UKF:s Startsida        Register över artiklar      Ämnesområden

Med den slutna freden emellan Sverige och Ryssland förklarar sig allmogen ifrån berörda hövdingedömen så mycket mera nöjd, som den av det förda kriget redan känt nog tyngd och besvärlighet; och vad successionen angår, så ehuruväl denne allmoge helst hade önskat att Riksens Höglovlige Ständers val därvid hade fallit på kronprinsen av Danmark, såsom till vilken allmogen i gemen funnit sig hava största kärlek och böjelse, men som den hugneliga friden ej på annat sätt kunnat erhållas, än igenom valet av fursten av Holstein, varom tvenne av Riksens Höglovliga Ständer jämväl redan förenat sig; alltså vill allmogen icke heller vara däremot, att högbemälte furste nu må föklaras för efterträdare till Kungl. Svenska Tronen, dock med kraftigt förbehåll, att i fall någon ändring med honom skulle tilldraga sig innan tronen framdeles bliver ledig, så må allmogens fria val då vara dem obetagit.

Härjämte komma följande mål och ansökningar att hos Hans Kungl. Maj:t i underdånighet anmälas:
1.
Att ej allenast rätta orsakerna måtte tydligen och omständeligen uppgivas så väl till krigsfolkets avsändande till Finland år 1739 och i början av år 1741, som det samma år påföljde verkliga kriget, med flera sådana vid bägge de sista riksdagarna skedda eftertänkliga och skadliga författningar; utan även en kommission förordnas att skyndsammeligen och allrasist inom 8 dagar rannsaka och döma över dem vilka allt detta åstadkommit.
2.
Att domen över de 2:ne i fängelse sittande generaler genast och medan allmogen är här i staden bliver ställd i verklig fullbordan, varefter allmogen strax skall begiva sig till sina hemvister.
3.
Att även de som på ett eller annat sätt varit vållande till krigets olyckliga utgång, eller ock annars begått något fel därvid, måge därför, utan uppehåll, varda ställda under laga rannsakning, samt dömda och straffade.
4.
Att tullarrendet måtte genast upphöra och bevakningen sättas uti sitt förra skick och stånd, samt under Kronans betjäning efter förra förordningar förvaltas.
5.
Att en friare handel må tillåtas, helst med de varor vilka antingen icke eller ock otillräckligt här i landet tillverkas, men likväl för allmogen äro alldeles nödvändiga.
6.
Att för alla de riksens medel, vilka så väl här i Sverige som uti Finland under detta kriget utgått, må göras en noga redo och räkning, samt dessa räkenskaper till den ändan avslutas, utan tillåtelse av någon lång tids utdräkt.
7.
Att samteliga vederbörande likaledes måge eftertryckligen förpliktas till skyndsamhet och riktigt redogörande för manufaktur och landhjälpsmedlen, som i alla de förvekne åren blivit utdelte.
8.
Att allmogen under dessa svåra tider, samt i anseende till deras utarmade tillstånd, må på några år i nåder befrias från lön- och betalningsavgiftens erläggande.
9.
Att med apostla- och de mindre helgdagars firande må efter förra vanligheten förhållas, och
10.
Att allmogen hvarken nu eller i framtiden, måtte underkastas förvitelse, ansvar och tilltal för deras nu företagna rörelse och hitkomst, emedan sådant inga lunda skett uti någon ond avsikt, utan allenast att, sedan de av elände och tvång funnit sig för mycket tryckta, välment efterfråga vilka det förorsakat, samt att söka rättelse och ändring därutinnan, så väl som att förekomma, så att sådant icke måtte vidare övergå dem i framtiden.

Under det att ovannämnda deputerade överlade sins emellan om ovanskrivna punkter, erhöll herr kaptenen Apiarius efter åstundan företräde med 30 man soldater från det med galäreskadern hemkomna manskapet. Han utlät sig å egna och deras medbröders vägnar vara alldeles nöjda med friden, samt vilja den med liv och blod försvara emot alla dem, som sätta sig däremot: de Deputerade svarade att de icke äro emot friden, allenast förrädare och andra illasinnade bliva dömda och straffade.

I lika måtto inkommo Herr baron och Lantmarskalken, Herr biskop doktor Schröder, samt talmännen från borgare- och bondestånden, med några ledamöter av vart stånd, och gjorde Herr Lantmarskalken ett vackert och vidlyftigt tal, varut föreställtes den skada och fara som krigets fortsättande kunde förorsaka, men däremot vad nytta och fördel riket, uti dess nu varande tillstånd, av den erhållna friheten kan tillflyta.

Herr baron och Lantmarskalken åhörde jämväl de besvär och angelägenheter som merberörde läns Deputerade nu anfört, och lovade Herr lantmarskalken att de skulle varda Hans Kungl. Maj:t i underdånighet föredragna, och med hedersam resolution avhulpna. Även försäkrade Herr baron och Lantmarskalken att om allmogen ville förfoga sig härifrån och lämna sina Deputerade kvar i staden, skulle försorg dragas om deras underhåll och dem dessutom tilldelas en plåt till mans, varmed allmogen viste sig nöjde.

Sedan detta sålunda i enighet och sämja blivit avhandlat, vart denne sammankomsten sluten och föregående protokoll däröver efter befallning författat av

Johan Pehrsson Riksdagsman från Dalarna

Under det bataljen på Norrmalms-torg skedde sattes detta protokoll i ordning; och renskrevs av Reinholdt Hedman, vilket jag kl 10 om aftonen levererade till Herr baron och Lantmarskalken, som jag fann igen hos Herr hovkanslern grev Piper, och påföljande dag lämnade Herr Lantmarskalken det till Hans Maj:t.

Av den slutliga versionen framgår tydligt vad som hände vid förhandlingen och hur man tänkte. Det är märkligt att de åsikter och beslut som här kommit till uttryck kom att resultera i den blodiga uppgörelsen. Var och en kan spekulera över hur det kunde bli så.
 

UKF:s Startsida        Register över artiklar      Ämnesområden