Foto: Sam Stadener

Astronomin spelade in när vikingarna byggde sin processionsväg vid Rösaring på åsen utanför Bro. Ett internationellt forskarlag har räknat ut att solen, månen och regnbågen antagligen hade betydelse för vägens sträckning.
En av forskarna, astronomen Curt Roslund, berättar för medlemmarna i Upplands-Bro kulturhistoriska forskningsinstitut och andra intresserade på tisdagskvällen. Det behövs extrastolar i Dagcentralen.
Vägen bygges troligen på 800-talet, tidig vikingatid, och upptäcktes i början av 1980-talet. Den är 540 meter lång och välkonstruerad, den går nästan exakt i nord sydlig riktning.
Vägen börjar i norr där det finns stenar i en rektangel, en möjlig husgrund.
- Det kan ha varit ett dödshus, men också ett vagnskjul, säger Curt Roslund, vägen är så jämn att det skulle ha gått att använda vagnar och slädar i religiösa processioner.
Den slutar i söder, vid en kulle med magnifik utsikt över Mälaren.
- Möjligen en gravkulle, säger Curt Roslund. Eller ett podium där man placerade gudabeläten eller en plats för betydande personer.
Men det viktigaste är ljuset, spelet mellan ljus och skuggor.
Curt Roslund berättar att solen vid vintersolståndet står väldigt lågt, vägen lyses upp under cirka en kvart av solstrålarna, som reflekteras av snön.
- Det förstärkte processionerna.
På sommaren ligger månen lågt över horisonten, vart 18-19:e år ser det ut som om den ligger på kullen när man står i vägens norra ände.
Regnbågen har också betydelse för vägsträckningen. Vid midsommar ser det från vägen ut som om en av bågarna står på kullen. Regnbågen har stor betydelse i nordisk mytologi, den kallas Bifrost och är en bro till himlen.
- Det kan vara därför vägen avviker lite från exakt nord-sydlig riktning, säger Curt Roslund, för att det skulle stämma med regnbågen.
Sol- och månkulten har funnits under mycket lång tid i de nordiska länderna. Vikingarna var också skickliga på att navigera efter stjärnorna, de kunde sin astronomi.
John Kraft, journalist och labyrintexpert som också talar på mötet, tror att Curt Roslund och hans kollegor har rätt.
- Det vore obegripligt om någon hade byggt den här vägen, på vikingatiden och uppe på en ås, för någon praktisk transportorsak, säger han.
John Kraft studerar den stora labyrinten som ligger bredvid processionsvägen. Den är sannolikt mycket äldre än vägen, anser han, anlagd de närmaste århundradena före Kristi födelse.
Vad labyrinterna hade för syfte är det ingen som säkert kan slå fast. John Kraft säger att en rad indicier pekar på att de har med kulten att göra, att de var en centralplats för kultförbund, hedniska församlingar. Han har kartlagt sådana förbund genom att leta efter labyrinter och jämföra orter med hedniska gudanamn.
- Gamla sägner talar om att en flicka på våren placeras i mitten av labyrinten och att en eller flera karlar ska hämta ut henne. En återklang av en urgammal myt om att befria jordgudinnan. En vårrit för att få god växt och god avel.
-Det viktigaste under året, säger John Kraft.
Upptäckterna vid Rösaring har spritt sig. Den ungerska medlemmen i forskargruppen har börjat undersöka den engelska kultplatsen Stonehenge, hennes teori är att vi sentida människor i alla år har tittat åt fel håll, ut från ruinen mot solen i stället för tvärtom, in mot ruinen.
Det är spelet mellan ljus och skugga som är det viktiga.

Läs mer om Upplands-Bros kulturhistoriska forskningsinstitut på den här länken.