UKF:s Första sida     Rapporter      Ämnesområden

2. Vallanläggningen - kultplatsen - "fornborgen" vid Draget
                                                                                                         (98-02-23)
    - Sammandrag av Michael Olaussons artikel i boken
      Arkeologiska samtal (1997)

3. Arkeologi i Upplands-Bro - Historik        (rev 02-03-18) (98-05-20)

Givande utslag från metallsökare
Studiet av fynden från förra sommarens undersökning vid Stora Ekeby nedanför den uppmärksammade kultplatsen vid Rösaring kan komma ge en ny dimension åt platsen. Med hjälp 
av metallsökare har, bland mycket annat, ett antal bronsföremål hittats. Fynden anses härstamma från vikingatid och folkvandringstid. Att fynden kommer från den tiden är inte så överraskande, det hade vi nog väntat oss.

Gjuteriverkstad funnen ?
Det märkliga är att några av dem tyder på att en gjuteriverkstad finns någonstans under grästorven. Amatörarkeologerna, som arbetar under ledning av Länsmuseets arkeologer, hittade råmaterial för bronsframställning ("barrar") och bronssmältor, dvs brons som runnit utanför formen och stelnat till en klump. Men där fanns också gjutna bronspärlor, bronsringar och bältesringar. Dessutom en praktfull skivhuvudnål. Om misstankarna om en gjuteriverkstad kan bekräftas med nya fynd under de kommande undersökningarna, förhoppningsvis kompletterade med verkliga grävningar, är det första gången man hittar en gjuteriverkstad utanför ”stadsmiljöer” såsom exempelvis Birka, Sigtuna och Lund.

Fornfynden
Det var ett relativt litet område, som vi hann söka igenom. Du kan läsa om hur sökningen gick till i rapporten Arkeologi i Upplands-Bro 1997. Totalt hittade vi 134 föremål, varav ett 25-tal kan betraktas som forntida. Där fanns 24 mynt, av vilka 14 var från 1800-talet. Det äldsta är från Johan III:s tid (1573), valör 2 öre. Att hästarna blivit av med en hästsko eller att drängarna, som plöjt marken i århundraden, tappat föremål är inte så märkligt, exempelvis läderspännen som gått sönder, knivblad och andra vardagsföremål. Men vem tappade ett silvermynt från 1692?
     Man frågar sig hur det kommer sig att bronsföremålen blivit kvar i plogfårorna, där de skyfflats fram och tillbaka i kanske tusen år. Om vi betänker att fynden hittills har hittats på högst ett par decimeters djup, så kan vi kanske förvänta oss många fler vid regelrätta arkeologiska grävningar.

Kommande undersökningar
Under en sommarvecka, troligen omedelbart efter midsommar, skall återstoden av fältet undersökas med metallsökare. De forntida fynden fann vi närmast den yta som upplåts till parkering vid julmarknaderna. Men vi vill också se lite närmare på fältet mellan parkeringen och Sanda gamla prästgård. Enligt fosfatanalysen bör den forna bytomten ha legat nära den nuvarande bebyggelsen.

Amatörarkeologerna hjälper forskningen
De hittills gjorda fynden torde vara så intressanta att anslagsgivande stiftelser borde kunna ställa upp med förnyade pengar. Som bekant är Rösaringsprojektet ingen exploateringsgrävning, där ett byggföretag står för alla arkeologiska undersökningar. Det finns ju inte heller några möjligheter att betala för arbetskraft. Det är därför som amatörarkeologerna kommer väl till pass. Att vi amatörarkeologer sedan har förmånen att få arbeta med sådana projekt som forskarna vill arbeta med och inte bara sådana som de måste ta itu, gör ju sannerligen inte vårt arbete mindre intressant. Därtill kommer att just Rösaringsprojektet spänner över hela arbetsfältet. Vi har fått vara med från allra fösta början. Först specialinventering efter fornminnen i 2/3 av Låssa socken 1996, följt av kartering av gravområdena 1996-97, upptagandet av 120-talet jordprover för fosfatanalys, utbildning i metallsökarens användning. Projektet har en pedagogisk inriktning som vi är mycket tacksamma för.

Stora Ekeby i ny belysning
Det är inte bara bronsfynden som ger en ny dimension åt undersökningsområdet. Karteringen och utvärderingen av kartorna placerar i ett avseende Stora Ekeby i paritet med Gamla Uppsala, Adelsö och Över-Järna. Dessa högar har man daterat till 500-tal. Det är bara på de fyra nämnda ställena som vi har tre storhögar avsiktligt lagda i rak linje.
     Vid stora Ekeby är diametern på högarna strax under 30 m. Den mellersta är helt avplanad, en s.k. platåhög. Den är troligen en slags ceremoniplats, oklart om det gäller kult eller maktutövning. Den är till diametern, om dock ej till höjden, större än den platta högen uppe vid själva Rösaring eller tingshögen vid Fornsigtuna. Den hittills enda gjorda dateringen i området är från en mindre gravhög, som skadades vid en stormfällning för några år sedan. Den visar på 800-tal för de mindre gravarna utanför storhögarna..
     I sommar kommer karteringen fortsätta. Kanske vi hittar fler okända gravar från äldre järnålder. Det är sådana gravar som varken har jordkulle eller stenröse och följaktligen mycket svåra att se med blotta ögat. Som regel rör det sig om runda eller fyrkantiga stensättningar, som vi kan hitta med hjälp ”arkeologikäppen” en metallstav med kraftigt handtag, som man kör ner i backen för att finna stenar som ligger under grästorven. Vi vill också titta lite nämrare på skärvstenshögarna. Om det i år blir tid för det fina gravområdet vid Leran, den förmenta hamnplatsen, är osäkert. Helt klart är att Stora Ekeby kan bjuda på spännande arbete för flera år framåt.

- 1996 gjordes en specialinventering under ledning av Rolf Rydén från Riksantikvarieämbetet. Ett antal amatörarkeologer gick formlig skallgång efter fornminnen i ca 2/3 av Låssa socken under 9 dagar. Ca 1,5 kvkm hinner man undersöka per dag. Inga tidigare okända fornminneslokaler hittades; upplysningar om befintliga fasta fornminnen kontrollerades.

- 1997 Se rapport här ovan

"Fornborgen" är ingen borg
Vi måste nog acceptera att det inte rör sig om någon försvarsanläggning:
- anläggningen är alltför stor för att meningsfullt kunna försvaras, 2,5 hektar
- ingångarna är inte byggda för att förhindra ett inträngande
- palissader har endast funnits i vissa delar av jordvallen och inte alls i stenvallarna
- vallar och diken är alltför underdimensionerade för försvarsändamål

Vallarna
- tredubbla vallar, den yttre av jord och sand, de inre av sten
- huvudvallen saknar tecken på sammanhållande timmerkonstruktion
- palissaden i jordvallen har stöttats upp med sten i rännor som grävts i sanden
- jordvallen har kunnat dateras till slutet av stenåldern ca 2000 år f. Kr - sen-neolitisk tid
- andra delar av jordvallen är daterade till mellersta och yngre bronsålder
- en yttre jordvall med vallgrav är en mycket ovanligt konstruktionsdetalj i Mälardalen

Ingångar
- fyra ingångar - huvudingången i söder
- de är riktade mot ett tänkt centrum i borgen
- vallsektionerna har öppningarna mitt för varandra
- ingångarna är inte byggda för att försvåra passagen
- den besökande skall känna det extra högtidligt att gå in i anläggningen
- en kort, extra vall (4:e) skapar "djupverkan"
- huvudingången är ombyggd några gånger
- eldhärdar vid huvudingången har täckts över innan elden slocknat - en symbolisk handling?

Stensättningarna
- 11 stensättningar i 5 grupper
- alla innanför och intill den inre stenvallen
- sotbrända ben endast i stensättningen omedelbart till vänster om huvudingången
- 2 små gropar med ben av en vuxen och ett barn
- ena gropen med skallben, andra med rörben

Olausson säger avslutningsvis bl.a.
"Monumentet vid Draget och dess utnyttjande över en längre tidsperiod är frapperande"
- anläggningen har tillkommit vid tidpunkten för de första hällkistorna, när människorna börjat bli mer bofasta, och när man övergått till sädesodling och boskapsskötsel.
- anläggningen är varken boplats eller försvarsborg
- den bör ses som en kollektiv samlingsplats - en kultplats
- innehållet i denna kult är - och kommer troligen alltid att vara - förborgat för oss

Skrivet med reservation för missuppfattningar från min sida
Börje Sandén

UKF:s Första sida     Rapporter      Ämnesområden         Till Arkeologi i Upplands-Bro