| Befolkningsutveckling
- prognoser, diverse statiska upplysningar Några samlade fakta om kommunen Upplands-Bro tiden 1952 - ca 2010 /lokalhistforsk/statistik./statistik.htm UKF:s Startsida
Statisktik
åren 1951 - 2010 Några
data om kommunens framväxt Några historiska fakta om Storkommunen Upplands-Bros tidigaste historia Samlade av Börje Sandén - Upplands-brobo sedan 1952 Upplands-Bro kommun - "storkommunen" började sitt liv 1 jan.1952. De 4 socknarna Bro, Låssa, Stockholms-Näs (Kungsängn) och Västra Ryd i Bro härad slogs ihop med de 2 socknarna Håtuna och Håbo-Tibble i Håbo härad. Bro och Låssa socknar hade redan på 1800-talet gått samman i Bro-Lossa kommun. De övriga socknarna var egna kommuner. Det var således i själva verket 5 kommuner som slogs samman till 1 kommun i den stora kommunsammanslagningen i landet 1952. Upplands-Bro är till ytan en av allra största norr om Stockholm men var 1952 en av de minsta när det gäller invånarantalet. Det var bara 3609 personer i de 6 kyrksocknarna och antalet skulle bli ännu färre innan befolkningskurvan började stiga. 1955 var den nere i 3453 Det kan vara intressant för nuvarande Uppland-Brobor att veta hur det moderna Upplands-Bro skapades. Därför berättar jag nu hur vi som bodde här upplevde situationen mot bakgrunden av de framtidsprognoser som samhällsbyggarna arbetade efter. Det allra äldsta namnet Bro betecknade ett till ytan betydligt större område än dagens Upplands-Bro. Det var på den tiden när Bro låg vid havet. dvs. före Stockholms tillkomst på 1200-talet. Då fanns ännu inte begreppen 'socknar' och 'härader'. I den tidigaste regionala indelningen användes orden 'hund' eller 'hundare' . "Bro hundare" omfattade nuarande Bro-Kungsängen-området och de stora öarna i havet söder därom ända ner till Lovön (namnet Mälaren fanns ännu inte) Karta över Brohundare. Före storkommunens tillkomst 1952 hade befolkningstalet varit högre. I takt med en ökande mekanisering av jordbruket, som var kommunens huvudnäring, minskade befolkningstalet successivt. När jag kom till Upplands-Bro 1952 fick jag veta att det tidigare hade det varit så många arbetare på de stora herrgårdarna att man hade kunnat ställa upp egna 7-mannalag för fotbollsturneringar i - just det - den inofficiella "gärdsgårdsserien". Min fråga om saken föranleddes av att jag på Önsta och Ådö fått se delvis nedrasade fotbollsmål. Innevånarantalet i de 6 socknarna för åren 1889 - 1974 1889 4 687 1899 4 542 1909 4 643 1919 4 681 1929 4 498 1939 3 753 1949 3 708 1952 3 609 1955 3 453 1959 3 889 1964 5 519 1969 8 531 1974 13 976 Se befolkningsstatistiken för de enskilda socknarna 1889 - 1974 längre ner Under mina första år som lärare gällde fortfarande 1919 års undervisningsplan där ämnet hembygdskunskap dagligen stod på schemat för årskurserna 3-6 som undervisades samtidigt. I de högre klasserna fanns också geografi, historia och naturkunnighet. I det lilla samhället blev man snart bekant med dem som kunde bygdens historia. Redan i mitten av 50-talet hade jag börjat intervjua ortsbor med bandspelare och kunde på så sätt bygga upp en faktabas. Kyrkvärden, som hade gått i Ormuddens skola i början av 1900-talet, kom och berättade om hur det var i skolan på hans tid. Varför hade man skola allra längst ut på Ådöhalvön - mitt uti Mälaren? Den låg faktiskt centralt mitt emellan Ådö och Dävensö. Centralt också i ångbåtssammanhang.! När ångbåtstrafiken var som livligast kunde man ta den lilla passbåten Gunhild från Säbyholm ut till Ormudden, där de större, långväga och snabbgående ångbåtarna fortare kunde ta passagerarna till huvudstaden. De var sabbare eftersom de bara anlöpte några få bryggor in till Stockholm. Skolbarnen beundrade dessa "Mälarens vita svanar" som lade till invid skolan berättade kyrkvärden. De första lastbåtarna var inte vita. De tre lokala ångbåtslinjerna med nattkvarter i Kalmarsand, Säbyholm och Brogård startade som regel vid 4-tiden på morgonen för att vid över 20-talet bryggor hämta Stockholmarnas dagliga behov av trädgårdsprodukter. Min inte bara sådana. För bara 15-20 år sedan revs den bakugn vid torpet Köpenhamn mittför "Ådö slott" där ungsfärskt bröd togs omhand av ångbåten, kanske var det just båten Säbyholm som finns på fotografiet. Plats för foto med båten Säbyholm Kyrkvärden Konrad Björkman tog mig snart med till landsarkivet i Uppsala. Där hittade vi sockenstämm0protokollet som gav oss den första fasta skolan vid torpet Freden på gränsen mellan Bro och Låssa. Forskningen ledde så småningom vidare till såväl folklivsarkivet som andra arkiv där lokala minnen fanns samlade. Under perioden 1968-1996 höll sig kommunen med en kulturnämnd. Den kom att betyda mycket för forskandet i bygdens kulturarv. Förutom många enskilda projekt startardes 1977 det stora 3-åriga Hembygdsprojektet som syftade till att skapa en ny hembygd åt de många svenskar och utlänningar som fick sin bostad i Upplands-Bro i samband med det s.k. Miljonprogrammet.. Läs mer om Hembygdsprojektet Den kommunala förvaltningen i början av 1950-talet 1982 hade jag erbjudits ett halvt års betald ledighet från min lärarbefattning för att skriftligt sammanfatta de studier i bygdens historia som jag påbörjat redan under 1950-talet för att få material i undervisning i ämnet hembygdskunskap.Vid förberedelserna för manuset till hembygdsboken "Det hände i Upplands-Bro" ville jag få en uppfattning av hur många som arbetade i kommunens tjänst under de allra första åren. Den kommunala förvaltningen sköttes första tiden av en kamrer anställd på deltid med ett årsarvode på tio tusen kronor, och med en "kommunalingenjör" på heltid. Den största tjänstemannasstaben var ca 25 hel- och deltidsanställda lärare, men de var statligt avlönade. Deras löner utbetalades av en överlärare som förutom viss undervisning även ansvarade för skolkontoret. När jag 1982 frågade kommunkansliet hur många som var kommunalt anställda fick man så småningom fram ett drygt 15-tal personer som stått på lönelista de åren. Det var 6 vaktmästare, 4 skolsköterskor, 5 kontors och vårdpersonal och några "kommunalarbetare" - oklart hur många av dessa som hade heltidslön. 1982
såg det annorlunda
ut: ca 2400 löner hade utbetalats, nästan 1000 för
socialen (inkl. barnstugor)
"Miljonprogrammet" och dess efterverkningar Under 1960-talet drogs det s.k. miljonprogrammet igång för att eliminera den stora bostadsbristen i Sverige. Det behövdes ca 1,5 miljoner nya bostäder i Sverige. Pengar fick man genom de nybildade AP-fonderna. Här råkade Upplands-Bro illa ut. Det var nämligen Regionplanekontorets beräkningar som låg till grund för planeringen av bostadsbyggandet i kommunen. Jag har fått intrycket att det var en tröghet i systemet som gjorde att man inte i tid hann ändra på prognoserna och planeringen när det redan 1963 stod klart att militären skulle lämna Järvafältet och flytta till Kungsängen. 1965 drogs miljonprogramsbygget i Råby igång. 1962 hade det blivit klarsignal för den jättestora villastaden vid Granhammar med bostäder för 20 000 personer. Men snart skulle Järvafältet, militärens övningsfält, bli ledigt för bebyggelse. Det förstod man när staten 1964 förvärvat Granhammar och beslutat att flytta Svea livgarde till "Kungsängenfältet". Ganska snabbt kom bebyggelsen igång i Tensta och Rinkeby i utkanten av Järvafältet. Så småningom skulle också gården Kista och byn Akalla bli stora stadsdelar. Men därom visste man ännu inget och planeringen för vår kommunen fortsatte som förut ! Kommunledningen skulle senare hävda att man alltför mycket litat på Regionplanenämndens beräkningar beträffande Stockholmsområdets förestående expansion. Det har senare framhållits att regionplanerarna hade skapat helt orealistiska prognoser, som nämner en befolkningsökning i Upplands-Bro till mellan 80 000 och 100 000 invånare omkring år 2000. Så kommunen kan inte ensam lastas för felinvesteringarna. Se förre stadsarkitekten Hans Matells "Testamente" vid sin avgång 1969: Kort sammanfattning av Börje Sandén Inledningen av "Testamentet" En optimistisk översiktsplan kring 1970 I sin översiktsplan för Bro - Nygård - Kungsängen räknar kommunen med att Kooperativa Förbundets stor-satsning på Upplands-Bro skall fullföljas. En verksamhet som skulle omfatta mycket mer än bara de lagarbyggnader vi ser idag vid Nygård. Men det var bara KF:s lager som kom till stånd och kommunen stod med en överkapacitet av bostäder i Råby. Sent omsider tvingades man riva ca 300 lägenheter. Man levde ännu 1971 i den tron att de storstilade planerna kunde bli verklighet när man flyttade större delen av kommunförvaltningen till hyrda lokaler i Tibble-huset i Kungsängen, som man såg som provisorium tills kommunen skulle få bygga sitt eget stora kommunhus vid ett tänkt centrum med pendeltågstation mellan Bro och Kungsängen. Se kartan Järnvägens betydelse för planeringen och den framtida utbyggnaden av Kungsängen Om du studerat den ovan nämnda kartan med översiktsplanen får du en förklaring på varför utbyggnaden av Kungsängen började i Brunna och Tibble. 1968 hade det klargjorts för kommunen att det inte skulle bli en ny järnvägsdragning parallellt med motorvägen, såvida inte kommunen själv bekostade den. Man ser på kartan att gymnasiet flyttades från det tilltänkta centrumet vid motorvägen till sin nuvarande plats, men i övrigt skedde bostadsbyggandet ungefär som planerat. Man kanske också anar att det tilltänkta samhällscentrumet vid Nygård inte blir av. På den nämnda kartan ligger i stället järnvägen kvar i sitt gamla läge och gymnasiets plats vid motorvägen har flyttats till sin nuvarande plats. Brunna var ett av nybyggnadsområdena som man började med. Det skulle ju inom en snar framtid ligga ganska centralt. Bibliotekets placering i Tibble var naturlig. Det var ju där den ökande befolkningen skulle bosätta sig. Samhällsplanerarna inom storstadsregionen hade naturligtvis insett att Kungsängens station låg fel i det framtida perspektivet med mellan 80 000 - 100 000 invånare i kommunen omkring år 2000. Allteftersom Kungsängen byggdes ut skulle en allt växande procentandel av Kungsängenborna få längre väg till sin station, eftersom det där inte finns så många ytor kvar att bygga hus på. En allt mindre del kungsängenborna skulle komma att ha gångväg till pendeltåget. Var skulle de ställa bilarna? Skulle en helt överdäckad parkeringsplats räcka till? Man diskuterade om det kunde bli samma järnvägslösning som i Södertälje med ett stickspår tillbaka till Kungsängen från den plats där den nya järnvägen anslöt sig till den gamla någonstans närmare Bro. Av planskissen ser man också varför Upplands-Bro spåddes en mycket stor befolkningsökning. Strax norr om Bro skulle den sedan dess diskuterade "Förbifart Stockholm" få sin utgångspunkt genom vägförbindelsen Dävensöleden, som från Ädö skulle gå mot Södertälje via öarna Dävensö , Svartsjölandet. Dävensöleden norrut skulle ge mycket snabb förbindelse med Arlanda som påbörjades vid denna tid. De drastiskt ändrade visionerna för regionen avspeglar sig i statistiken över befolkningstillväxten i Upplands-Bro. Från och med 1982 till 2009 har kommunens befolkning endast ökat med ca 145 personer per år från 19210 till 23202 pers. Skönt måste man tycka. Men hur kunde det bli så fel? Bro kom lyckligtvis efter i utbyggnadstakten och har sina "stadsdelar" samlade runt ett centrum och dessutom stora ännu obebodda marker söder om järnvägen. Hur kommunens politiker hanterade den ovan beskrivna dramatiskt avstannade processen är det ännu för tidigt att närmare beskriva. Hur den tedde sig från min horisont finns samlat i en pärm med skrivelser och tidningsartiklar. Samlingen är - förutom att vara ensidig - också ofullständig eftersom jag från 1970 kom att ägna mig åt det mer okontroversiella. arbetet i den samtidigt tillkomna Kulturnämnden och därefter i det idella kulturarbetet i våra hembygdsföreningar. Ett arbete som 1987 ledde fram till bildandet av Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut. När detta skrivs 2010 har en förväntad stark bebyggelseutveckling påbörjats. Länk till Börje Sandéns översiktliga beskrivning av Testamentets inledande artikel Länk till f.d. stadsarkitekten Matells inledande artikel i hans "Testamente" från 1969 Länk till Gudrun Sandén sammanfattningar av bandade intervjuer med ca 200 personer |
| Länk till
Statistik för perioden 1951 - 2010 med ökning /minskning
år för år |
| 1952 |
3 609 |
1967 | 6 437 | |
| 1953 | 3 586 |
1968 | 6 717 | |
| 1954 | 3 522 |
1969 | 8 531 | |
| 1955 | 3 453 |
1970 | 11 044 | |
| 1956 | 3 498 |
1971 | 12 171 | |
| 1957 | 3 611 |
1972 | 12 765 | |
| 1958 | 3 809 |
1973 | 13 214 | |
| 1959 | 3 889 |
1974 | 13 976 | |
| 1960 | 3 873 |
1975 | 14 792 | |
| 1961 | 3 978 |
1976 | 15 630 | |
| 1962 | 4 186 |
1977 | 16 651 | |
| 1963 | 4 904 |
1978 | 17 812 | |
| 1964 | 5 519 |
1979 | 18 210 | |
| 1965 | 5 782 |
1980 | 18 489 | |
| 1966 | 5 943 |
1981 | 19 210 |
| Församling |
1951 |
1960 |
1965 |
1970 |
1975 |
1980 |
1982 |
| Bro |
1 290 |
1 060 |
1 882 |
4 927 |
5 324 |
6 929 |
6 838 |
| Låssa |
inkl Bro |
312 |
249 |
194 |
218 |
211 |
215 |
| Kungsängen |
792 |
1 276 |
2 550 |
5 124 |
6 800 |
7 241 |
7 999 |
| Västra
Ryd |
516 |
397 |
308 |
158 |
1 749 |
3 266 |
3 335 |
| Håbo-Tibble |
419 |
337 |
309 |
277 |
313 |
443 |
459 |
| Håtuna |
628 |
511 |
427 |
364 |
388 |
402 |
425 |
| Upplands-Bro |
3 645 |
3 873 |
5 782 |
11 044 |
14 792 |
18 489 |
19 271 |
| År |
Bro |
Låssa |
Håbo- Tibble |
Håtuna |
Kungs- ängen |
Västra Ryd |
Upplands- Bro |
| 1889 |
1 517 |
inkl Bro |
721 |
1 014 |
607 |
828 |
4 687 |
| 1899 |
917 |
520 |
671 |
1 007 |
617 |
810 |
4 542 |
| 1909 |
930 |
562 |
678 |
959 |
748 |
766 |
4 643 |
| 1919 |
961 |
619 |
660 |
935 |
734 |
772 |
4 681 |
| 1929 |
953 |
576 |
619 |
862 |
831 |
657 |
4 498 |
| 1939 |
828 |
467 |
518 |
730 |
708 |
502 |
3 753 |
| 1949 |
870 |
448 |
424 |
643 |
797 |
526 |
3 708 |
| 1959 |
984 |
378 |
344 |
556 |
1 214 |
452 |
3 928 |
| 1964 |
1 676 |
278 |
309 |
429 |
2 497 |
330 |
5 519 |
| 1969 |
3 314 |
244 |
272 |
369 |
4 144 |
188 |
8 531 |
| 1974 |
5 189 |
224 |
311 |
415 |
6 688 |
1 232 |
13 976 |
| Statistik över Upplands-Bros befolkningsutveckling 1952 - dec 2010 | |||||||||||||
|
|||||||||||||
| År | Antal invånare | Ökning | 1951 var befolkningen 3645 personer | ||||||||||
| 1952 | 3609 | -36 | |||||||||||
| 1953 | 3586 | -23 | |||||||||||
| 1954 | 3522 | -64 | |||||||||||
| 1955 | 3453 | -69 | Lägsta befolkningstalet någonsin | ||||||||||
| 1956 | 3498 | 45 | |||||||||||
| 1957 | 3611 | 311 | |||||||||||
| 1958 | 3809 | 198 | |||||||||||
| 1959 | 3889 | 80 | |||||||||||
| 1960 | 3873 | -16 | |||||||||||
| 1961 | 3978 | 313 | |||||||||||
| 1962 | 4186 | 208 | |||||||||||
| 1963 | 4904 | 718 | |||||||||||
| 1964 | 5519 | 615 | |||||||||||
| 1965 | 5782 | 263 | |||||||||||
| 1966 | 5943 | 161 | |||||||||||
| 1967 | 6437 | 494 | |||||||||||
| 1968 | 6717 | 280 | |||||||||||
| 1969 | 8531 | 1796 | |||||||||||
| 1970 | 11044 | 2513 | |||||||||||
| 1971 | 12171 | 1127 | |||||||||||
| 1972 | 12765 | 594 | |||||||||||
| 1973 | 13214 | 449 | |||||||||||
| 1974 | 13976 | 762 | |||||||||||
| 1975 | 14792 | 816 | |||||||||||
| 1976 | 15630 | 838 | |||||||||||
| 1977 | 16651 | 1021 | |||||||||||
| 1978 | 17812 | 1161 | |||||||||||
| 1979 | 18210 | 398 | |||||||||||
| 1980 | 18489 | 279 | |||||||||||
| 1981 | 19210 | 721 | |||||||||||
| 1982 | 19271 | 61 | |||||||||||
| 1983 | 19427 | 156 | |||||||||||
| 1984 | 19653 | 226 | |||||||||||
| 1985 | 19887 | 234 | |||||||||||
| 1986 | 19843 | -44 | |||||||||||
| 1987 | 20021 | 178 | |||||||||||
| 1988 | 20090 | 69 | |||||||||||
| 1989 | 20036 | -54 | |||||||||||
| 1990 | 20191 | 155 | |||||||||||
| 1991 | 20280 | 89 | |||||||||||
| 1992 | 20235 | -45 | |||||||||||
| 1993 | 19848 | -387 | |||||||||||
| 1994 | 19910 | 62 | |||||||||||
| 1995 | 20025 | 115 | |||||||||||
| 1996 | 20204 | 179 | |||||||||||
| 1997 | 20366 | 162 | |||||||||||
| 1998 | 20495 | 129 | |||||||||||
| 1999 | 20728 | 233 | |||||||||||
| 2000 | 20878 | 150 | |||||||||||
| 2001 | 21076 | 198 | |||||||||||
| 2002 | 21162 | 86 | |||||||||||
| 2003 | 21252 | 90 | |||||||||||
| 2004 | 21348 | 96 | |||||||||||
| 2005 | 21327 | -21 | |||||||||||
| 2006 | 21638 | 311 | |||||||||||
| 2008 | 22682 | 1044 | |||||||||||
| 2009 | 23202 | 520 | |||||||||||
| 2010 | 23676 | 474 | |||||||||||
| Källa: SCB, DEMOPAK/BEFPAK | sekundärkälla kommunkontorer 2011-02-28 | ||||||||||||
