| Bro Häradsrätt
åren 1680-1689 (3) UKF:s Startsida Bro Häradsrätt (3) (åren 1680 – 1689) 1680-02-04 Salig Per Andersson barns förmyndare är inte stämd för den skuld Jacob Matsson Bryggare i Stockholm fordras. Kunde inte tagas upp nu förrän laga stämning till domstolen är lämnad. Bokhållare Jöns Månsson klagade över att arrendator Georg Wallroths drängar huggit 6 lass torr ved i Oppsylta hage. Arrendatorns son Johan Wallroth tillstår gärningen, som dock skett utan hans vilja eller befallning. Vart lass återbetalas med 8 öre kopparmynt. Krögaren i Aspvik Hans Eriksson skall skaffa bättre bevis om en kanna med tennpip, som han påstår blivit stulen i hans källare. Han misstänker Johan Larsson i Riby (Råby?). Hans Eriksson betalar den kannan, stopet och flaskan han lånat av Jacob Larsson. Erik Nilsson i Asker skall till midfasto betala alla sina utgifter som han pålagts. Härmed är bokhållaren Jöns Röding nöjd å sitt herrskaps vägnar. Olof Persson i Örnäs betalar Erik Hindersson, som är dräng hos Per Mikelsson i Tibble, pengar och säd, som Erik givit Olofs hustru när hon var piga och han menade att äkta henne. Även två silverringar som Olofs hustru som äktenskapslov givit. Fjärdingsman Johan Andersson i Skälby betygar att han instämt Jacob Eriksson i Tuna och Olof Persson i Tuna mot arrendatorn Gerog Wollerath om en båt de lånat och sedan låtit förfara. De pliktar 3 mark för att de tredskas och inte kommer till Rätten. Olof Persson inkom så småningom drucken och nekade att han blivit stämd. Fjärdingsmannen avlade då ed på att han instämt honom. 1689-01-26 I
Bro sockenstuga. 1680-08-07. Jöns Olofsson i Tibble och Mårten Johansson i Nibble antogs i Nämnden och avlade eden. Slottstimmermannen i Stockholm Jöran Giers uppviste sin svågers Lennart Hanssons i Sätuna och hans hustru Anna Mattsdotters köpebrev av den 15 maj 1680 på land i Frölunda och Öråker. Uppbjöds första gången. Landsgevaldigern Petter Bruun klagade över bonden Erik Mikelsson i Oppsylta över en häst, som han lämnat hos Erik, när han förde en fånge nedåt landet. Erik hade låtit ett löst kvinnfolk ta hästen, som nu är borta. Erik Mikelsson nekade och berättade att det var hans förestånderska hustru Kirstin, som i hans frånvaro tog det mesta av hans egendom och även hästen och försvann. Hon hade varit en kort tid i trakten, men härstammade från Arboga. Länsman Erik Johansson berättade att Bruun kom med sin och Eriks häst från Spånga och ville ha byte vid Tibble. Men där hade Kongl Maj:ts Garde sin Durchmarsch (genommarch) så länsman kunde inte byta hästar, utan for till Finsta i Bro. Gevaldigern sände hästar till Erik, men pojken satte dem i Erik Mikelssons gård. Johan Andersson i Skälby hade på morgonen berättat att det var gevaldigerns häst. Nämnden fann skäligt att Mikelsson betalade halva värdet av hästen och dessutom bötade 40 mark för att han mot förbud mottagit en lös person. Ursäktade sig salig Per Andersson i Tibble barns förmyndare befallningsman Lydich Andersson och Per Andersson i Frötuna mot Jacob Matsson Bryggare i Stockholm på skuldfordran, då de är för sent kallade till Rätten. Olof Andersson i Berga är skyldig boktryckare, konstrike och välförståndige herr Niclas Wankiff 120 dlr kopparmynt. Han skall betala så snart årsväxten är bärgad. Skattebonden Olof Persson i Frölunda klagar över att hustru Lisbetha Matsdotter i Skälby har huggit skog i Frölunda och fört veden till Skälby. Tolvmännen Johan Andersson i Skälby och Olof Eriksson i Berga skall bese hygget. Företogs undersökning om säterierna och rå och rörs friheter. I Näs socken är Ekhammar ett gammalt säteri inte mycket bebyggt. Brukas till hälften och herrskapet har egen avel. Tuna är inte bebyggt utan hålls för ladugård. Herrskapet har inte egen avel utan bönderna brukar den för avrad. Ett hemman är lagt till dagsverkstorp och delas av 4 torpare. Nämnden bevittnar och betygar med Häradets Signete. Olof Persson i Skälby skall ge tillbaka den häst han bytt med Marina i Tuna och hon ger honom en spann säd i återköp. Tillsades att länsman Erik Johansson i Öråker skall skaffa 5 mark av kyrkoherde herr Olof Örn i Ryd och 5 mark av Runsa frälsehemman i Österröra och ge till Mats Larsson och Jon Jönsson i Österröra för inkvartering. Förordnades om husesyn på Klöv innan nya åbon, som kyrkoherde Jöns Cloverus tillsätter, tillträder. Förre åbon Jon Eriksson kan vara med. Till syneförrättare utsågs Per i Tibble och Johan Nilsson i Jursta. Gästgivaren i Tibble sade sig endast kunna skjutsa en väg, nämligen till Stockholm och Barkarbykrögaren kunde skjutsa till Bro och inte som nu att båda skjutsar bägge vägarna. Detta skulle underlätta för båda. Kyrkoherde Anders i Eggeby har låtit uppbjuda sin svägerska Britta Andersdotters jord i Tibble. Då ingen har protesterat mot det kan jorden nu säljas och användas till hennes underhåll. Hon är en sjuklig och bräcklig piga. Först skall han erbjuda jorden till nästa bördeman, men sedan kan han sälja till vem han gitter. Jacob Eriksson i Tuna skall betala Mårten Johansson i Nibble halva värdet av en kärra hans pojke förra hösten fört med finska ryttare till Julsta (Jursta/Hjulsta?). Pojken kunde inte skaffa kärran igen. 1680-11-08. Domare Bengt Johansson i Tibble var herredagsman och kunde inte delta i Rätten, då han måste vara vid den pågående riksdagen i Stockholm. Slottstimmermannen Jöran Giers uppbjuder hustruns systers jord i Frölunda och Öråker andra gången. Rätten kunde inte ta upp klagomålet från trädgårdsmästare Per Jonsson i Stäket mot ryttare Olof Hansson och hans kamrat ryttare Erik samt gårdsdrängen vid Stäket Erik Bengtsson om våld, hemgång och slagsmål. Detta hade skett på andra sidan sundet och hör till Sollentuna Häradsting. Husgerådsmästaren Anders Andersson och hans son Carl Andersson inställde sig inte mot trädgårdsmästare Per Jonsson i Stäket om slagsmål och innestående lön, då de ansågs för sent kallade. Trädgårdsmästaren sade att husgerådsmästaren inte handlat som en ärlig karl. Befallningsman Gert Jonsson begärde att detta skulle antecknas i protokollet, så att den frånvarande kunde försvara sig. Tillsades allmogen av befallningsman Gert Jonsson att ha sina hållhästar i gästgivaregården. De skulle annars få högsta straff och plikt efter förordningen. Tolvman Olof Eriksson i Berga och Per Andersson i Tuna vittnar att Johan Persson i Tuna slagit Olof Eriksson i Tuna ett blödande sår i huvudet och rispor på arm och ben. Han bötar 3 mark för varje sår alltså 9 mark. Johan får inget för sitt sår, då han börjat slagsmålet. De tvista om riktigheten av en åkermätning. De skall i första hand vända sig till sina herrskap då båda är frälsebönder, innan Rätten dömer. Vite på 12 mark om de fortsätter trätan. När domare Bengt Johansson i Tibble hemkommer från riksdagen förfogar befallningsman Gert Jonsson gästgiveriet tillsammans med Per Mikelsson, eftersom de äga i byn. Skall Olof Persson i Skälby ge mjölnare Mårten Hansson i Tuna 2 dlr för åkerbruket på Tuna torpet, som Olof tillträdde efter Mårten. 1681-01-31. Lennart Hansson i Sätuna uppbjöd hustruns jord i Frölunda och Öråker tredje gången. Upplästes tre brev från landshövdingen Gustaf Lilliecrona till befallningsman Gert Jonsson om grevefriherrskap och att man skall rannsaka frälse säteriers byggnader. Man vill också veta om de brukas av herrskaper med dess kultur och avel eller av arrendatorer och bönder. Ekhammar är ett hemman. Det är byggt av salig Gustaf Soop inte så väl som ett bondehemman och brukas av en bonde till hälften. Herrskapets avel förtär hälften av fodret. Gardesänkan hustru Kirstin Svensdotter från Västergötland klagade hur hon tagit hus hos krögerskan på Aspvik och ackorderat om skjuts med ryttaren Erik Olofsson Funke i Härkeberga och hans granne Erik Sigfridsson i Malma. Hon ville åka till Litslena. När hon betalt för skjutsen bad krögerskan henne gå till källaren. Där kom en hund och tog ett stycke smör. Detta såg Funke och började anklaga henne för tjuvnad. Han slog henne flera slag med en tjock läderpiska i huvudet. Sigfridsson kom i fatt henne på Aspviksängen och slog henne med en svart påk och skadade handen och slog ut två tänder på henne. Nu kommer Funke och letar efter pengar i hennes kjortelsäck. Där låg en pung med en svensk daler och 10 öre. De rev av henne kläderna och då försvann en specie och en ducat, som hon fått av riksens drottning. Dessutom hennes vägpass, som hon haft insytt i kläderna. Funke menar att hon tog smöret och han nekar inte att han slog henne litet med piskan. Han medger att han följt henne till ängen och sagt att hon väl hade en kniv i kjortelsäcken att slå i bonden. När han kände efter hittade han några slantar, som han behöll. Ärendet uppsköts till extra ordinarie ting eftersom Erik Sigfridsson inte var tillstädes. Salig ryttmästaren Erik Kjörlings barns bokhållare Jöns Ryding klagade att bonden Erik Nilsson i Asker är skyldig säd. Dessutom klagar han över att genom bondens förvållande hemmanet blev uppbränt den 22/11. Nilsson berättar att han med bokhållarens lov flyttat till Granhammar. Han har dock haft kvar hemmanet i Asker och när Kongl Maj:ts Drabanter med fyra drängar varit inkvarterade där i två dygn, hade de eldat så våldsamt, att när de farit var muren så het, att det tände eld i väggen. Han beklagar att alla hus och även bondens kvarlämnade husgeråd och kläder samt 75 skylar råg brunnit upp. Kyrkoherden vittnade, att bonden inte själv varit vållande till olyckan. Bokhållaren vill ha honom skyldig iallafall, men Rättens mening är att han är oskyldig och då hans säd brunnit upp, kan han inte betala den resterande spannmålen. Rätten beslöt, att han vid sommartinget med ed betygar, att det var vådeld. Lars Brommius anklagar på sin moders vägnar smeden Tomas Johansson att han är mycket lat och inte sköter sin syssla. Hon har blivit bestulen, då visthusen inte haft ordentliga lås och nu bör smeden plikta och betala vad som stulits. Smeden försvarar sig med att låsen var fridyrkade, vilket han vill att goda mästare från Stockholm skall intyga. Fåren som påstås blivit stulna har kommit bort, då de gått ute. Rätten kan inte döma då det finns för litet vittnen, men tänker hålla honom under uppsikt och låta mästare från Stockholm titta på låsen. 1681-03-14 Rätten tog ånyo upp ärendet med hustru Kirstin Svensdotter, som blivit slagen och rånad av Funke och Sigfridsson. Sigfridsson infann sig inte till det extra Tinget, ursäktande sig med att han måst resa till Falun och lämna sin avradspannmål. Han berättade, att han kommit till Aspviks krog för att värma sig och få öl. Han hade lämnat ärter, lax och smör i skrindan. När han kom ut var smöret borta. Han går efter gardesänkan, när hon blir skickad till källaren och tar ifrån henne smöret, som hon hållit i kjolen. Han slår henne några slängar och hon springer sin väg. Sigfridsson kör efter henne och ber henne följa med tillbaka. Han tar hennes kjol och slår henne dock inte så mycket, som hon påstår. Hon menar, att han sparkat henne så att hon allt från den tiden inte haft sin städse kvinnliga tid. Funken nekar att han tagit några pengar från henne. De kör sedan iväg. Krögerskan Karin Persdotter berättar, att hon inget vet annat än att hon miste smöret och några pengar såg hon inte till. Gardesänkan ville inte att hon skulle vittna, då hon några år haft lönskaläge med en ung karl, som hon har hos sig. Rätten anser sig inte kunna frikänna gardesänkan utan hon skall ersätta smöret med tredubbelt belopp. Funken skall böta för de slag han erkänner och betala tillbaka pengarna han tagit. Sigfridsson skall böta för sina slag och hennes utslagna tänder. De skall ge henne 60 mark för sveda och värk. Då de rånat henne på allmän väg anser sig inte Rätten kunna gå ifrån Edsöresbalken utan dömer att bägge mista livet. Härmed remitteras denna sak i djupaste underdånighet till Höglovliga Kongl Hovrätten. 1681-03-18 Erik Nilsson Ekhammar avlade eden att han eller hans folk inte var skyldiga till branden i Asker. Erik Jönsson i Sylta och hans son, är stämda av Erik Karlsson i Stäket för att ha rånat honom på en bössa den 1/5 1681. Han kan bevisa detta. Biskop Brommes son Lars Brommius klagade att han mist ett får. Fåret skulle Olof Persson tagit från Aspvik till Frölunda, där han slaktat det. Grannen Jaacob Eriksson upptäckte detta, då hans tik kom dragandes med fårhuvudet. När länsmannen och Lars Brommius kom till Frölunda fann de skinnet, som passade till huvudet. Olof Persson nekade och sa att hans svägerska slaktat fåret. Han menade att tiken löper runt hela socknen och drager hem allt möjligt. Bonden på Aspvik ville inte begå ed att det var samma djur. Rätten utslag blev, att eftersom Olof Persson bevisligen varit i Stockholm och ingen riktigt kunde säga att huvudet hörde ihop med skinnet och Olof Persson är känd som en ärlig och gudfruktig man, blir han frikänd för den grova beskyllningen. Lars Brommius bötar dock 40 mark. Jöns Erikssons änka i Sylta fordrar igen den pant av tre tennfat och ett mässingskärl hon lämnat i befallningsmans salig Johan Johanssons tid. Hon inställde sig inte själv, men i en skrivelse berättade hon, att hon från alla predikstolar efterlyst panterna. Tolvman Johan Nilsson vittnade att panten var tagen, men om pengarna för den är betald, visste han inte. Ärendet uppsköts till nästa Ting. Domarens styvson Hans Staffansson i Tibble beskylldes för lägersmål med konan Merta Olofsdotter, som varit tjänstepiga i Tibble. Hon har fött ett barn. Han skall plikta 60 mark för dem båda och hjälpa henne till kyrkan samt ge en tunna säd till barnaföda. Tomas Smed vid Aspvik blir offentligen tillsagd att inställa sig vid nästa ting till svars mot studenten Nicolaj Brommi för några saker han låtit uttaga. Herr Jöran Gyllenstiernas fullmäktige, fogden på Stockholms slott, klagade att hans Excellens frälsehemman i Tibble, som Per Mikelsson åbor är minst, men mest drabbad av skjutsande. Även postbonden Jöns Olofsson klagade över skjutsningen. Han måste skjutsa dem han härbergerat eftersom gästgivaren vägrar hästar till dem. Rätten sköt ärendet till landshövdingen. Bokhållaren Johan Möllenberg tilltalade Olof Persson, som varit grevens torpare i Tuna, men nu uppsagt och förledet år antagit ett hemman i Skälby av Möllenborg. Han har nu övergivit detta hemman och anses skyldig både pengar, spannmål och ett sto. Bonden svarar att han inte tagit hemmanet av bokhållaren utan endast av fogdeänkan och bara på ett år. Han nekade inte till skulden av penningar och sto, men sade att säden hörde kronan till. Beslöts att han skall betala pengarna och stoet och om bokhållaren inte kan bevisa att han haft hemmanet på visst år kan han inte beskyllas. 1682-02-06 Bonden Erik Mårtensson i Tuna ingav ett brev från greve Nils Brahe daterat 31/1 samma år, att han antagit ett av grevens hemman i Frölunda. Gården är öde och husen illa farne så han har fått två års frihet, vilket han begär att Rätten skall erkänna. Detta gör de också och beslutet sänds till landshövdingen. Ännu en gång kom för Rätten Jöns Erikssons änka i Sylta och tilltalade befallningsmans Johan Johanssons Vigges änka hustru Margareta Andersdotter i Ålstad om de förkomna tre tennfaten och ett mässingskärl, som länsman Anders Johansson tagit i pant för en kronoskuld. Panterna är sända till Bro av hustru Maria i Slängan men återförda till Ålstad. Befallningsmans skrivare svarar på änkans vägnar att hon inte vet var panterna finns utan söker en rest på skulden. Rätten beslutar, att befallningsmannen änka är ansvarig för panterna och skall antingen lämna den igen eller motsvarande i pengar. Salig biskopens Brommii änka genom sonen Lars Brommium tilltalar bonden Olof Persson att han brutit mot kontraktet angående djurhållning och avflyttning från gården. Olof försvarar sig att han visst skött djuren och visst inte avflyttat. Rätten gick på Olofs försvar. Brommius vädjar till ny dom vid nästa Ting. Lars Brommius klagar att Olof Pedersson i Frölunda bett länsman föra biskopinnan till tinget för ett lakan som förkom när Majestäterna logerade i Aspvik. Det skulle ske på samma gång, som när han blev instämd för fåret. Pedersson förklarar, att han aldrig haft för avsikt att beskylla biskopinnan utan bara efterhöra vad som hänt. Rätten finner att Olof Pedersson inte beskyllt biskopinnan, så han går fri. Mot domen protesterade Brommius och hänsköt till Lagmanstinget. 1682-06-13 Bokhållaren i Stockholm Anders Pedersson uppbjuder jord i skattehemmanet i Tibble, som domaren Bengt Johansson åbor. Uppviste bonden Erik Bengtsson frihetsbrev från greve Anders Torstensson för ett års frihet på hemmanet i Sylta, som är alldeles nedgånget. Rätten beviljade och remitterade till landshövdingen för godkännande. Bonden Lars Tommasson får tre frihetsår på greve Anders Torstenssons hemman Näsby. Hemställan gjordes till landshövdingen. Bonden Olof Pedersson får två års frihet på Frölunda av greve Georg Gyllenstierna vilket beviljades. Remitterades i ödmjukhet till landshövdingen. Inkom hustru Margareta Andersdotter och fjärdingsman Paul Jönsson i Sylta med herr Sven Ribbing Turessons frihetsbrev på fem år för två hemman i Ålstad. Rätten beviljade, då hus, jord och gärdsgårdar var helt ruinerade. Remitterades till landshövdingen för godkännande. Margareta Olofsdotter klagade över att hon haft Erik Anderssons i Stäket backans ko till att fodra från 25/1 - 5/5. När kon kalvat, tog han den ifrån henne. Hon begärde nu att få ersättning för kon. Erik Andersson dömdes betala Margareta Olofsdotter 6 dlr kopparmynt. Rannsakning efter Kongl Hovrättens brev angående konan Brita Andersdotter, som förleden sommar dog i barnsäng efter olovligt lägersmål med bonden Mårten Ersson i Ålstad. Han är gift och nu förrymd och ingen vet var han finns. Först berättade bonden Åke Abrahamsson i Frölunda hos vilken konan ännu står obegraven, att när hon kom till honom ingen visste att hon var med barn. Sedan blev hon sjuk och efter flera dygn födde hon ett barn. Hustru Kirstin i Frölunda berättade, att hon frågat vem barnafadern var och om barnet levt efter förlossningen eller om någon ingivit henne att göra av med det. Konan svarade, att hon ingen annan barnafader hade än Mårten i Ålstad och att barnet varit dödfött och att hon inte mördat det. Brita Matsdotter och Brita Perdotter berättade, att hon bekänt Mårten som barnafadern och att barnet varit dödfött. Hon hade dolt födseln under ett halvt dygn och kvinnorna misstänkte henne för att ha mördat barnet. Hon dånade då och blev så försvagad att ingen kunde rätta sig efter hennes tal. Per Mikelsson i Tibble visste berätta, att hon aldrig varit vid sina sinnen. Flera personer hade synt barnet men inte kunnat se att det var mördat, som det gått rykten om. Barnet hade navelsträngen tre gånger runt halsen och kroppen. Ingen visste var man skulle finna horkarlen. 1682-09-22. Bokhållaren i Stockholm Anders Persson uppbjuder jord i Tibble skattehemman, som domaren Bengt Johansson åbor för andra gången. Olof Tomasson i Öråker klagar till Johan Andersson i Tuna, att när han skulle hämta höet han betalt 6 daler, för var han inte nöjd med höet utan körde till en annan äng. Då kom Johan Andersson hustru och försökte hindra honom och slog honom i nacke och kallade honom hundgubbe. Hon hade även på kyrkbacken kallat honom tjuv. Olof Tommassson var nöjd med höet, men ville att Johan skulle plikta för slag och skällsord. Rätten ansåg det skäligt att Johan Andersson betalar för det resterande höet och hustrun pliktar för sitt skuffande 3 mark och för okvädningsord 3 mark. Johan Andersson fälldes till 40 mark men med hänsyn till hans fattigdom skonades till 3 mark. Erik Andersson i Råby anklagar Per Andersson i Källtorpet och Anders Mattson i Uppsylta angående några pengar, de skulle stulit, när soldatmöte hölls i Råby. Gertrud Nilsdotter som håller till hos Per Andersson hade hört, när Per kom från roteringen att hustrun talat med honom och gråtande gått därifrån. Hon hade sagt, att om han låtit tubba sig skulle han strax hämta det igen. Gertrud avlade sin ed, men nekade till att ha sagt något. Bengt Andersson i Önsta hade sett spår av kruset, som stått vid logdörren genom vagnslidret till Hällbro. Per Matsson i Lund i Lossa bekände sig också ha sett spåren. Bevisen var tillräckligt starka att fälla Per Andersson i Källtorpet. För Anders Mattson i Uppsylta, ville de dock ha större säkerhet i denna sak. Därför skulle de inkalla tre gode och laglydige man vardera till nästa Ting. Olof Ersson i Tuna besvärar sig över sin granne Per Andersson angående att han inte håller hägn och stäng efter Häradsrättens dom av den 22/5 1672. Han har lidit stor skada på sin säd. Domare Bengt Johansson i Tibble har synat och säger att han tagit skada till 3 delar av 2 tunnlands utsäde. Parterna förliktes inför Rätten och Per Andersson ger Olof Ersson 2 1/2 tunna spannmål. Fjärdingsman Pål Jonsson i Ålstad anklagade Erik Bengtsson i Sylta för att han kallad hans salig fader för skälm och rövare och hans moder för röverska. Erik skall dessutom med våld tagit en vret, vilket Erik Olofsson intygade. Han hade också hört de grova orden. Pål vill ha vreten igen och att Erik straffas för sina ord. Erik Bengtsson nekar och säger sig istället varit den som blivit beskylld för skälm och tjuv och att han har lika rätt till vreten som Pål. Bengt Eriksson fälldes att plikta 40 mark för skällsorden men på grund av sin höga ålder och stora fattigdom skull skonades han. Kan man inte betala med penningar plikte man med fängelse. Vad vreten angår skall den synas och delas. Hustru Elisabet Jönsdotter i Slängatorp vid Aspviks krog anklagade hustru Karin i Sylta för att hon kallat henne tjuv och skadat hennes ära. Hustru Karin nekade liksom hennes man Lars Månsson i Sylta. De begärde bevis, vilket Elisabet inte kunde framtaga. Rätten ansåg detta var bagateller och skvaller och lutter avund mot varandra och satte 40 mark i vite om de fortsatte trätan. Pål Jönsson i Ålstad anklagar på änkan hustru Brittas i Oppsylta vägnar änkans måg Olof Ersson i Tuna angående en överenskommelse han brutit. Hon flyttade till honom och medförde 3 tunnor oxkött, 2 tunnor fläsk, 2 tunnor korn, ett långbord och en järnstör förutom annat smått. Hon skulle ha husrum och föda till döddagar av mågen. Dock har han efter ett och ett halft år låtit flytta bort henne så att hon lider av hungersnöd och elak skötsel för sin sjukdom. Mågen Olof Ersson svarar att svärmodern varit hos honom i 3 år och att han ersatt henne för kornet och givit henne ett annat bord istället. Men om hon promt vill ha sitt bord och järnstör igen skall han ge henne det. Han har dessutom givit henne råg sedan hon flyttat. Rätten anser, att mågen gjort rätt för sig och lämnat igen hennes egendom. Olof Ersson i Berga klagar på sin svägerska hustru Karin Ersdotter för skada han lidit på en vret eftersom hon haft dåligt hägn. Länsman Erik Johansson i Öråker berättar att alla tre grannarnas gärdesgårdar var helt förlorade men att han mätt skadan till högst två skylar säd. Rätten anser att alla tre grannarna skall dela på ersättningen till Olof Ersson. 1683-09-30 Bokhållaren i Stockholm Anders Persson uppbjuder för tredje gången jord i Tibble skattehemman, där domare Bengt Johansson åbor. Hustru Helena Möller uppbjöd jord i Norregården i Tibble första gången. Verkgesällen under slottet i Stockholm Jöran Giers beviljades fasta på jord i Frölunda, som han fått genom arv och inlösen. Herr Sven Ribbing Turesson hade lovat fem frihetsår till hustru Margareta Andersdotter och fjärdingsman Pål Jönsson på två frälsehemman i Ålsta. Nämnden intygade efter domare Bengt Johanssons syneskrift att den ena gården var helt ruinerad och den andra hade några odugliga hus. Det finns inte den ringaste skog till timmer, gärdsel eller stör. Ärendet remitterades till landshövdingen för godkännande. Bonden Lars Tomasson i Ekhammar gav två års frihet av greve Anders Torstensson i Näs by. Efter rannsakning och syn ansågs inte två år räcka att återställa gården. Remitterades till landshövdingen. Anders Matsson och Per Andersson i Oppsylta inkom med varsina två edgångsmän, som beslutades vid sista tingets preliminära dom och befriades för den tillvitelse för tjuvnad, som Erik Andersson i Råby pålagt dem. 1683-06-18 Hustru Helena uppbjuder jord till salu i Tibble Norregård andra gången. Ett frälsehemman i Skälby och två i Frölunda har greve Carl Oxenstierna mot några Smålandsgods överflyttat till sin syster fru Elisabet Oxenstierna, vilka nu till fasta uppbjuds tredje gången. Domare Bengt Johansson och tolvmännerna Per Mikaelsson och Jöns Olofsson i Tibble ha synt och besiktigat det hygge, där Ekhammar under två år mot laga förbud fällt skog till tegelugnen. Åverkan är uppmätt till 40 lass. På greve Anders Torstenssons vägnar vill lagmannen Petter Rigman att det skulle förbjudas ta mer ved till ugnen. Däremot fick man ta till gårdens behov. Rätten kom inte till något beslut. På greve Anders Torstenssons vägnar anmodade bokhållaren Johan Möllenberg att Per Andersson i Frölunda, Berga åbor och Pål Jönssons moder i Sylta skall infinna sig till nästa ting och sluta räkning med grevens bokhållare. Tomas Johansson i Aspviks krog genom sin hustru tilltalade rättaren under Bro gård Anders Ersson om en tunna korn han lovat hennes man för att han botat en häst. Rättaren hade fördärvat hästen för Jacob i Finsta. Anders Ersson nekar inte att han lovat säden men säger att Jacob fått igen hästen och att han borde betala kornet. Rätten beslutade att Anders Ersson skall betala. Mjölnaren Mårten Hansson vid Stäkets kvarn har haft i pant en kjol av Knut Hanssons hustru i Tuna. Panten är betald, men han har inte givit kjolen igen. Han dömdes att återställa kjolen och för hans stora orolighet skull sattes ett vite på 40 mark om någon av dem med ord eller gärningar överfaller. 1683-10-15/16 Hustru Helena Möller uppbjuder hus och jord i Tibble Norrgård till salu tredje gången. Grevinnan fru Elisabeth Oxenstierna uppbjuder två frälsehemman i Skälby och Frölunda andra gången. Bokhållaren Mullenbergh fordrar å greve Torstenssons vägnar av bonden Olof Persson i Frölunda, förutom innevarande års utlagor 84 daler, att han skall betala 17 tunnor spannmål, 2 3/4 lass hö, 5 kärvar halm och 21 lass ved. Bonden nekar till att han är skyldig så mycket, men Mullenbergh vill ha slut på saken. Han vill ha betalning inom 6 veckor. Domen fastställdes så. Bokhållare Mullenbergh kärar till Olof Eriksson, Olof Andersson och Hans Staffansson i Berga om 133 dalers rest och 332 daler på hemmanet. 65 tunnor spannmål, 7 lass hö, 16 kärvar halm och 60 lass ved. Även här tillåter han 6 veckors uppskov men vill ha slut på saken. Rätten beslöt att bönderna skall lämna räkning och rätta till betalningen. Olof Andersson i Berga kärar till torparen under Brogård Mats Mårtensson i Kocktorp om ett par skor han åtagit sig att göra men inte gjort. Han har dock fått 2 valmar hö i betalning och är dessutom skyldig 30 öre kopparmynt, som han lånat. Mårtensson menar att han bara fått ovanlädret till skorna. Andersson har 1678 låtit göra 9 par skor och betalat med 10 kärvar halm. Rätten menar, att Mårtensson skall släppa till sulorna och göra skorna färdiga och sedan skall de vara kvitt. Olof Andersson i Berga klagar att fjärdingsman Pål Jönsson i Ålstad slagit honom i ögonen med ett stop i Tibble, därför att han inte ville betala för de 2 kannor öl som de druckit. Han hade kallat honom Fuchzswantser, Riddar Rö, tjuv och skälm. Hans vittne är domaren, som fanns i rummet intill. Pål nekar inte till slaget och att han sagt fuchzswants men säger att han aldrig måtte komma ut ur rummet om han sagt tjuv och skälm. Domaren hade legat heldrucken i det andra rummet, fast han säger sig hört alltsammans. Domen lyder på 3 mark för slaget och 3 mark för skällsordet. Tvisten mellan Lars Johansson i Sylta kärande och domaren Bengt Johansson i Tibble svarande angående ohägn uppsköts tills gärdsgårdarna blivit synta. Ställdes för rätten konan Karin Larsdotter född i Österbotten, vilken beklagade sig vara våldtagen av färjekarlen Anders Joensson i Stäkets färjestuga. Han bor nu i Odensala i Ärlinghundra härad. Länman Erik Johansson berättade, att hon anklagat en dräng i Sollentuna Mats Johansson för umgänge vid persmässotid förra året. Hon nekar och menar att glasmästaren på Stäket sagt detta. Hon beskyller Anders Joensson för att vara barnafadern, även om hon lagt till, Gud vet om inte Jacob Färjekarl, som är gift är det. Han är nu fiskare vid Stäkets Kungsgård och hon påstår att han bara legat bredvid henne i båten. För hustru Brita vid Stäksbro och hennes syster tegelslagarens hustru vid Stiernvik, som hjälpte henne i barnsnöden har hon bekänt, att Anders Joensson var fadern. Någon dom kan inte falla förrän alla tre anklagade är inkomna och förhörda. 1684. Saknas dombok. 1685-01-03 I Tibble domaregård. Tibble hemman som Jöns Olsson bebor uppbjöds andra gången till fasta av kommissarien Olof Barck. Greve Anders Torstensson utfärdade frihetsbrev för bonden Johan Ersson på ett år, vilket verifierades under Häradets Sigill. Nämnden undrade dock om det var möjligt att på så kort tid kunna upptaga detta illa medfarna hemman i Skälby. Kronobefallningsman Mårten Litz låter genom brev förstå att landshövdingen på konungens befallning önskar att allmogen bygger en sådan byggnad vid Tibble gästgivargård, som Håboborna gjort vid Grans by. Allmogen ville påtala, att för häradets ringhets skull bli förskonade för detta tunga, men ansåg sig inte kunna opponera mot konungens vilja utan åtog sig att dra fram stockar och lovade 6 öre silvermynt per mantal. Beviljades greve Anders Torstensson syn på Tuna hemman som Jöns Olsson i Tibble skall anta. Synemän var Per Mikelsson och Bengt Johansson i Tibble. Vid samma tillfälle skall syn göras på grevens hemman i Kyrkbyn. Hustru Maria Danielsdotter vid Ekhammar och Olof Ersson i Kyrkbyn klaga skriftligen att utridaren Anders Johansson skällt henne för hora och måtterska och överfallit mannen och sparkat honom på armen. Sedan Olof Ersson gått, hade Anders Johansson slagit hustrun en blåna på armen. Utridaren tillstod, att han under ruset sparkat Olof Ersson och att hustrun av misstag fått ett slag, men nekade till skällsorden och ber han nu om förskoning då dådet skett under dryckenskap. Länsmannen påtalade inte det han sagt om honom, men de övriga i Nämnden hade haft skäl att döma till hårdare straff. De förskonar honom med enkla 40 mark och 6 mark för slag och spark för hans stora fattigdoms skull. Samma dag drog länsmannen Erik Johansson tegeldrängarna Olof Andersson och Johan Hendriksson för rätta för slagsmål sinsemellan. De nekade till slagsmål, men medgav att de trätt med munnen och bannats. De lovade godvilligt en kanna vin till Näs kyrka. 1685-05-22 I Tibble domaregård. Tibble hemman som Jöns Olsson åbor uppbjuds av Olof Barck till fasta tredje gången. Ekhammar med dess tegelbruk uppbjudes av generaltullförvaltaren herr Brynte Cronskiöld till fasta tredje gången. Befallningsman på Lennartsnäs Paul Jönsson berättar att greve Anders Torstensson befallt honom begära av Tingsrätten ett intyg om Tuna och Lennartsnäs ägors beskaffenhet. Om där finns några rå och rör eller om Lennartsnäs ladugård ligger mitt i Tunas ägor. De äldsta i Nämnden och särskilt Per Mikaelsson och Bengt Johansson i Tibble betygade att det inte fanns rå och rör och att ladugården, brygghuset och smedjan står på Tunas mark. Länsman Erik Johansson anklagar å ämbetets vägnar arrestanten Sven Höök av Upplands Infanteri Regemente och Kapten Ekelunds Kompani för att han stört tingsfriden. Han har sagt skällsord och förövat slagsmål när tingsgästning stod. Han överföll befallningsman Paul Jönsson med slemma ord och kallade honom bl a fogdefitta och kastade en snusdosa i ansiktet på honom, så att det gick hål. Han kastade omkull profossen Måns Persson Lustig, vilket han inte kunde neka till. Han dömdes för tingsfridsbrott 40 mark och 6 mark för skällsord och 6 mark för blodsår. Då han inget har att böta med, utan vill tillgripa lönen skall det inte vara tillåtet utan han döms efter Kongl Maj:ts förordning för brottsliga ryttare, båtsmän och soldater att böta med kroppen. Målet mot furir Lind, som också var inblandad uppsköts till dess han inkommer. Anders Jönsson i Sylta pålades 3 mark för svordom. Pengarna går till de fattiga. Skräddaren vid Aspviks trädgårdstorp Niels Olsson Gadd instämdes för en rock han fördärvat för herr Daniel Wixnelio i Bro. Han infann sig inte och bötar 3 mark. Torparen under Aspvik Mårten Jacobsson stäms av herr kapten Hillebrand för hö och lök han tagit olovandes ur trädgården. Han bötar 3 mark. 1685-10-16/17. I Tibble gästgivargård. Olof Ersson i Tuna klagar över hur befallningsman Paul Jönsson på Lennartsnäs skjutit ihjäl en galt för honom. Paul Jönsson sade sig gjort det efter sin herres befallning och dessutom har hans svin gjort stor skada på grevens ägor och ärtor. Olof Ersson har olovligt huggit en stor ask och 8 (juhlnaf ?) på Lennartsnäs ägor. Olof Ersson sade att ingen befallningsman tidigare förföljt honom som Paul Jönsson gjort. Då båda hade anklagelser att komma med, förliktes de. Salig Jöran Gers änka hustru Margareta Matzdotter har ägt två delar i Frölunda skattehemman. Hon har nu överenskommit med sin svåger Olof Persson att han skall få halvparten. Hon begär fasta efter detta och rätten beviljade transaktionen. Olof Andersson i Berga besvärar sig över Hans Staffansson för att han skällt honom ha stulit en halv tunna strömming och utropat hans hustru till socknens skvallerska. Staffansson nekade till skällsorden och godkände inte vittnet som var Olof Erssons syskonbarn. Eljest klagade Staffansson över någon jord och ohäng, som inte är synt. Skällsorden lämnades, men ägotvisten sköts till syn. 40 daler vite sattes på dem till Heijdelighet att betalas av den som överfaller med ord och gärningar först. Befallningsman Paul Jönsson begärde på sin herres greve Anders Torstenssons vägnar förbud att i Lennartsnäs skog och tillhörande hagmarker olovligen hugga och bortföra träd. Skogen lystes i helg och vite på 40 mark sattes om någon skulle hugga utan jordägarens lov. Uppvisade bonden Anders Andersson i Tuna frihetsbrev utfärdat av greve Anders Torstensson, som ägde Ortala, Wiersta, Forstena, Resta, Rusich, Lennartsnäs, Ulfsunda, Penningby och Ökna. Han gav frihet till Tuna frälsehemman. Hemmanet hade blivit öde på grund av skjutsningar till krigstjänst och andra besvär. Friheten skulle vara i tre år. Syn hade förrättats av gode män i Rätten och de menade att hemmanet inte utan frihetstid skulle kunna återställas i sitt rätta skick. Det fanns ingen skog till hemmanet. Tolvmannen i Tibble Jöns Olofsson hade fått fyra års frihetsbrev av greve Anders Torstensson för ett frälsehemman i Näs Kyrkby. Hemmanet var sedan några år öde på grund av krigstiden. Nämnden vittnade att ingen gödsel kommit på åkern på 6 år, att vretarna är i linda, dikena helt igenväxta, gärdsgårdarna ruinerade. Manngårdsbyggnaden är obrukbar liksom de flesta andra byggnader. Då det finns någon skog kan detta hemman räddas med frihetsår. Häradsrättens sigill verifierar och sänds till landshövdingen för godkännande. Absentes. Bokhållare Johan Möllenberg stämd för äreröriga observationer på Paul Jönsson Lennartsnäs inkom med skrivelse, där han menar sig kunna binda honom vid någon svårighet. 2:o. Om Acta Publica, Riksdagsbeslut, Recesser och domböcker inlevererats till Härads kistan. 3:o. Herr landshövdingen ville veta vem som redogör för Häradets sakören. Det är befallningsman Litz, som också hade 36 daler i beredskap att erlägga. 4:o. Frågades om hur ordningen är vid avkortning och ödesmål. Svarades att vid avkortning görs undersökning och vid ödesmål förfar man efter den metod landskansliet erhållit. Landssekreteraren Dijkman tar upp exempel. Frågades om skjutsplikten är rättvis fördelad. Svarades att en hållista är uppsatt, men det klagas att den inte följs. Gästgivaren antecknar dem som tredskas. Frågades om allmogen har sina djurnät och vad skogvaktaren gör för att avvärja odjur. De köpte inte nät förrän order kom från hovjägmästaren. Herr Olaus Tegner frågade på landshövdingens begäran om allmogen som har skog att avlåta mot betalning kunde framskaffa den genom flottning till Flottsunds tegelbruk. Allmogen svarade att de just inte hade skog utan det var herrskaperna och dessutom var vägen väl lång. Man frågade allmogen om de hade mycket besvär med soldaterna då de inte så hårt däröver klagade. I officerarnas närvaro fanns en instruktion som godkänts mellan bönderna och soldaterna. Även legohjonsstadgan behandlades. När avkortningsräntorna publicerades steg Bengt Johansson i Stora Ullevi fram och sade att det var han som under tre år brukat och inte Herr Posse. Då det finns många torpare ger han 85 tunnor i arrende. Hustrun till Johan Matsson i Lerberga sade, att det var herr Silverkratzes avel och att han köpt av Johan Matsson i våras för 500 daler, vilket inte var helt betalt. Berättades att Viby, som skall vara byggd som ladugård under Örnäs, inte är det. Där finns 4 torp, som brukas med herrskapets avel. Per Joensson i Sanda berättade att befallningsman Bengt Persson har Skysta hemman på lön. Men tolvmannen Bengt Johansson i Ullevi sade honom ha Tibble i Lossa utan lön. Nu uppvisade hustru Anna i Limängstorp en resolution av den 31 okt 1685 att Anders Tomesson i Österöre inte har betalt två plåtar för inköp av rask, ett slags sidentyg. Han pålades att betala innan nästa Ting. 1686-02-08 Herr landshövdingen frågade varför inte Tingen hölls på ordinarie ställen. Man svarade att häradsstugan var så dålig och nu överlades om en reparation. Trots att häradet är så ringa på grund av alla sätesgårdarna lovade allmogen att framföra en stock var från varje hel gård samt 1 daler på mantalet. Landshövdingen frågade också om plakaten angående mått, vikt, skogshugge, sabbatsbrott, djurfång m m publicerats. Ryttmästare Sven Bråkenskiöld anklagade Johan Mattson för att i olaga tid avflyttat från Skälby hästehemman och där lämnat stor husröta. Han anmodas att betala 1684 års ränta och ersättning för husrötan. Johan Mattson hade ärvt hemmanet efter sin far. Synemännen bevittnar att där finns husröta. När Mattson rymde från gården tog han med fodret jämte den nya halmen. Han hade då tagit takhalmen och därigenom förstört husen. Oenighet råder om skjutsningsbetalning och utsäde. Johan Mattsons hustru sade sig tillsamman med ryttmästaren varit hos landshövdingen och avsagt sig hemmanet på grund av utlagornas stegrande. Ryttmästaren nekar. Redogörs för vad ryttmästaren fått av hemmanet. Rätten anser att han varit tillfreds med Johan Mattsons avträde och fått vad honom tillkommit. 1684 års ränta skall Johan Mattson dock erlägga. Annars befrias han från plikt. Ryttmästare Bråkenskiöld anklagar hustru Margareta i Sylta för att hon uppbrutit ett sigill. Hon anklagas också för att tagit hö orättmätigt. Ryttmästaren är villig att låta sig förlikas men får bara slemma ord till svar. Hon företräddes av sonen Paul Jönsson. Ryttmästaren vill också veta varför hon inte brukat den ena åkern så väl som den andra, som hon hade påtagit sig. Han anser sig ha tagit skada. Hur hon fört grödan från gården trots förbud till hemmanets fördärv och ruin. Han efterfrågar en kniv, som han lämnat henne och inte fått igen. Hon är skyldig för en häst, som hon mot lag pantat. Han vill betala för skjutsning och att hon hyst en hjälphustru som logerat hos henne under ryttmästarns sjukdom. Sonen försvarar punkt för punkt. Rätten går på hennes linje, men de skall sinsemellan reglera de fordringar de ha. Komminister herr Lars Nybbling uppviste böneskrift som magister Johannes Vultejus inlagt till Hovrätten där han bl a berättar på salig Per Anderssons i Tibble svågrars skriftemål anmodat till sig en dotter till Per Andersson. Det var hans guddotter och han hade att uppfostra henne, vilket han också gjort. Även syskonen tog han hand om då morbrodern tröttnade. Ena systern är hos hederligt folk i Stockholm. Brodern har han sänt till en vacker man i Göteborg, som håller honom i skola. Guddottern har han försett med en hederlig prästman. Hon har låtit stämma salig Per Anderssons barns morbroder som tagit förmyndarskapet på sig. Han skall göra reda för deras egendom, som de efter 9 år inte njutit. Befallningsman Lydich Andersson inkom skriftligen och tillstod att han var förmyndare och att han ville redogöra för räkenskaperna. Men länsman Per Andersson Fröman framtedde en protest att han aldrig befattat sig med deras egendom utan det stått i deras egna eller pastors i Häggeby händer. Dessutom är han sjuk. Samtidigt inkom från pastors i Häggeby styvson en skrift som talade om styvfaderns sjukdom och där fanns också en inventarielista på kvarlåtenskapen. Pastor hade i herr Melandri tid avsagt sig förmyndarskapet. Rätten skulle se till att de fick kopia på inventarielistan och att de sinsemellan skulle komma överens. Annars skall ärendet tas upp på nästa Ting. Paul Jönsson, befallningsman på Lennartsnäs och fullmäktig för Johan Andersson, herr Axel Sparres kammartjänare, tilltalar Olof Andersson i Berga om 10 års besittningsrätt på hemmanet. Han menar att Olof måtte fråndömas hemmanet till förmån för brodern Johan Andersson, emedan han ruinerat hemmanet. Olof vill inte frånträda hemmanet. Paul Jönsson berättade att efter arvsskiftet efter föräldrarna skulle syskonen lösa panter och för Olofs del gällde det ett silverbälte, som han ännu inte löst. Paul önskade att rätten skulle pålägga Olof avkastningen under tolv år. Olof vägrade avträda hemmanet med hänvisning till att han haft svåra tider under kriget och varit uttagen till soldat. Dock medgav han att han kunde vara något skyldig, men han var nu drucken och otidig i sitt tal. Rätten beslutade att Olof skulle få två år till med besittningsrätt. Visserligen hade han misskött hemmanet, men Paul ville inte för egen del bruka det, utan tänkte låta någon annan göra det. De tog också hänsyn till hans pressade läge under krigstiden. Silverbältet skulle han dock göra rätt för. Frälsebönderna Lars Jönsson i Sylta och Erik Mattson i Skälby anklagade soldaten vid kapten Ekelunds kompani, Per Andersson Frodig, som utan orsak tillfogat dem skador, när de dagen före olsmässan kommit från slåtteröl i Tibble. Lars Jönsson hade fått ett sår i huvudet så att huvudsvålen och håret gått av och Erik Mattson ett sår i huvudet och ett sting i vänstra axelbladet. Vapnet var en värja. Bönderna ville nu ha ersättning för utgifter, tidsspillan, sveda och värk. Soldaten menade att han först blivit överfallen med ord och gärningar, när han velat köpa ett stop öl av Jöns Olofsson. Olofsson erkände att han givit honom en släng, när han skulle skydda sina gäster. Per Andersson erbjöd förlikning och ville ge dem 10 daler var. Detta godkändes inte då han inte inför tinget fullgjort sin överenskommelse. Rätten dömde honom skyldig till att betala 12 mark för blodsåren, 20 mark för fullsåret, vilka böter skulle fullgöras med kroppen samt 12 mark till Erik och 10 till Lars för sveda och värk. Konan Karin Knutsdotter på Stäkets Kungsgård ställdes inför rätta då hon i änkestånd låtit sig besovas av nyländingen Johan Johansson. Hon påstår att han lovat henne äktenskap och sagt att han var ogift. När hon fött barn, hade han tagit till flykten och det befanns att han var gift och hustrun fanns i Stockholm. Rätten fällde henne till 40 mark böter och hänsköt till vördiga klerkeriet att sköta kyrkostraffet. Kommissarien Olof Bark fick fasta på Tibble hemman, som Jöns Olsson bebor. Inget klander eller anspråk fanns. Länsman Erik Johansson drog drängen Peder Ersson, mjölnare vid Tuna, och Elisabet Mårtendotter, vilken erkänt för kyrkoherden i Ryd Olof Örn att hon två gånger blivit hävdad av mjölnaren, inför Rätten. Hon blev inte med barn, då hon var över den tid då hon kunde föda. Först nekade mjölnaren, men när allmogen avträtt bekände han inför lykta dörrar, att hon sade sant. Emedan han var en fattig karl lindrade Rätten straffet till 60 markers plikt var och kyrkoplikt. Hustru Kerstin Jöransdotter, trädgårdsmästare salig Olof Erssons efterleverska, som nu är deja på Friberg tilltalar fogden på Aspvik Niels Larsson för att han undanhåller en säng, som hon levererat honom. Det handlar även om två stolar, som hon lånat till Lars Ek. Han påstår att några fönster i krogen är upptagna i inventarieförteckningen som hela men de är förstörda. Hon visade en attest från kapten Johan Jobst Hildebrant att fönstren i gamla stugan var sönder, men i nya stugan var de hela. Lars Ek, som tog krogen efter henne anklagar henne för att ha slagit sönder en stenskål och överfallit honom. Hon kommer med anklagelser mot honom och då inga vittnen finns beslöts att sängen och stolarna skall återlämnas till Kerstin och fönstren får de göra upp bäst de gitter. Anklagades Johan Johansson i Tuna och Jöns Matsson för slagsmål för två år sedan. Johan Johansson blev utan orsak illa hanterad av Jöns Matsson och slagen 7 slängar med en yxhammare. Han hade kommit till Kyrkbyn för att utkräva ett par strumpor av pigan Brita, som hon skulle sticka. Befallningsman Olof Bertilsson betygade att han sett blånade på arm och skuldror men hur många mindes han inte. Humlegårdsdrängen under Fånö Jöns Matsson nu boendes på Stäket sade sig vara drucken och i hastigheten gjort några slängar, dock inte så många som Johan anger. Herr Olof Örn i Ryd uppsteg och berättade att Matsson varit hos honom och berättat att sett drängen Johan i boden hos pigan, där han hävdat henne på olagligt vis. De nekade. Johan och Jöns hade förlikts och Rätten dömde Johan till 40 mark för beskyllningen mot pigan, men böterna sänktes till 20 mark på grund av hans fattigdom. Dessutom skall han böta 9 mark för 3 blånader han tillfogat Jöns. I övrigt godkändes deras förlikning. Förlikning godkändes också mellan Johan Johansson och Knut Hansson i Tuna. Knuts häst hade fördärvat Johans sto och Knut ger Johan 8 daler kopparmynt i ersättning. Paul Jönsson befallningsman på Lennartsnäs anklagar gårdsfogden på Aspvik Niels Larsson att han rivit ned stängsel och gjort en väg över Syltaböndernas sådda åker. Dessutom skall han ställt till med slagsmål i Stäkets krog. Niels Larsson menar att åkern inte varit sådd. Rätten vill ha ny syn på skadorna och vittnen som kan säga om åkern varit sådd eller inte. Slagsmålet remitterades till Sollentuna härads tingsrätt, som är det rätta forumet. Befallningsman Niels Larsson anklagade Paul Jönssons moder för att hon täppt igen kvarndammen, så att kvarnen blivit stående ett dygn. Han åberopar mjölnaren som vittne. Men då det rådde osämja mellan mjölnaren och Pauls mor lämnades detta mål tills bättre skäl inkommit. Den tvist Olof Ersson förde mot Olof Persson i Frölunda om mark i Berga, som Olof brukar sköts till dess man skaffar fram fastebrev. 1686-09-23 Sekreteraren Wallenstein Bolhorn uppvisade köpebrev, som visade att greve Anders Torstensson till generalmajor Hans von Fersen sålt några gods i Livland. Det har senare visat sig att dessa gods var underkastade reduktion. Fersen vill nu ha säkerhet för sin fordran i Lennartsnäs och underliggande gårdar. Beviljades kammarrådet herr Brynte Cronsköld fasta på Ekhammar och dess tegelbruk. Byte har skett mot Elingstorp i Västergötland. Upplästes ett brev från landshövdingen angående jägarlappars anskaffande. Han menar också, att man inte bör driva ut odugliga hästar och kreatur utan använda dem som luder på särskilda luderplatser. Detta för att vargarna inte skall få lätt åtkomlig spis utan vänjas att komma till luderplatserna, där de lättast kan utdödas. Olof Persson i Frölunda berättade för Rätten att han statt en gossen i tjänst hos Erik Olsson i Härnevi 11 dagar före städjotiden. Länsman Erik Johansson hade då tagit gossen ifrån honom och påstått att han skall ha honom i sin tjänst. Länsman sade sig först ha talat med gossens husbonde och sedan med föräldrarna och vid laga tid tagit honom i tjänst. Jacob Staffansson i Finsta och Per Johansson i Klöv visste berätta detta, och menade att Olof Persson helt olagligt framfarit och satt sig över legohjonsstadgan. Rätten menar att länsmannen gått lagligt tillväga men att Olof Persson städjat i förtid utan att varken tala med förra husbonden eller med föräldrarna. De menar, att det är rättvist att länsman behåller pojken. Gossen skall dock betala 3 mark för att han uteblivit från Rätten. Olof Ersson tolvman i Berga klagar på sin granne Olof Andersson att han i vredesmod överfallit honom i hans egen stuga, dragit honom i håret och kallat honom hundsvått och S.V. skitare samt sönderslagit fönstret. De bråkade om en sillfjärding, som de skulle byta. Olof Anderssons hustru nekade till slagsmålet, men erkände att hennes man kallat grannen S.V. skitare och det sönderslagna fönstret. Då inga vittnen fanns gjordes anstånd till nästa ting. Emellertid sattes 40 mark i vite till frejdelighet för den som först med ord eller gärningar förolämpar den andre. Paul Jönsson befallningsman på Lennartsnäs besvärades sig över att Olof Andersson i Berga kallat honom tjuv och skälm för att han å Olof Erssons vägnar utverkat kallelse till Rätten. Tegelslagaren på Ekhammar Olof Andersson och mjölnarehustru Ingrid i Tuna skulle ha hört det. Då Olof Andersson inte var närvarande uppsköts målet till nästa Ting. Hustru Gertrud Perdotter, som var komminister Israel Anzenii förestånderska klagar att klockarens änka hustru Karin i Näs talat ärerörigt till henne. Karin nekade och ville att Gertrud skulle bevisa det. Gertrud hade vittnen dock inte närvarande, så målet uppsköts till hon skaffar fram dem. Befallningsman Paul Jönsson Lennartsnäs kom för rätten och berättade att han 4 gånger utverkat stämning på bokhållaren hos greve Anders Torstensson, Johan Möllenberg för att han använt skällsord och ärerörigt tal om honom. Möllenberg hade inte infunnit sig trots att fanns flera vittnesskrifter, att han mottagit stämningen. Då det var en civil sak och inte en kriminell ansåg sig inte Rätten kunna döma utan hänvisade målet till landshövdingen. 1687. Saknas Dombok. 1688. Dombok saknas för vinter- och sommartingen. 1688-10-13 I Bro härads stuga. Vinhandlaren i Stockholm Erik Lundberg uppbjuder hus och jord i Frölunda skattehemman som Olof Persson bebor. Han har köpt av trädgårdsmästare Sven Biugg och givit äreskänk och 800 daler. Köpebrev skall uppvisas på nästa Ting. På grevinnan fru Christina Stenbocks vägnar kärade befallningsman Paul Jönsson till Olof Persson i Frölunda för att han avhänt hennes bonde ett åkerstycke. Olof sade sig brukat efter gammal hävd. Han nekade inte till att ha kört över forstenen, som nedsattes vid sista delningen och fick 4 band säd på det stycket. Rätten beslutade att Olof Persson skulle böta 40 mark samt ge tillbaka de 4 band säd han fått på åkerstycket. Vinhandlaren i Stockholm Erik Lundberg anklagade Olof Persson, Erik Mårtensson och Jacob Ersson i Frölunda för att ha huggit och sålt ved ur byns obytta skog. De menade att de inte huggit mer än de haft rätt till och då Lundberg inte kunde bevisa att de sålt veden lämnades ärendet åt sidan. Efter samtliga åbors begäran förbjöds att någon fick ta mer ved i Frölunda skog än vad som gick till skatt. Böter sattes till 40 mark för den som inte följde beslutet. Hans Staffanson i Berga anklagade Olof Ersson att han genom ohägn förlorat säd vilket Olof Ersson nekade till. Men Erik Nilsson i Asker och Per Andersson i Tuna vittnade och beräknade skadan till tre tunnor korn. Rätten bestämde att Olof Ersson skall först betala Hans Staffansson 3 tunnor korn och dessutom böta 3 mark. Genom ombud kom till Rätten tillkännagivande från herr Georg Gyllenstierna huruledes hans saliga fader och kära fastrar fru Maria och jungfru Ingeborg Gyllenstierna för sitt uppehälle i Skåne gjort ansenliga förskott till Köpenhamska Ambassaden med stora summor av privata personer och i synnerhet banken, till vilka redan är betalt många viktiga poster. Då salig herrens arv är skilt från de övriga medarvingarna och hela hans lott står i banken blev på Georg Gyllenstiernas begäran i protokollet intecknade följande hemman i Bro Härad nämligen Finsta 1 hemman, Härnevi 1 hemman, i Näs socken 1 skattehemman i Tibble, Frölunda 1 hemman, Skälby 1 hemman. Hans Staffansson i Berga tilltalade sin styvfader domaren Bengt Johansson i Tibble om något arv efter sin fader. Han menade också att domaren fått ett sto av honom, vilket inte var betalt. Domaren menade att arvet skulle tas ur oskiftat bo och inte belasta honom ensam och att stoet hade han bara tagit för att föda det över vintern. Det hade sedan dött. Han vill uppskjuta ärendet om stoet till nästa Ting, då han skulle bevisa att det handlat om köp. Rätten finner skäligt att domaren betalar av arvet 4 1/2 lod silver samt 9 daler kopparmynt, men godkänner att ärendet om stoet uppskjuts till nästa ting. 1689-01-26 I Bro sockenstuga. Vinhandlaren i Stockholm Erik Lundberg uppbjuder för andra gången hus och jord i Frölunda skattehemman, som Olof Persson brukar och som Lundberg köpt av Sven Biugg. Beviljades att till sommaren Bengt Johansson och Jöns Olssosn skall skifta åkern i Öråker grannar emellan och i laga tid. Vinhandlare Erik Lundberg i Stockholm uppbjuder tredje gången hus och jord i Frölunda skattehemman, som Olof Persson bebor och som han köpt av Sven Biugg. Anders Hansson i Smedby, Fresta socken uppbjuder arve och inlösningsjord i Öråker andra gången. Baron Jacob Gyllenborg meddelar i ett brev att mäster Johan Berg mot pant i Berga hemman fått ett lån av Rikets Ständers Bank. Anhålles att panten måtte intecknas till bankens säkerhet. En bror och en syster har del i jorden och Berg skall ha så stor del som honom tillkommer. Häremot protesterade grevinnan Christina Stenbock, då hon i sitt uppbud från 1684 reserverat sig för resterande utlagor. Grevinnan Christina Stenbock uppbjuder hus och jord i Norrgården i Berga till fågelfångaren Daniel Danielsson Stake första gången. Gustav och Jacob Mårtensöner i Berga har pantsatt andelar i Berga hemman till Erik Persson i Tibble. Han har beviljats fasta, vilken efter hans död överförts på grevinnan Christina Stenbocks salig man och nu blivet av henne uppbjudit första gången. På salig herr Johan Gyllenstiernas vägnar insmög kamreraren Lars Helgesson genom befallningsman Lars Rosendil en klagoskrift mot kommissarien Olof Bark som på sin principals vägnar fordrade en rest av utlagorna på Tibble skattehemman. Häremot inlade kommissarien en klagoskrift (libell), där han inte nekar betala vad han kan vara skyldig, men vill vänta på Rättens utslag och jämkning i byn. Kamreraren menar, att han inte kan undgå att betala sin skuld. Rätten har denna sak noga övervägt och beslutar att han skall betala räntan men får anstånd med resten tills det bliver lagligen stämt. Härmed vädjade kamreraren till nästa Lagmansting. Kommissarien Olof Bark tackade Rätten för stämningen på tolvmannen Jöns Olsson i Kyrkbyn, som brukat Barks skattehemman i Tibble. Tvisten gällde husröta, som kommissarien anklagade honom för att ha orsakat. Rätten ansåg honom skyldig för husröta för 447 dlr och 14 tjog halm. Dock säger sig kommissarien med Jöns Olsson förlikt, om han reparerade en bodbyggnad och under vintern framförde 40 famnar timmerstockar. Kommissarien sade sig inte rubbat eller återkallat kontraktet, men Jöns Olsson har mankerat i sitt fullgörande av överenskommelsen. Boden var värre efter reparationen än före. Jöns Olsson sade sig vunnit ny syn i Hovrätten och motanklagar kommissarien, att han inte betalat vargnätspengar. Rätten konstaterar att kommissarien och Jöns Olsson i gode mäns närvaro förlikts om husrötan. De tar inte befattning med Hovrättens syn utan förlikningen skall gälla. Jöns Olssons fordran för vargnätet visade kommissarien att han betalt 8 daler. Han betalar nu 3 daler i reda pengar och skall betala resterande 5 daler mot kvitto. Kommissarien begärde efter domens publicerande att Jöns Olsson skulle nedtaga boden igen om han inte kan uppsätta henne till belåtenhet. Inkom Sven Falck med en fullmakt från jordägarna i Tibble L. Nibling och Eliae Winges. Personligen infann sig också Jean Tillberg och anklagade deras landbo domaren Bengt Johansson för att utan deras vilja eller vetskap huggit och svedjat en beteshage. Han hade för egen vinning besått marken. Domaren menade att han huggit gärdsel omkring hagen och nekade inte till att han svedjat och sått. Synemännen Jöns Olsson och Olof Ersson vittnade att hagen nu är väl stängd och svedjandet orsakat mer nytta än skada. Rätten menade dock att han svedjat och sått utan jordägarnas lov och skall plikta 12 mark och göras förlustig för säden. Befallningsman Paul Jönsson på Lennartsnäs anklagar Berga åbor för utlagor de är skyldiga sitt herrskap och sterbhuset. Rätten dömde i denna sak redan 15 okt 1687 och Rätten kunde inte göra annat än att samma dom utföra. Domaren Bengt Johansson vittnade att befallningsman åtskilliga gånger försökt indriva skulderna. Beviljades på vinskänken i Stockholm Erik Lundbergs anhållan laga delning på jorden i Frölunda by. Kronobefallningsman Litz hade landshövdingens tillstånd att bifalla för kronohemmanen och befallningsman Paul Jönsson hade fullmakt från sitt herrskap och sterbhus. Samma delning skall ske med salig herr Jöran Gyllenstiernas sterbhus men därifrån fanns ingen fullmakt trots att Lundberg utverkat inställelse i Rätten. Befallningsman Paul Jönsson hade också utverkat inställelse till Rätten för sitt herrskaps och sterbhus vägnar på fru Anna Fleming angående skogsdelning mellan Ekhammar och Näs gårdar. Ursäktade rådman Jonas Mehrling fru Flemings uteblivande med att hennes salig man skulle begravas just de dagarna. Anders Hansson i Smeby, Fresta socken och Vallentuna härad uppbjuder jord i Öråker till fasta tredje gången. Den del som tillkommer Johan Berg i Berga uppbjudes sedan han erhållit lån i Rikets Ständers Bank efter landshövdingen Jacob Gyllenborgs skrivelse av 1689 till fasta andra gången. Grevinnan fru Christina Stenbock uppbjuder hus och jord i Berga Norregård köpt av fågelfångaren Daniel Danielsson Stake till fasta andra gången. Gustav och Jacob Mårtensöners andelar i Berga, som de pantsatt till Erik Persson i Tibble uppbjudes andra gången till fasta. Erik Persson har överfört panten till fru Christina Stenbocks salige herre. Efter herr Jacob Gyllenborgs skrivelse, Uppsala Slott den 12 sept, blir här fört till protokollet, att kammarrådet herr Brynte Cronskiölds gård Ekhammar och tegelbruk samt Åkerby hemman 1 blir till Rikets Ständers Banks säkerhet. Här vid Rätten finns ingen inteckning eller någon belastning. Efter herr landshövdingen Jacob Gyllenborgs skrivelse, Uppsala Slott den 12 sept, blir här förda till protokollet, att herr Johan Gyllenstiernas gods i Näs socken nämligen Tibble hemman 1, Frölunda hemman 1, Skälby hemman 1, i Bro socken Finsta hemman 1, Härnevi hemman 1, blir till Rikets Ständers Banks säkerhet. Här vid Rätten finns ingen inteckning eller någon belastning. Baron herr Jean Sparre inlade genom befallningsman Petter Frisk en klagoskrift mot krögaren i Aspvik Erik Jönsson. Han skulle på ett olovligt sätt och maner tillhandlat sig en volm hö av Sparres dräng Erik Holm. Erik Jönsson brukar olovligt skytte och fiske. Han håller inte ordentliga hägn mot Sparres marker och med anledning av dessa fyra anklagelsepunkter har han förbrutit sitt kontrakt. Han begär att krögaren omedelbart skall drivas ifrån krogen. Krögaren försvarade sig, att han aldrig olovandes fått hö av baronens folk. Drängen hade kommit till krogen med höet och sade sig skickad av befallningsman på Aspvik för att få öl istället. Krögaren ville inte ge honom ölet, men han var så enträgen så han fick 3 stop svenskt öl. Han menar, att i kontraktet inte alls står att han skull vakta hägnen mot beteshagen, utan bara en liten bit vid krogen. Han tror inte att djuren gjort någon skada på Aspviks ägor. Han nekar till att ha olovandes skjutit eller fiskat. Sedan klagade Erik Jönsson, att baronen lovat honom en lugn possession vid krogen om han bara betalar arrendet i tid, vilket han påstår sig gjort. Han visar kvitto och de 32 daler, som återstår har han dagen efter Mikaeli velat betala, men baronen inte velat ta emot, utan vill driva honom från krogen. Han begär nu av Rätten att de skall se efter om han på någon punkt brutit mot kontraktet och om så inte är fallet, han får sitta sina 3 år eller baronen betalar honom 200 daler, så skall han avstå krogen. Erik Jönsson klagar också över, att baronen insatt en soldat i husen, vilket inte ingick i kontraktet. Han klagar också att baronen kallat hans hustru för hora. Drängen Erik inkallades och tillstod, att han begärt öl för höet, men att han varit skickad av befallningsman. Befallningsman sade sig inte skickat honom och i fråga om ohägnet kunde han inte bevisa någon skada och kände inte till någon syn. Det olovliga skjutandet och fiskandet kunde inte heller bevisas, men befallningsman sade sig ta på sin ed att så skett, vilket inte Jönsson erkände som bevis. Rätten kunde inte finna något skäl för baronen att driva honom från krogen. Om drängen farit med osanning får baronen lagsöka honom bäst han gitter. Baronen får till nästa Ting inkomma med vittnen på de andra anklagelsepunkterna. Befallningsman vid Aspvik Petter Frisk pliktar för begånget domkval i ovanstående sak 3 mark. Trädgårdsmästaren vid Aspvik Per Matssons änka klagade över att kapten Jean Sparre i olaga tid vill driva henne från trädgården. Enligt kontraktet, som hennes man tecknade 15 aug 1688 skulle besittningsrätten vara 2 år om villkoren uppfylldes och betalning skedde. Jean Berg anklagade sina grannar Hans Staffansson, Olof Ersson, Olof Andersson i Berga, Johan Johansson, Per Johansson i Tuna att de med sina elaka gärdesgårdar ätit upp en slåtterhage, där han normalt brukar få 8-9 lass hö. Berg anklagade Hans Staffansson för att ha kallat honom hundsvått, skälm och belghund samt hotat att bära hand på honom. Vidare framförde Berg befallningsman Paul Jönsson, vilken för någon tid sedan sett gärdsgårdarna, som alla varit ogilla. Hans Staffansson protesterade på sina grannars vägnar mot denna syn och sade sig inte vara stämd för skällsorden. Rätten beslöt att ny syn skulle hållas och på Bergs begäran utsågs domaren i Tibble och Jöns Olsson i Näs. Hans Staffanson klagade att Jean Berg och hans broder Olof Andersson genom ohägn låtit uppäta råg för honom, men som skadan inte var synad, beviljades, att saken skall lagligen besiktigas nästa vår. På fru Christina Stenbocks vägnar begärde befallningsman Paul Jönsson delning mellan Näs kyrkbys och Ekhammars skog. De hade instämt fru Anna Fleming. På hennes vägnar svarade skriftligen herr Jonas Hansson att skogsdelningen beviljades så vida man går med på delning av åker och äng också. Rätten samtyckte helst som även Paul Jönsson var nöjd, om fru Fleming bekostade delningen av åker och äng. Jean Berg anklagade Olof Ersson i Berga, att han på grund av dåliga stängsel runt en källa mist en häst, vilken han begärde Olof Ersson skulle betala. Ersson menade att detta hänt när isgatan låg och hästen varit ofärdig efter en resa och blivit släppt på skogen, vilket Berg inte kunde neka till. Rätten menar att eftersom detta hänt under vintern, när det inte varit laga tid att hålla gärdsgårdar och att hästen inte fallit i källan utan blivit sittande bredvid för maktlös att ta sig därifrån, kan inte Berg begära betalning för hästen. Anders Holsberg tilltalade gästgivaren salig Per Anderssons i Tibbles arvingar angående en fordran. Arvingarna förklarade att stämningen till tinget inte varit som den borde och uppsköts saken till nästa Ting, vilket Holsberg antog. Beviljades Jean Tillbergs anhållan att tolvmannen Jöns Olsson skall förrätta laga syn på Tibble hemman, som Bengt Johansson åbott och nu är lagligen frånsagd. Dock bör vid detta tillfälle domaren vara närvarande eller genom någon fullmäktig vara tillstädes. Johan Johansson i Tuna tilltalar sin granne Carl Bengtsson, som hämtat vatten och inte lagt på brunnslocket, med påföljd att en ko drunknat. Han begär att Bengtsson skall betala kon. Då hela byn använder källan och den under många år varit ohöljd menar Bengtsson att han stängt den med några stänger. Ärendet uppsköts till nästa Ting eftersom det angår hela byn och grannarna bör vara lagligen instämda. Länsman Erik Johansson ställde inför Rätten drängen Nils Persson från Småland och anklagade honom för lägersmål med en piga Britta på Sylta frälsehemman. Hon hade fött ett gossebarn och drängen tillstod synden bötade 40 mark och remitterades till kyrkoplikt. |