Gårdshistoria - Nyborg

/lokalhistforsk/Nyborg.htm


UKF:s Startsida  

                        Anteckningar om ägare till Nyborg


Nyborg (Borgen "nyeby") i Håtuna socken av Håbo härad och Uppsala län, beboddes kring åren 1410—1429
av T. Bjelkes underlagman i Uppland, Väpnaren. Niclis Mattisson (som i sitt röda sköldemärke förde trenne vädurshorn.)
   1400—1500  Mot 1400-talets slut var egendomen kloster (filial till de närbelägna cistercienserklostren Sko och Arnö)
   1500—1600  Nyborg  indrogs således vid reformationen till kronan och förlänades under Gustaf II Adolf till Karl Holgersson Gera, vars måg Erik Gabrielsson Oxenstierna ärvde det. Vid dennes död 1594 övergick säteriet till dottern Beata gift med Erik Ulfsparre. Sannolikt var det Beata Oxenstierna som på klostrets grundmurar uppförde mangårdsbyggnaden av sten före 1636. Deras son Jöran Ulfsparre och hans fru Christina Sparre fortsatte arbetet. Bl.a. kan deras beställningar i Stockholm av stenhuggeri från mästaren Christian Pfundt under åren 1651, 1653 och 1660 följas avseende bl.a. spisar, galleriverk m.m. Av dessa verk finns numera inget kvar. Efter Jöran Ulfsparres död 1656 ärvdes Nyborg av enda barnet, dottern Märta, som dog barnlös 1671, då hennes faster Christina och hennes man Gustaf Persson Natt o Dag övertog

   1680—1688 säteriet. Paret sålde godset omkring 1680 till Riks kammarrådet Brynte Cronsköld, f. 1646, g. 1687 m. Anna Cath. Flemming af Leibristy, f. 1658 (förut gift med N. N. Hastfehr). Brynte Cronsköld köpte även Finstaholm efter överste Gust. Planting Gyllenbåga, d. 1680 och skrev sig "Herre till Nyborg och Finstaholm". Efter hans död 1688 innehades Ng och Finstaholm

   1688—1750  av änkan A C Flemming, som dog 1718. Dessförinnan hade äganderätten övergått till Beata von Liewern, som möjligen var barn till Cronsköld. En av döttrarna, Sigrid, gifte sig 1718 med Envoyen GJ Hjelmberg, varvid Finstaholm övergick till denne. Nyborg synes

   1750—1761 ha behållits i den andra grenen till 1750, då det såldes till Hofkanslern Johan von Kocken (f. 1681), vilken skrev sig till Nyborg. Han hade tagit del i alla Karl XII:s krig och varit fången i Ryssland, varifrån han efter fredsslutet återkom 1721 och då gifte sig med den 15-åriga M Ant. Hildebrand. von Kocken, som blev friherre 1731 köpte 1750 Nyborg, där han avled 1758, varefter änkan där kvarbodde till sin död 1761.

   1762—1807  Ett av de många barnen, Maria Dorothea, (f. 1727, d. 1766) gifte sig 1760 med översten G. S. Drufva (f.1726, d. 1807) vilken året ef­ter svärmoderns död tillöste sig de delar av Nyborg, som hustrun ej fört i boet. Han bebodde Nyborg och dog där 1807. En tapper man, liksom svärfadern, deltog D i Sveriges finska krig, utmärkte sig vid Aravais och tillfångatogs vid Svensksund. Efter barnen ärvdes Ng av

   1807—1822 sonen, sedermera Landsh. Frih. P. T.G. Drufva vilken född vid Nyborg 1767 år 1788 gifte sig med "Ledamoten af konstakademien" Ulr. af Melin (f. 1767, d. 1834). Under deras tid förändrades och påbyggdes Nyborgs corps de logis och förskönades omgivningarna. Ombyggnaden förändrade exteriören från den som visas i Gripenstedts Mälarkarta år 1688 med brutet tak på gavlarna till dagens exteriör. Landsh. Drufva, som skrev sig till Nyborg, dog där barnlös, begrovs i Håtuna 1822. Änkan flyttade följande år till Stockholm och sålde

   1823—1831 egendomen, som då i mer än 70 år tillhört släkten, till Fältmarskalken och Riksståt- hållaren greve J.A. Sandels (f. 1764), omgift m. Friherrinnan UE Hermelin (f. 1786, d. 1869). Efter hans död 1831 skiftades egendomen så, att (enligt arvsskiftet 1832) änkan behöll Wärsta, men de 4 sönerna fick Nyborg, där deras syster A dog 1835. Dessa sålde 1838 Ng till K E de Geer och af Ugglas i egenskap av förmyndare för fröken Julia W Reuterskiöld, vilken s. å.

   1838—1843 gifte sig med sedermera översten Friherre F. W. R. Fock (f, 1812, d. 1869). Efter cirka fem år

   1843—1856 sålde paret Ng till löjtnanten, sedermera kammarherren J. 0. Blomstedt (f. 1815, d. 1890) g. m. grevinnan L 01 von Schwerin (f. 1823) vilken 1852 av änkegrevinnan Sandels köpte Wärsta och Wreta samt 1855 Finstaholm, men år 1856 sålde samtliga egendomar, därav Ng

1856—1871 och Wärsta till Kammarherren Greve Lars St. G von Engeström (f. 1819) och år 1853 g. m.
   1871—1873 grevinnan Olga Bobtinsky (f. 1825, d. 1888). Efter mannens död 1871 behöll  Änkan Nyborg  
   1883—1893 jämte Wärsta till dess båda år 1883 såldes åt konsul G. M. Hård af Segerstad (f. 1829, g. m. E Wikström och d. 1898 

   1893—1904 . Av honom såldes Nyborg 1892 till löjtnanten Friherre J A Nordenfalk (f. 1866 g. m. H Reuterskiöld)

   1904—1905 . Av honom såldes Nyborg 2 juli 1904 till .

   1905—1949 greven G. PhCreutz (f. 1855) g. m. H Morsing. P.J. Högfeldt (f. 1877) g. m. Sigrid Liberg, dotter till den s. k. Bruksdoktorn, som var den egentlige köparen av Nyborg. Under P J H:s tid byggdes gårdens ekonomibyggnader nya och de gamla uttjänta revs ner. Stor vikt lades vid arbetarebostädernas spridning över gården. 1930 företogs en större ombyggnad av corps-de-logi-bygg­naden, då bl.a. de små tillbyggnaderna på gavlarna anlades liksom biljardrummet iordningställdes.

   1949—1968  Gården såldes 1949 till sonen Nils Högfeldt (f. 1912). Denne vidtog stora arbeten med igenläggning av diken och åstadkom härigenom Nyborgs fina arrondering. Tillsam­mans med sin fru Charlotte (f. Hain) byggde de ett nytt corps-de-logi vid sjön, Sjövillan, år 1945. Efter P J Högfeldts död år 1957 flyttade Nils Högfeldt inte upp i Nyborgs corps-de-logi, som fick stå obebott till år 1974. Nils Högfeldt avled år 1968. Dödsboförvaltning. Gården drevs

   1973—1974 av familjen Bosson. Efter restauration och ny färgsättning (vitt till gult) bebor fam.

         Bosson Nyborgs corps-de-logi.. Sedan
       

   1977 ägs Nyborgs gård av Diana Kreysing (f. Högfeldt). Beate Bosson (f. Högfeldt),
           Magnus Bosson till 1/3 vardera och från

   1985 av Beate och Magnus Bosson ½ vardera.

          

                     Nyborg 7 bilder