Försöksodling med frukt och bär i Kevan, Håbo-Tibble
på 1950-60-talen
Av Torsten Johnsson  1986
bok0/kevan.htm

UKF:s startsida      Ämnesområden

Försöksodling med frukt och bär i Kevan, Skromsta Gård,
Håbo Tibble socken, Uppsala län.

OCR-läst originalbrev från 1986. Brevet var ett resultat av ett tillfälligt sammanträffande med Torsten Johnsson i Helsingborg våren 1986. Han var trädgårdsmästare i Kevan.
Pärm h1:2      fil Johnsson Torsten 1986.doc    fritextsökn textfil4.dbf

I mitten av 1940-talet (1946?) inköptes Aske Gård, Bro av Fosfatbolaget (Stockholms Superfosfat AB?). Som villkor för förvärvstillstånd ålades bolaget att upplåta delar av egendomen för undervisnings- och försöksverksamhet inom jordbruk med binäringar. Försöksverksamheten kom givetvis i första hand att koncentreras kring olika växtnäringsproblem, t.ex testning av gödselmedel, som framställdes inom den egna industrin. Ett 10-tal elever fick årligen en grundlig praktisk och delvis teoretisk utbildning inom lantbruksavdelningen.

I den yrkesmässiga fruktodlingen, som vid denna tidpunkt spelade en icke oväsentlig roll i Mälardalen, fanns behov för en intensifierad fältförsöksverksamhet. Från bolaget togs därför kontakt med dåvarande ''Statens Trädgårdsförsök", Alnarp, för synpunkter rörande en framtida försöksodlings utformning. Avdelningen på Alnarp ställde sig mycket positiv till planerna och backade helhjärtat upp projektet. Under professor Fredrik Nilssons och statsagronom Emil Johanssons ledning, utarbetades således olika planer för försök med äpple, päron, plommon, svarta vinbär, hallon etc. Från Alnarps plantskola levererades dessutom huvudparten av växtmaterialet till försöken.

Nästa fas i utvecklingen bestod i att finna lämplig odlingsmark för planteringarna. Behjälpliga mod detta sökande och utvärderingar av olika alternativ var försöksledare Åke Nyhlén, Statens Trädgårdsförsök, Nyckelby samt ämneslärare Ture Alcander, Experimentalfältets Trädgårdsskola, Stockholm. Efter intensivt granskande av olika förslag, fastnade man emellertid för ett område i närheten av Skromsta Gård, som kallades Kevan. Areal, ca 8 ha åker på en svag sydostsluttning mellan natursköna ekbackar. Den naturliga vegetationen i omgivningarna bestod av bl.a. nyponrosor, hassel, vildkörs, aplar etc. Det var således ingen tillfällighet att man här fann vad man sökte eftersom den befintliga växtligheten bedömdes ha samma krav på jord och klimat som fruktträd och bärbuskar. Jorden, i största utsträckning mullhaltig morän, klassades som synnerligen lämplig för ändamålet.

Hösten 1949 påbörjades planteringen sedan försöksplanerna godkänts. Hela området, brutto 10-11 ha, hade dessförinnan inhägnats med kraftigt nät 2,5 m högt, som skydd mot älgar och harar.

Totalt planterades ca 2.500 äppleträd, 200 päron- och 300 plommonträd. De viktigaste äpplesorterna var: Oranie, Ribston, Cox Pomona, Ingrid Marie, Signe Tillisch och Åkerö. Samtliga träd var förädlade på svagt växande rotsystem t.ex. M4 och M7

Bland försöksplanerna kan nämnas:
1. Försök med olika kvävegödselmedel till äppelträd. I dessa led ingick förutom ogödslat (inget kvävegödselmedel), Kalksalpeter, Kalkammonsalpeter samt Kalkkväve. Syftet med dessa behandlingar var att utröna hur de olika medlen påverkade trädens utveckling, skördens storlek, fruktens kvalitet, hållbarhet, samt mottaglighet för diverse växtsjukdomar etc.

2. Jämförelse mellan stallgödsel och handelsgödselmedel till äppleträd.
3. Observationer beträffande olika äpplesorters anpassning till klimatet i distriktet.
4. Olika planteringsavstånd till äppleträd.
5. Sort- och gödslingsförsök med päronträd. Huvudsorter: Göteborgs Diamant, Greve Moltke och Conference.
6. Sort- och gödslingsförsök med p1ommonträd. Huvudsorter: Victoria, Persikeplommon samt Czar. I behandlingarna ingick dessutom halmtäckning av jorden under träden i syfte att minska avdunstningen och bibehålla god markfuktighet

Bärodlingsförsöken innefattade svarta vinbär, krusbär, hallon, förädlade nypon, björnbär samt storfruktiga blåbär (amerikanska jätteblåbär). I likhet med fruktförsöken var det här fråga om gödslingsförsök och beträffande vinbären även sortförsök. Sorter som prövades var bl.a. Silvergieter, Wellington (olika typer), Baldwin samt Brödtorp.

Av jätteblåbären, där buskarna normalt skulle bli 1,0-1,5 m höga, testades likaså olika sorter. Det visade sig dock att även om buskarna väl klarade övervintringen var de inte anpassade till det uppländska klimatet. Tillväxten blev mycket svag. Såväl fruktträd som bärbuskar gav god avkastning, t.o.m. avsevärt mer än väntat. Produkterna marknadsfördes i Stockholm. Vinbären såldes dock till industri för förädling.

Några säkra resultat, som visade skillnader mellan olika behandlingar i försöken, framkom inte. Tyvärr upphörde försöksverksamheten för tidigt, i början av 1960-talet, då egendomen såldes. Det visade emellertid det positiva resultatet att vissa frukt- och bärsorter mycket väl kan odlas i Uppland.

Statens Trädgårdsförsök var hela tiden involverad i verksamheten. Därifrån utgick skötselinstruktioner och hit sändes också resultaten för bearbetning.

Kevan var inte enbart en försöks- och demonstrationsodling Som tidigare nämnts fanns mycket lummiga lövskogsdungar, där eken dominerade. Där fanns också en synnerligen rik flora med många vackra vildväxande blomster. Marken täcktes med enorma bestånd av liljekonvaljer i slutet av maj månad. Där växte även kungsliljor. Längre fram på sommaren prunkade bl.a. den gulblå natt och dag (lokalt namn den ''Svenska Dragonen" under de majestätiska ekarna. Många andra arter förekom ävenledes. Några röda stugor med vita knutar förstärkte ytterligare idyllen inom området. De gamla torpen, hade rustats upp till pensionärsbostäder åt lantarbetare, som varit aktiva på Skromsta- och Aske Gårdar under sitt verksamma liv. Det var m.a.o, en liten fridfull by eller om man vill i mångt och mycket ett paradis, särskilt under vår, sommar och höst. Våren och sommaren med prunkande blomster och under hösten träd som dignade under bördor av härligt färgade frukter.

Torsten Johnsson