Dagmar Tamm: "Det glömmer jag aldrig"
- Dagen då 1:a världskriget började
- En mälarbåts jungfrutur

(dagmar14.htm)

Till UKF:s Första sida        Till Hembygdsberättelser     Till Mälarbåtarna     Till Ämnesområden



"Det glömmer jag aldrig" - manus till ett program i Riksradion 1989-04-05

 
Det var den 1 augusti 1914. Vi skulle inviga en ny mälarbåt "Hugo Tamm".  Vi - det var vi som bodde vid Mälarens stränder, godsägarna och delägarna i de vita ångfartygen, som gled omkring på Mälarens vatten. En del av fartygen gick som passagerarbåtar, - "högfärdsbåtarna" sa många - och andra gick som lastfartyg, mest med trädgårdsprodukter upphämtade 
utmed Mälarens stränder. Jag minns hur dessa båtar kom med tomlådor och sedan om morgonen for med allt som "Mäster" kunde åstadkomma av frukt, bär och grönsaker, som sedan såldes vid Munkbron i Stockholm av "kullorna" som var anställda om somrarna. 
    Nu skulle alltså en ny båt göra sin jungfrufärd till Gripsholm med "delägarna". Solen gassade och det låg fest i luften, men också oro. Det talades om krig, som tycktes vara nära ute i Europa. Vi barn till ägarna begrep kanske inte mycket av de vuxnas samtal; men vi hörde mullret av åskan och det skrämde oss. 

 
 Resan var spännande nog för oss unga. Dock upplevde vi något verkligt "spännande". När båten lagt till vid Ekolsunds brygga fick vi höra att åskan på natten hade antänt gårdens ladugård; och vad fick vi se: en stor ladugård nerbränd till grunden och döda djur i rader, bundna, som ingen kunnat få ut undan elden. Jag kan än idag känna hettan och lukten, trots att elden slocknat. Det var något så förfärligt för oss unga, som alla visste att kossor var något högst levande som gav oss så goda produkter. Hur kunde något så grymt hända? 

 
Resan blev inte den glada utflykten, och så slutet! På hemvägen hörde vi kyrkklockorna ringa överallt. Det är tätt mellan kyrkorna runt Mälaren. Alla såg på varandra, undrade och skrämdes. Vad var nu detta? Ett världskrig hade brutit ut! Hur skulle det bli? Europa är i brand! 
    Det var inga glada passagerare, som lämnade det fina fartyget den kvällen. Alla var oroliga och dagen slutade i förskräckelse.
 Vad det blev av denna dag? Jo, ett minne för livet för  den lilla tösen Ådö-Dagmar och många av dem som var med på resan. Aldrig glömmer jag den resan, som började i solsken och feststämning och slutade i rädsla för det stora kriget, som skulle vara i fyra år, just de åren som de unga hade hoppats så mycket av. Krig, spanska sjukan och brist på mat och ungdomlig glädje. Det blev vad jag minns bäst av mina uppväxtår 1914 - 1919. 
                   Dagmar Tamm, född 1903 
                   på Ådö i Låssa socken.

Dagmar har bidragit med en rad intressanta berättelser i Kulturnämndens skriftserie Vi skriver i Upplands-Bro. Häftena  kan fås på biblioteken i Bro och Kungsängen. Hennes bidrag om om Mälarbåtarna finns här på vår hemsida.

Till UKF:s Första sida        Till Hembygdsberättelser     Till Mälarbåtarna     Till Ämnesområden
 
 
 
 

Hugo Tamm 
Släkten Tamm hade varit inblandad i sjöfart ända sedan den först trädde fram som ledare för det Ostindiska kompaniet på 1700-talet. Släkten har producerat framstående industriledare och politiker. En som tillika var mycket rik hette Hugo Tamm. Han hade till sin död några år innan båten byggdes också varit en reformvänlig jordbrukare på det stora godset Fånö längre in i Mälaren. Tammarna var vid sekelskiftet stora delägare i ångsbåtsbolaget och det var naturligtvis en hedersbevisning mot släkten när båten fick sitt namn efter en av dess främsta representanter. I uppsatsen Mälarbåtarna har Dagmar Tamm berättat mer familjens engemang i "de vita svarnarna". 

Båten var en av de större mälarbåtarna och hade utomordentliga isbrytaregenskaper. Så sent som 1942 moderniserades hon och gick därefter namnet Mälardrott. Hon fanns i trafik utomlands ännu 1966. Du kan läsa mer om båtens öden i detta utdrag ur boken Mälarbåtarna av Fredrik och Lennart Oldsjö (1967). 

Bilden visar fartyget efter ombyggnad och namnbyte till Mälardrott

 Till UKF:s Första sida        Till Hembygdsberättelser     Till Mälarbåtarna     Till Ämnesområden
 
 
 
 
 
 
 

 


 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ångfartyget Hugo Tamm

Ur boken Mälarbåtarna av Fredrik och Lennart Oldsjö, 1967

Förutom en allmän beskrivning av ångbåtesepoken finns utförliga redogörelser för flera hundra båtar som trafikerat Mälaren

Hugo Tamm
= Mälardrott = Aga = Lucullus = Eemspoort II = Showboat = Noordzee. 

Byggd vid Bergsunds varv i Stockholm 191i4. Längd 35,26 m. Bredd 6,49 m Djupgående 2,20 m. Hugo Tamm blev den sista mälarångare som byggdes vid det berömda stockholmsvarvet, och man får väl säga att detta stora och präktiga fartyg med sina utomordentliga isbrytaregenskaper var 

en värdig avslutning på varvets långa serie av förnämliga konstruktioner. Hugo Tamm byggdes för Gamla Svartsjölandsbolagets 
räkning, som insatte henne på Ekolsundstraden i stället för ångaren Ekolsund. I juni 1917 såldes Hugo Tamm till Drottningholm-Fittjabolaget för i 15 000 kr. Under en följd av år gick nu ångaren i trafik på Stockholm, Stallarholmen, Strängnäs och Västerås och inköptes 1935 av kapten Thorslund för 75 000 kr för att sedan av honom överlåtas på Rederi AB Mälartrafik. I svår dimma gick hon i januari 1939 på grund vid Kungshatt, dock utan att skadas. Det nybildade Strängnäs Rederi AB köpte henne i mars 1940. Året därpå härjades hon svårt av eld alldeles före seglationens början men reparerades vid Nya varvet på Lidingö. I maj månad 1942 gjorde hon premiärturen från Strängnäs, där hon legat för utrustning, till Stockholm. Mälardrott, som hon nu kallades, var ett elegant och påkostat fartyg, även om 
mången ansåg att hon var vackrare under sitt första namn. Bland de många finesserna kan nämnas den flotta och rymliga 
köksavdelningen, de luftiga hallarna och verandorna för passagerarna, som också disponerade över matsalong och kafé, och den sinnrika hydrauliska styrmaskinen, som ytterligare förbättrade ångarens isbrytande förmåga. Man kan med. andra ord säga att det var ett helt nytt fartyg som gjorde sin premiärtur. Affärerna gick bra för det nya Strängnäsbolaget under krigsåren, men sedan blev konjunkturerna allt sämre, och 1948 såldes Mälardrott till Aga på Lidingö, där hon 
transporterade företagets anställda; hon gjorde även lustresor på söndagarna utåt skärgården.  Ångaren, som också uthyrdes till Waxholmsbolaget, hette nu Aga. 1953 såldes fartyget till Rederi AB Köpenhamnslinjen i Hälsingborg och kallades Lucullus. Efter att ha gått några år mellan Landskrona och Köpenhamn såldes hon 1962 på nytt, denna gång till Atlantic Shipping Co. i Panama. Efter att, enligt Lloyd's register, ha burit namnen Eemspoort II och Showboat påstås hon sommaren 1966 ha gått i holländsk kustfart under namnet Noordzee

Till UKF:s Första sida        Till Hembygdsberättelser     Till Mälarbåtarna     Till Ämnesområden