Till UKF:s Först sida               Till Hembygdsbokens första sida              Till Ämnesområden
 

Skola, fattighus och magasin  § 5.   Såsom socknens allmänna nyttiga inrättningar måste anföras: skola, fattighus och magasin. Skolan är nyligen grundad på författarens uppgivna förslag, genom medel av nedannämnde kassa och gunstligt anslaget boningsrum, jordfrukttäppa och vedbrand, av generalmajoren och kommendören m m Greve Lantingshausen, samt redan så avancerad, att omkring 20 barn njuta nästan fri undervisning, efter vad de uppsatta reglerna föreskriver.     Fattighuset rymmer 8 personer, som där njuta underhåll genom sammanskott av mjöl och genom penningar ur fattigkassan; utom det att 8 fattiga, spridde i socknen på indelta rotar, njuta ett dylikt underhåll; ävensom efter tillfälliga behov sker utdelning av fattigkassan. Och vare härjämte sagt till välgörarens ära, att Granhammars ägare dessutom enskilt understöder ganska många vanföra behövande av sitt gods 17)  både årligt och tillfälligt.

Tibble sockenmagasin, vari, undantagne prästgården, Garpebo och 1/2 mantal Tång, alle socknens gårdar äga del, är så ansenligt, att redan år 1805 skedde en utdelning därav, som grundade inom de delägande flera socknar en kassa, kallad barmhärtighetskassa *), och ämnad till barmhärtighetverk, vilken nu i Ryd uppgår till 1000 riksdaler banco, och varav bestrides avlöning till sockenbarnmorskan, till skolläraren, till vaccination, när den sker för betalning, och andra tillfälliga välgöranden.    *)  Förtjänar detta vackra namn, om ändamålet a l l t i d helgade medlen.   17) Sådant behandlingssätt adlar var och en, även den ädle.

 

Beklagligt, att det höga intresset på magasinslånen, vanligt vid skeende utdelningar, blir en vinst för den rike, på den fattiges bekostnad  18)  men lyckligt, när utdelningen används på sätt som den förenämnde, till allmänt välgörande ändamål, då uslingen själv drager denna vinning.  19)     I socknen är ännu ingen så kallad byordning stadgad, men i laglig sockenstämma är avgjord en brandsynsordning, enligt vilken en sexman med en karl av roten bör vart halvt år förrätta brandsyn över hela roten, och förloppet därav till pastor inberätta.     Med avseende av den mängd stat-, backstuge- och inhysesfolk som finns i socknen, har författaren försökt en arbetsinrättning å linnespånad, men som, oaktat offentligt tillkännagivande genom kungörelser i kyrkorna, icke dessmindre lovade så liten framgång, att ett förnyat försök synes onyttigt och fruktlöst - åtminstone under ett förmånligare sädesår.     Vid några herrgårdar ävensom i prästgården finns husapotek, försedde med de väsentligaste läkemedel som gratis utdelas åt socknens sjuka, och varav ej sällan försports de lyckligaste följder; i sammanhang

varmed ock får nämnas, att den välgörande vaccinationen här icke möter något motstånd av ovilja eller fördom, utan har författaren med egen hand några år verkställt den med önskad framgång på ända till 70 barn under ett år i pastoratet, med ingen annan svårighet än den av en icke nog allmän inställelse av de ympade å besiktningsdagen.  18) Vad hindrar att nedsätta räntan, sedan fonden kommit till en beräknad summa? Inrättningen skulle kunna på visst sätt vara för jordbrukaren en slags sparbank, om den såsom dessa vilade på rättvisa, välgörande grunder. Även den minsta timliga inrättning har endast då hopp om välsignad varaktighet, när den äger till grund en redigt genomtänkt och klar idé: och det är denna grund som ännu saknas vid inrättningen på de flesta ställen, ehuru välment den förövrigt kan vara.   19) Nota bene om uslingen får stanna kvar i församlingen till döddagar, eller dylikt anstalt finnes dit han kommer, när han flyttar.

 

Bostäder, kläder och mat   § 6.   Efter dessa anmärkningar över socknen vore det väl om man kunde fägnas med slutföljden till ett allmänt välstånd bland dess allmoge; men sådant medger dock icke det rätta förhållandet, så framt man ej förblindas av lyxens falska yta, som hemligt jävas av de årligen nog allmänna restantierna till vederbörande. Denna lyx visar sig dock icke i byggnader, husgeråd och dylikt. Bondens husrum är de vanliga, en byggning av tvenne stugor med en liten kammare, och sällsynt finns den med färg anstruken, ehuru ock jordägaren därtill erbjuder material, - någon enda är dock utanrappad.     Men desto mera visar sig överflödet i kläder och matanrättningar vid tillfälliga samkväm.  *)   Nästan försvunnen är den gamla svenska enfalden, denna ära för var husmoder att visa sig vid offentliga tillfällen i hemmaförfärdigade kläder. Få av kvinnokönet, åtminstone bland de yngre, infinna sig nu ej mera vid allmänna sammankomster, utan att vara utklädda i cambridge, kattun, nettelduk, ja sidentyg, och dessutom gömda under 8, 10 á 12

riksdalers schalar. Våra västgötahandlare, emot vilkas handel med lyxens utländska ämnen stränga  författningar är givne, är icke dess mindre de fördärvliga verktyg, varigenom lyxen i kvinnokönets klädedräkt befordras, då de erbjuda tillfället att hemma i huset, 2 á 3 tider årligen, åtkomma, vad som de flesta annars knapp någonsin i staden äga tillfälle att bese, och det med kredit,  20)  till dess husfadern får pengar att gottgöra densamma, som kan ske, och emellertid löper med dryg ränta i priset på varan. Ja, till och med i titlar frambryter lyxen: namnet madame för ryttarehustrur och deras gelikar.  *)  Så sker vanligen av dem, för vilka livet förlorat en del av  sitt högre värde.    20) Det är uti denna kredit, som största retelsen och faran ligger. Får allmogen kredit på dylikt, så beräknas sällan tillgångarna - och varan kostar därför ofta dubbelt.

 

Skogar, vilda djur, sjöar och fiske  § 7.   Oaktat denna översikt av ämnet redan är nog vidlyftig, torde det dock tillåtas ännu några tillägg vid vissa mål.     Socknens skogar förtjäna ännu ett ögonkast. Ehuru efter sökt upplysning av kartor och muntliga uppgifter kan författaren dock icke med fullkomlig säkerhet uppgiva totala arealinnehållet av dem alla tillsammantagna. Granhammars med underliggande gårdars skog är ganska god och vidsträckt, Tranbygges med Fiskby och Gellövsta går säkert till 500 tunnland, och Thorsättra till 750 dito. Dessa skogar innefatta icke några synnerligen märkvärdiga berg, åsar eller kullar, om icke berget vid Tärnsund med dess ovanligt tvära branter och en gammal sägen, att det innehåller guld- och silvermalm, samt ett vid Gellövsta, som erbjuder leende utsikt över Mälaren och en vidsträckt krets av emotliggande Stockholms Läns flera socknar med dess herrgårdar och insjöar. Men, å Lerberga och Svedjestad

frälsehemmans skog är förträffliga anvisningar till åkerodling i de nu hägnade hagar, ävensom själva skogen genomskäres av en lång vattensjuk däld med betydande kärr av starkt starrgräs å sina ställen, och varav en del fordon varit hägnad, ännu kallad gammalängen, där också backstuhjonen stundom ännu bärga foder. De övriga skogarna innefatta även flera odlingsbara ställen, i synnerhet i många kärr, med gott starrgräs, å några ställen hägnade, men oftast otillgängliga för kreaturen, och kanske även obekväma till odling, i anseende till svårigheten för vattnets avledning.  I allmänhet hysa skogarna av djur: älgar, vargar, loar, mårdar, med andra vanliga; och av fåglar: tjäder, orre, järpe jämte de mer allmänna slagen. Under bristande botanikkunskap har jag ej upptäckt någon sällsynt växt om icke däribland kan räknas: Linnea borealis, likväl ganska sparsam å något ställe i de större skogarna.

 

Vid sjöarna kan anmärkas följande: Lejondals, eller som den även kallas Lövsta sjön, vilken i en sträckning av nära 1/2 mil utgör socknens gräns i V har flera slag, i de större insjöarna vanlig, god fisk, likväl icke gös, men sköna stora kräftor, och är av ansenligt djup, samt förskönad av vikar och småholmar, med härliga utsikter, i synnerhet vid Rydstranden. Den har sitt utfall genom Tranbygge kvarnå, under sträckning i Ö och N genom socknen.      Örnäs sjön, så kallad av säteriet, som ligger vid dess strand är liten, men även fiskrik, samt försedd med utmärkt stora och goda kräftor, i ymnighet, och vacker av sina vikar, halvöar och lövrika ängsstränder åt ena ändan. Den har sitt utfall genom Lillsjön i Näs socken, till Aspviks kvarn.       Dessutom är ännu en liten fiskrik insjö, Granhammarsviken (Lillsjöns), nära invid Granhammars gård, som fordom blott hava utgjort en vik av Mälarens fjärd, Granfjärden, med vilken den nu, genom ett uppgrundat och nästan ofarbart sund, sammanbindes.      Mellan denna sistnämnde Mälarens fjärd, och en annan därav, Skarven, ligger en ansenlig holme, kallad Munkholmen; mellan vilken och fasta landet

Uppsala segelleden till Stockholm framstryker genom Tärnsund. Denna holme, om vars äganderätt, antingen hörande till Ryd eller Eds socken, några gånger lärer hava uppstått fråga, bör ej förblandas med en udde, vid Sigtuna av samma namn; Den är tämligen stor, beväxt med god timmerskog, men på S ändan något odlingsbar, där den ock har en inhägnad äng. För övrigt finns många smärre men inga anmärkningsvärda holmar inom socknens område. Men, den mera höglänta mark, som gent över från den nämnda Munkholmen på fasta landet angränsar Mälarens sistnämnda fjärdar och ännu kallas Ön, synes fordom ha varit en verklig ö, danad av Österröras nuvarande låglänta ängar i krokig riktning från Skarven till ovannämnda Granhammars vik i samband med Granfjärden. Ävensom en annan låglänt ängssträcka, i grannskap med denna förutnämnda, men i annan riktning åt N ned till Sigtunafjärden vid Slangvik i Tibble socken, tycks hava i forntiden formerat en ännu större ö, eller till det minsta en halvö, så mycket sannolikare, som 1/4 mil från sistnämnda fjärd, vid den låga ängssträckningen, ligger en by kallad Fiskby, vilken för det närvarande icke äger det ringaste fiskvatten.

 

I Tärnsund och Granfjärden, samt även stundom i Skarven, är några år ett förmånligt fiske av siklöjor.     Vid dessa allmänna anmärkningar bör tilläggas även, att ett sandlager utan synnerlig märkbar höjning, synes från N till S genomstryker socknen, ehuru det avskäres av sistnämnda ängsträckning; och erbjudes härigenom en lätt och ymnig tillgång på sand av alla slag nära över hela socknen, men förorsakar tillika en rådande sandjord i några ställens åkrar, vilken dock vanligt ger goda rågskördar.  Ryds kyrka  § 8.   Med anledningen av den redan i förväg anmälda ursäkten för det historiska, som i denna beskrivning inblandas, torde nu vid detta slutliga tillägg ursäkten i synnerhet få begagnas.      Ryds kyrka är belägen mitt i socknen 3 1/2 mil sommarväg från Stockholm, och 3 mil vinterväg, samt i rät linje 1 mil från Sigtuna. Den är byggd av gråsten, men dess ålder har av inga säkra handlingar kunnat uppdagas. Att den går fram om

reformationstiden kan dock slutas av en gravsten uti sakristian med denna inskrift: “Här vilar Henric  Sahlgren, född 1682 - död 1759, 50 års präst, 40 års pastor i Ryd och Näs. Den sjätte i antalet på 210 års tid, den femte av samma släkt, som detta pastorat förestått alltsedan augsburgska bekännelsen”.     Kyrkan är någorlunda stor och vacker, med 5 valv, utan torn, kanske något rymligare än församlingens folknummer fordrade. Längden utvändigt utgör goda 50 alnar och bredden på V gaveln 19, men på Ö 15 samt höjden under valven 12 1/2 aln och utvändigt till takfoten 11 1/2 aln. Av denna storlek intager koret, inom cirka 3 alnar tjocka murar, en fyrkant, försedd med tvenne bänkar, 1 på var sida om altaret. 5 fönster på S och 3 på N sidan, samt ett mindre runt över altartavlan, upplysa kyrkan. En större läktare, vilande på 8 träpelare, ökar betydligt kyrkans rymlighet, emedan där finns 14 bänkrum, 7 på var sida; ävensom i kyrkan är 52, 26 på vardera sidan.

 

Västra Ryds kyrka 1764
Teckning av Albrecht von Lantingshausen
 

Predikstolen är något gammal i åttkantig form, med förgyllda bilder och andra prydnader. Men altartavlan är förfärdigad sedan kyrkans tillbyggnad, och föreställer uti oljefärg, Frälsarens lidande i Getsemane; Den innefattas i äkta förgylld ram, med en urna på vardera sidan om de pilastrar, varinom den är sluten, samt äger även flera ornamenter ovan och nedan, dels oljemålade dels förgyllda.     Avlidne Överståthållaren och Kommendören av Kongl Maj:ts Orden m m Högvälborne Hr Baron J A Lantingshausen har förärat den till kyrkan, varföre ock dess vapen i förgyllt bildhuggeri är på tavlans nedre ända anbragt.     Trenne vackra ljuskronor av mässing tjäna att upplysa kyrkan. I koret finns följande vapen och epitafier: 1 Uddesson Örnflykt och 2 Rosencrantz till Granhammar, 2 van der Noth och 1 Hägerstierna till Tranbygge, en von Strochirch till Sundby och en Hermelin; varförutan den äldre av dessa van der Noth finnes, liggande såsom lik uthuggen i sandsten.     Sakristian, byggd af gråsten med tegelvalv under spåntak, är även väl rymlig med tvenne fönsterlufter;

och dess byggnad sammanbinder även en materialbod utan valv.     Vid kyrkans V ände är i senare år uppbyggt ett vackert torn, till nedre hälften av gråsten, och den övre av tegel, nära 29 alnar högt och 14 1/4 i fyrkant, med 23 alnar hög träöverbyggnad, försedd på spetsen med glob och kors, vilande på 8 pelare med mellanfyllningar. I tornet finns tvenne vackra klockor, den större omgjuten 1804 av 4 lispund, och den mindre gammal om 2 lispund.     På tornets V sida är ingången till kyrkan, mellan sandstenspelare, varöver uti en större anbragt sten, finns huggen följande inskrift: “Ära vare Gud i höjden. År 1767, med kyrkans egna medel och sammanskott av socknens herrskaper, Herr Överståthållare och Kommendören av Kongl Maj:ts Orden Friherre J A Lantingshausen och Hovjunkare C W Iserhielm, under deras och pastor O J Hernodii tillsyn, igenom sockenmännens arbetsamma händer, är detta torn uppsatt, kyrkan förlängd, dess murar och valv förbättrade, tak och fönster förnyade och ny sakristia byggd.”

 

Vid kyrkans Ö ände är en murad grav av gråsten och tegel, 9 1/2 aln i fyrkant och goda 3 alnar hög under taket, med ett i sten hugget vapen och årtalet 1681. Denna grav tillhör nu Greve Lantingshausens familj.     Kyrkan, som är försedd med spåntak, ävensom tornet, vars övre avsättning dock är betäckt med förtenta järnplåtar, omgives av en vacker gråstensmur, med därvid planterade lövträd, men en nog inskränkt begravningsplats, som på 12 á 14 år på alla sidor om kyrkan övergången och begagnad. Kyrkan, ävensom prästgårdens karaktärsbyggnad är brandförsäkrad.  Fornminnen   § 9.   I grannskap med det ryktbara Fornsigtuna kan Ryds socken inte sakna föremål för fornforskaren. Några ryktbara ättehögar finns inte, men åtskilliga smärre med stensättning i kanten; ävensom uppresta stenar, både enskilda större och flera mindre, efter vad vanligt plär vara. I synnerhet finns vid f d Svedjestad gårds tomt, nära häradsvägen, en hop

valda ansenliga uppresta stenar, varibland någon rätt stor och prydlig, men på ovanlig distans, till hela 50 á 100 alnar från varandra, och utan någon märkbar ordning. Men ännu inga ännu stående runstenar har författaren kunnat upptäcka.     Vid anläggningen av en sandgång i prästgårdens lövpark fanns även, icke längesedan, i ställets högsta läge, en stensatt håla, med en gammal urna på botten.     På ringa avstånd från kyrkan i N sträckning, finns en högre backe av Österröra bys gärde en ovanligt stor samling av större kullerstenar, med en ansenlig insänkning i mitten. Platsen omfattar en cirkelrundning av minst 150 alnars omkrets, och gör medelhöjden av stenmassan vid pass 5 alnar; det tillhör fornkännaren att upplysa egentliga ändamålet av sådana, onekligen genom människoåtgärd samlade stenförråd; bland dem författaren sett är denna den ansenligaste. Den ännu rådande folksägen, att kyrkan varit tillärnad byggas på detta ställe, äger ingen sannolikhet, varken av stenarnas eller platsens beskaffenhet.

 
Till UKF:s Först sida               Till Hembygdsbokens första sida              Till Ämnesområden