Lejondals slott invid Lejondalssjön
ett par km NO om Bro samhälle
Lejondals Slott är ett av de yngsta slotten
i Sverige. Men Lejondals historia är väsentligt äldre än slottet. Ursprungligen kallades gården Bro-Lövsta. 1604 tillföll gården riksrådet Erik Abrahamsson Lejonhuvud. Under den långa perioden i släkten Lejonhuvuds ägo 1604-1724 uppkom namnet Lejondal. 1736 kom gården att tillhöra hovjunkare Jakob Gripenstedt. Orsaken till att historien bevarat hovjunkare Gripenstedt är hans religiösa åskådning. Han och hans maka var pietister Det var en frireligiös rörelse, som i början av 1700-talet var förbjuden i Sverige. Ett utmärkande drag inom pietismen var att man vägrade att låta döpa sina barn. Gripenstedt och hans hustru fick 17 barn och vägrade konsekvent att låta döpa dem. Prästerna och det världsliga samhället gick hårt fram med Gripenstedt och man lät tvångsdöpa barnen till föräldrarnas förtrytelse. Trots förföljelser var makarna Gripenstecrt starka i sin tro, som de behöll livet ut. I början av 1800-talet tillföll Lejondals Gård landshövdingen Erik Sparre. Hans sondotter, Louise, född 1852, gifte sig 1880 med friherre Louis de Geer. Friherrinnan ärvde Lejondals Gård. Kort därefter blev hon änka, 1887. Endast två år senare lät hon arkitekten och professorn Isac Clason rita Lejondals Slott. Clason var en av de stora arkitekterna vid denna tid och hade varit arkitekt till Nordiska Museet, Östermalmshallen .och Hallwylska palatset. Lejondals Slott uppfördes under tiden 1889-1892. Stilmässigt är det en blandning av Vasa-, barock- och gustaviansk stil. Ovanför öppna spisen i Stora Salen kan man se ätterna Sparres och de Geers vapen, som ingår i dekoreringen. 1913 för värvades godset av den norske affärsjuristen Aal, som man kan likna vid 1980-talets "klippare". Han avverkade skogarna runt Lejondal för att utnyttja de höga virkespriserna under det första världskriget. |
![]() 1918 övertogs Lejondal av den internationelle affärsmannen Axel Bildt. Under hans ägo rustades gården och slottet upp och började moderniseras med centralvärme. Från 1944 till 1975 fungerade slottet som gästhem i Stockholms Stadsmissions regi. Cirkeln har nu slutits och friherrinnan Louise de Geer har fått sin kvinliga efterträdare. Från och med den 1 januari 1994 ägs och drivs slottet som konferensanläggning av Lou Talamo. Texten och bilden är hämtad från Konferensanläggningens egen broschyr. |
Återgå till Musikprogrammet
Återgå till UKF:s Förstasida