Jag har haft förmånen att leva med Rösaring i snart ett halvt sekel och har under den tiden haft glädjen att få berätta om platsen för tusentals åhörare vid hundratals tillfällen, men det här var första gången som det blev möjligt att vid ett och samma tillfälle och för en och samma grupp försöka presentera en helhetssyn av området.

Visningen var ett beställningsuppdrag från några intresserade personer utanför Bro-Låssa som ville göra "Rösaring – grand tour". Vid en sammankomst i november bestämde vi träffen till 16 maj. Information om vandringen spreds sedan genom vårt nyhetsbrev, som för närvarande har en upplaga på ca 450 ex, varav kanske hälften går till personer och institutioner utanför kommunen. UKF samarbetar sedan decennier med amatörarkeologerna i länet, men dessa har som regel redan tagit del av de synpunkter som jag brukar framföra; det gäller också de som bor i närområdet.

Det var därför många nya ansikten jag mötte när jag kom för att ta hand om gruppen. Jag hade förberett med ett 30-tal kompendier. Det kom ca 75 vetgiriga åhörare, så många blev utan kartor. Men jag tror alla höll sig kvar trots att det fanns tillfällen att avvika under den drygt fem timmar långa visningen och vandringen.

Du som är medlem i UKF har ju i tidigare nyhetsbrev läst om vad jag tänkte bjuda på, men nu har vi fått många nya medlemmar, så en kort resumé av vårens cocktail kanske kan vara på plats.

Rösaring – arkeologiskt forskningsprojekt
Vandringen startade vid länsmuseets undersökningsområde invid Stora Ekeby, strax nedanför själva Rösaring. Här skulle Stockholms läns amatörarkeologer för fjärde året i rad hjälpa grävledaren Peter Bratt i det stora forskningsprojektet, som syftar till att få en arkeologisk helhetssyn på det kvadratkilometer stora området. Arbetskraften är gratis – amatörerna står i kö att få vara med – men det finns alltid kostnader för analys av prover och viss maskinell utrustning, så där 40-50000:- per år. Bygdens egen privata penningpåse för arkeologiska undersökningar i Upplands-Bro, Stiftelsen Upplands-Bro Fornforskning, hade nästan tomt i kassan, sedan över 100000:- spenderats på olika undersökningar. Privata pengar från annat håll uteblev också detta år.

En begäran hos Upplands-Bro kommun om ett kommunalt anslag för att kunna genomföra årets grävning hoppades vi i det längsta på, eftersom de många arkeologiska undersökningarna verkligen har hjälpt till att sätta Upplands-Bro på kartan. Men några veckor innan vandring kom det negativa beskedet, vilket jag naturligtvis meddelade den talrika skaran. Men – sade jag – Upplands-Bro, i varje fall Rösaring, är ju redan satt på kartan! Det vittnar den stora åhörarskaran om. Här kom någon i taxi för att få vara med. En svensk-amerikan förlade sitt Sverigebesök i maj för att kunna vara med.

Hundratals forntidsgravar – bronsåldersrösen – labyrint - processionsväg
Efter en snabb genomgång av de tre föregående årens undersökningsresultat (se detaljer i tidigare nyhetsbrev och/eller på www.algonet.se/~ukforsk) som bland mycket annat visar platsen för den forntida bebyggelsen, kunde jag visa på de stora gravhögarna som ligger på rad, och hänvisa till undersökningens uppskattning av närmare 400 gravar i området. Det är således ett av största fornlämingsområdena vid sidan av Birka, när det gäller gravar.

Men Rösaring har så mycket mer: Bronsåldersrösen uppe på åsen och Upplands största labyrint, klassad som en av de äldsta i Norden. Därtill kommer den unika processionsvägen daterad till vikingatid (hittills!). Det blev såldes tillfälle att berätta om David Damells (och amatörarkeologernas) undersökning av processionsvägen för snart 20 år sedan, om John Krafts mångåriga studium av labyrinter i Norden och hans särskilda intresse för just denna labyrint. (Hans avhandling om hedniska kultförbund kommer ut av trycket inom kort, se annan plats i detta nyhetsbrev). Den stora uppmärksamhet som ägnats de arkeoastronomiska spekterna på processionsvägen världen över måste naturligtvis också beröras.

Fruktbarhetsdyrkan vid Rösaring
Helt kort kring detta stora problemkomplex: Tre olika uttryck för fruktbarhetsdyrkan strålar samman i Rösaring. 1) Labyrinten själv. 2) Processionsvägen 3) Ortnamnen Härnevi och Ullevi, som hänsyftar på den kvinnliga och manliga gudomen som behövs för att gestalta fruktbarhetsriterna.

Labyrinten är beskriven i en fornminnesinventering redan på 1600-talet under beteckningen Trojeborg, och det blev tillfälle att förklara denna labyrinttyps samband med det homeriska Troja och med klassiska labyrinterna på Kreta, dvs envägslabyrinter av samma typ som vid Rösaring.

Arkeoastronomi
Jag erinrade om den utländska doktorsavhandlingen som använder Rösaring som argument för en nytolkning av Stonehenge i England (Populär arkeologi 1997:4) och de föredrag och seminarium kring "kulturell astronomi" som UKF genomfört under senaste året. Astronomen Curt Roslunds m fl teorier om månens, vintergatans och regnbågens eventuella samband med processionsvägen berörde jag också.

Geologi
Men det finns också intressanta geologiska företeelser att nämna, exempelvis de många välutvecklade fornstrandvallarna, som i några fall påminner om kartans nivåkurvor utlagda i själva åssluttningarna. Den stora dödisgropen några km längre bort återkommer jag till. Jag kunde inte underlåta att påpeka att den mäktiga Uppsalaåsen, som vid sin passage genom Upplands-Bro har sin högsta punkt, 62 m just vid Rösaring, blivit bortglömd i Atlas över Sverige. Del N. Sid 104. (1995).

Geologin ligger också bakom tillkomsten av finländares uppodling av ett avgränsat område, varom namnen Savolax och Karelen bär vittnesbörd. Hit kan också räknas den folkliga förklaringen till namnet Trollstupet.

Jordstrålning
I marken närmast omkring labyrinten har Dan Mattsson och Arne Groth påvisat stark jordstrålning. Mattsson hävdar att det mönster som uppkommer vid Rösaring har samma utformning som rosettfönstret i en berömd fransk katedral, som också har en mosaiklagd labyrint i golvet.

Smöjning
En tall med stammen i en spiralslinga gav anledning att beröra den gamla traditionen att dra barn genom den uppkomna öppningen för att bota allehanda krämpor. Det som i äldre tid kallades smöjning.

Skogshistoria
Skogen vi gick genom hela dagen är mycket välskött. Att sköta skogen här har lång tradition. Redan på 1860-talet upprättades en skötselplan omfattande hundra år framåt. Detta initiativ har naturligtvis sin inspirationskälla i det som hände vid granngården Thoresta, där vårt lands första skogsvårdsföreningen bildats några år tidigare. Det skedde på landshövdingens initiativ och hans skötselrekommendationer anammades av andra län och blev ganska snart en riksdagsfråga som ledde till en ny skogsvårdslag.

Historia – svenska flottan skjuter skarpt utanför Rösaring
Om vi befunnit oss vid Rösaring midsommaren 1743 hade vi knappast kunnat undgå att märka kanondundret när ca 1400 demonstranter skingrades när de var på väg att ansluta sig till det som våra historieböcker nästan undantagslöst kallar "Stora daldansen". Om detta kan du utförligt läsa om i en av UKF:s böcker. Den framväxande nya synen på händelsen finns på annat håll i detta nyhetsbrev.

Fruktbarhetsdyrkan, processionsvägen och Tacitus
Till avdelning spekulationer hör naturligtvis mina teorier om romarens Tacitus beskrivning av fruktbarhetsdyrkan bland de germaner som bodde på öarna i norra oceanen. Gemensamt för dessa germanstammar var dyrkan fruktbarhetsgudinnan Nerthus, som fördes fram till kultplatsen i en vagn dragen av kor. En bild med samma motiv finns från vikingatiden.

Ingen har hittills identifierat platsen. Det finns minst två viktiga punkter i Tacitus skildring att ta fasta på och försöka verifiera för den som vill framhålla en viss plats för händelsen.

"På en ö i oceanen finns en obesmittad lund och i denna en helgad vagn …"
"Vagnen och själva kultbilden tvättas i en sjö, som ligger i hemlig avskildhet …"

1. Mälaren var en del av Tacitus ocean ända till 1200-talet. När han skrev sin bok för 1900 år sedan ingick hela Mälarens övärld i Stockholms skärgård ("öar i oceanen"). Ännu på 1500-talet placerade kontinentens kartritare staden Uppsala i denna skärgård. (Landhöjningen kände man ännu inte till).

2. På Tacitus tid låg strandlinjen 10 m högre än nu. Den hemliga sjö han talar om kan ha varit den säregna dödisgrop, som ligger exakt i förlängningen av processionsvägen. Den dåtida smala, fjordliknande viken, med sina mycket branta stränder har gett platsen "en hemlig avskildhet". På dagens kartor hittar du den som Djupdal. Vår färd ställdes naturligtvis till denna stämningsmättade plats. Med 10 meter högre strandlinje kan man finna en vik ännu närmare kultplatsen, men den viken kan inte sägas ligga i "hemlig avskildhet".

3. Tänkvärt i detta sammanhang är att en del av processionsvägen ligger inom ekonomiska kartans ägobeteckning lund.

Stenringen
En månad efter vårt besök var det på nytt dags för folkvandring till Rösaring. Uppskattningsvis 200 personer följde under några timmar teaterföreställningen Stenringen, detta år i bästa tänkbara väder. Stefan Moberg, även ansvarig för utformningen av Håtunaleken, gestaltar med Solna Amatörteater en vikingakomedi kring temat fruktbarhetsdyrkan just vid Rösaring.

Så nog är Rösaring "satt på kartan"!

Fornsigtuna
En annan plats full av arkeologi, isländska sagor, historia och inte minst kulturhistoria är Signhildsberg, den påstådda platsen för Fornsigtuna. På fråga om en repris av årets "Rösaring – grand tour" föreslog jag en heldag med "Fornsigtuna – grand tour". Preliminärt någon av söndagarna i maj, en nog så kulturmättad inledning på det 21 årtusendet.

UKF:s startsida            Andra artiklar om Rösaring