ANDERS FRYXELL - BIOGRAFISKA ANTECKNINGAR

Anteckningar av Börje Sandén juli 1986 och feb 1993

* Anteckningar gjorda i Edsleskogs "prästgård" sommaren 1986.

Se originalanteckningarna i Edsleskogs medeltidskyrka.

* Nord. familjebok

* Sunne kyrka genom tiderna, Vitalis Svensson

OLOF FRYXELL (broder till Anders), präst och författare, född i Edsleskog 1806,

död 1900.

1840-1845 rektor vid Wallinska skolan i Stockholm.

1853 kyrkoherde i Skeppsholms församling

1860 kyrkoherde i Ör på Dal

1845 fil kand

1877 teol dr

1834 Svenska Akademiens stora pris för dikten "Slaget vid Brunkeberg"

Vann två gånger det mindre priset

EVA FRYXELL (1829-1920), dotter till Anders, författarinna.

Sekreterare åt fadern. (Utgivare av Min historias historia, ego)

Skrev under signaturen Edmun(d Nord fam) Gammal och F.A. Ek i religiösa och

sociala frågor "Qvinnofrågan" 1880.

Fryxell: värmlandssläkt från Frykeryds församling.

ELOF FRYXELL. (1684-1754)

Namnet antogs av Elof (Elavus) Fryxell 1684-1751, prost i Fryksdalens kontrakt

Gift med Helena Vigelius. FRYXELLSKA SLÄKTENS STAMFÖRÄLDRAR.

Känd för sitt uppträdande vid 1738 års riksdag mot Fredrik I:s älskarinna

Hedvig Taube.

JOHAN FRYXELL (1712-1786)

Farfar till Anders Fryxell, född i Hasselbols prästgård i Sunne

Tvillingsönerna: Magnus och Matthias

Hustru Ulrica Aurivillius:

"Det torde ha varit i farmor Ullas knæ den lille Anders' håg för saga och sägn

väcktes"

Se hennes ÖDMJUKT MEMORIAL, sid 118 Sunne kyrka genom tiderna

MAGNUS FRYXELL ( -1811)

Kyrkoherde i Åmål

MATTIAS FRYXELL ( -1817)

Anders Fryxells fader,

Sönerna Anders och Olof, båda författare.

Student i Greifswald 1768, och Uppsala 1772.

Valdes av Sunne församling till sin faders efterträdare, men UTNÄMNDES ICKE.

Medsökande Kjellin skulle ha överlämnat 10.000 daler till Schröderheim.

Historien med Gustav III: på tal om Kjellins "stora gåvor".

Gustav III: Har du hört dem?

Schröderheim: Nej, Ers Majestät, men jag har sett dem!

(Se sid 125)

(Se även Bellman: sid 126

OBS. Vitalis Svennson framhåller att handel med pastorat fortfarande

förekommer men i andra former! Jo, tyvärr. EGO: Han blev aldrig mer än 2:e

komminister, trots 30 års tjänst.

Matthias hade "underskattat Gustav III:s storhet"

Präst i Edsleskog (Hesselskog) 1792

Se även foto av gravstenar på Sunne kyrkogård.

ANDERS FRYXELL, 1795 - 1881

1813 - student i Uppsala

- simlärare i landets första simskola i Uppsala

1817 - lärare i A.A. Afzelius enskilda skola i Stockholm

1819 - fil kand i Uppsala

- lärare vid Kungl Djurgårdsskolan

1820 - prästvigd

1821 - fil mag

- Vermlandsflickan med Ack Vermeland du sköna, du herrliga land

- mel: "Östgötavisan"

1822 - kollega vid Maria skola i Stockholm

- styrande ledamot i Vexelundervisningssällskapet

1823 - ett försök till "Lärobok i fäderneslandets historia"

- "Förslag till enhet och medborgerlighet i de allmänna undervisningsverken.

- en för alla klasser gemensam uppfostran, m a o folkskola som bottenskola.

- att undervisning skall GES I SVENSKA

- Börjar utgivningen av Berättelserna 1- 46 (till 1772)

1824 - "Svensk språklära till skolornas tjenst" (13 uppl 1865)

1832 - tillägg: översikt av svenska språkets och litteraturens historia, i årtionden den enda läroboken i dessa nya ämnen

- "Försök att närmare bestämma frågorna om undervisningsverkens reform"

1825 - Nya skolkommittén

1827 - rektor vid Nya Elementar (de nya åsikternas försöksanstalt)

1828 - rektor vid Maria skola

1831 - stiftade Wallinska flickskolan

1833 - professors titel

1836 - Sunne pastorat

1836 - 43 "Handlingar rörande Sveriges historia" 4 band

1840 - ledamot av Svenska Akademien

1847 - ledamot av Vetenskapsakademien

1845 - teol dr

1845-1850 "Om aristokratfördömandet i svenska historien" mot Geijer

1847 - till sin död förnyad tjänstledighet

- ridderskapets stora guldmedalj

1854 - Min historias historia. postumt 1884. (ny uppl 1908)

1860 - 62 "Bidrag till Sveriges litteraturhistoria"

1880 - skänkte avskrifter och anteckningar till Kungl bibl.

1882 - "Bidrag till Sveriges historia efter 1772" genom dotterns försorg

*******************************************************************

Anteckningar 1993-02-11

Fryxells skildring av sitt historiska författarskap

1822, november, började han skriva första delen av Berättelser ur svenska historien

- mot bakgrunden av de isländska sagorna ville han skildra Sveriges historia

- inga andra källor än Dalin, Botin och Lagerbring.

- vintern 1822-23 kom första delen ut

1827 utkom boken om Gustav Vasa

- han använde nu Björnståhls historiska bibliotek

- att "med de gamla sagornas utförlighet, form och liv berätta senare tiders historia." (ledstjärna också för mig)

Erik XIV:s historia

- Fryxell fann Erik XIV "tadelvärd och brottslig"

- Celsius hade framställt honom i allför gynnande dager

- första gången han skrev enligt en avvikande uppfattning hos forskningen

- hans kritiska ställning erkändes av Geijer och är "för närvarande allmänt gällande"

- erkännandet från tidningar och akademiska recensenterna uteblev

- helt tyst, varken gillande eller ogillande

- Vid arbetet med Erik XIV började Fryxell ana att åtskilligt av den gällande historieuppfattningen var ofullständigt, kanske helt falskt.

- därför började Fryxell med arkivstudier på riksarkivet, 1828-29

- RA var ej ordnat, de flesta dokumenten förvarades under V slottsflygeln

- tjänstemännen var okunniga

1829-31, Johan, Sigismund, Karl IX

- här plockade han fram många förut okända uppgifter

- liberala tidningar började kritisera Geijer och i stället lyfta fram Fryxell

1833, Gustav Adolfs historia

- 1834 stod Fryxell på höjden av sitt historiska rykte

- var medveten om att historieskrivandet inte grundade sig på djupare forskning

- kritik för att han inte skrev om statens och folket utveckling

- han ville dock behålla berättelse- och sago-formen

Viktiga källor borde vara:

1) rådsprotokollen, 1632 - 1644 genomgicks

2) ministerbreven, främmande sändebuds brev till sina hemländer

- 1834-35, utländsk arkivresa till Wien, Haag, Köpenhamn

1836-38, Kristinas förmyndarregering, 7,8.

- här försökte han uppträda som vetenskapsman

- men då började hans historiska anseende att sjunka!!!

- ville ge läsarna en allsidigare kännedom om fäderneslandets historia

- Fryxell frågar sig om "man verkligen ville se hans verk oskrivet"???

"Fryxell plockar russinen ur historien och tillreder därav en smaklig måltid; men vetenskapens verkligaste och viktigaste innehåll utelämnar han"

Handlingar rörande svenska historien, av Fryxell 1836

1839 beskylldes han för att vara en "simpel compilator", när han just kommit ut med 7,8 som verkligen vilade på självständig forskning, och nya åsikter.

- nu växlade Geijers och Fryxells förhållande till fria pressen helt om

1836 - präst i Sunne

- avböjde riksdagsmannaskap

- avböjde kallelser till provpredikant i Storkyrkan

- avböjde att ta biskopsstolen i Karlstad

Drottning Kristina - 9,10

Karl X - 11, 12

Fryxell gick emot fyra erkända "dogmer" se sid 591)

1) bl a hjältekonungarna har "tecknats i mindre lysande färger"

2) patriotismen hade inte velat erkänna att Sverige haft orätt, eller att våra krigare varit grymma, statsmän oärliga; svenskarnas uppfattning om sig själva har därför inte så sällan stått i strid med utlänningarnas uppfattning om oss.

- skalderna får gärna försköna historien

- men hävdatecknarna (historikerna) skall skildra sanningen

Fryxell dolde inte sin övertygelse om den mindre ädla politik, då för tiden följde.

Historisk kaustik - 4 dogmen

att moralen för enskilda personer och statsmän/stater böra vara densamma

1 - den enskilde kan utverka fördelar för sin släkt: med ojusta metoder

2 - statsman kan utverka fördelar för sitt folk: med ojusta metoder

Historiker visar sitt snille genom att skickligt väva ihop täckmantlar

Aristokratfördömandet i svenska historien - 1845

Fryxell hade i ungdomen anslutit sig till medelklassens inställning till aristokraternas ställning; den var inte smickrande för dessa. Fryxell säger sig emellertid ha funnit många hedervärda egenskaper hos ledande aristokrater genom historiens gång. Han ändrade således åsikt

Riksdagsmannen - sid 81

Trots sitt motstånd valdes Fryxell 1847 till riksdagsman. Han fortsatte därmed under många år; fick tjänstledigt; lät inspektor och sedermera arrendator ta hand om prästgården; ägnade all tid åt historien.

Karl XII

Före Fryxell fanns endast Rühs historia i ämnet. Den hade felaktigheter och var ofullständig. Fryxell säger sig förutse de svårigheter som skall uppkomma när han presenterar sina avvikande åsikter. Under arbetet med Karl XII blir han mer och mer övertygad om riktigheten i sitt historiska synsätt.

Fryxells programförklaring - sid 81---

Förutom att berätta den "sanna historien" ville Fryxell ge svenska folket en historia att läsa; han säger ju att snart skall hela svenska folket fått läskunnighet (1842 sic!) och då blir läsning av historia en viktig sak. Han vill såvitt möjligt undvika främmande och okända ord. Han vill utnyttja sagoformen; trots att han då av sakkunskapen inte kommer att betraktas som vetenskapsman.

Han tar med många detaljer som han funnit; han vill inte att de skall falla i glömska och få lov att upptäckas på nytt.

Till sist nämner han ett viktigt skäl till sitt skrivande av historia:

"Detta skäl är det utomordentliga nöje, jag känt och känner vid själva sysselsättningen"

"Aldrig känner jag mig lyckligare än när jag stilla och ostörd får se forntidsgestalterna ur deras dunkel mer och mer framträda för mina blickar och under min hand för eftervärldens. Jag vet mig intet nöje, som kan jämföras med denna njutning. Den har för mig blivit en verklig passion.

Man kommer ofta och berömmer min flit, min verksamhet såsom följder av pliktkänsla och av självuppoffring. Tvärtom, de äro blott medel för den njutning, vilken för mig är den högsta.

Jag förtjänar för densamma ej något beröm, ty själva arbetet är sin egen lön.

Stundom har hänt att bekanta kommit för att, som de säga, skaffa mig några timmars nöje och förströelse från mitt trägna arbete. De välmenta vännerna! de veta ej, huru jag sitter vid mitt skrivbord och bland mina böcker med långt större nöje, än i ett soffhörn under avhörandet av dagens små vardagshändelser. Ty mitt arbete har blivit mitt allt"

Fryxell säger också att han så gått upp i sin historieskrivning att han kommit

ifrån umgängesliv och samtidsfrågor.

FRYXELLS SKRIFTSTÄLLERI EFTER 1854

Fryxells "Min historias historia" skrevs då 20 delar var klara, och han var i 60 års åldern. Han arbetade ytterligare 25 år och utkom under den tiden med 26 delar av historien. Dessutom "Bidrag till Sverges Litterturhistoria"

Hans Karl XII uppskattades inte av samtida historiker, ex von Beskow.

En rolig historia är den mellan Karl XV och Fryxell. (Karl XV är ju känd som en verklig kvinnotjusare). Fryxell var som många andra inbjudna till kungens taffel. Kungen förde fram Fryxell till en tavla av Karl XII och sade: "Han var dock fan till karl, den där!" Bugande svarade Fryxell: "Ja, Ers Majestät, det har jag aldrig förnekat!"

Arbetet med Karl XII tog 9 år, tryckningen blott 4.

- ingen kritik följde

- verket blev aldrig granskat eller anmält i någon svensk tidning, dock utländsk.

När Beskow kom med sin skrift "Carl XII i Alt-Ranstadt" prisades den och insamlingen till Karl XII-statyn i Kungsträdgården påbörjades"

Publikens sätt att möta Fryxells historia - sid 162---

Eva Fryxell återger den allmänna inställningen till moment i historien:

- kärlek till Karl XII

- ovilja mot frihetstiden, (förvånar mig!)

- sympati för Hattarna

- ringaktning av Mössorna

Fryxells historiska verk var under 30-40 år förbisett eller klandrat, men det lästes trots att det var så omfattande av en mycket stor allmänhet.

Viktor Rydbergs brev

4 dagar före sin död, 86 år, fick Fryxell ett mycket uppmuntrande brev från Viktor Rydberg, undertecknat 14 mars 1881.

... Mitt hjärtas innerligaste tacksägelse till eder för en lång levnads oavbrutna verksamhet i det godas och sannas tjänst"

... Det förnämsta är icke, att ni som forskare riktat våra hävder med en mängd av förut obeaktade sakförhållanden och visat viktiga skeden av vår historia i ett renare ljus. För detta skall Sverige vara eder tacksamt;

men som eder högsta ära må räknas, att det är ur de eviga idéernas synpunkt: ur frihetens, rättfärdighetens, kärlekens, som ni sett och tolkat tidstilldragelserna och mätt de historiska personligheternas inre värde.

Ur de hävder ni skrivit strömmar till edert folk förfriskning ur det eviga livets källor.

Tyvärr: de hävdatecknare, om vilka detta i våra dagar kan sägas äro icke många. Också skola många bland dem förgätas, medan edert namn skall med tack och kärlek nämnas av Sveriges folk.”