Lokalhistorisk forskning - nya oväntade upptäcker
ursprungligen skapad för pappersupplagan av Nyhetsbrevet
av Börje Sandén, 2009    
lokalhistforsk/metod/ovantade-upptackter,htm
 
Till UKF:s Startsida   

Hemsida - kontra tryck på papper

Du som följt vår lokalhistoriska forskning har kunnat märka att rikshistoriska händelser ibland får en fördjupad innebörd när de studeras med lokal infallsvinkel.

    Men det är inte bara synvinkeln som är värdefull. Hembygdsforskaren är ju per definition en person som bor i bygden, och som ”part i målet” vanligtvis känner den fysiska miljön bättre än forskaren på riksplanet. Lokalhistorisk forskning är till sin inbyggda karaktär gränsöverskridande

     För min personliga del upptäckte jag för tjugofem år sedan - vid manusarbetet inför hembygdsboken ”Det hände i Upplands-Bro” - att det fanns oklarheter och förtydliganden som vore intressant att närmare forska i. Att söka efter vad som egentligen hände kom att bli ledstjärnan för mitt fortsatta studium av Upplands-Bros historia. ”Vad hände egentligen ?” – den klassiska frågeställningen som lade grunden för all modern historieforskning  blev också temat för tre hembygdsböcker i början av 90-talet.  Saken är mer utförligt behandlad i ”Notiser, synpunkter och betraktelser” på hemsidans startsida, där bl.a. hänvisning sker till del 2 i bokserien Vad hände egentligen? (den gröna boken).

     När UKF i mitten av 90-talet gick ut på internet med sin verksamhet landade temat ”Vad hände egentligen?”  i ett för forskningen synnerligen lämpligt medium. Eftersom iakttagelser och slutsatser görs kontinuerligt kan revideringar i texten bekvämt göras. I det nu aktuella fallet med Märkesåret 1809 kan den intresserade följa forskningsläget på UKF:s hemsida. Där finns både den tidigare pappersupplagan och mellanliggande digitala versioner.


Studierna kring Märkesåret 1809
– Riksarkivet anlitas

Forskningsprojektet kring 1809 inleddes så smått i Nyhetsbrevet 2009:1 och är ett utmärkt exempel på hur dator, internet och e-post kan samverka. Här ett aktuellt exempel: Inför de märkligheter som uppdagades kring undertecknandet av 1809 års regeringsform ville jag även få veta hur forskarna såg på saken i samband med 150-årsminnet. Boken fanns inte att köpa. Via fjärrlån från Bro bibliotek fick jag boken på mindre än en vecka. Jag skannade de kapitel jag var intresserad av så att de finns i textsökning på min dator - och för utskrift vid behov.

     Med tanke på historiens tystlåtenhet i 200 år kring det ovan nämnda undertecknandet ville jag kontrollera riksdagsprotokollen noga för 6 juni resp 27 juni och särskilt det kungliga tal som tvingade fram det fullständiga undertecknandet sistnämnda dag. På Riksarkivet är de med sigill förseglade protokollen inbundna så att de inte kan kopieras eller skannas på vanligt sätt, men med digitalkamera kunde jag faktiskt komma åt alla sidorna, även kungens handskrivna manus.

     För att du, som inte är ”uppkopplad” skall kunna se några av de möjligheter som den moderna tekniken erbjuder så återges i detta nummer Nyhetsbrevet hela huvudartikeln om 1809 inklusive de många länkar (ej innehållet) som gör att materialet i utskriven i häftesform omfattar 86 A4-sidor. Med den senaste månadens tillägg skulle det i utskrift bli ca 100 sidor.


Historielösheten – ett dagsfärskt exempel.    

När jag arbetar med den här artikeln den 20 aug ser jag i dagens tidning en artikel som perfekt illustrerar den problematik som är förknippad med ett av momenten kring 1809, nämligen svenska folkets stora okunnighet om vad som verkligen hände 1809. I Ratan och Sävar i trakten av Umeå spelade man på 200-årsdagen upp striden mellan svenskar och ryssar klädda i tidsenliga uniformer och med handvapen och kanoner. Allt inför vår kungafamilj. Ett kort uttalande från en ortsbo räcker för att belysa historielösheten: ”Egentligen är det helt makalöst att vi inte fått läsa om det i skolan”.

     Min artikel om 1809, som finns att läsa på annan plats i Nyhetsbrevet, var avsedd att handla om vår lokalhistorias samband med 1809. Jag blev synnerligen förvånad när jag på regeringskansliets hemsida fann, att artikeln Vad hände Märkesåret 1809?”, inte med ett ord berörde vare sig revolutionen eller den nya regeringsformen.  Vad kunde vara anledningen?

Läs artikeln på hemsidan. Länk från startsidan


Personnamn på runsten och brev

Hur vanligt - eller ovanligt - är det att  ett personnamn på en runsten också återfinns i en tidig medeltida handskrift från samma socken?

Den frågan fick jag nyligen anledning att ställa till några forskare av facket, när jag upptäckte vad jag som lokalhistoriker borde ha lagt märke till för länge sedan.  Jag fann nämligen att runstenen U 624 stående vid gränsen mellan Stora Ullevi och Spånga i Bro-Lossa socken (nu i nordligaste delen av  stora golfbanan) är rest till minne av Igul.  Det namnet finns också i ett medeltida brev gällande åren 1167-85, där en person med namnet Igul skänkt Spånga till munkarna i Viby (Sigtuna).

Detta Spångas placering var länge av forskningen okänt, men sedan det konstaterats att ett oindentifierat  Spånga och det identifierade Stora Ullevi i Bro socken haft samma ägare på 1300-talet när bägge samtidigt bytte ägare så har man kunnat fastställa att detta okända Spånga måste ha varit det som låg i Bro.

    Jag ser med spänning fram emot vad experterna kan komma till för slutsats beträffande förekomsten av namnet Igul i såväl ett skrivet dokument som i en inristning på en runsten i grannbyn.
  
Det forna soldattorpet Spånga fick 1810 en ny soldat, en finne som tog tjänst som svensk soldat, när han inte längre ville bo kvar i Finland sedan landet blivit en del av Ryssland efter kriget 1809.
    Upptäckten att Spånga varit ett soldattorp kom helt oväntat för mig. Jag visste nämligen att det bara några hundra meter från runstenen med namnet Igul funnits ett dragontorp (för beriden soldat). Det revs inte förrän dubbelspåret  mellan Bro och Bålsta byggdes i början av 2000-talet.  En kontroll i Krigsarkivets listor över soldater visade att Spånga varit soldattorp i början av 1800-talet. På kartor från 1860-talet finner man att Spånga fått beteckningen Obebodd.