|
Runorna - Karta Tillbaka till Runstenar i
Upplands-Bro Innehåll: Länkar . . . . . . . Runorna på Mälardalens runstenar är av den typ
som började användas på 800-talet e. Kr. Futharken fanns redan från början i två varianter: Normalrunor och Kortkvistrunor.
Den urnordiska runraden har haft ungefär nedanstående utseende; men dessa tecken förekommer inte på runstenarna i våra trakter.
Man talar oftast om run-ristningar trots att runorna inte ristades in i stenen - i vårt hårda berg måste de huggas in. Men de allra flesta runorna har verkligen ristats eftersom ett vanligare underlag för runor har varit trä och näver. Sådana meddelanden finns det som regel inte mycket kvar av i dag. Det var därför mycket intressant för runologerna, när man för några år sedan hittade stora mängder näver med runristningar i den gamla vikingastaden Novogrod i Ryssland. Det är den plats som nordborna kallade Holmgård innan den fick sitt ryska namn. Det finns runstenar som själva bär på beviset för att runor verkligen ristades. Den kände run-ristaren(!) Fot signerar t. ex vår runinskrift påberghällen i Ryssgraven med orden "fair risti runir" enligt Aschaneus tolkning. Om du tittar närmare efter skall du finna att runda teckenformer är ovanliga; i trä är det nämligen enklare att rista raka streck. Men en ännu viktigare iakttagelse kan du göra: inga streck går vågrätt - de skulle ju i så fall sammanfalla med fibrerna i trästaven. Om sten hade varit det vanliga underlaget för runorna skulle säkerligen många runor fått rundade former. Det är enkelt att hugga böjda linjer i stenen. Men man följde konventionens lagar och formade runorna på samma sätt som om det varit trästavar man använt. För övrigt - vilket träslag lämpade sig bäst för runristaren? Jo, bokträ, eller "en bokstav". Runskriften användes i vårt land på s.k. runstavar ända in på 1600-talet. Runstavarna är en slags kalendrar som kan användas år efter år. I Signhildsberg finns två bevarade runstavar. Den ena har följande påskrift av Sven B F Jansson (Run-Janne): "Typisk svensk runstav, daterad 1502 med romerska siffror. Den äldsta daterade som är känd. Unikt med datering med romerska siffror." . . . Litteratur:* Vikingarnas språk, Rune Palm (2004) docent i nordiska språk, visar hur vi med hjälp av runstenarna och dikterna kan få ovärderlig kunskap om en spännande del av vår historia. En grundbok på 522 sidor. * Runor - Historia, Tydning, Tolkning. Lars Magnar Enoksen. Historiska Media 1998. Bl.a. Runlära. Kommentarer till intressanta runtexeter (dock inte i Upplands-Bro). Runstavar. Runforskningens historia. UKF:s kortfattade historik grundad på Magnar Enkosens bok. Exempel ur UKF:s databas * Runmärkt – från brev till klotter. Runorna under medeltiden. Helmer Gustavsson, Marit Åhlén m.fl. * Vikingarnas egna ord. Lars Magnar Eknoksen 2003. Bl.a. utförliga kommentarer till ett stort antal texter. Torsätrastenen U 614 i Upplands-Bro. * Runinskrifter i Sverige, 1984. En bra bok om runor, lätt åtkomlig på biblioteken, är Sven B F Jansson, * Norden och kontinenten i gammal tid. En äldre bok med förklaringar av ordet viking och en diskussion kring Assurstenen är: av Fritz Askeberg, Ak. avhandl 1944. * Runor och ABC. Elva föreläsningar från ett symposium i Stockholm våren 1995 * Runstenar och utlandsfärder. Mats G. Larsson, Ak. avhandl. 1990. * Runläseboken. Lars Rask. 1990 Vikingernes Rusland - Staraja Ladoga og Novgorod. Mellan åren 1951 och 1992 har man funnit 746 björknäverbrev i Novogorod. Dessa fynd och många andra finns beskrivna i en liten bok, som finns att köpa i Sigtuna museum: Den är skriven på danska språket. Sveriges runinskrifter, Tredje delen innehåller Upplands runinskrifter, 1949. Den grundläggande källan för våra runstenar. Runklotter i Hagia Sofia. Mats G. Larsson i Svenska Forskningsinstitutet i Istambul, Nr 13/1988 |
.
.
.
.
.
.
.
Växla mellan Karta och Text med hjälp av BACK-knappen (längst upp till vänster)
Åter till Första sidan Ämnesområden
Rapporter Till
bekrivning
av runstenarna Till artikeln
Runstenar i
Upplands-Bro