Forntidsväg mellan Bro och Fornsigtuna Av Börje Sandén Jag har i flera artiklar under årens lopp spekulerat över förekomsten av en forntida väg mellan Bro och Fornsigtuna. Forskningsläget är komplicerat men efter upptäckten av ny hittills obeaktad text har min uppfattning om denna vägs existens stärkts. Mycket forskningsarbete återstår dock i detta projekt. I denna artikel presenterar jag resonemanget bakom min hypotes att det funnits en forntida väg mellan Bro och Fornsigtuna och att den utgått från havsstranden nedanför Bro kyrka för att sedan ha i stort sett samma dragning som väg 269 fram till avfarten mot Skråmsta. Därifrån följer det gamla vägsystemet hela vägen fram till Fornsigtuna. Motivering
På Assur-stenen vid Bro kyrka anges att den restes till minnet av ett vägbygge. Vägen har utgått från en ’skeppsbro’ vid havsstranden nedanför Bro kyrka. En skeppsbro? - jo, en föregångare till den skeppsbro som senare skapades i Stockholm, när fartygslasterna måste föras över till mindre båtar på grund av att landhöjningen skapat både Norrström och Söderström. Landhöjningen hade några hundra år tidigare skapat forsar vid Stocksunden. Det fanns både Stora och Lilla Stocksundet. I vår tid har de fått namnen Stora resp. Lilla Stäket. Det mindre kallas också Bakstäket och Hinderstäket. Ttill slut fick det även namnet Ryssgraven. Bägge sunden låg där havet började vid millennieskiftet år 1000. Alla i sammanhanget aktuella isländska texter berättar att det vid vårfloden var svåra forsar som ibland gjorde det omöjligt att under längre eller kortare tid ta sig fram sjövägen till Svitjods kärnområde; ett Svitjod som låg geografiskt placerat på bägge sidorna av ett ”stort vatten” som fortfarande har namnet Skarven. Idag ligger kommunerna Upplands-Bro, Sigtuna och Upplands Väsby på bägge sidorna av denna Mälarfjärd med sitt tusenåriga namn Skarven. Närmsta större bosättningar i detta Svitjod var Sigtuna och Fornsigtuna – det senare finns fortfarande kvar i Signhildsbergs park. Texterna berättar att det ibland kunde bli mycket stora översvämningar.Den ständigt återkommande vårfloden vid vattendraget Skarvens utlopp till havet skulle man slippa undan om man anlade en väg – enligt fortida terminologi en ’bro’ - genom häradsallmänningen mellan Bro och Håbo-Tibble. Vägen skulle utgå från den nämnda ”skeppsbron” vid havsstranden nedanför Bro kyrka, där de större båtarna kunde lägga till. Men - om man öppnade en väg genom skogen skulle också plundrande vikingar lättare kunna ta sig fram till Fornsigtuna och Sigtuna.
I försvarssystemet ingick också de välkända vårdkasarna längs våra kuster. De varnade i god tid om någon större flotta med fartyg var på ingående. Landskapslagarna föreskrev byvakt, strandvakt, bergvakt och straffbestämmelser. En försumlig bergvakt fick böta 6 marker. Vårdkasplatserna var periodvis ständigt bemannade. Jag ser det som självklart att Bros strandvakt hade sin plats på det drygt I hans ”efterlämnade papper” finns hans
anteckningar från
resor i Upplandsbygderna. Där berättar han om att man
på hans tid använt
”öknamn” på sockenborna i trakten. Deras
’vedernamn’ syftade på något karateristiskt i respektive
socken. Låssaborna
kallades Lossbo dansare med hänsyftning på labyrinten vid
Rösaring, där
ungdomen samlades för att dansa. Ett annat namn på den typen
av labyrint är inte
helt oväntat just ”jungfrudans”. Runstenen som avslöjat den gamla
vägen för oss står, som
sagts, på den allra första vägsträckan som leder
ned till Brobäcken. På andra
sidan ån är vägen bortplöjd. Järnvägen
och en villatomt har raderat vägen några I nedanstående fil har jag markerat med rött hela vägsträckan från skeppsbron ’vid havet’, dvs nuvarande bryggan vid Bro Hof, ända fram till Fornsigtuna. Kart-underlaget är en äldre ekonomisk karta på vilken nuvarande väg 269 är inlagd.. Här och var kan man ännu se rester av den gamla vägsträckningen. Det är endast sträckan mellan Assurstenen och industriområdet väster om Bro samhälle som inte är farbar med bil..
|