Nedanstående inledning är återställd till 1984 års upplaga  av Börje Sandéns bok Det hände i Upplands-Bro och publicerad på hemsidan 2010. Där finns också reviderad text från 2002
Originaltexten från 1984 - nyheter har tillkommit, men ingen ändring av fakta, kan med fördel användas som en kortfattad  översikt av Upplands-Bros historia med länkar till intressanta objekt.

INLEDNING  - Upplands-Bro i gammal tid

Kommunen Upplands-Bro har funnits sedan l952, då den första storkommunreformen genomfördes i vårt land. Man får nog lov att säga att det trots en del motstånd i början ändå blev en lyckad sammanslagning av tidigare självständiga socknar. Det har aldrig varit tal om att  göra kommunen ännu större så som skett på en del andra ställen.  I varje fall blev resultatet  en geografiskt väl sammanhållen bygd, nära nog helt omfluten av Mälarens vatten.

Det är också det geografiska läget som i flera avseenden satt sin prägel på bygden. Vår bygds historia, geologi och samhällsutveckling skulle verkligen ha varit helt annorlunda om Upplands-Bro legat någon annan stans. Som Upplands-Bro-bo kan glädja dig åt att din bygd är rik på intressanta företeelser i såväl historien som i naturen och bland människor som verkat här.

Den bygd vi i dag kallar Upplands-Bro var under forntiden en ö. Inte förrän några århundraden före vår tidräknings början blev det fast landförbindelse vid Kalmarsand på gränsen till Bålsta. Den forna ön låg dessutom i havet eftersom Mälaren inte blev insjö förrän vid 1200-talet början. När Sverige blev Sverige låg vår bygd i området mellan  Birka, Sigtuna och Uppsala, våra äldsta stadsbildningar. Sjövägarna, som var så viktiga på denna tid, gick både väster och öster om Upplands-Bro. Befolkningen här hade verkligen nära till sin huvudort under många århundraden.

Vår  bygds belägenhet gjorde att den inte bara  blev centralbygd rent geografiskt utan också en plats där historiska händelser ägde rum, därför att de styrande inte så sällan vistades i dessa trakter. Bygden förlorade inte sin centrala plats förrän Stockholm blev landets egentliga huvudstad under l600-talet.  Men då gjorde återigen bygdens geografiska läge att den viktiga landsvägen mellan huvudstaden och det rika Bergslagen, kom att gå genom nuvarande Upplands-Bro. Intressant väghistoria får vi därför anledning att ta del av.

Det är inte bara rent lokal historia som kommer att behandlas i denna bok. Händelser av rikshistorisk betydelse har nämligen ibland ägt rum i bygden. Det visar sig också att vi emellanåt får anledning att stanna inför historiska händelser, som egentligen ägt rum  utanför  vår kommungräns. Det beror i så fall på att någon plats i kommunen på ett eller annat sätt haft betydelse eller intressant anknytning till den historiska händelsen.

Våra anfäder hade exempelvis inte många kilometer till den plats, där vårt första riksmöte hölls på Adelsö år 1280. Där stadfästes många viktiga bestämmelser för befolkningen Man har bl.a. har man framhållit, att grunden till det s.k. klassamhället lades genom denna Alsnö (Adelsö) stadga, därför att vissa personer vid detta tillfälle blev befriade (= frälsta) från en del skatter. Den sålunda uppkomna adelsklassen skulle komma att spela en betydelsefull roll i vårt land i många avseenden.  Dess innehav av många och stora jordegendomar, inte minst i Upplands- Bro, kom att sätta sin prägel på både landskapsbilden och befolkningens levnadsförhållanden. Vid 1900-talets början låg 75 % av bygdens åkerareal under herrgårdarna.

Inom kommunens gränser hade vi kungsgården vid Håtuna, vars berömda Håtunalek 1306 aldrig skulle ägt rum om inte Alsnö stadga lagt grunden till en mycket stark rivalitet inom den nybildade stormansklassen, Denna rivalitet gjorde nämligen kungamakten mycket svag.. Erikskrönikan som skildrar Håtunaleken, räknas till den främsta svenska profana litteraturen från medeltiden.

Stäket är en plats som inte går att komma förbi, när vi vill beskriva vårt lands nationella frigörelse från utländskt styre. Vem har inte hört talas om Engelbrekt, Sten Sture, Gustav Vasa, de  danska kungarna Kristian I och  II,  de  danskvänliga ärkebiskoparna med Trolle som den mest kända. Det var den senare handlande som medförde att borgen revs, vilket i sin tur var en starkt bidragande orsak till Stockholms Blodbad. Alla ovannämnda personer och fler därtill har haft betydelsefull anknytning till Stäket.

En borg vid Stäket finns omnämnt i de isländska sagorna. Det var dess svårigheter att skydda Sigtuna och de inre delarna av landet föranledde Birger Jarl att bygga en bättre placerad borg i Stockholm.

Kungsgården Fornsigtuna, även den omnämnd i de isländska skrifterna,  låg av allt att döma inom kommunens gränser.  Med  Fornsigtuna förknippas sägnerna om Odens bosättning i Norden, livfullt skildrade av den isländske skalden Snorre. Sagan om Habor och Signhild, vars bittra kärleksäventyr beskrivs i en av den nordiska  litteraturens längsta folkvisor, förbinds också med Fornsigtuna, som av den anledningen fick byta namn till Signhildsberg. Nu aktualiserade utgrävningsplaner kan komma att för lång tid hålla platsen i centrum för intresset.

Rösaring ger oss också forntidshistoria av riksintresse. Det är framför allt den 1979 upptäckta processionsvägen, som man intresserar  sig  för.  Ännu efter  två  års  arkeologiska undersökningar och med vederbörlig publicitet i fackkretsar har man inte funnit någon motsvarighet någon annanstans i Europa. Väl så intressanta som processionsvägen är labyrinten eller den så kallade  trojeborgen  och  de  geologiska  formationerna  i Rösaringsområdet.

Sammankopplingen av namnen Härnevi och Ullevi med det stora beståndet av skålgropar är ämne för spekulationer kring forntida fruktbarhetsdyrkan.

Ett stort antal runstenar och många s.k. fornborgar ger oss en annan inblick i forntidens liv.

När Stockholm blev huvudstad fick vår bygd en annan profil. Med den tidens kommunikationer låg vår kommun på ett sådant avstånd från huvudstaden att särskilda förhållanden inom jordbruket uppstod. Vi fick en ovanligt stor koncentration av herrgårdar, och som följd av detta har vi ingen traditionell  bondekultur. I stället spelar statarna en framträdande roll.

På grund av terrängförhållandena blev det svårt att göra bra genomfartsväg mot Stockholm, vilket har satt intressanta spår i naturen i form av väg- och brobyggen.

Flera  Upplands-Bro-bor från gångna tider har  gjort betydelsefulla insatser på det kulturella planet och får särskild behandling i boken. Så var exempelvis Aschanéus från Aske vårt lands förste riksantikvarie på 1600-talet och han har lämnat efter sig en värdefull beskrivning av sin bygd. Kyrkoherden i Bro skrev i mitten av 1700-talet de första helsvenska romanerna. På Lejondal  skedde  en  uppmärksammad  förföljelse  av  en oliktänkande. Två Upplands-Bro-bor från 1700-talet hjälpte till att göra potatisen känd i vårt land.  Historien  om lantarbetarfrågans lösning kan inte skrivas utan att nämna folkskolläraren och kantorn som var verksam i Kungsängen i början av detta sekel

Även många Upplands-Bro-bor från vår tid kommer till tals i boken  genom  det  som de skrivit  i  kulturnämndens  och hembygdsföreningarnas skrifter och genom de rikliga muntliga upplysningar som lämnats till mig.

Den vackra natur som vi begåvats med får en annan - och ny - dimension när vi ser på den i historiens sken. En till synes intetsägande plats kan bli verkligt spännande när man får veta vad som hänt där. Följ med på en vandring i tid och rum, men ta fantasin och inbillningen med dig. De är utmärkta kryddor på denna färd.