070-666 14 88

Barndom och uppväxt

Den 16:e i den vackra månaden maj 1928 på ett barnabördshem vid Tegnérlunden, Stockholm föddes jag, Lars Axel Gustav Berggren. Jag är uppväxt i Hässelby Villastad och bor alltjämt där i en villa som ligger vackert vid Mälarens strand.

Min pappa var trädgårdsmästare i Hässelby. Han drev en odling som som var inriktad på snittrosor som hans far hade grundat 1907. Farfar kom från Björnlunda och blev sedemera slottsträdgårdsmästare på Örbyhus slott i norra Uppland innan han flyttade till Hässelby. Mamma arbetade i blomsterbutik innan hon gifte sig. Hennes far var även han trädgårdsmästare, på Edsby gård i Upplands Väsby.

Av denna lilla ingress framgår det att jag inte hade mycket att välja på än att bli detsamma som mina förfäder. Eftersom jag visste vilket yrke jag skulle vara verksam i var det bara att kavla upp skjortärmarna och sätta igång. En odling lagom för en 10-åring var mitt första egna trädgårdsförsök. Jag drev upp violer som sedan planterades ut. Under sommaren plockade jag buketter som såldes av pappas försäljare i Klarahallen som var dåtidens försäljningshall för Mälardalens odlare. Vinsten fick jag behålla själv. Summan, 2.222;- sattes in på egen bankbok.

Pappa odlade på den tiden inte enbart rosor utan också flera andra kulturer. En ganska ovanlig växt i handelsträdgårdar vid den tiden var kronärtskockor. För det mesta odlades den endast i slottsträdgårdar. Vidare odlades också andra grönsaker och blommor t,ex julrosor som plockades vid mildväder under höst och vinter. Som regel blev det jag som fick plocka dessa och frös nästan fingrarna av mig i kylan.

Jag har tre systrar och på andra sidan vägen bodde mina kusiner. Vi växte upp som en gemensam familj. Som ganska små hade vi en barnjungfru, Göta. Hon var mycket älskad av alla oss barn. Hon stannade i familjen i 5 år.

Somrarna tillbringades på västkusten, Steninge i Halland. Vi badade, fiskade musslor och krabbor.

Ett minne som svider är när vi en gång stal en cigarr ur en låda. Vi smygrökte den uppe i skogen men förstod att lukten skulle avslöja oss. När mamma ropade in oss sprang vi först till trädgårdens pannrum där det eldades med kol med dess karakteristiska lukt. Vi tyckte vi var kluriga som sa att det var kolrök som luktade om oss. Men..... vi fick smaka på riset ändå. Mamma gick inte att lura.

Vi var tre pojkusiner som gjorde mycket tillsammans. Bl. a cyklade vi 3 gånger till Mora i Dalarna där bekanta brukade låna ut en fäbod till vår familj. Från Hässelby var det 36 mil dit. Rekordtiden för turen var 25 timmar som vi cyklade i ett streck med bara en liten paus. Vid andra gången regnade det hela tiden. Vi behövde värma oss och sova. Till slut tog vi mod till oss frågade om rum i en gård efter vägen. Jodå, vi fick gärna låna ett rum på övervåningen. Vi var ju så blyga så när vi blev kissnödiga vågade vi inte fråga efter toaletten. Vi löste den pinsamheten genom att rulla ihop en vaxduk till ett rör som vi höll ut genom fönstret och kissade genom den. En tredje gång lyckades vi hinna till fäboden innan föräldrarna anlände. De reste med tåg. Att komma dit först var viktigt för då skulle vi hinna bläddra ostörda i ”Det fulländade äktenskapet” ett illustrerat sexualupplysninghäfte som låg där. Tyvärr hade vi ansträngt oss så under cykelturen att vi somnade direkt när vi kom fram. När vi vaknade hade föräldrarna redan kommit och vårt tillfälle hade gått om intet. Vid den tredje resan var vi lika trötta när vi kom fram. Grannmoran hade gett oss potatis som vi ställde på kokning i en trefot över elden i stugan. Vi somnade och vaknade efter 16 timmar! Som tur var hade den snälla moran varit inne och dragit undan grytan från elden och även ställt in våra cyklar.

Jag gick i små- och folkskolan i Hässelby Villastad, fram till sjätte klass då jag började i Spånga kommunala mellanskola. 1945 tog jag realen. Jag jobbade sedan hos far och läste samtidigt i Borgarskolan där jag tog studenten. Läste ytterligare några trädgårdsinriktade kurser på Hermods.

1947 fick jag praktikplats i Sveriges då största rosodling i Helsingborg.

1948-49 gjorde jag lumpen.

Amerika

1950 fick jag en inbjudan av Swedish- American institute att studera blomsterodling i Minnesota. Först praktiserade jag på två odlingar, Hermes Floral och Al Rosacker. Den senare lät mig träffa landets bästa lärare och professorer inom blomsterodling när jag deltog i en odlings- kurs. Av de två främsta professorerna, Dr. Alex Lauri och D.C Kiplinger blev jag personligen inbjuden att studera ”floral culture” på Ohio State University. Det var landets bästa universitet inom blomsterodling.I Minnesota där det var avsett att jag skulle studera fanns inte de ämnena, där fanns endast kurser i lantbruksodling.

Universitet låg i Columbus. När studierna tillät jobbade jag hos en rosodlare utanför staden. Min bostad delade jag med 8 andra ”floral culture” studenter. Alla var vi unga och alla tyckte vi om flickor. Vi ordnade flera fester och bjöd in flickor från en intillliggande hushållsskola. Vid ett tillfälle hängde vi upp mistelkvistar i hela huset så att ingen plats skulle vara ”kyssfri”. En annan gång blandade vi klorofyll i flickornas drinkar så att de kissade grönt. Ganska oskyldiga hyss men vi hade kul.

Vi bowlade ofta på fritiden och det gör jag fortfarande.

Jag hade kontakt med en kamrat från Sverige, Stanley Jensen som också studerade och praktiserade trädgård i USA. Vi åkte tillsammans till Kalifornien där vi uppfyllde ett löfte att praktisera hos en utvandrad svensk odlare, Ernest Lindquist. Han drev en frilandsodling av rosor för korsning och förädling. Stanley och jag kom att stanna där i ett halvår. Jag ska beskriva lite förenklat det vi gjorde så kanske rosförädlings-processen framstår lite klarare för er.

Vi tog pollen från en sort och penslade på pistillerna på en annan. Vi ockulerade också rosor. Det betyder att man skär ett snitt strax ovanför rötterna på en härdig rosbuske typ nyponros eller liknande. I snittet för man in ett vilande skott ett s.k ”öga” som man skurit bort från den ädla rosen som man ska föröka. Snittet binds ihop. Detta växer ihop och sedan växer den förädlade rosen upp på den härdiga roten. Från denna nya planta tog vi vara på nyponen och sådde fröna. Därefter sållades de uppvuxna nya plantorna noggrant efter kvalité och utseende. Man kan säga att i medeltal selekteras ca 80.000 förädlingar bort för att få fram en ny hållbar sort värd att satsa på och marknadsföra.

På fritiden gjorde vi utflykter till Mexico och fiskade tillsammans med andra ”roskompisar”. Vi körde till Mexikanska halvön. Där satsade vi 1 dollar/ person. Den som fick upp den största fisken fick hela potten, 60 dollar. Det var mycket pengar på den tiden. Vi fiskade barracuda, tonfisk och haj. Vid ett tillfälle fick jag upp den största fisken och vinsten var min!! Tillbaka i Hemet, Kalifornien delade vi ut fångsten till vänner och bekanta och blev sedan bjudna på fiskmiddag under ett par veckors tid.

Vid julen 1951 när vi redan var hemma i Sverige igen fick jag en bonus från Lindquist på 600 dollar. De plantor som jag och Stanley hade ockulerat hade tagit sig till 96%!! Det bästa resultatet den säsongen.

Resan hem från Kalifornien gick med egen inköpt bil, en Dodge tvärs över amerikanska kontinenten. Bilen tog jag med hem på ”S/S Stockholm”. Den använde jag sen som flickmagnet. Men det var inte p.g.a den som Sonja, min fru fastnade 1953. Hon föll för rosodlaren!

Trädgårdar

1954 köpte min far och jag Lövsta gård i Upplands-Bro för att bygga upp en ny växhusodling för rosor. Chef och trädgårdsmästare för anläggningen blev Raino Valtonen som hade arbetat hos oss i Hässelby sedan 1949. Han hade trädgårdsmästarexamen från Åbo, Finland. Anledningen till köpet var att Stockholm Stad hade köpt vår mark i Hässelby för bostadsbebyggelse. Odlingen byggdes ut under 11 år men 1965 blev vi åter tvungna att finna ny mark då Svea Livgarde i Kungsängen behövde marken som skyddsområde.

Odlingen flyttades successivt till centrala Bro där vi fick möjlighet att köpa ny mark. Under årens lopp byggdes växthusytan ut där till 16.000 kvm. Perioden 1965- 75 bestod mina sammanlagda odlingar av nästan 40.000 kvm. Lövsta-odlingen var helt avvecklad 1975. 1984 var det sista året som växthusen i Hässelby användes. Därefter återstod endast trädgården i Bro som blev kvar till 2004.

Från 1967 till 1975 drev jag också en trädgård i Portugal tillsammans med en norsk och en skånsk odlare. Min del bestod av rosodling och de odlade nejlikor och nejlike-sticklingar. Odlingen låg 26 km söder om Lissabon i en ort som heter Azetau. På den tiden hade man ännu inte börjat använda artificiell belysning för snittrosodling här hos oss och därför hade vi inte heller någon produktion på vintern. Min tanke var att rosorna som odlades i Portugal skulle sändas till Stockholm under vinterhalvåret.Styrelsen i trädgårdshallen i Årsta hade givit mig tillåtelse att sälja varorna i hallen fast de inte var producerade i Sverige. Men när första sändningen kom så inledde alla blomstergrossister en bojkott mot mina varor för de konkurrerade med deras egen import. För att hitta en avsättning för produktionen tog jag kontakt med myndigheterna i Lissabon. De godkände att sälja varorna där istället. Eftersom det inte fanns någon inhemsk rosodling i Portugal vid den tiden så passade det bra i sammanhanget och jag slapp flygfrakterna till Stockholm. Under dessa år reste jag sammanlagt 36 gånger ner dit! Slutligen sålde jag odlingen till två norska skeppsredare, bröderna Lorenzen. Ena brodern var gift med prinsessan Ragnhild av Norge. Under 60-talets sista år satsade 8 norrmän och jag 100.000;- / person på ett arrende av en trädgård utanför Nairobi, Kenya. Vi skulle odla rosor, nejlikor och andra snittblommor som skulle transporteras till Skandinavien. Klimatet, ljuset, värmen, alla var de bästa tänkbara förutsättningarna för att odla blommor. En av de norska odlarna, Kjell Borge och jag blev utsedda att kontrollera odlingen och hanteringen av varorna. Före jul 1969 åkte vi ner och ordnade med den första försändningen. Vi såg på när transportplanet lämnade Nairobi och åkte hem för att vänta in varorna. De skulle komma i god tid före jul men kom först 30 december!! Vad vi då fick se var torrt hö i kartongerna. Så slutade Afrika-äventyret. Ett roligt minne från den tiden var när vi hade med oss begagnade glasögon från Sverige och Norge. De skulle delas ut till behövande på landsbygden. Det var mycket uppskattat och en rolig scen uppstod när alla provade, skrattade och böt glasögon sinsimellan.

Familj

Samtidigt som odlingarna i Hässelby, Lövsta, Finnsta, Portugal och Kenya blomstrade så blomstrade det också på familjesidan. Sonja och jag träffades 1953. Vi förlovade oss på trettondagsafton 1956 och det var avsett att vi skulle gifta oss exakt samma dag två år senare. Men i december fick vi reda på av farbror Eskil, som var min kusin Sven Erikssons pappa, att vi kunde tjäna 800 ; - nästkommande år ifall vi redan var gifta vid ingången av året. Man ska vara ekonomisk visste jag även i det lilla så bröllopet stod Nyårsafton istället. Vi reste till Lillehammer på bröllopsresa. I en ”hytte” på fjället frös vi i en vecka.

Min äldsta son Lars-Erik föddes 1958 , sen kom Gabriella 1960, Kerstin 1962 och slutligen Johannes 1967. Det räckte med fyra så hade jag en möjlig trädgårdsmästare till varje odling!

Öland

Förutom blomsterodling och familjeliv ägnade jag mig också åt försäljning av fritidstomter på norra Öland. Under perioden 1965 -1975 köpte min gode vän och jag råmark som sedan en arkitekt gjorde tomtstyckningen till, sammanlagt 69 stycken. Min vän dog och tomtförsäljningen avvecklades. Då återstod ett fåtal tomter oförsålda. Dessa delades upp mellan våra respektive barn. Jag lät bygga en trevlig sommarstuga i Byxelkrok där vi tillbringade somrarna 1966 – 1976.

Gabriellarosen

En ovanligt lyckad händelse inträffade i min odling i Hässelby i mitten på 70 – talet. Alla växter kan mutera vilket betyder att en förändring i generna kan påverka utseende och växtsätt. Denna gång var det på en tegelfärgad rossort, Mercedes, där det uppkom en blodröd variant på samma planta. Först tog jag vara på denna röda ros och av stjälken gjorde jag 8 st sticklingar som jag senare kunde föröka till ca 50 st. Dessa skickades till olika växtförädlingsföretag i Europa, USA och i Japan. Det visade sig att den var så pass intressant att det var anledning att patentera den. Enbart patentkostnaden uppgick till ca 150,000 kronor i varje land. 1977 blev den patenterad. Den fick namnet ”Gabriella”efter min äldsta dotter. Varje odlare måste sedan uppge hur många plantor de planterat av den nya sorten. Redan första året började den bli populär och började odlas i ganska stor skala både i Sverige och i andra länder. Royaltyinkomsterna från Israel som har stora rosodlingar, inbringade redan första året över 1 miljon kronor. Detta upprepades året därpå. Sammanlagt har patentet givit ca 6 miljoner under åren. Den blev under många år en av de mest odlade röda rossorterna i många länder. Fortfarande erhåller jag royalty för Gabriellarosen. Dock inte i någon större omfattning. Det är sällan som en snittrossort håller sig så populär så länge.

Resor

En anledning att ge sig ut på resor under dessa år var för att besöka odlare och kontrollera att de redogjort för rätt antal plantor de planterat. Har besökt USA tre gånger, huvudsakligen Kalifornien. Till Australien, Nya Zeeland och Europa har jag också rest av den anledningen. Förutom resor av denna karaktär har jag gjort andra resor för att besöka odlingar, oftast i sällskap med odlare både från Sverige och andra länder. Vid ett tillfälle åkte jag tillsammans med 72 stycken skandinaviska odlare till Sydafrika. Det var 1964 och det var det första charterflyget från Köpenhamn till Kapstaden. När vi klev av ställdes alla vi passagerare upp för fotografering framför planet. Dagen därpå var bilden införd i Kapstadens tidning med bildtexten: ”73 danska miljonärer på besök i Kapstaden”!

1971 reste jag till Japan, Malaysia och Singapore. Vi skulle bl.a. se rosnyheter men det var inte mycket att se.

1977 gick en annan resa som jag gjorde med min trädgårdsmästare Raino Valtonen och min revisor Olle Lindqvist, till Sydamerika tillsammans med danskt trädgårdfolk. Besökte rosodlingar i bl. a Sao Paolo och Brasilia där vi såg en gammal rossort, Baccara, som hos oss odlades i växthus men här odlades den utomhus som parkros. Det var inte en lyckad odling. Rosen växte inte särskilt snyggt som uteros. Vi gjorde en utflykt till regnskogen i Amasonas där vi såg en jaguar i bur! Förutom Brasilien reste vi också till Venezuela, Colombia och Ecuador och slutligen ön Curacau. I Colombia och Ecuador odlas världens största och vackraste rosor beroende på de ypperliga klimatförhållandena. I Colombia besökte vi en mycket stor odling av rosor, nejlikor och krysantemum. Där arbetade ca 500 personer. Odlingen omgavs av höga staket. Utanför skockade sig indianer som hoppades att kunna komma in och jobba där. Jag frågade en förman vad man gjorde om en arbetare inte jobbade tillräckligt snabbt och väl.

”Då får han sluta och vi tar in någon som väntar utanför stängslet.”

Sista anhalten av vår resa gick till Curacau. Underbar ö med det bästa av klimat för en nordlig resenär. Där kunde man hyra snorklar och med dem tryckta över näsan kunde man simma ner till fartygsvrak som låg på ca 5 meters djup i helt klart vatten. Där vimlade också av fiskar i alla färger och former.

Årliga besök på trädgårdsmässan i Aalsmeer, Holland har varit trevliga och sociala. Att se nyheter inom odling och göra återknytning av kontakter med odlare och andra verksamma inom branchen har varit viktiga men också enbart förnöjsamma ibland.

1990 kryssade jag i Karibiska havet med tremastaren ”Vida”. Hon ägdes av en god vän och jag blev inbjuden att komma med några veckor.

1991 var jag på Sri Lanka och såg kokosodlingar och teplantager.

<>Under ett antal år hjälpte jag rosodlare i Estland att få ordning på sina odlingar som var mycket eftersatta efter Sovjetväldet. Jag införde en hel del av de rossorter som vi odlade i Sverige. Jag skickade också en del trädgårdsmaskiner dit. Den sista gången jag reste från Tallin med Estonia till Stockholm var dess sista angöring där. Nästa gång förliste fartyget i Östersjön som alla vet.

Ja, jag har gjort många resor, drivit flera odlingar och fått en stor familj. Allt detta har inte fyllt tiden ändå, så jag har även haft glädje av ett rikt föreningsliv.

Föreningar

Redan som liten började jag i KFUM:s scoutkår, först som vargunge sedan som scout. När jag var lite äldre gick jag med i Svensk Trädgårdsungdom, där jag var ordförande i 4 år. I många år satt jag i styrelsen för SLA, Svenska trädgårdsarbetsgivarföreningen.

Stockholms Gartnersällskap, där jag forfarande är medlem grundades 1838. Där satt jag som vice ordförande i 21 år.

Gartnerfonden grundades för att skaffa hjälp åt behövande trädgårdsmästare på 1800-talet. Nu går fonden till belöningar till trädgårdsungdomar, både odlare och akademiker.

Hässelby Handelsträdgårdsmästarförening som grundades 1917 och avslutades 1981. Där satt jag ordförande på slutet.

Svenska Handelsträdgårdsmästarföreningen, SHTF

Jag har också tillhört en sammanslutning för rosförädlare med namnet Ciopora som täcker alla länder där man ägnar sig åt rosförädling. Man träffas en gång om året och diskuterar och utbyter erfarenheter med varandra. Man får också tillfälle att se en hel del nyheter. Jag har varit med på ett antal av dessa sammankomster bl.a i London, Den Haag, Berlin, Wien, Prag, San Fransisco och Camberra.

Som mest var jag aktiv och passiv medlem i 28 föreningar!

Sport och fritid

Förr i tiden spelade jag en del tennis. Som personlig tränare hade jag Percy Rosberg, Björn Borgs forne tränare. Mitt spel stod väl inte i jämförelse med världsmästaren men jag kämpade på. Nu förtiden låter jag TV-sporten stå för det mesta av sport och idrott i mitt liv. Jag nöjer mig med att titta på. Att spela bowling och boule med mina 28-års-bröder är ett lagom sportutövande för mig idag.

Som sammanfattning tycker jag att jag haft ett mycket innehållsrikt liv och många trevliga stunder tillsammans med familj,släkt och alla vänner.