| Stora Kopparbergs pollett
i Rättarboda - intressant
industrihistoria 1791 lokalhistforsk/kopparbergspollett_1791.htm UKF:s startsida Lokalhistoria - forskning och källskrifter lokalhistoria kring Tammsvik Stora Kopparbergs pollett i Rättarbodas jordgolv Exempel på intressant industrihistoria Studieanteckningar. Börje Sandén januari 1999 Några exempel på lokalhistoria kring Tammsvik. När exempelvis industriföretag gästar Tammsvik kan det vara lämpligt att framhålla Tammsviks och bygdens relationer till svensk industri. Det finns ett antal anknytningar som jag har använt. Det är allmänt bekant att vattenvägarna var det viktigaste transportlederna för tung trafik innan järnvägarnas tillkomst. Vad man nu förtiden lätt glömmer är att man förr också använde sig av särskilda vintervägar. Avståndstabellerna gav upplysningar om vägsträckorna både för de vanliga landsvägarna och för vintervägarna. Vintervägarna utnyttjade naturligtvis isarna på främst sjöarna, men gick också över de låglänta områdena som förband sjöarna. Vintervägarna förde med sig uppenbara fördelar. Slädar var mer driftsäkra än kärror och vagnar. De kunde dra tyngre lass dels därför att underlaget tålde tyngden bättre, dels därför att man slapp branta backar. Erfarenheten hade genom åren visat var vintervägarna hade de säkraste isarna. Tammsvik låg invid en säker vinterväg på vilken tunga malmtramporter fördes från bergslagen till Stockholm för vidare transport utomlands. Att man valde vägen intill Tammsvik kan tyckas omotiverat eftersom det finns mycket stora isvidder längre ut på Mälaren som kunde leda mer direkt mot målet. Men ännu idag vet alla som åker långfärdsskridskor på Mälaren att det finns ett par passager med erkänt dåliga isar bara Malmfororna från Dalarna kunde i stort sett följa den vanliga backbefriade sommarvägen via Långtora och Hjälsta. I närheten av Biskops-Arnö kunde man ta sig ut på fjärden som leder ner till och över Draget. Från Kalmarviken finns en väg över fälten i vid Thoresta som aldrig stiger över Hur vet man nu att det gick en vinterväg förbi Tammsvik? Denna vinterväg var speciell och finns mig veterligt inte på någon karta. (Jag skall med det snaraste kontakta Stora Kopparberg för att höra om de har någon dokumentation av vägens exakta sträckning). Det finns dock ett mycket intressant bevis för att vintervägen gick förbi Tammsvik. Vid Rättarboda, snett över viken och Årtalet 1863 (senaste myntet) är intressant. Vintervägens betydelse upphör nämligen när järnvägen mellan Bergslagen och Stockholm öppnas 1876. Invigningståget är ett MALMTÅG! (se bild i hembygdsboken Det hände i Upplands-Bro). Mynten berättar att Rättarboda tjänstgör som landsvägskrog (vintertid) under mer än 200 år. Mynten och polletten överlämnades till mig år 1980 av Erik Rexhammar i samband med bandade intervjuer, där han bland annat berättar om hur han som 15-årig dräng hade fått uppdraget att sålla jorden i jordgolvet när en ny fasthetsägare skulle lägga in ett trägolv. STORA - tidigare Stora Kopparberg, är troligen världens äldsta ännu verksamma bolag. Nu är STORA en av världens största skogsindustrikoncerner. I vår bygd finns en synnerligen intressant anknytning till den svenska skogsindustrin. Framgången för svensk skogsindustri lades när den moderna lagstiftningen om skogsskötsel tillkom i mitten av 1800-talet. Denna lagstiftning har sitt ursprung i den driftige landshövdingen i Uppsala län Robert von Kraemer. Han hade redan 1841, vid det av honom utlysta första lantbruksmötet i Sverige, utlovat belöning åt de jord- och skogsägare som återplanterade skog sedan den gamla avverkats. Han arbetade under tio års tid med bestämmelser som skulle gälla inom hans fögderi (Upplands-Bro tillhörde fram till 1970-12-31 Uppsala län). På det årliga lantbruksmötet med Uppsala läns hushållningssällskap 1851 lade han fram en utarbetad plan för skogshushållningen i länet. Mötet hölls detta år på Thoresta, nästgårds till Tammsvik, och vid detta tillfälle bildades vårt lands första skogsvårdssällskap. Planen väckte nationellt uppseende sedan en uppmaning utgått till övriga hushållningssällskap. Planen från Thoresta kom att ligga till grund för hela den svenska skogsvårdslagstiftningen när den efter något år fastställdes av riksdagen. Att mötet förlades till Thoresta beror naturligtvis på att ägaren, Departementschef i Tullstyrelsen, var styrelseledamot i länets hushållningssällskapet och ordförande i Bro och Håbo häraders hushållningssällskap. Torparen Carl Lilja i Hebbo blir prisbelönad för trädplantering och odlingslit. Vid detta tillfälle genomfördes en av de första plöjningstävlingarna. Senare under året besöktes (Lilla) Säbyholm av förvaltningsutskottet. Detta besök kan ha inspirerat ägaren till upprättandet av den skogsvårdplan som i vår tid återfanns på baksidan av en tavla i Säbyholm. Planen sträckte sig 100 år framåt i tiden. Jag påpekar detta med tanke på att Säbyholms och Thorestas skogar fortfarande är så härliga att vandra i. Troligen har man känt sig förpliktigad att leva upp till den storslagna målsättningen att råda bot på Uppsala läns brist på skog.
|