Lokalhistorisk forskning - nya oväntade upptäcker
ursprungligen skapad för pappersupplagan av Nyhetsbrevet
av Börje Sandén, 2009, 2016    
lokalhistforsk/metod/ovantade-upptackter.htm
 
Till UKF:s Startsida   
Lokalhistoria  -  Rikshistoria
    Lokalhistorien berikar din uppfattning om rikshistorien
    Rikshistorien berikas under stundom av lokalhistorien

Du som följt vår lokalhistoriska forskning har kunnat märka att rikshistoriska händelser ibland får en fördjupad innebörd när de studeras med lokal infallsvinkel.
Ibland ändras inriktningen rätt ordentligt

Men det är inte bara synvinkeln som är värdefull. Hembygdsforskaren är ju per definition en person som bor i bygden, och som ”part i målet” vanligtvis känner den fysiska miljön bättre än forskaren på riksplanet. Lokalhistorisk forskning är till sin inbyggda karaktär gränsöverskridande

För min personliga del upptäckte jag för tjugofem år sedan - vid manusarbetet inför hembygdsboken ”Det hände i Upplands-Bro” - att det fanns oklarheter och förtydliganden som vore intressant att närmare forska i. Att söka efter vad som egentligen hände kom att bli ledstjärnan för mitt fortsatta studium av Upplands-Bros historia. ”Vad hände egentligen ?” – den klassiska frågeställningen som lade grunden för all modern historieforskning  blev också temat för tre hembygdsböcker i början av 90-talet.  Saken är mer utförligt behandlad i ”Notiser, synpunkter och betraktelser” på hemsidans startsida, där bl.a. hänvisning sker till del 2 i bokserien Vad hände egentligen? (den gröna boken).

När UKF i mitten av 90-talet gick ut på internet med sin verksamhet landade temat ”Vad hände egentligen?”  i ett för forskningen synnerligen lämpligt medium. Eftersom iakttagelser och slutsatser görs kontinuerligt kan revideringar i texten bekvämt göras. I det nu aktuella fallet med Märkesåret 1809 kan den intresserade följa forskningsläget på UKF:s hemsida. Där finns både den tidigare pappersupplagan och mellanliggande digitala versioner.

En samling oväntade upptäckter - av större och mindre betydelse

Att läsa kartor - och texter - med dåtida ögon.                                                            

2010-11
Hur föreställde man sig Norden före den första bevarade kartan från 1320-talet?
Kartor har i alla tider haft ett aktuellt budskap att förmedla

Kan vi lita på de gamla kartorna? Har de verkligen något att säga oss idag?
Betraktar vi de gamla kartorna med vår nutida erfarenhet av kartor förleds vi lätt att avfärda dem som gammal kuriosa - det är ju så mycket som är fel. Mitt studium av dem visar emellertid att de har mer upplysning att ge än vi tror. Deras enda uppgift - skulle jag vilja påstå - var att visa vägen. Man var väl medveten om att kartans likhet med verkligheten var omöjlig att uppnå. Kartorna var dessutom aldrig ritade efter rekognosering. De byggde på århunradens erfarenhet av var de användbara färdvägarna fanns. Man hade inga kartsymboler. Eftersom flod- och sjösystem tillsammans med dragställen var de enda kommunikationsvägarna i vårt land blev den utritade floden symbol för färdvägen.

På den karta som finns som utvikningsblad i Olaus Magnus bok (1567) om de "Nordiska folkens historia" ser färdvägarna ut som ett jättestort kanalsystem utan att vara ett sådant. Dalälven har exempelvis aldrig haft vattenförbindelse med Mälaren. Vattnet i norra Östersjön kunde inte rinna via "floderna" genom hela Finland till Finska viken. Naturligtvis kunde man inte ta båten från Vänern tvärs över de norska fjällen till staden Bergen. Denna syn på kartritandet var okänt för framträdande forskare inom Kartografiska Sällskapet, när jag först förde saken på tal. Resultatet blev ett föredrag vid Sällskapets årliga  kartdagar.
 
Det är inte bara kartor som skall läsas med "dåtida ögon". Ett av mina  paradexempel på detta är tolkningen av några ord i den isländska  berättelsen om den norska kungen Olav Haraldsons seglats i kommunens farvatten för ganska precis tusen år sedan. Utgångsläget är att jag inte utgår från någon av dussintalet tolkningar som florerat på 1900-talet. Jag använder en bokstavstrogen transkribering av varje enskild bokstav i den isländska handskriften, vilken inte stämmer med vare sig ordvalet i vår tids tolkningar eller i nutidens kartor. Segelrouterna på havet såg nämligen annorlunda ut i Sverige för tusen år sedan.
     Grubbla en stund inför följande korta text ordagrant översatt  av en forskare för 150 år sedan: "Konung Olof höll sedan österut framför Svitjod, lade in i Lagen (en lagunsjö med namnet Skarven redan för tusen år sedan). Han for ända upp till Sigtuna och låg vid Fornsigtuna".
     Alla s.k. tolkningar jag läst har i grunden inte förstått de fem orden "höll sedan österut framför Svitjod". Hemligheten med texten finns utförligare beskrivet på annan plats på UKF:s hemsida.

Att de gamla kartorna hade ett budskap att ge till dåtidens människor och samtidigt är historiskt intressanta för oss idag blev uppenbart när UKF i mars 2011 erbjöds medverka med demonstration vid  Kartografiska Sällskapets årliga  "kartdagar" i Jönköping år 2010.
Att läsa kartor med dåtida ögon

Studierna kring Märkesåret 1809
– Riksarkivet anlitas

Forskningsprojektet kring 1809 inleddes så smått i Nyhetsbrevet 2009:1 och är ett utmärkt exempel på hur dator, internet och e-post kan samverka. Här ett aktuellt exempel: Inför de märkligheter som uppdagades kring undertecknandet av 1809 års regeringsform ville jag även få veta hur forskarna såg på saken i samband med 150-årsminnet. Boken fanns inte att köpa. Via fjärrlån från Bro bibliotek fick jag boken på mindre än en vecka. Jag skannade de kapitel jag var intresserad av så att de finns i textsökning på min dator - och för utskrift vid behov.

Med tanke på historiens tystlåtenhet i 200 år kring det ovan nämnda undertecknandet ville jag kontrollera riksdagsprotokollen noga för 6 juni resp. 27 juni och särskilt det kungliga tal som tvingade fram det fullständiga undertecknandet sistnämnda dag. På Riksarkivet är de med sigill förseglade protokollen inbundna så att de inte kan kopieras eller skannas på vanligt sätt, men med digitalkamera kunde jag faktiskt komma åt alla sidorna, även kungens handskrivna manus.

För att du, som inte är ”uppkopplad” skall kunna se några av de möjligheter som den moderna tekniken erbjuder så återges i detta nummer av Nyhetsbrevet hela huvudartikeln om 1809, inklusive de många länkar (ej innehållet) som gör att materialet i utskriven i häftesform omfattar 86 A4-sidor. Med den senaste månadens tillägg skulle det i utskrift bli ca 100 sidor.
Läs artikeln på hemsidan.

Historielösheten – ett dagsfärskt exempel.                                                            2009

När jag arbetar med den här artikeln den 20 aug ser jag i dagens tidning en artikel som perfekt illustrerar den problematik som är förknippad med ett av momenten kring 1809, nämligen svenska folkets stora okunnighet om vad som verkligen hände 1809. I Ratan och Sävar i trakten av Umeå spelade man på 200-årsdagen upp striden mellan svenskar och ryssar klädda i tidsenliga uniformer och med handvapen och kanoner. Allt inför vår kungafamilj. Ett kort uttalande från en ortsbo räcker för att belysa historielösheten: ”Egentligen är det helt makalöst att vi inte fått läsa om det i skolan”.

Min artikel om 1809, som finns att läsa på annan plats i Nyhetsbrevet, var avsedd att handla om vår lokalhistorias samband med 1809. Jag blev synnerligen förvånad när jag på regeringskansliets hemsida fann, att artikeln ”Vad hände Märkesåret 1809?”, inte med ett ord berättar om vare sig revolutionen eller den nya regeringsformen.  DU HAR LÄST RÄTT:  VAD HÄNDE 1809? - och inte ett ord om en revolution eller den berömda regeringsformen som tog makten från kungen.
Vad kunde vara anledningen?  Klicka på den understrukna länken här ovan.

Personnamn på både runsten och brev på samma ort                                                    2009

Hur vanligt - eller ovanligt - är det att  ett personnamn på en runsten också återfinns i en tidig medeltida handskrift från samma socken?

Den frågan fick jag nyligen anledning att ställa till några forskare av facket, när jag upptäckte vad jag som lokalhistoriker borde ha lagt märke till för länge sedan.  Jag fann nämligen att runstenen U 624 stående vid gränsen mellan Stora Ullevi och Spånga i Bro-Lossa socken (nu i nordligaste delen av stora golfbanan) är rest till minne av Igul.  Det namnet finns också i ett medeltida brev gällande åren 1167-85, där en person med namnet Igul skänkt Spånga till munkarna i Viby (Sigtuna).

Detta Spångas placering var länge av forskningen okänt, men sedan det konstaterats att ett oidentifierat  Spånga och det identifierade Stora Ullevi i Bro socken haft samma ägare på 1300-talet när bägge samtidigt bytte ägare så har man kunnat fastställa att detta okända Spånga måste ha varit det som låg i Bro.
    Jag ser med spänning fram emot vad experterna kan komma till för slutsats beträffande förekomsten av namnet Igul i såväl ett skrivet dokument som i en inristning på en runsten i grannbyn.
  
Det forna soldattorpet Spånga fick 1810 en ny soldat, en finne som tog tjänst som svensk soldat, när han inte längre ville bo kvar i Finland sedan landet blivit en del av Ryssland efter kriget 1809.
    Upptäckten att Spånga varit ett soldattorp kom helt oväntat för mig. Jag visste nämligen att det bara några hundra meter från runstenen med namnet Igul funnits ett dragontorp (för beriden soldat). Det revs inte förrän dubbelspåret  mellan Bro och Bålsta byggdes i början av 2000-talet.  En kontroll i Krigsarkivets listor över soldater visade att Spånga varit soldattorp i början av 1800-talet. På kartor från 1860-talet finner man att Spånga fått beteckningen Obebodd.

Uppmärksammad fotnot  - ny syn på traditionell historieuppfattning
Ett folkligt uppror 1743 blev en mäktig demonstration

På Tibble Gästgivargård i Kungsängen författade ledarna för 'den stora marschen' till Stockholm ett för regering och riksdag obekvämt dokument. Det arkiverades snabbt i landshövdingens aktsamling med rapporter från kronofogdarna året 1743. I en doktorsavhandling 1930 nämns Tibble-dokumentet på undanskymd plats. I landsarkivet återfann jag det vid min research inför 3:e delen av boken Vad hände egentligen? - Dalupproret eller den s.k. "Stora daldansen."
     Inför den offentliga publiceringen om vad som föregick den stora massakern i Stockholms centrum hade man markerat i dokumentet vad som inte skulle tryckas i regerings rapport om händelseförloppet. Man kan förstå att en regering vill försöka dölja att det var lika många döda och dödligt sårade som vid Stockholms blodbad. Särskilt mot bakgrunden av det som dalfolket begärt i punkt nr 1 (av sex). Nämligen att ett fattat beslut nu måtte verkställas. Det censurerades  för det skulle naturligtvis nte se snyggt ut inför framtiden om man skjutit ihjäl demonstranter därför att de begärde att ett fattat beslut skulle verkställas..
     Av Tibble-dokumentet framgår att marschen var en demonstration. När man "fått framföra sina krav hoppades man få träffa kungen och visa honom sin undersåtliga vördnad". Så hade man skrivit i den sista av de sex punkterna. Professor Alf Åberg säger i sin recension Under strecket i SvD, att uppbådet inte var någon sammansvärjning mot staten, utan syftade till att återge bönderna deras bestämmanderätt på riksdagen. I sin egen bok, utgiven år 2002, hänvisar han till min redogörelse för Tibbledokumentet. "Det är svårt att i detta aktstycke utläsa några revolutionära åsikter  mot staten och kungen." Regeringens rapport kallas av Alf Åberg för partsinlaga både i recentionen av UKF:s bok och i sin egen bok. Han säger på båda ställena: denna partsinlaga har använts av historieskrivningen fram till vår egen tid.
      UKF:s bok finns med i en andra doktorsavhandling år 2001 och beskrivs där som den enda bok sedan 1930 som lagt en rikshistorisk syn på händelsen. Författaren tog dock aldrig helt till sig innebörden bakom Tibble-dokumentet
Länk till många  artiklar kring denna märkliga händelse.