|
Upprepningshypotesen
Min arbetsmetod är egentligen generande enkel. Den utgår från de upprepningar man lätt kan iaktta när man studerar sakrala ortnamn samt en del fornlämningar som labyrinter och tingshögar. Den gemensamma nämnaren för alla dessa spår av det förgångna är att de hjälper oss hitta de förhistoriska samhällenas mötesplatser. Min grundläggande hypotes är att det inte fun- nits mer än en samlingsplats av varje slag i ett förhistoriskt samhälle. När man i ett landskap träffar på tre platser som kallas Ullvi så ger detta en vink om antalet hedniska samhällen, precis som man kan bilda sig en god uppfattning om den kristna sockenindelningen genom att räkna gamla kyrkor. Kring denna enkla idé har jag byggt ett system av slutsatser. Felkällorna är dess värre betydande. Somliga skenbart sakrala ortnamn kan i själva verket vara sentida uppkallelsenamn som bara vilseleder. An- dra ortnamn kan ha försvunnit. Och det finns åtskilliga svårtolkade namn. Men felkällorna kan pareras genom att man studerar ett stort antal ort- namn som tycks falla in i samma geografiska upp- repningsmönster. Enstaka fel eller luckor kan då inte förrycka helhetsbilden. Ett genomgående drag i mitt arbetssätt är att i görligaste mån låta bredd och mängd uppväga mångtydigheten i materialet. Erfarenheterna under arbetets gång har visat att man bör kräva tydliga upprepningarav mer än |
en namntyp för
att få tillräckligt stabilt underlag för slutsatser. Det
visar sig också att en och samma gud ofta haft flera kultplatser
i samma kult- förbund - men då alltid med olika efterled i ortnamnen.
Det
kan alltså ha funnits såväl ett Ullvi som ett Ullunda
i samma kultförbund, men stöter man på två Ullvi
så är grundregeln att de bör ha tillhört olika kultförbund.
Två grupper
av gudar
|
![]() |
Principskiss som visar hur upprepningsmönstret hos teofora ortnamn och labyrinter ger möjligheter att göra gissningar om den territoriella indelningen i förhistorisk tid. Skissen baseras på förhållandena i Östergötland |