Bro Häradsrätt åren  1690-1699

UKF:s Startsida   

 
Bro Häradsrätt (4)
(åren 1690-1698)
 
1690-02-11   Tibble gästgivargård
Så stor del som tillkommer Johan Berg i Berga hemman uppbjudes till fasta tredje gången efter herr Jacob Gyllenborgs brev av den 22 april 1689 emot lån i Ständernas bank.
   Grevinnan fru Christin Stenbock uppbjuder hus och jord i Berga Norregård tredje gången, som hon köpt av fågelfängare Daniel Danielsson Stake.
   Tredje gången uppbjudes Gustaf och Jacob Mårtensöners andelar i Berga hemman, som de pantsatt till Per Mikaelssons son Erik Persson. Efter hans död har egendomen transporterats till fru Christina Stenbocks salige man.
   I brev från landshövdingen Jacob Gyllenborg till kronobefallningsman Mårten Litz påmindes och tingsstugans, häradskistans och fängelsets vidmakthållande. Häradsstugan befanns vara helt ny och färdig. Häradskistan står i Bro kyrka och till den har kyrkoherden och länsman varsin nyckel. Den är tom på medel och innehåller bara några skrifter. Något fängelse finns inte men påmindes att häradet skulle upprätta ett sådant.
   Salig Per Anderssons arvingar i Tibble genom Sven Falk kärade till domaren Bengt Ersson i Tibble angående husröta, han skulle åsamkat Tibble hemman från 1680. De visar en syn som länsman Erik Johansson, tolvman Mårten Johansson i Nibble och Olof i Berga hade hållit efter Rättens uppmaning den 25 okt 1689. Domaren erkände inte denna synen, då han inte varit närvarande vid beslutet och ingen på Kongl Maj:ts vägnar varit närvarande. Beslutades om ny syn till nästa Ting och nämndes Mårten i Nibble och Per Ingemundsson i Hernevi som synemän.
   Kamrer Lars Helgesson söker Rättens handräckning för att å sin herres herr Georg Gylllenstiernas vägnar få en fordran på herr Olof Bark genom hans ombud Lars Persson Rosenlilja. Herr Olof Bark presenterar en räkning där han menar sig ha betalt.
Eftersom två räkningar finns lämnar Rätten till dem att inom nästa ting bringa ordning i detta. Dock uppsätts ett vite på 10 daler för den som krånglar (tergiverserar).
   Erik Johansson i Skälby lovade ge sin granne Johan Ersson 3 halva spännkorn för att han genom dåligt hägn orsakat skada. Förlikningen skedde inför Rätten med handsträckning.
   Dom över lägersmål mellan Annika Johansdotter och drängen Hindrich Mattson begånget på Stäkets krog. Barnafadern skall finnas i Brunna i Grans socken. Lägersmålet skall ha skett under äktenskapslöfte.
   Kapten Johan Sparre har stämt sin före detta fogde Petter Månsson Frisk för otrohet i tjänsten. Han har inte redovisat allt som Aspvik avkastat utan dels sålt det och dels dolt det. Avkastningen beräknas till 19 tunnor spannmål för vilket kapten vill ha ersättning. Då Frisk inte infann sig dömdes han till 3 mark plikt för frånvaro.
   Hans Staffansson i Berga anklagade trädgårdsmästaren på Lennartsnäs Anders Mattson och befallningsman Paul Jönsson på Lennartsnäs för att de illa hanterat honom och skällt hans hustru och styvbarn för tjuvungar. De bör avstraffas för 1) huvudsår, 2 på arm och i sidan, 2) plikta för att det skett i Pauls egen stuga dit han varit bjuden, 3) ge tillbörlig betalning för sveda och värk och den kur han bekostat, 4) ersättning för 7 veckors arbetsförtjänst. Hans hade bara till vittne Olof Ersson i Berga som sett honom vara blodig i huvudet och Olof Persson i Frölunda som sett ett stort sår och två små rispor i huvudet. Paul sade att Hans 4:de dag jul suttit i Finsta och druckit med sin broder Jacob och inte alls varit sängliggande. Han nekade till att ha skällt på Hans hustru men varit tvungen att försvara sig mot Hans, som drivit honom över hela gården. Anders Mattson och Paul Jönsson klagade att det var Hans Staffansson, som kommit i vredesmod och skällt trädgårdsmästaren för rövare, därför att han tagit av Hans styvsöner en påse äpplen de försökt stjäla i Lennartsnäs trädgård. Han hade tagit 32 äpplen och slagit pojkarna och brukat en gräslig svordom på sin husbondes gård för vilket han borde plikta. Vittnen var hustru Malin och Johan Andersson. Staffansson motsatte sig dessa vittnen, då rättaren var Paul Jönssons underhavare och dagliga brödätare och hustru Malin var känd som den lösaktig kvinna som förde skvaller kring byn. Parterna förliktes så att fogden Paul Jönsson och hans svärfader Anders Mattsson gav 2 tunnor spannmål i vängåva. Förlikningen bekräftades av Rätten.
   Pastor i Ryd herr Olof Örn angav ett sabbatsbrott. Johan och Anders Johansson i Tuna och en soldat i Aggeby Erik Wärre hade slagits 13:de dag jul och skull till nästa Ting inskaffas.
   Notarius Publicus Petter von de Heide uppvisar fullmakt av kamreraren Lars Helgesson å hans herrskaps vägnar och kärar till kommissarien Olof Bark om resterande utlagor för åren 1686,1687 och 1688 av Tibble skattehemman. Anklagelserna omfattar 6 sidor och är en redogörelse för målet som hållit på länge. Det slutar med en anhållan att Rätten skall definitivt uttala sig.
   Ett längre protokoll (9 sidor) rörande utlagors rest av Tibble skattehemman är inte avskrivet.
   Anhöll Paul Jönsson på fru Christina Stenbocks vägnar om fasta på Önestads torp och kärr. De var uppbjudna första gången 14 okt 1684.
   Anklagade Paul Jönsson Mats Erssons hustru Margareta i Skälby för att hon slagit hans get långfredagen, så att den dött påskafton. Hustru Margareta klagade över dåligt hägn, som gjorde att hon haft mycket besvär av getterna. Hon erkänner, att hon slagit geten med en liten kvist, som hon visar upp. Hon menar, att geten dog senare. Hon vill skjuta skulden på en gosse, som tidigare slagit geten. Pojken var nu inte närvarande.
Rätten har den meningen att geten inte strax omkom och det är ovisst om Margaretas lag orsakat döden. Parterna skall dela på skadan och betala 3 daler var.
   Anhöll vinskänken Erik Lundbergs och fogden Paul Jönsson på Lennartsnäs att förbudet att hugga på Frölunda skog upprepades för andra gången. Ingen får utan jordägarnas tillstånd ta ved på skogen och de själva bara till husbehov och skatt.
   Kommissarie Olof Bark besvärade sig över den skada hans grannar i Tibble by tillfogar honom, då den låter sina djur beta på ängarna över tillåtna tiden och håller djuren tjudrade på åkerrenarna. Särskilt klagar han över gästgivaren, som låter djuren beta på grannarnas åkerrenar.
   Ställdes för Rätten konan Brita Andersdotter, som nu tjänar som amma hos kapten Sparre på Aspvik. Hon har före jul 1688 låtit sig besovas av drängen Nils Persson, som sakfälldes förra hösttinget. Hon kan inte påstå att det varit under utlovande om äktenskap och hon vill nu plikta så att hon kan komma in i kyrkans gemenskap igen. Alltså pålades henne 20 mark i böter och kyrkoplikt. Drängen Nils skulle kosta på kyrkogången och ge henne i förlikning 1 tunna säd. Hon får ingen vidare ammelön, då barnen hon fött strax vore döda.
 
1690-10-07
Carl Hambreus fullmäktig för Johan Berg inlade en skrift, där han klagar att hans broder Olof Andersson besuttit 1/4 hemman i Berga under 14 år och skött det så illa att husröta uppstått och rest på utlagorna finns. Här svarar Krook, att det berodde på krigstiden, att Olof Andersson inte kunnat sköta sin egendom och att han blivit frikänd för detta, sedan han givit brodern en tunna säd. En hel mängd anklagelser fram och tillbaks nämns. Rätten anser till slut att Olof inte följt tidigare beslut och dömer honom från hemmanet till broderns fördel. Dock skall han uppsägas vid laga tid, så att han kan få en ny lägenhet. Han skall betala de 68 daler han häftar i skuld för. Betalning för ett silverbälte slipper han tillsvidare betala. De övriga anklagelserna måste de bevisa bättre innan rätten dömer. Emot domen vädjade Olof Andersson till Lagmansrätten. Han begär ersättning för sitt besvär med 76 daler.
   Förbjöds att den skog som hör till Sylta och som Paul Jönsson åbor inte utan lov får huggas. Vite på 40 mark utställdes.
   Kommissarie Olof Bark besvärade sig över sina grannar, som låtit djuren beta på hans äng till maj då det inte var tillåtet längre än till april. Klagar också över, att särskilt gästgivaren låter sina djur beta på Barks åkerrenar. Han begär att detta måtte förbjudas till dess gärdet upplåtes till allas kreatur. Gästgivaren äger dessutom många fler kreatur och hästar än kommissarien. Han klagar över att de nyttjar hans hagar. Han klagar över att Syltas och Kyrkbybornas svin tager sig in på hans åker och äng och föreslår att svinen borde vara ringade så att de gick att fånga. Syltaborna och Kyrkbyborna och särskilt gästgivare Tillberg klagar tillbaks att kommissariens djur också gör ohägn.
Rätten kan inte döma men varnar parterna, att se efter sina djur och inte göra ohägn för varandra.
   Soldaten Petter Roij berättar att han sått hos salig Jacob Ersson i Frölunda 3 spannar säd, men att Jacob Ersson tagit alltsammans. Änkan Kerstin Pedersdotter ville inte betala så nu begär han handräckning av Rätten. Hustru Kristin säger att utsädet bara varit 3/4 delar och att det blivit missväxt. Hon har betalat med ett par skor och en halvsliten vadmalsrock. Roij åperopade vittnen och begärde anstånd till nästa Ting. han hade tagit emot skor och rock för arbetet, men givit änkans son en bättre rock och byxor.De förliktes inför Rätten och änkan Kerstin lovade soldaten 1 spann säd.
   Johan Berg klagade, att Hans Staffansson i Berga slagit hans hustru förleden torsdag. Då hon är havande och blivit mycket dålig efteråt, vill han reservera sig för, att om något olyckligt skulle hända hustrun, skall han tilltala Staffansson som baneman.
 
1691-01-27
Trädgårdsmästaren Erik Simonsson uppbjuder en systerdel i Berga till salu första gången.
   Vinskänken i Stockholm Erik Lundberg uppvisade en räkning, där skattebonden Olof Persson i Frölunda är skyldig 312 daler. Olof tvistade nu om 12 daler, som han skulle lånat sommaren 1689, men nu inte kunde minnas. Samma sak med ett par skinnbyxor. Han menar att Carl Bengtsson och Per Johansson i Tuna är skyldig honom 20 daler och 2 tunnor råg vilket han skall kräva, men begär uppskov till hösten. Vad beträffar 2 1/2 tunna kött och 3 tunnor säd efterskänker Lundberg det, då köttet varit intorkat och säden blivit stulen. Resten erkänns av Olof och sätt in som inteckning i hans hemmansdel.
Detta tillstod Rätten och uppbjöd fordran till fasta första gången.
    På greve Fabian Wredes vägnar gavs Rätten att förstå hur hans tjänst för Aspviks rustning fullgörs. Han begärde, att de som har ägor som möts vid Lindängen och Aspvik skall hägna och stänga.
Då detta inte var stämt kunde inte Rätten föra det till protokollet med domslut.
   Tolvmannen i Vallentuna härad Anders Hansson i Smedby och Fresta begärde fasta på jord i Öråker, som han dels ärvt och dels köpt. Han visade köpebrev och då Rätten inte kunde erinra sig något klander mot köpet beviljade de honom fastebrev.
   Erik Nilsson i Sylta ger tillkänna, att han antagit Sylta hemman, som grevinnan Christina Stenbock fått genom byte. Han påstår att vid hans tillträde hemmanet varit öde och hus och jord helt förfallet och begär någon frihet. Fogden Paul Jönsson svarar, att vid tillfället då hemmanet bortbyttes fanns två åbor och hemmanet var i samma kondition, som andra i byn. Rätten lämnar detta tills syn i laga tid utförts.
   Kamreraren Johan Andersson lät förstå att han upplåtit ett hemman i Asker på rustning. Både hus och gärdesgårdar var mycket illa medfarne och han anhåller om besiktning. Detta beviljades. Alla sådana hemman skall besiktigas. En gärdsgård, som löper ut i sjön är helt förfallen och han begär att grannarna skall hjälpa till att återställa den. Befallningsman på Lennartsnäs samtyckte på sitt herrskaps vägnar. Kronobefallningsman Mårten Litz berättade, att hans herre Alexander Strömberg, sedan länsman Erik Johansson som innehaft och brukat Askers hemman uppsagt det och inte vill ha med detta att göra, anmodat honom att skaffa en ny åbo. Han hade då talat med bonden Erik Nilsson, som tidigare haft det och han lovade att bruka. Men han har inte efterkommit sitt avtal och nu har länsman objuden meddelat majoren att han sått och brukat. Länsmannen kunde inte neka, att han sagt upp hemmanet, men att Erik Nilsson fastställt att han skulle så och nu vill han inte trängas från sitt säde. Kamreraren menade att det bara varit en underhandling men var inte ovillig att ersätta för det han besått. Då det inte fanns någon stämning kunde ingen dom fällas och tas till protokollet.
   Tolvman Jöns Olofsson stämmer drängen Nils Persson och Per Persson i Tibble för att de förstört en båt för honom. Nils Persson inställer sig inte trots att han fått lov av sin husbonden Johan Persson Tillberg. Han döms till 3 mark.
   Olof Persson i Frölunda kan inte neka att han låtit leda bort Erik Mårtenssons häst, som gjort honom ohägn. Hästen är sedan dess borta och ingen vet vart den tagit vägen. Han skall betala 3 daler, vilket av Nämnden bedöms vara hästens halva värde. Det är bekant att hästen var utgammal och varit utdriven och för vark(?) kastad. Redan vid andra helgmässotiden hade man tagit skorna av honom.
   Johan Persson Tillberg i Tibble gästgivargård begärde att domaren Bengt Johansson skulle uppvisa kvitto på vad han erhållit. Hans syskon menade, att han fått mer än han skulle ha rätt till. Bengt Johansson sade, att kvittona var uppbrända.
Rätten lät bero vid domarens medgivande.
   Nämnden utsåg Jöns Olsson i Kyrkbyn och Olof Ersson i Berga att syna och besiktiga klockarebolet i Näs, som herr Per Edman skall tillträda.
   Erik Persson på Stäksön klagade till drängen Johan Johansson att han fällt ett träd över hans son. Pojken blev så skadad att han förmodligen aldrig repar sig. Parterna kom överens att drängen Johan Johansson skulle göra 50 dagsverken på herrgården istället för Erik Persson. Persson skulle dock hjälpa honom med mat under de dagarna, inte som en skyldighet utan av god vilja.
   Johan Berg i Berga anklagar Hans Staffansson att han den 2 okt 1690 utan orsak anfallit honom med hugg och slag. Även hans hustru hade blivit överfallen med skamlösa ord, hån och skott i deras egen stuga. Närvarande var trädgådsmästare Erik Simonssons och Anders Anderssons hustrur. Staffanssons skulle slagit Bergs hustru med en sko i huvudet så att ett blödande sår uppstått. Hon är havande och man befarar att hon skall få missfall efter händelsen. Hon begär att Hans Staffansson till rättavisas för 1) själva slagsmålet, 2) för sveda och värk, 3) för allt hinder och försummat arbete, 4) för den stora skymf hon lidit, 5) att han svarar för fostrets liv om något händer med det, 6) att han svarar för moderns liv genom natt och år, 7) för hustruns förlorade hälsa, 8) medicinska kostnader. I en attest av den 27 jan 1691 betygar Christin Perdotter, att hustru Berg är svårt sjuk. Ingen kan styra henne och man fruktar för barnafödseln. Staffansson vet inte om han rörde henne med skon. Han försökte bara bryta det våldsamma gräl som uppstått mellan Bergs och Staffanssons hustrur. Hans hustru blev så illa berörd av händelsen att hon fick missfall en tid senare. Länsmannen vittnade att han strax efter sett Bergs hustru frisk och färdig.
Rätten anser inte att det varit så farligt som Berg påstår och dömer Staffansson till 3 mark för såret och 3 mark för utlägg. Staffanssons anklagelser uppsköts till stämning inkommit och vittnen finns. Dock sättes 40 mark i vite till den som med ord eller gärningar överfaller den andra.
   Johan Sparre tilltalade genom Elias Hök dels fogden på Aspvik Petter Frisk för otrohet i tjänsten, dels trädgårdsmästaren Nils för svåra förolämpningar och skällsord. Petter Frisk ursäktar sig med sin sjukdom och att han blivit stämd till rätten endast 16 dagar före tinget. Nils Larsson, som utsocknes bor har bara haft 11 dagar på sig innan tinget. De begär båda att ärendena skall uppskjutas till nästa ting, då de tänker stämma kapten Sparre. Rätten kunde inte döma vid detta tinget. Elias Hök protesterade på Sparres vägnar och menade att sådana mål visst kunde avgöras med kort varsel. Han begärde skada för tidsspillan och utgifter.
 
1691-05-26
Trädgårdsmästaren uppbjuder en systerdel i Berga andra gången.
   Vinskänken Erik Lundberg uppbjuder andra gången så mycket i Frölunda halva hemman, som kan svara mot det vid sista Ting uppvisade fordran till Olof Persson.
   Vinskänken Erik Lundberg lät sig till säkerhet uppbjuda första gången i Olof Perssons hemmansdel som motsvarade de 60 mark som fanns i rest.
   Gustaf Ersson i Skålby och Anders Matsson i Frölunda berättade att de inget betalt till kronobefallningsman för 1690 utan betalt det årets utlagor till trumpetaren Pihl.
   Inspektor Sylwester Biugg begärde på de Fersiske och Strassburske Stärbhusens vägnar attest av Rätten att det inte finns några inteckningar på Lennartsnäs. Påminde befallningsman Paul Jönsson att 1682 här vid rätten fanns inteckning å greve Nils Bielkes vägnar. Rätten erinrade sig detta. Det fanns brev från landshövdingen med befallning, att förmyndarna för sterbhuset assessor Petter Scheffer, kommissarierna Petter Comstadt och Daniel Bartels begäran skulle gälla, att änkegrevinnan eller hennes betjänt eller några kreditorer inte skulle få befatta sig med sterbhuset.
   Erik Nilsson i Sylta begärde attest på hur Sylta hemman varit beskaffat, när han tillträdde och även pröva vad frihet kunde vara skäligt. Nämnden och allmogen berättade att åkrar och diken och även gärdsgårdar var i dåligt skick och Rätten föreslog två års frihet. Underställdes i ödmjukhet landshövdingens godkännande.
   Kamrer Johan Andersson berättar om en äng, Kolsängen i Asker, som han brukar tillsammans med Tuna och Öråker. Ängen är snart överväxt med skog och mossa och han vill nu anlita dalkarlar att röja ängen, men det är ingen idé om inte hela området röjes. Han erbjuder sig att röja hela ängen mot att han får ett års säde. Befallningsman Paul Jönsson å sitt nådige herrskaps vägnar samtycker. Tomas Persson i Öråker vill inte gå med på detta. Han menar att Öråker är ett skoglöst hemman och att åborna själva skall röja. Kamreraren vill nu att Öråkers ägare skall avskilja sin del av ängen från Tuna och Asker.
   Komministern i Ryd herr Per Edman uppvisade utdrag ur visitationsprotokollet, som bevisade att kapellanen inte hade något boställe utan måste bo hos kyrkoherden i Ryd. Detta är opraktiskt, då det är långt mellan kyrkorna. Sockenmännen föreslår, att han skall få tillträda de hus och ägor, som klockaränkan bebor. Klockaränkan Karin menar att klockarebolets ägor sorterar under Näs by och att det är hennes hus. Då hon är gammal kan hon tänka sig avstå från ägorna bara hon får behålla stugan. Befallningsman Paul Jönsson sade, att ägorna låg på byns mark och att hans herrskaps rätt skall vara dem förbehållen.
Rätten ansåg att de ville ha närmare underrättelse om äganderätten.
   Intygades inför Nämnden att Johan Andersson, som i 28 år åbott Tuna hemman nu är så arm och fattig, att han inte har mat och kläder till de sina, utan måste tigga. Han kan därför inte betala sin skuld till Lennartsnäs herrskap. Fogden påstår att det rör sig om 7-800 daler.
   Vinskänken Erik Lundberg begärde syn på hus och gärdesgårdar på Frölunda. Till synemän utsågs tolvmännen Jöns Olofsson i Näs, Mårten Johansson i Nibble och Per Andersson i Tuna.
   Vinskänken Erik Lundberg klagade över att en del vanartiga rev i hans rågbrådd och släppte kreaturen på hans gärden om natten och tog och sålde skog. Han begärde laga förbud mot detta. Förbudet bestämdes till 40 mark.
   Länsman Erik Johansson drog för Tinget drängen Hans Persson på Stäks gård och konan Cristin Olofsdotter på Ekeby i Låssa för att de haft lönskaläger med varandra i Sanda frälsetorp. Hon födde ett pigobarn, som avled efter några dagar. Bägge tillstå gärningen, som inte skett under äktenskapslov, utan bara av kättja och lösaktighet. Rätten sakfällde honom för 40 mark och henne för 20 mark och honom pålades att skaffa henne och sig själv i kyrkan. För honom borgade fogden Erik Carlsson och för henne Anders Carlsson i Ekeby. De gjorde genast avbetalningar på beloppen.
   Trädgårdsmästaren Erik Simonsson uppbjuder en systerdel i Berga till salu tredje gången.
   Vinskänken Erik Lundberg uppbjuder för tredje gången så mycket i Olof Perssons hemman i Frölunda, som motsvara hans fordran.
   Kamreraren Anders Wästberg uppvisar på lakejen Niclas Wendtz vägnar bonden Olof Perssons i Frölunda köpebrev av den 16 sept 1691. Olof Persson säljer sin andel i Frölunda skattehemman för 100 daler kopparmynt. Kamrer Wästberg anhåller om inteckning och uppbud till fasta första gången. Häremot protesterar vinskänken Erik Lundberg då hemmanet är så litet att det inte tål klyvning. Han menar att Went blivit lurad till detta köp under förespegling att det skulle ge 80 lass hö men endast ger 20.
Rätten tillät dock uppbudet första gången.
   Vinskänken Erik Lundberg lät Rätten förstå hur han 1688 tillhandlat sig av exekutionsbetjänten Per Jönsson Myra och hans hustru Margareta Matsdotter deras andel i Frölunda för 800 daler. 22 juli 1688 hade han betalat 702 daler och den 29 juli samma år 48 daler. Resterande 50 daler hade han betalt genom att transportera en obligation värd 60 daler av skomakare Schwartzkop. Överskottet 10 daler hade han avstått ifrån. Allt detta hade han Myras kvitto på och han hade försäkrat att han skulle vara skadeslös. När han nu fått hemmanet kommer kronans befallningsman Mårten Litz med en fordran för 1688 års utlagor på 71 daler. Myra medger att han fått de 750 dalerna. Resten på utlagorna anser han att nuvarande åbon Erik Mårtensson skall betala. Jöns Olofsson i Kyrkbyn har gått i borgen. Lundberg vill dock bara ha att göra med Myra i dessa ärenden. Rätten anser att Myra är ansvarig för utlagorna, då han lovat att Lundberg skall vara skadeslös.
   Nils Gavelius begär å major Axel Wachtmeisters vägnar att Rätten ville mäta och värdera en byggnad som rådman Jonas Hansson Maerling anlagt på Ekhammars kronohemman. Salig kammarrådet Brynte Cronsköld har haft det som frälse i 7 år. Han hade inte skött egendomen. Tegelbruket är nu alldeles förlorat. Rätten gör en värdering.
   Johan Matsson i Nytorp på Aspviks ägor berättar att hans svåger Erik Jönsson lånat en häst av honom i våras. Han lovade att föda den. Men då inget bete fanns släppte han ut den och den blev ihjälriven av odjur. Matsson vill nu ha ersättning för hästen. Jönsson säger däremot att han skött hästen väl och inte släppt den på skogen förrän andra gjort så. Han anser inte han är orsak till hästens olycka utan begär betalning för den tid han fött honom.
Rätten beslutade att de skulle betala 1/2 skadan var och värderade hästen till 30 daler.
    Vinskänken Erik Lundberg har låtit stämma Olof Persson i Frölunda för att han överskurit hans åkrar. Detta har orsakat stora besvär. Men då inga vittnen fanns tillstädes och inte ville komma om de inte voro instämda till tinget kunde inte saken fullföljas. Olof Persson kommer att flytta till Stockholm. Han anklagas också för att ha orsakat husröta på den del av hemmanet, som Lundberg köpt. Han begär nu syn.
Rätten medgav detta.
   Olof Andersson i Berga får en spann säd av Tomas Jacobsson i Lilla Klint för att han brukat hans häst åt Bergslagen. Han får vara nöjd med detta, då hästen varit så elak att han måste söka hjälp för att komma fram.
   Fänrik Christopher Adolf Grubb gav tillkänna att amman Anna Brita Andersdotter, som tjänar hos honom skall dömas för att 2 gånger ha lägrats av kammartjänare Johan Segerberg. Han var kammartjänare hos baron Johan Sparre, men är nu avliden.
Rätten måtte döma så att hon får genomgå kyrkoplikt och därefter bli upptagen i församlingens gemenskap igen. Rätten dömde till 40 marks böter.
 
1692-01-19
Ingav överstinnans fru Maria Haegerstiernas fogde Bengt Ersson landshövdingens brev av den 30 juli till kronobefallningsman Mårten Litz. Där anbefalldes att kvarstad skulle läggas på de gods som hon inhandlat av salig grevinnan fru Beata De la Gardie. I anledning av Kungl Reductions Kommissionens brev har Mårten Litz lagligen inrättat friherrinnan för 3 hemman i Tuna och begär uppbud för fasta första gången. Häremot protesterade på Fersiske och Strassburgiske Stärbhusets vägnar inspektör Sylvester Biugg med motivering att de hade närmare rätt vid konkursen. Vid samma tillfälle ingav fogden Paul Jönsson fru Christina Stenbocks protest, där hon begär att Rätten skall ta hänsyn till de muntliga överenskommelser som hållits i Kungl Revisionskansliet. Fru Haegerstierna beviljades uppbud på 3 hemman i Tuna. Inspektor Biugg tilläts uppbud på de övriga godsen å Fersiske och Strassburgiske Sterbhusens vägnar.
   Inspektor Biugg tillkännagav att han för de Fersiske och Strassburgiske Sterbhusens vägnar vill få bonden Jöns Olofsson uppsagd från det hemman han brukat.
   Nils Gavelius å major Axel Wachtmeisters vägnar påminner om synen på Ekhammar. Rådman Jonas Hansson Märling protesterade mot den förra synen, då fru Anna Fleming inte fått stämningen och en del annat. Gavelius menar, att det är Rätten som själv begärt syn och att rådmannen förhalar saken. Rätten fastslår, att de inte kan avslå rådmannens begäran.
   Erik Lundberg visar Rätten att han för några år sedan köpt 1/4 del av Frölunda 1/2 skattehemman av exekutionsbetjänten Per Johanson Myra för 800 daler. Då lovade svågern Olof Persson, att när hans fjärdedel blev tillsalu skulle Lundberg vara närmast att få inlösa. Han har under åren lånat Persson 400 daler.  Undrar varför Olof Persson inte protesterat mot det först uppbudet, när han var närvarande. Detta hemman tål inte två åbor. Säger att Vendts köpebrev inte är giltigt, då det inte specificerar vad som ingått i köpet. Olof Perssons hustru och hennes syster och Paul Jönsson hade kommit och utbjudit hemmanet, men hustrun ville först tala med sin man. Lundberg fick inte tala med Persson utan samma dag såldes hemmanet till Vendt. Lundberg anser sig närmare att inlösa särskilt som han har så stor inteckning. Vendt har köpebrev och pengar deponerade i banken och begär uppbud. Lundberg gitter varken visa obligation eller köpebrev. Rätten  menar att det är rättvist att Lundberg skall njuta fördel före Vendt. Härmot vädjade Vendt och Olof Persson till Lagmansrätten.
   Anhöll Stockholms stadskamrerare Johan Andersson att ingen måtte ta ved på den röjning han låtit dalkarlar göra på Asker och Tuna äng. Då han bekostat allt själv fann rätten det billigt och satte ett vite på 40 mark om någon åverkan eller bortförsel gjordes.
  
1692-05-10
Fru Hegerstierna uppbjöd efterinförsel på 3 hemman i Tuna andra gången, vilket beviljades. Häremot upprepade inspektoren Sylvester Biugg sin förra klagan på Torstensonska Stärbhusets vägnar.
   Inspektor Sylvester Biugg låter uppbjuda å Fersiska och Strassburgiska Sterbhusets vägnar efter laglig införsel Lennartsnäs och underlydande hemman andra gången. Dock förbehållande att kronan eller annan bättre rätt har företräde.
   Hans Staffansson uppbjuder å sina styvbarns vägnar hus och jord i Berga, som han köpt av grevinnan fru Christina Stenbock för 76 daler. Han har betalt till befallningsman Paul Jönsson och fått kvitto. Uppbudet beviljades.
   Förliktes inför Rätten soldaten Mats Erssons i Ålstads hustru Margareta Ersdotter och Anders Bengtsson om en tvist dem emellan angående en ko. Anders Bengtsson lovade ge en spann säd.
   Befallningsman Paul Jönsson och Per Andersson i Tuna besvärade sig över att grannarna inte hägnade ordentligt. Men då ingen svarande var närvarande kunde inget vite utdömas, utan länsmannen fick i uppgift att förmana dem att sköta sina gärdsgårdar.
   Fogde Sven Jonsson på Säbyholm tillkännagav att landshövdingen Maurits Posses kammartjänare Måns Mattson kyndelsmässodagen skjutit en stor varg. Han skulle enligt djurfångstlagen få skottpengar. Men då häradskistan var tom skulle han ansöka hos landshövdingen om pengarna.
   Greve Fabian Wrede påminner genom sin befallningsman Erik Carlsson hur han flera gånger påtalat att gärdesgårdarna mot Aspviks äng inte sköts. Då han upprättat sina gärdesgårdar anhåller han nu att få dem synade. Om något ohägn hädanefter sker skall djuren tagas och inte ges igen förrän lösen är given och skulden betald. Begäran fördes till protokollet.
   Inspektor Sylvester Biugg kärade mot bonden Jöns Olsson för förolämpningar och beskyllningar. Jöns Olsson skall ha skrivit till landshövdingen, att Biugg vill tränga honom från sitt bruk och rågsäde och begärt hjälp hos landshövdingen. Jöns Olsson, som var närvarande tillstod skrivelsen, men som det skett i Stockholm kan inte Rätten befatta sig med det. De förpassar saken till dess rätta forum.
   Fru Hederstierna uppbjuder tre hemman i Tuna för tredje gången. Häremot protesterade befallningsman Paul Jönsson på grevinnan Christina Stenbocks och greve Torstenssons sterbhus vägnar.
   För Fersiske och Strassburgiske Sterbhusens vägnar uppbjudes Lennartsnäs, dock nu som vid tidigare tillfälle om inte kronan eller annan bättre rätt har företräde.
   I Berga uppbjudes hus och jord å Hans Staffanssons styvbarns vägnar andra gången.
   Tolvmannen Per Andersson i Tuna fick i uppdrag att säga till åborna i Tuna, Frölunda, Skälby och Öråker att laga sina gärdesgårdar annars fick de betala skadan av ohägn och plikta.
   Kamreraren Johan Andersson klagade över att Tunaborna inte höll vägen vid makt och anmodade länsmannen att dem sådant tillhålla.
   Claes Billing sökte på kamreraren Olof Billings vägnar uppbud på Berga fjärdedels hemman som han köpt av Johan Berg. Men hemmanet har skulder både i banken och för utlagor till herrskapet på Lennartsnäs, varför befallningsman Paul Jönsson protesterar på sitt herrskaps vägnar. Även brodern Olof Andersson protesterar, då han inte samtyckt till köpet. Dessa omständigheter gjorde att Rätten gav anstånd, men Billing lovade att betala både banken och herrskapet på Lennartsnäs, vilket allt på begäran togs till protokollet.
   Per Anderssons arvingar infunno sig för att svara Johan Wiggs arvingar men åklagaren infann sig inte första dagen och andra dagen hade Anderssons arvingar rest hem. Därför uppsköts målet till nästa Ting, då de skall efter laga stämning få slut på saken om de inte kommer överens.
   Olof Eriksson i Tuna anklagade sina grannar Johan Bengtsson, Carl Bengtsson, Per Johansson, Per Matsson, Anders Mikaelsson och Erland Erlandsson i Tuna by för att de släppt sina kreatur i otid och därmed fördärvat hö och säd för honom under tiden han legat sjuk. Tolvman Per Andersson hade synat skadan och menar att tre lass gott hö var fördärvade. Mot Rättens varning hade de föregående kväll gått bort på fest och då de inte infunnit sig till dagens förhandlingar pålades de att ersätta skadan med ett halvt lass vardera.
   Befallningsman vid Stäket Nils Carlsson tilltalade torparen Lars Ersson i Lagmansboda för att ha uppbrutit en dörr vid Aspvik och släppt ut hästar, som varit intagne för ohägn. Torparen erkände att han tagit ut hästarna, men inte skadat dörren, då han bara tagit av haspen. Tolvmännen Per Andersson och Per Ingemundsson hade synat dörren och funnit att ett gångjärn var sönder, men de hade inte sett torparen göra det. Han nekade. Rättens enhälliga utslag blev, att eftersom han tagit ut hästarna men inte kunde bevisas att han skadat dörren skulle han plikta 3 mark och ge 5 för rättegångskostnader.
 
1693-01-13
Hus och jord i Berga uppbjudes tredje gången för Hans Staffanssons styvbarns vägnar.
   Stockholms stadskamrerare Johan Andersson tilltalade samtliga grannar i Tuna, Öråker, Frölunda och Skälby för att de inte skött sina gärdesgårdar och tillfogat honom skada. Alla grannarna var tillstädes och lovade att till våren sätta upp sina gärdesgårdar annars skall Andersson göra det och få betalning.
   Bokhållare Johan Lundström å landshövding Carl Falkenbergs vägnar, inspektor Biugg å Fersiske och Strassburgiske Sterbhusets vägnar, befallningsman Mårten Litz å kronans vägnar samt fru Maria Hegerstiern genom brev och övriga skattebönder beviljade att en gärdesgård sattes upp mellan Tuna och Askers ägor efter kamrer Johan Anderssons anhållan. Gärdesgården upprättas i proportion till hemmanets storlek. Detta länder till god grannsämja, då det annars klagas på ohägn på åkrar och ängar.
   Kärar kamreraren Johan Andersson till Hans Staffansson i Berga, att 8 av hans svin gjort skada på hans åker. Staffansson nekar och säger att det inte beror på hans gärdsgårdar utan istället är det genom Niclas Wendts gärdsgårdar svinen tagit sig ut. Erik Lundberg visste att Wendts gärdsgårdar legat helt nere.
Rätten kunde inte definitivt avgöra tvisten förrän Wendt lagligen höres och stämmes.
   Kamrerare Johan Andersson anklagade Johan Johansson i Tuna, som mot Tingsrättens förbud understått sig att avverka och föra bort 3 lass ved från Askers och Tunas ägor. Johan Johansson försvarar sig med att de andra grannarna gjort likadant. Rätten utkrävde vitesföreläggande om 40 mark, så mycket mera som han vetat att det varit förbjudet att ta ved och ris.
   Landshövdingen Carl Falkenberg genom sin bokhållare Johan Lundström tilltalar inspektor Sylvester Biugg angående några holmar, som Lennartsnäs skall inneha från Tuna. Han menar att de inte längre tillhör de Fersiske och Strassburgiske Sterbhusen. Biugg svarar på Sterbhusets vägnar med en fråga hur landshövdingen skall disponera Tuna hemman. Han tänker återvinna hemmanet om inte landshövdingen kan uppvisa äldre inteckningar eller uppbud. Landshövdingen har inte fått hemmanet av salig Torstenssons Sterbhus utan av Kungl Rådet Bielke efter transport.
Rätten fann skäligt att inte upptaga denna sak vidare, om inte Biugg delgav dessa dokumenter till förklaring.
   Bokhållare Johan Lundström tilltalade befallningsman Paul Jönsson för att han understått sig att under den tid landshövdingen Carl Falkenberg haft laglig rätt till dessa två hemman i Tuna tagit av bonden Per Andersson 1 1/2 lass hö och några dagsverken och av Olof Ersson några lass ved och 1 tunna råg och några dagsverken. Paul Jönsson förklarade sig med att båda bönderna hade varit skyldiga för utlagor till det Torstensonska Sterbhuset. Det var denna rest han velat ta igen, men inte tagit något av landshövdingens utlagor. Bönderna erkände att de varit skyldiga spannmål. De kan nu utreda om skulden är en gammal rest eller hör till landshövdingens utlagor. De skall uppvisa kvitton.
   Länmannen fick i uppdrag att uppmäta och låta uppsätta gärdsgård mellan Aspviks ängen och Lindängen. Var och en uppsätter i proportion till sin storlek.
 
1693-05-26
Till nämndemän intogs nu Per Andersson i Tuna och Hans Staffansson i Berga.
   Gästgivaren i Tibble Johan Persson Tillberg kom för Rätten och visade upp köpebrev för hus och jord i Näs socken för en summa av 200 daler. Säljare var kamrerare Anders Persson Hall och brevet är daterat Stockeby, den 25 febr 1693. Tillberg begär nu för större säkerhet, att brevet intecknas i häradsprotokollet och uppbjuds till fasta första gången.
  Till sexmän förordnades Anders Månsson i Frölunda, över Frölunda, Berga och Asker. Anders Mikaelsson i Tuna över, Tuna och Öråker. Erik Eriksson i Oppsylta över Skälby, Sylta och Ålsta. Nils Persson för Tranbygge och Anders Ingemundsson för Österröra, Nibble, Gällövsta och Sundby. Mårten Olofsson i Brunna, Tibble, Täng och Garpeboda.
   Förhölls allmogen att här i häradet måste finnas en brofogde, som ser efter vägarna. Han skall också se till att Kongl Maj:ts ordning om svins ringande från det tjälen går ur jorden till den kommer åter blir efterlevd. Länsmannen kan inte hinna med även denna syssla, så kronobefallningsman Mårten Litz föreslår Nils Andersson till tjänsten. Han har varit skogvaktare och brovakt i Håbo tidigare. Allmogen ville inte ge honom något underhåll för arbetet, då de redan hade nog av utskylder. De ville själva hålla sina vägstycken vid makt. Nils Andersson blev dock utsedd till bro- och svinfogde utan att allmogen skulle stå för hans underhåll.
    Trumpetaren manhaftige Jonas Pijl tillkännagav att änkan hustru Kierstin Persdotter, som bott på Frölunda kronohemman, blivit skyldig så mycket att han inte mäktat erlägga det. Han hade hemmanet som lön under Adels Fanan. Änkan finns nu hos sin måg Anders Månsson på Svartsjölandet. Flera tolvmän och länsmannen visste berätta att änkan var helt medellös och ansåg att hennes begäran om hjälp borde beviljas.
   Fru Elisabeth Funk hade genom fogden Olof Pedersson Fyrning på Brogård utverkat stämning på Erik Hansson i Skälby angående husröta han åsamkat Skälby hemman. Domaren Bengt Johansson och Erik Jönsson i Härnevi hade synt skadan och mätt den till 60 daler. Befallningsman Paul Jönsson gör invändningar så vida inte stämningen är skriven på stämplat papper efter Kongl Förordning.
Rätten kunde alltså inte döma i saken utan inväntar tills laglig stämning görs. Av samma anledning gavs anstånd angående Samuel Jacobsson i Sandboda för avflyttande i olaga tid och hot mot befallningsman.
   Kamrerare Johan Andersson gav in en skrift, där han lät förstå, att han borde varit personligen närvarande vid Tinget, när målet om den stora åverkan svinen gjort på hans åker. Befallningsman Paul Jönsson Törngren och tolvman Peder Andersson hade synat skadan och mätt den till 5 tunnland utsäde, som blivit helt uppbökat och förstört. Dock skall skadan ha kommit genom skattegårdens, som brukas av vinskänken Lundberg och lakejen Wendts gärdsgårdar, som legat helt nere. Kamrer Andersson hade med hjälp av dalkarlar någorlunda åtgärdat gärdslen. Han kunde inte infinna sig vid sista Tinget och även nu är han förhindrad. Han har Stockholms Stads Taxeringsverk under händer och arbetet där måste vara färdigt till pingst.
Rätten accepterar denna ursäkt och uppskjuter även Hans Staffansson sak att han fått några svin skjutna. Dock kvarstår bådas rätt och talan till laga utförande.
   Hans Staffansson i Berga gav Rätten tillkänna att Jacob Staffansson, som åbor arvejord i Finsta skattehemman förgjort mer än han äger. Han går emot en dom mot Anders Lydichsson i Kvarnibble och vill ha sin rätt reserverad. Även domaren Bengt Johansson i Skälsta har reserverat sig för en fordran på 70 daler, som han givit Jacob. Anhållandena blev in  qvantum Juris förda till protokollet.
   Krögaren vid Aspviks krog Per Larsson klagade på korpralen Isak Ekerot och soldaten under kapten Ekelunds kompani Mats Casten att de båda kommit till krogen. De hade stannat från måndag afton till tisdag kväll och druckit mycket brännvin. De hade ätit skorpor, vilka de betalt, men när skorporna var slut hade de med svordomar tvingat krögarens hustru Anna Andersdotter att skaffa mer bröd. De hotade att fara i huvudet på henne, om hon inte fick fram mer bröd. Hon svarade att de inget kunde få och var de inte nöjda fanns gästgivargården inte långt därifrån och där kunde de få vad de behöva. Då drog Casten sin värja och slog först ut ena fönstret. Sedan högg han i bordet och i fönsterposten. Hon kallade på sin man och då tog korpralen Ekerot brännvinsskålen och slog krögaren i ansiktet med den. Han fick flera sår och blånader. Han blev också slagen över vänstra armen. Dessa skador blev inte synade, men korpralen och Casten nekar inte. Ekerot säger sig inte minnas att han rört Per Larsson. Mats Casten berättar att han som en god vän anlänt till krogen på kvällen och begärt att få bli där över natten, då isarna över Görveln var osäkra i mörkret. När han på morgonden mot betalning begärt bröd hade hustrun sagt: -Fanen har något bröd åt er sakramentskade karlar. Vill ni ha bröd gå till gästgivargården för här är ingen öppen krog. Hustrun nekade och säger att Casten sagt åt henne att skaffa bröd annars skall fanen fara i ditt kalvinske huvud. Det fanns inga vittnen.
Rätten menade, att detta inte var en ordinarie taverna eller gästgiveri utan endast några hus som herrskapet för deras nytta låtit uppsätta och kunde inte döma efter taverneordningen. De menade att det var en träta i en ölstuga i hastigt mod och dömde korpral Ekerot till 12 mark för de skador han åsamkat Per Larsson. Mats Casten  bötade 6 mark för att han dragit värjan och skulle dessutom ersätta skadorna på bord, fönster och fönsterposten med 2 daler. Dessutom skall de betala Per Larsson 6 daler för rättegångskostnader och tidsspillan.
   Bonden Carl Bengtsson i Tuna uppvisade den förlikning som han träffat med Johan Johansson angående ett slagsmål dem emellan. Överenskommelsen bevittnades av vördige herr Petri Hedman, Johan Tillberg, Paul Johnson Torngren och Hans Staffansson i Berga. Johan Johansson skulle betala Bengtsson för sveda och värk, tidsspillan och annat skadestånd 30 daler. 20 daler skulle betalas till julhelgen och resterande 10 efter hand. Om detta inte skedde skulle målet tas upp i Rätten. För större säkerhet begärde Carl Bengtsson att detta skulle infattas i härads protokollet, vilket beviljades.
   Olof Persson före detta bonde på Frölunda infann sig och berättade att han sålt sin hemmansdel i Frölunda till lakejen Niclas Wendt. Han hade dock inte fått fullt betalt trots åtskilliga påminnelser. Han har ansökt i staden, men känner sig föranlåten att begära hos Tinget att de inte beviljar fasta förrän allt är betalt. Han vill njuta säkerhet i hemmanet tills allt är klart.
Rätten tog det till protokollet.
 
1693-09-22
Detta protokoll är defekt.
Samma dag avlade Hans Staffansson i Berga och Erik Olsson i Härnevi sin domared med hand på bok.
   Gästgivaren i Tibble Johan Persson Tillberg beviljades uppbud på jord i Tibble, som han köpt den 25 febr 1693 av kamreraren Anders Persson Häll till fasta andra gången.
  Kärade tolvmannen Hans Staffansson i Berga till kamreraren Johan Andersson med anledning av att Andersson skjutit ihjäl två svin för honom. Petter Lohm svarar på kamrerarens vägnar att det är helt riktigt, men att svinen sköts på Anderssons gärde och att de varit oringade och ställt till stor skada på gärdet. Hans Staffansson påstod sig iallafall vara berättigad eftersom gärdesgården, där svinen kommit igenom tillhört Andersson. Lohm medgav detta, men sade att de skjutits ihjäl på sin backe. Tolvman Per Andersson i Tuna vittnade att de blivit skjutna på sädesgärdet. Men att kamreraren låtit dalkarlar bära dem till backen.
Rätten uppskjuter målet, då Andersson stämt Frölundaborna för samma sak han nu stämmer Hans Staffansson.
  
1694 saknas renoverad dombok i Riksarkivet.
 
1695-02-14   I Bro sockenstuga.
Trädgårdsmästare Johan Persson jämte dess fullmäktige Erik Andersson Skog var bägge närvarande, när de instämde till Tinget gästgivaren i Tibble Johan Persson, kaplan herr Lars Nibling och befallningsman vid Ålström Elias Winge. De var rätta arvingar efter sin salig fader och svärfader Per Andersson i Tibble. De skulle svara trädgårdsmästare Johan Persson angående en skuldfordran om 2 poster hö, som han, som förmyndare för sin salige broder Erik Perssons i Toppmyran, Dalby socken omyndige barn. Då denna saken hade förts till Hovrätten kunde inte Tingsrätten befatta sig med den. Persson fick böta 3 mark silver för att han utan orsak dragit saken inför Tingsrätten.
   Målet mellan Johan Tomsson och kamreraren Johan Andersson angående Öråkers hemman upptogs och Rätten beslutade att Johan Andersson skulle få sitt andra uppbud.
  Upplästes landshövding Gyllenborgs brev av den 19 april 1695 till befallningsman Mårten Litz angående Tuna hemmans skattläggning.
   Erik Nilson i Skälby vittnade att Byrie Fyhl varit soldat och blivit satt i häkte och lupit gatlopp. Han, som var gift, hade begått enkelt hor med Elin Olofsdotter, klockardotter från Eds församling. Han levererade 10 daler till Nämden för tingsgästningspengar.
   Arvstvist mellan köpmansgesällen Johan Tomsson kärande och stadskamrerare Johan Andersson angående jord i skattehemmanet Öråker. Tomsson, som rätta bördsmannen söker inlösa och fördröja betalningen.
   Rätten företog skattläggning av två kronohemman i Tuna by. Följer detaljerad redogörelse för hemmanens ekonomi.
   Lät slottskanslisten betjänten Petter Myra inlämna en skrift till Nämnden genom häradsdomare Bengt Johansson i Skälsta. Han hade hört att stadskamreraren Johan Andersson och Johan Carlsson i Stäket bägge ville ha Öråkers hemman. Myra meddelar att hans hustru och styvbarn är rätta arvingar till en del av hemmanet. Dessutom fanns en skuld till dem. Han begär nu att skulden skall vara betald och arvsrätten tillgodosedd innan något köp får ske. Hans skrivelse skall antecknas till protokollet.
   Salig gästgivare Johan Ersson Tillbergs änka i Tibble, hustru Wäst visar köpebrev av salig Anders Persson Häll till hennes man om jord och hus i skattehemmanet Tibble. Hon beviljades fastebrev på hemmanet.
    Petter Wendelberg fullmäktig för köpmansgesällen från Stockholm Johan Tomsson med Bro Härads utslag av den 27 maj att Tomsson först skall deponera lika många pengar som stadskamrer Johan Andersson betalt. Häremot inlade Johan Andersson genom skrivaren  Tomas Wennerström en invändning i flera punkter.
Rätten menade att när Johan Tomsson inte tidigare visat något intresse, att sköta sitt arv skulle han nu inte ha någon talan mot kamrer Johan Andersson. Mot domen protesterade båda.
   Inkom för Rätten gardesbusen Johan Möller och hans hustru Walborg Jönsdotter. De kärade till förra drängen vid Stäkets färja Erik Månsson, för att hans skulle med hugg och slag illa hanterat hustru Walborg. (handlingen är inte avslutad).
 
1696-02-26
Befallningsman Mårten Litz uppläste avkortningarna och framkallade Lars Jonsson i Sylta. Hemmanet är skattlagt till 33 daler 5 öre 2 2/5 penningar. Han beklagade sig att han är för högt skattlagd och att missväxten gjort att han inte kan betala. Nämnden betygade, att han inte fått igen utsädet.
Även Olof Ersson i Tuna, som resterar för 35 daler 6 öre 10 4/5 penningar, berättade att han mist all sin boskap och lidit av missväxten. Nämnden visste att han var utfattig och inte kunde betala.
Jacob Staffansson i Tuna fick frihet.
   Länsman Pål Jönsson framsteg för Rätten och kärade till korpralen Isak Ekerot för att han överfallit hans hustru med skällsord i Tibble gästgivargård. Korpralen hade kastat ett tennstop efter henne, som nu uppvisades och var helt hoptryckt. Orsaken till hans ilska skulle varit att han begärt dricka och inte fått det. Åtskilliga vittnen var kallade. Ekerot protesterade på det högsta att han inte fått stämningen i tid. Länsmanshustrun skulle först angripit honom med förolämpningar.
Rätten uppsköt saken till nästa Ting.
   Kapellanen herr Per Lund anklagade Olof Person och Per Mårtenssons änka i Frölunda för ohägn. Alla dessa mål uppsköts till nästa Ting, då ingen  varit kallad i tid.
   Kommissarien Forsenwald, gästgivaränkan Christina Olofsdotter och Adam Persson vid Tibble klaga över det ohägn grannarna förorsakat dem genom kullrivna stängsel och boskapens insläppande.
Rätten förelade ett vite på 40 mark för den som i fortsättningen gjorde sådan åverkan.
  
1696-05-18
Lakejen Niclas Wendt mot bonden Johan Christofferson för det han förlupit hemmanet Frölunda och lämnat det osått. Förlikning hade skett met 10 daler och en vit get.
   Kyrkoherde Schonberg klagade över att mjölnaren vid Aspvik Johan Mårtensson slagit hans gosse, Hans Johansson. Orsaken var att gossen givit något mjöl till pannkakor åt pigan Walborg och varit i maskopi med folket. Mårtensson dömdes efter 13: cap: S: vill: L:L.
   Ärendet Jöns Olofsson i Kista mot Hans Staffansson i Berga uppsköts, då stämningen kommit för sent.
   Kapellan i Näs herr Per Lund förliktes med bonden Olof Persson, mot att Persson gjorde dagsverken åt kapellanen.  
   Kapellan herr Per Lund kärade till Kongl Maj:ts lakej Nils Wendt angående ohägn som Wendts kreatur orsakat på Lunds rågåker. Han skulle hyst kapellanens dräng 7-8 veckor och huggit ned en gärdsgård. Wendt förklarade, att ett så otidigt käromål var helt obefogat. Det fanns syn av Rättens synemän, som menade att klagomålet var oskäligt. Drängen, som på grund av sjukdom varit ur prästens tjänst, hade kommit till Wendt. Han hade några dagar tagit hand om honom, då han inte varit mäktig till arbete. Den nedhuggna gärdsgården vill Wendt ha besiktigad.
Rätten ansåg att prästen inte kunde bevis sina anklagelser och frikände Wendt helt. Dock skulle den nedhuggna gärdsgården besiktigas.
   På befallningsman Litz begäran blev bonden Anders Mårtensson tidigare boendes i Sylta, Olof Persson i Sylta och Johan Erssons änka i Skälby hörda om 1688, 1689 års utlagor, som de inte kunnat leverera till överste Lieven och inte heller senare kunnat göra annat än många dagsverken.
   Upplästes Borgmästare- och Rådsbrev i Uppsala angående Ture Tegner för lägersmål med konan Margareta Johansdotter. Han hade haft med henne att beställa för 14 år sedan och stått sitt straff. Han vistas nu i Säby. Dömdes efter straffordningen att böta 80 daler silvermynt och stå uppenbar kyrkoplikt.
   Bonden i Tuna mot soldaten Anders Berg. Lovade befallningsman Litz genom tolvman Jacob Staffansson i Tuna leverera stämning i tid.
   Pehr Ersson i Skoga och hans hustru Malin Matsdotter, vilka stått sin kyrkoplikt för barn de skulle ha slagit ihjäl, varom skall rannsakas.
   Kongl Hovrätten remitterade den 1 dec saken mellan stadskamreraren i Stockholm Johan Andersson kärande och befallningsman Erik Carlsson svarande angående jord i Öråker.
Rätten ansåg att Johan Anderssons kontrakt skulle gälla och att han skulle njuta besittningsrätt. Mot domen protesterade båda och betalade 3 mark var som vadepengar för att saken skulle fortsätta vid Lagmanstinget.
 
1696-10-13
Uppbjöds jord i Öråker andra gången för stadskamreraren Johan Andersson.
   Uppbjöds jord i Öråker första gången som kamreraren tillhandlat sig av Johan Tomsson.
   Befallningsman Erik Carlsson reserverade sig sin rätt i detta hemman att intet fasta måtte meddelas på Öråker förrän han fått sin betalning på 788 daler. Detta blev efter begäran infört i protokollet.
   Tvisten mellan lakejen Niclas Wendt och prästen herr Per Lund angående ohägn har lösts. De båda är förlikta under förutsättning att syn genomförs. Till synemän utnämndes Hans Staffansson, Per Andersson och Jacob Staffansson.
   Befallningsman Erik Carlsson begärde på greve Fabian Wredes vägnar att skog och fiskevatten vid Aspvik och Stäket skall vara förbjuden mark. Ett vite på 40 mark silvermynt skall betalas av den som utan lov gör åverkan.
   Upplästes Kongl Hovrättens brev angående tvisten mellan befallningsman Erik Carlsson och bonden Tomas Persson och hans son köpgesällen Johan Tomsson. Uppvisades kontraktet av den 13 mars 1695 där befallningsman Erik Carlsson skulle få bebo Öråkers hemman i sex år och dessutom ha förtur om det skulle säljas. Köpet gick nu till kamreraren Johan Andersson. Johan Tomsson förklarade sig inte kunna finna att de var så bundna till kontraktet, att de inte fick sälja sin egendom som de ville. Dessutom ägde redan Johan Andersson halva hemmanet sedan tidigare.
Rätten ansåg att den del av hemmanet, som Tomsson ägde, måtte han sälja hur han ville. Penningtransaktionen däremot uppsköts till dess parterna inställde sig.
Mot domen klagade Erik Carlsson till nästa Lagmans Ting.
 
1697-02-08
Erik Olofsson i Frölunda och Kerstin Larsdotter har begått lönskaläger. De är bägge ogifta. Olof Persson i Frölunda svarade för böternas riktiga betalning. Hennes böter beräknas till underhåll av barnet. 2 daler betalas till kyrkan.
   Kamreraren Johan Andersson uppbjöd för tredje gången den del av Öråker, som han köpt av Johan Tomsson. Häremot protesterade fogden på Stäket Erik Carlsson eftersom ärendet var föremål för utredning i Kammar kollegiet.
1697 5/5.
Berättades att 5 års frihet behövdes, om det ödeshemman i Tuna som Erik Mårtensson upptagit skall kunna upprättas. 6 år ansågs behövas för ödeshemman som Jacob Staffansson mottagit.
   Efter Lagmansrättens bekräftelse på förlikning mellan kamrerskan Brita Giöding och befallningsman Erik Carlsson uppbjöd hon jord i Öråker första gången.
   Erik Matsson har fullmakt av sin matmoder kamrerskan Brita Giöding att tilltala soldaten Anders Berg i Tuna och bonden Peder Johansson i Tuna för stöld av hö. Bonden säger sig ha stulit höet. Han hade mött soldaten på vägen och denne hade kört hem honom. Bonden skall böta 3 mark silvermynt, som stiger till tredubbelt eftersom stölden var efter straffordningen. Soldaten frias.
   Kongl Förmyndaren och Rådet herr Fabian Wrede låter genom sin befallningsman Johan Falckström veta, att någon skog vid Stäksgård skall vara övervuxen och han vill låta avröja den. Han begär besiktning. Till besiktningsmän utses tolvmännen  Hans Staffansson, Per Andersson i Tuna och domaren i Skälby.
   Soldaten Anders Berg anklagas av kamrerskan Brita Giöding för stöld av en 1/2 spann säd vid Asker. Han nekar enständigt. Han befriades till nästa Ting på sin ed.
   Anklagade Erik Mårtensson soldaten Anders Berg för sabbatsbrott. Han skulle mellan predikan överfallit en dräng och kallat honom hundsvott och skälm. Vittnen var Nils Andersson i Tuna och Johan Jacobsson i Asker. Lars Jonsson i Sylta sade sig ha hört detsamma av vittnena och drängen hade blivit hindrad att få Herrens Högvördiga Nattvard. Soldaten fick plikta 50 daler silvermynt och kyrkoplikt samt 3 mark i tvebot.
   Trädgårdsmästaren Olof Olofsson på Lennartsnäs förliktes med Nils Johansson i Härnevi angående ett och ett halvt lass hö . Han skulle betala nästa sommar.
   Kommissarien Arved Forsenvald förliktes med gästgivaren i Tibble Adam Persson om sin sak angående ohägn.
   Gästgivaren i Tibble Adam Persson förliktes med bonden Erik Pedersson angående att han nedhuggit en stor hop lövskog i två hagar.
 
1698-02-03
Erik Eriksson i Oppsylta gjorde talan till rustmästaren Anders Brinck för lön, som han skulle fått för att han kört upp 5 tunnland åker. Tolvman Peder Andersson vittnade och rustmästaren kunde inte neka. Han var enligt kontrakt lovad 6 mark per tunnland. Sedan hade han lovat att köra upp 10 tunnland till, vilket han inte gjort. Därför har lönen hållits inne.
Rätten menade att kontraktet gällde och Brinck skall utan uppskov betala 7 daler och 16 öre kopparmynt.
   Johan Matsson i Oppsylta och rustmästaren Anders Brink är förlikta.
   Bonden Olof Pedersson i Frölunda anklagar komminister herr Per Lund för att ha tagit en bit åker av honom och dessutom kört åtskilliga fåror på hans åkrar. Peder Andersson och Jacob Staffansson i Tuna  har synat och berättar, att det gäller en liten åkerlapp och av fårorna såg dom ingenting. Häremot invände Lund, att det inte funnits tydliga fårstenar och när han kört sin åker, har han gjort som han trott vara rätt.
Rätten kan inte göra annat än att lägga synen dem emellan, vilken skall förrättas av domaren Bengt Johansson, tolvmännen Bengt Bengtsson i Garpeboda, Hans Staffansson i Berga, Peder Andersson och Jaccob Staffansson i Tuna samt Mats Bengsson i Österröra.
   Befallningsman Erik Carlsson klagade över att kronohemmanet i Näs Kyrkby var för högt skattlagt. Nämnden intygade att så var fallet och överlät till befallningsman Litz att till våren sätta en drägligare ränta.
  
1698-06-06
Domaren Bengt Johansson är död och ersätts av en enhällig Nämnd av tolvman Hans Staffansson i Berga. Till ny tolvman utsågs Erik Henriksson i Tibble.
    Länsman i Håbo Härad Paul Jönsson Törngren hade fullmakt av gästgivaren i Tibble Adam Persson att kära till handelsman i Stockholm Jacob Volcher, att han kommit till Tibble gästgivargård och begärt två skjutshästar till Grans Krog. Hustrun svarade att det står 5 hästar i lidret. Volcher ville ha bättre hästar, men hustrun sade sig inte kunna skaffa bättre hästar än hållbönderna tar hit. Han slog henne så att blånad uppstod, vilken Hans Staffansson synat. Han tog en puffert ur byxfickan och hotade att skjuta henne i benet. Han skickade ut sin dräng på gärdet, där han tog gästgivarens hästar. Han körde så hårt att den ena hästen dog vid Härnevi i Bro. Gästgivarens vittnen var hans dräng Anders Hansson och torparsmeden Esbjörn. Mot dessa vittnen invände Volcher att de voro gästgivarens brödätare. Volcher medger, att han slagit henne ett slag över axeln, när hon inte ville ge honom bättre hästar. Gästgivardrängarna försökte försvara hästarna, men hann inte och Volchers dräng drog sin värja mot dem. Volchers vittne var Johan Erssons hustru, men hon ville inte gå ed på att hästen var död. Länsman i Bro hade bara hört vad hustru Ersson berättat. Vittnet som sett slaget mot gästgivarhustrun var nu dödssjuk och kunde inte vittna. Även när Volcher återvänt hade det varit bråk på gästgivargården. Parterna var nära att förlikas men kunde inte komma överens om summan.
Rätten dömde Volcher att betala hästen med 25 daler silvermynt och selafyllning i 7 veckor á 6 mark i veckan. För den skada han tillfogade gästgivarhustrun skall han betala 2 mark silvermynt. Eftersom ingen vet, hur hustrun uppfört sig mot honom frias han för våldshotet, då gästgivarordningen förbinder till att möta de resande med hövlighet och möjlig tjänstbarhet.
   Befallningsman Erik Carlsson Löfman ville ha till protokollet den husesyn, som blivit gjord efter Tingsrättens dom på kyrkobyhemmanet i Näs socken. Inspektor Sylvester Biugg har brukat det år 1696 och Erik Carlsson tagit över. I syneprotokollet var inte antecknat något om husröta. För säkerhet i framtiden beviljade Rätten hans begäran.
    Upplästes ett brev från landshövdingen Hoghusen till häradshövdingen Dijkman för allmogen och andra ståndspersoner. Det gällde drängar och pigors lön och förhållande. Exempel på vad en slöjddräng fick och en fulltagen piga. Även lönen för en halvtagen dräng och en halvtagen piga redovisas. På frågan, om de inte ansåg att lönen var för hög ansåg allmogen, att om de inte betalade, fick de inget tjänstefolk. Drängarna gav sig hellre till soldater, bryggar- eller bagardrängar i Stockholm. Ståndspersonerna menade, att det borde sättas ett tal på hur många drängar ett hemman fick ha. De menade, att skattebönderna hade söner och mågar men ändå flera drängar. På så vis räckte inte folket till. De föreslog att man måtte göra som i Västmanland där tjänstefolket kunde förbindas att tjäna var som helst inom häradet. De begärde också att den oseden att ge drängarna 3-4 tunnor säd istället för 30 dalers lön skulle hindras. Under svåra år blir många bönder fördärvade, när de skall betala så mycket i säd.
   Greve Fabian Wredes fogde Johan Falkström visade för Rätten den syn som blivit gjord på skogen vid Stäkets gård. Man ville avröja skogen för att förbättra betet. Synen visade att området var beväxt med småskog, som kunde duga till gärdsel och stör, en del ved och annat till ingen nytta. Man samtyckte till att skogen avröjdes. Då bad Falkström att allmogen skulle tillsägas att vara tillstädes och vakta elden vid svedjandet, så att inte skogseld uppstod.
Rätten hade inga sådan befogenheter utan hänvisade till landshövdingen. Då Stäkets gård är kronogods bör denna skogsrensning för betet prövas.
   Hans Simonsson i Lunda, Spånga socken kärade till gästgivaren Adam Persson för det rån han blivit utsatt för. Han hade skjutsat med tre hästar från Barkarby till Tibble. När han kom till Tibble hade gästgivaren sadlat två av hästarna till baron Gustaf Fägersköld och hans tjänare. De menade att hästarna inte skulle orka, då de nyss dragit tunga lass. Gästgivaren svarade att det skulle de klara. De hann bara till Nsabro (?) vid Barkarby så dog ena hästen. Gästgivaren har använt hans kärror och rep i 14 dagar innan han fick dem tillbaka. Han anhåller om skadestånd. Adam Persson nekade och pojken som skjutsat var inte närvarande. Beslöts att landshövding Hoghusen inhämtar svar från Fägersköld, hur långt han red och om han tagit hästen utan lov. Dessutom skall den rätta skjutspojken förhöras. Tills dess uppsköts domen.
   Upplästes begäran om ett frihetsbrev från grevinnan Beata Wittenberg och framlidne överste Georg Johan Wrangel på ett hemman i Tuna, som det Hornska Sterbhuset fått i vederlag av kronan. Genom förre bonden Olof Erssons död har det blivit nästan öde. Änkan har inte sått det ringaste höstsäde och hon har tagit halmen av taken och sålt. Man är nu rädd att även husen och gärdsgårdarna skall gå samma väg i denna skoglösa trakt. Den nu antagne åbon Erik Jöransson får två års frihet och 2 tunnor korn till nästa års utsäde.
Rätten kan inte ta ställning förrän syn gjorts på byggnaden, åkern, skogen, gärdsgårdar och diken. Synemän utsågs.
 
1698-09-23      Länk till det fullständiga protokollet i normaliserad stavning
På kamreraren Johan Anderssons änkas hustru Brita Johansdotter Giödings vägnar begär Johan Hattura fasta på skattehemmanet Öråker. Nämnden menade att tidigare ägoförhållanden inte var utredda. Tomas ifrån Wällsta Sollentuna socken, som varit rätta ägare till halva hemmanet sökte underrättelse om jordens avyttrande från hans son Johan Tomassons del. Han undrar om det vore mån att återkalla köpet.
   Hornska Sterbhusets kamrerare Petter Wännman lät uppvisa den husesyn som gjorts på frälsehemmanet Tuna och som ger bonden Erik Jöransson rätt till två års frihetstid. Kronobefallningsman Litz ville att syneprotokollet, som skrevs vid synen för två år sedan skulle visas upp. Hemmanet var då krono. Detta protokollet fanns inte nu, varför ingen åtgärd kunde vidtas.
   Kamreraren Petter Wännman anhöll på grevinnan fru Beata Wittenbergs vägnar att bevis på de två hemman i Tuna, som grevinnan fått i vederlag för andra till kronan avstådda frälsehemman och som var ödelagda vid den tiden måtte beviljas frihet. Tolvmannen Jacob Staffansson och bonden Erik Matsson hade tagit till att bruka. Den syn som kronobefalllningsman Mårten Litz låtit göra 1695 eller 1696 måste uppvisas innan Tingsrätten kan utgiva attesten. Det är dock känt att Tuna By legat många år i lägervall.
   Bokhållaren Johan Torstensson kärade på greve Fabian Wredes vägnar till arrendatorn på hemmanet Ålsta Måns Nilsson. Han hade vägrat att låta torparen på Aspvik ha sina kreatur på mulbete i beteshagen vid Aspvik och på utmarken. Måns Nilsson skulle också huggit ris på betesmarken. Då framsteg Nils Psilander, fullmäktig för framlidne ryttmästare Erik Körnings dotters förmyndare Tomas Holmstedt och inlade en klagoskrift om stämningen, som arrendatorn på fogden Falkström erhållit för att ha skurit vass på Ålstads ägor. Då berättades att Aspvik och Ålstad fordom varit under samma ägare och de då gjort vasskärningen som de behagat. Dock har alltid funnits en råskillnad och vassen ligger på Ålstad, där nu Falkström skurit för Aspviks nytta. Sedan Aspvik reducerades till kronan har Ålstad utan ringaste intrång haft nytta av vassen till nu Falkenström utan tillstånd tagit den. Svarade bokhållare Torstensson att man under Körningarnas tid hade haft gemensam vasstäkt. Han begärde att torparen i Spannhäll Mårten Jacobsson, som är sextio år, skall berätta hur förhållandena varit på Aspvik. Bägge parter begärde skadestånd. Ärendet hänsköts till landshövdingen.
   Upplästes stämning som kapten Johan Lejonholm tagit på skattejordägaren av hemmanet Berg, Johan Berg. Kaptenen skall ha tillhandlat sig tre tunnor säd av salig Riddarsporre, men kronobefallningsman Mårten Litz har tagit dem i pant för 1696 och 1697 års utlagor. Litz hänvisar till landshövdingens beslut att inte göra någon ändring. Rätten fann att Lejonholm måtte söka Riddarsporres arvingar eftersom Berg påstår sig inte ha någon rest på utlagorna.
   Hovmästare Mattias Öberg fordrade av bonden på kronohemmanet i Frölunda by Johan Mattson 40 eller 50 Bayggewewden (?) à 24 öre kopparmynt. Han skulle gett bonden 8 daler i handpenning. Öberg skulle själv hämta vid stranden. Bondens hustru var närvarande och ville betala tillbaka de 8 daler, då mannen blivit förbjuden att hugga något. Öberg menar att han nu gjort en förlust, då han tidigare i Stockholm kunnat köpa veden för 6 mark, medan priset nu var 2 daler. Han hade dessutom måst kosta på sig häst till Tinget för 43 daler. Rätten föreslår förlikning, då bonden är fattig och bor på en kronogård, där befallningsmannen förbjudit honom att ta skog. De förliktes och bonden lovade att betala 24 daler kopparmynt till nyår.
   Domaren i Berga Hans Staffansson kärade till kapten Lejonholm för den skada han lidit av att boskapen kommit in på hans åker genom gärdsgårdar, som Lejonholm bort stänga och vidmakthålla. Kaptenen påstod att det måtte bevisas. Han sade under samtalet Fan tage mig, för vilket uttryck han bötar 3 mark silver. Per Andersson i Tuna vittnade att gärdsgårdarna var dåliga och att hästarna gjort skada. Kaptenen försvarade sig med att han inte hunnit åtgärda allt, då han kom till stället i våras.
Rätten dömde Lejonholm att ersätta skadan och att betala rättegångskostnaderna. Han åläggs att åtgärda gärdesgårdarna.
   Inkom kamreraren Petter Wännman med en påminnelse att Rätten skulle godkänna frihetstid på två hemman i Tuna tillhörig fru Beata Wittenberg. Man hade uppskjutit attesten tills syn var gjord och man fastställt vem som var vållande  till ödeläggelsen. Det hade funnits en åbo men han var fattig och för årens missväxt inkapabel att hålla gården i stånd. Tingsrätten menar att det är helt nödvändigt med frihetstid och hemställer hos landshövdingen om tillstånd.
   Grevinnan fru Beata Wittenberg anhöll genom sin kamrer Wännman om Tingsrättens betygande över två frälsehemman i Tuna, som bönderna Erik Mattson och Hans Staffanson brukar mot frihetstid. Synen var hållen men intyget saknades och Rätten kunde därför inget göra. Flera intygade att hemmanen var helt ödelagda.
   Bonden Lars Tommasson i Näs Kyrkby inlade till Rätten en syneskrift i vilken domaren Hans Staffansson i Berga och tolvmannen Erik Hindersson i Tibble tillstår sig ha besiktigat hans årsväxt. På grund av missväxt har han bara fått utsädet igen. Synemännen bekräftade att så var fallet, varför han fick Tingsrättens attest.
   Studiosus Dimberg tilltalade på häradshövdingen herr Johan Kocks vägnar torparen Erik Johansson för att han skulle brutit löv på Lennartsnäs ägor. Vittnet har inget sett och torparen frikallas.
   Dimberg anhöll om Tingsrättens förbud vid 40 mark silver i vite och laga straff för den som hädanefter hugger skog eller bryter löv på Lennartsnäs skog. Det beviljades med reservation att förbudet skall uppläsas i sockenstugan.
   Länsmannen Johan Brandt besvärade sig över att bonden i Ekhammar Erik Nilsson och hans måg Jöran Hansson uppsagt bostället Sylta i olaga tid. De hade vid sommartinget lovat uppköra hela trädesgärdet, men inget gjort. De har lagt ett tunnland helt i linda och låtit gärdsgårdarna förfalla. Länsmannen har måst träda tre penningland en gång och fordrar betalning. De båda bönderna lovade betala honom och att göra klart gärdesgårdar och åkerkörning så mycket som på dem ankommer.

1699-02-20

Anno 1699 den 20, 21 och 22 februari blev ordinarie vinterting hållet med allmogen av Bro Härad i Bro sockenstuga.
Hel protokollet finns utskrivet   Klicka här