Ur Carl Widman, Gamla röster tala.

Västra Ryd

Beträffande fattigvård.

1819. Att hindra inhyseshjons och mindre arbetsföre tjänstefolks inflyttning, hava undertecknade jordägare i W. Ryd församling beslutit, att hädanefter ingen åbo på våra ägor, vare sig Arrendator, Bonde, Torpare eller av vad namn som hälst, må äga rättighet att förutan vårt särskilta skrifteliga tillstånd ifrån annan socken antaga något folk, under annat villkor än ordentelig årstjänst i egen kost, eller också i vad man kallar stat för vissa dagar, i vilket senare fall noga avseende bör havas på flere dagar i veckan, hälst 3 à 4, och aldrig under 2, ävensom att hushållet icke är så talrikt, att det ej på denna stat kan underhållas, i förening med en efter tidernas krav skälig betalning för överdagsverken, och således en hop barn komma att falla socknen till last, varav ock äntligen följer, att ingen må emottagas, blott under arbetsskyldighet för husrum och vedbrand, varigenom tillfälle att förtjäna något alltid förminskas för socknens förut varande egna Inhysingar. - I följd härav vare ock avgjort, till lika framtida efterrättelse, att den Åbo; som å sina ägor, tvärt emot denna överenskommelse, i hus intager något Inhysesfolk från annan socken, åligger även att detsamma försörja, så snart det finnes i behov av andras hjälp och socknen med tiggande besvärar, varom den vanliga fattigvården äge full rättighet, och förmodas att gå i behörig befattning, även i händelse av tresko, på sätt som författningarna föreskriva, genom biträde av sexmännen -, kommande dock detta ansvar att överflyttas på jordägaren, om han meddelat tillstånd till Inhysesfolkets intagning, ävensom om han själv på sin brukade egendom sådant tillåter. --

A. Lantingshausen. C. A. Riben.

1821. 29/3. § 2. Även blev anmält, att en quinsperson vid namn Catlharina Åfelt inkommit i församlingen på Thorsätra ägor, varest hon framfött ett oäkta barn ; häröver fattades det beslut, att så fort hon tillfrisknat och härstädes blivit absolverad, samt kyrkoplikten erlagt, hon tillsäges att begiva sig till den ort, varest hon är mantalsskriven eller ock bliva genom Kronobetjäningens försorg bortförd.

§ 3. Även föredrogs, huru förehållas skulle med en gosse, som hittills varit i fattigstugan, men för sitt oartiga förehållande därifrån blivit utsagd. Härom överlades, att om någon ville taga honom uti arbete, och han då icke bleve stilla, det skulle åligga var och en i församlingen, därest han sig på något ställe infant, att honom genast på sitt ställe återskaffa.

1821. Framställde v. Pastor den välgörande omvårdnad Herr Ryttmästaren Adolph Riben på Örnäs behagat hysa om den fåniga gossen Gustaf Nyman tillika med anmälan det bemälte Herr Ryttmästare ännu vidare ville fortfara i sin bevågenhet för denna gosse, om Örnäs säteri derigenom bleve frikänt för tillskott till något fattighjon. Församlingens ledamöter, med förklarande av deras tacksamhet för Herr Ryttmästarens ädelmodiga omsorg, funno sig beredvilliga att härtill bifalla.

1827. 11/3. Då arbetskarlen Malmberg på Sundby ägor den sig ock Björn kallar, sistledne vecka av Tolvman Carl Jansson i Brunna och Kyrkovärden Jan Persson i Ekhammar befanns liggande uti sin boning i värk och smärta, förorsakad av förfrusna tår, och utan vård och skötsel, samt utan de ringaste näringsmedel, nära på vägen att bliva ett offer ât ett ytterligare elände, så framt icke en snar och skyndsam hjelp mellankom, blev genom v. Pastor och Tolvman Carl Janssons försorg förd till Enkan Snäll i Wassunda socken, vilken i orten gjort sig känd för skicklighet att bota dylika åkommor; beviljades, att de penningeutgifter, som redan åtgått och vidare komma att åtgå till föda åt Malmberg under den tid han nödgas vara hos omförmälta Enka för att bliva botad, till medicamenter och läkarinnans avlöning, skulle av barmhertighets Cassan bestridas.

1828. Utdelades fattiglotter åt bl. a. en f. d. soldat Björn med det uttryckliga förbehåll att om han förer oväsende inom fattigstugan han genast bliver sin fattigdel förlustig.

1832. 29/4. Ny reglering av fattigvården: fattiglotterna bestämmas till 16, som fördelas i två klasser, varav den första blir 4 och den andra 12. 1:sta kl. lotter tilldelas: lz 1-tt rågmjöl på året och i 2:dra 8 1-tt + penningar 3 Rdr B :co på året för 1:sta kl. och 2 Rdr B:co för 2:dra kl. + saltvaror (genom inkomst av 2 kollekter) ; 1:sta kl. 2 kappar ärter och 7 kappar potatis ; för 2:dra kl. en kappe ärter och 5 kappar potatis ; dessa saker utdelas till jul.

1833. De till fattigfördelningen anslagna effekter av mjöl, potatis, ärter skola hädanefter (och icke som hittills skett av fattighjonen själva i församlingen upphämtas) vid fattigutdelningen till jul och midsommar framskaffas till sockenstugan och där med biträde av tvenne sexmän av fattigföreståndaren mottagas och utdelas.

1854. 10/11. Angående uppförande av ny fattigstuga: 25 alnar lång, 15 alnar bred och 6 alnar hög, indelad i 4 rum och kök på nedre botten och 2 gavelrum på vinden; ritning upprättad av baron Eric Rålamb ; den nya platsen i prästgårdens hage väster om kyrkan skulle på hösten medels gångled avröjas, sten sprängas och om möjligt grund läggas, arbetet skulle dock ej verkställas genom gångled utan i stället några kunniga timmerkarlar uppföra ifrågavarande byggnad.

1858. 14/2. Baron Eric Rålamb, som haft bestyret med uppbyggandet av nya fattigstugan framvisade räkning på hela kostnadssumman : 1.409 Rdr 13 öre.

1858. 21/11. Ändring av fattiglotterna : l2 l-tt rågmjö1, 9 kappar potatis, 3 kappar ärter, 1 1-tt sill eller strömming samt 4 Rdr 50 öre kontant; de mindre: 9 1-tt rågmjöl, 8 kappar potatis, 2 kappar ärter, 1 1-tt sill eller strömming samt 3 Rdr kontant.

1860. Rappning av rummen i fattigstugan invändigt.

Beträffande lantbruk och vägar.

1813. Till ledamöter i den Committé, som borde sättas till rådgörande om bästa sättet för den ålagda psaltpetter gjärdens utgörande in natura m. m. valdes Generalmajoren Förste Stallmästaren Commendeuren m. m. Högvälborne Herr Greve A. Lantingshausen, Justrådet och Riddaren Välborne Herr C. J. Iserhjelm, Översten och Riddaren Herr Högvälborne Baron Åkerhjelm, Ryttmästaren Wälborne Herr C. A. Riben.

1813. Beträffande salpeters anskaffande, som från och med 1816 och framgent bör från varje hemman in natura utgå, beslöts låta tillverka salpeter av den jord, som redan kan därtill finnas lämplig; v. Lantingshausen åtog sig en sådan lada genast inrätta till att salpeter åt sina underlydande hemman tillverka; församlingen anhöll att till juni månad 1815 erhålla en av Kronans minsta pannor jämte en i sjudning kunnig karl, som kunde några i saken undervisa uti salpeters tillverkning för framtiden.

1821. Nämnes, att vägen från Lerberga till Ryds kyrka blivit utdömd ifrån att vara häradsväg och nu kommer att anses såsom sockenväg; Ryds samtliga väglottsegare hade överenskommit att sinsemellan fördela den efter hemmantal; för att äga en bekväm väg mellan kyrkan och sockenstugan beslöts låta den vid sistnämnda ställe taga sin början, då hela vägens längd från sockenstugan till Lerberga grindar, där häradsvägen vidtager, utgör 2.375 alnar.

1822. Beslöto socknemännen att laga och iståndsätta var och en sina skiften på sockenvägen från Lerberga till kyrkan, där den på flera ställen befanns vara knappt mer än farbar.

1827. Arbetet med reparation skulle börja 6 och sluta 8 om aftonen; arbetet skulle bestridas genom gångled; inga andra än kunniga och till arbete skickliga personer skulle i gångled skickas. I motsatt händelse skulle arbetsföreståndaren äga att annan karl i den odugliges ställe och på dess och dess målsmans bekostnad för dagen antaga.

1827. Angående reparation i Ryds prästgård var närvarande såsom ombud från Näs auditör frih. B. v. Knorring, som vägrade att biträda angående reparation och omläggning av taket i prästgården, som han förmenade vara pastors skyldighet.

(Härom uppstod ett par års rättegång, som slutade med att pastor fick rätt).

1858. Ägoutbyte mellan Ryds prästgård och under Sundby lydande Österöra.

1864. Angående avsöndring från prästgården plats till kyrkogård, skolhus och fattighus.

186422/2. Den nya ladugården å Ryds prästgård skulle vara färdig 1 november.

1865. 7/2. Beslöts försäljning av gamla stallet och ladugården, såsom i sitt nuvarande skick vanprydande för prästgården jämte platsens planering.

(Det drog om 62 år, innan detta verkställdes).

Jakttvård.

1836. En torpare i Roligheten uppvisar skinnet av en av honom fångad räv; protokollsutdrag skulle lämnas med intyg, att han själv utan skallgång fångat räven inom socken för bekommande av premium.

1837. Framvisas av arrendatorn av Garpeboda skinnet av ett varglo, som han skjutit samt intygas av närvarande, att djuret blivit fällt inom bostället; då avskuros öronen av skinnet för att vid häradsrätten framvisas i ändamål att åtnjuta skottpenningar.

1840. Conventionen om skottpenningar för dödade rovdjur förlänges på fem år; för varglo ville församlingen för egen del erlägga skottpenningar, även om Bro icke inginge i föreningen.

1845. Skrivelse från överstelöjtnanten G. A. Ennes på Negelstena om anstalt för vargars utrotande.

1846. Till ordningsman, skottfogdar och suppleanter vid blivande letskall för vargidens och -ungars uppsökande valdes följande . .

1859. Skogvaktaren Nils Sohlén uppvisade en örn, en uv och 1 rävskinn; protokollsutdrag meddelas.

Levnadsförhållanden.

1811. Föreslagen indragning av sommartingen tillstyrktes, då därigenom flere tusen dagsverken bleve inbesparade och mången rättegång, föranledd av ett häftigt sinne, kunde kanske förekommas.

1815. Skomakaren Anders Lundberg från Näs hade anmält sig till sockenskomakare och antogs han med villkor att då han hade arbete inom socken må han ej åtaga sig sådant från annan socken och därigenom strandsätta dem, som honom antagit.

1816. 23/6. På högvederbörlig begäran anställdes undersökning om ett på en marmorbyst i Granhammars park för någon tid sedan förövat våld medelst dess omstörtande och sönderstötande, men då härvid röntes att flere vittnens inställande vore nödigt, till vinnande av tillräcklig upplysning i saken, ävensom att flere i brottet vore delaktige, så uppsköts undersökningen härom till nästföljande söndag, då vederbörande vittnen och parter skulle genom vanliga utvägar inkallas.

1816. 30/6. Företogs nu vidare undersökning av det ämne som i föreskrevne protocoll omförmäles och som genom närvarande åsyna vittnen fulleligen styrktes, att gossen Jan Fr. Eriksson och gossen Gustaf Jansson i Kärrbo härtill varit vållande; så beslöts att dessa gossar skulle nu strängeligen varnas samt vad den förstnämnde beträffar, borde han såsom känd för vanart och elakhet så emot föräldrar som andra, nu genast erhålla av föräldrarna en tjänlig aga i övervaro av Insp. Berglund på Granhammar samt, så snart något klagomål på god grund emot honom anföres genast utan vidare undersökning sättas en söndag i stocken vid kyrkodörren

1816. 6/10. Efter behörig anmälan av Skepparen vid Thorsätra C. Fr. Tapperman, att den olyckan timat honom och dess hustru, det deras lilla son Fr. Wilhelm, 14 veckor gammal, hade natten till den 28 förl. sept. funnits. död bredvid modern i sängen, företogs nu, i närvaro av Kronolänsmannen Herr J. A. Lindh undersökning härom och som av Klockaren Nils Källbom och Fiskaren Häggberg, vilka det döda barnet besiktigat intygades, att blånad åt hela ryggen å barnet befunnits och detta gav anledning förmoda, att barnet blivit, ehuru av full våda förquäft, hälst det alldeles intet märkts förut vara illamående, ävensom föräldrarna själva med sorg och bekymmer medgåvo olyckan vara genom deras försummelse åstadkommen; så prövades skäligt, det borde hustru Tapperman till egen och andras varning å vanligt sätt nästa söndag till församlingens gemenskap intagas, vilket beslut för henne (närvarande) meddelades till efterrättelse.

1816. 22/12. Med anledning av K. hushållningssällskapets anslag av 16 Rdr 32 sk. B:co för de drängar, som med hästars avhudande biträda deras husbönder, och detta till utrotande av en högst ogrundad och skadelig fördom, så hade jägmästaren, högvälborne Herr Friherre Carl Sjöblad på Örnäs, nu anmält sin dräng Car1 Lindström till en sådan belönings erhållande, jämte anhållan om behörigt bevis därå genom socknemännens intygande. Och som det var hela församlingen allmänt bekant; samt flere närvarande nu intygade ävensom undertecknad Pastor var därom förvissad, det bemälte dräng i flere års tid, höjd över den annars rådande fördomen och under flere obehageliga tillmälen hade med oberäkneliga hästars flående biträtt sin ovannämnde Herre och husbonde, som årligen begagnade många sådana kreatur till sina jakthundars framfödande så beslöts att sådant genom behörigt socknestämmo protocoll styrka, för att det begärda beviset genom utdrag därav, Kongl. Lanthushållningssällskapet tillställa.

1817. Församlingen hade att yttra sig över K. Maj :ts Förordning, att föreningar för lyxens inskränkande måtte bildas. -

Beslöts 1 :o), att av allmogen inga utländska tyger till kläder skola härefter begagnas, ävensom högst sparsamt andre än hemma förfärdigade blott med undantag av halsduk och huvudbonad likväl även dessa av bevislig inhemsk tillverkning;

2:o), att på bröllop och större gravöl få aldrig givas flera än sex rätter mat och på barndop, julkalas och husförhör m. fl. aldrig flera än fyra, allt inberäknat, även de så väl umbärlige douppletter av stekar och kakor ; ävensom aldrig i något fall får bjudas mer än tre supar brännvin under måltiden, eller någonsin win, Pounche och Todde. - Varjämte såsom ett lika beskaffat överflöd skall anses, enär den som i sin Capitations avgift ej anses karlbar, det vill säga ej fylt 18 år, beträdes med Tobaks rökande eller snusande; och varför han böte Tre Rdr 16 sk. B:co, vilka böter av fadern eller husbonden böra utav lönen innehållas och till socknens fattige överlämnas.

1820. 31/12. Den projekterade byordningen för Uppsala län hade blivit uppläst och en förklaring däröver avgiven. -

1821. 7/1. Byordningen blev antagen.

1824. På anförda klagomål mot sockenskomakarna Lundberg och Lindström blevo dessa uppsagda från sin befattning.

1825. 13/3. Hade inkallats tvenne ynglingar, som visat en oförsvarlig håglöshet att begagna kristendomsundervisningen. I närvaro av församlingens ledamöter erhöllo dessa ynglingar ömma och allvarliga föreställningar; ävensom de underrättades om den strängare behandling, som, i följd av Kongl. förordn. av d. 4 Dec. 1765 med dem måste vidtagas, därest denna varning icke medförde åsyftad verkan.

1825. Beslöts att sockenstämma skall hållas varje höst och vår strax efter de vanliga flyttningstiderna till granskning av de personers belägenhet, som i församlingen inflyttat, och anses ingen inflyttande person tillhöra församlingen förr än dess ålder och övriga omständigheter blivit å socknestämman undersökt samt församlingens bifall till inflyttning lämnat. Om likväl, emot socknestämmas avstyrkande, någon husbonde antager ett mindre arbetsfört tjänstehjon, vare han ovillkorligen ansvarig sörja för den intagne personens framtida underhåll, utan att församlingens fattigvård därmed i någon måtto besväras.

1825. Med anledning av barnmorskan Ehrnströms tilltagande ålder hade framställts önskan, att någon för barnmorskeyrket tjänlig person skulle utses för att framdeles komma i fråga. Då torparehustrun Charlotta Mattsdotter i Lurbacka hade förklarat sig hugad härtill, beslöts, att bemälda hustru skulle hos Kongl. Sundhetscollegium anmälas att under nästinstundande lärotid bliva såsom barnmorskelärling antagen för att sedermera kunna undergå vederbörlig examen.

1825. Vägrar församlingen tillåtelse för två personer att inflytta såsom överåriga och mindre arbetsföra; om deras husbonde lämnar skriftligt medgivande och ansvar för underhåll, så förfaller församlingens bestridande av deras inflyttning.

1826. 22/10. Behandlas ärendet om byordning ; denna ansågs icke användbar för Ryd.

1830. 22/8. Pastor öppnade sammankomsten med betygande av församlingens synnerliga tillfredsställelse över Herr Lantingshausens återkomst till fäderneslandet och församlingen, vars sammankomst Herr greven i dag för första gången efter 3 års frånvaro behagade övervara under uppriktig tillönskan av en förbättrad hälsa.

1837. Anmäldes att bonden Matts Carlsson i Wiby förövade det oskick inom församlingen att olovligen medels lönnkrögeri försälja brännvin.

1844. Fråga om en för flere socknar gemensam hudavdragare, för vilken bostad skulle komma att beredas å Håbo härads allmänning.

1845. 30/11. Erinras om missväxten.

1846. Tillsättes nödhjälpskommitté för socken.

1851. Förslag om gemensam fjärdingsman för Ryd och Näs mot årlig lön av 100 Rdr riksmynt.